—  liten körtel som kan ge stora problem  —

För att läsaren skall få en allmän uppfattning och helhetsbild, kommer jag inledningsvis mycket förenklat att försöka sammanfatta vad som är mest utmärkande för prostatan (prostatakörteln), prostatacancer och godartad prostataförstoring innan jag mera ingående berör inflammation av prostatan (prostatit).

Allmänt om prostatan (prostatakörteln)

Prostatacancer

Jämförelse mellan diagnosticerad prostatacancer i olika länder, IPHC.

  Enligt olika studier beräknar man att cirka 12 % av männen i Sverige kommer att utveckla en livshotande prostatacancer under sin livstid och att cirka 5 % av alla män avlider av denna sjukdom. Ett av de tidigaste tecknen på  sjukdomen är sexuell dysfunktion, som cirka 30 % drabbas av. Endast några få procent söker hjälp hos sjukvården för detta. Tendensen är att fler och fler drabbas av prostatacancer och utvecklingen är likadan i hela västvärlden. Det finns ett klassiskt uttryck som lyder: "Att de flesta män avlider med (av andra sjukdomar) och inte av sin prostatacancer". Det totala antalet män med prostatacancer var enligt Prostatacancerförbundet drygt 63.000 den 31 december 2006. Se http://www.prostatacancerforbundet.se/prostatacancer.php 

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män och bland kvinnor är bröstcancer den vanligaste. Bröstcancer drabbar framför allt äldre kvinnor. Hälften är över 64 år när de får diagnosen. Mindre än fem procent är under 40 år. Man uppskattar att cirka 0,5 % av alla bröstcancerfall drabbar män. För mer information om bröstcancer se http://www.cancerfonden.se/rosabandet  och  http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3025. 

  För att få en allmän uppfattning om sjukdomen citerar jag följande från Washington Post, Thursday, July 1, 2004; Page A23. By H. Gilbert Welch: "Some diseases progress so slowly that people die of other causes long before the diseases generate symptoms. Other diseases may not progress at all. Unless we  were tested, we'd never have known we were sick. Prostate cancer is the classic example. Among men age 60, around half have microscopic evidence of prostate cancer if we look hard enough. Yet only four in 1,000 will die from prostate cancer in the next 10 years. How can this be? Because prostate cancer isn't just one disease: It's a spectrum of disorders. Some forms of prostate cancer grow very rapidly and kill men. Some grow slowly and men die of something else before the cancer ever causes symptoms. And others look like cancer under the microscope but never grow at all." Prostate tumors typically start in the peripheral area, the largest part of the gland. As the tumor grows, it first spreads inward. Before it interferes with urinary function, it has to become fairly large. Once the cancer spreads (metastisizes) beyond the capsule, it is more difficult to treat. First it invades the tissues around the prostate, and then it goes into the seminal vesicles. Thereafter it could spread into the pelvic lymph nodes and/or the bones. Left unchecked, prostate cancer can invade other organs, leading to death.

  Den "typiske patienten" anses vara cirka 70 år enligt statistiken. Han kan vara äldre eller yngre, men ytterst sällan under 50 år. Sjukdomen är direkt livshotande men ger trots detta oftast inga svårare smärtor förrän i ett senare skede av sjukdomen. Viktigt att notera är att prostatacancer i dess tidiga skede oftast inte ger några symtom alls. Inom sjukvården anses att cirka 20 % får diagnosen då man söker läkarkontakt för skelettsmärtor och att 30 % - 40 % får diagnosen efter olika urinvägsbesvär. Prostatacancer uppträder vanligtvis i de perifera delarna av prostatan (tumören kan därför i vissa fall palperas via anus) och ger relativt sent i sin utveckling upphov till några märkbara symtom. De vanligaste symtomen i ett senare skede är bl.a.: Trötthet, aptitlöshet med viktnedgång, svårt att "komma igång" (ibland helt "stopp") vid urinering, behöver urinera ofta (även nattetid), blod i urinen, besvärande "efterdropp", olika smärtor (initialt oftast i ländryggen) och metastaser (dottertumörer) i olika delar av kroppen.

  Enligt svenska studier är cirka 75 % av de som får diagnosen över 70 år. Näst efter afroamerikaner i USA (dubbelt så hög förekomst som hos vita amerikaner) har män i Skandinavien den högsta frekvensen av prostatacancer i världen. Än så länge finns det ingen förklaring till detta. Som en jämförelse kan nämnas, att folkmängden i Storbritannien är cirka 6.5 ggr. större än i Sverige, men att antalet diagnostiserade prostatacancerfall är endast 4 ggr. större än i Sverige? I USA anger "the American Cancer Society", att årligen diagnostiseras cirka 180 000 män med prostatacancer och cirka 37 000 av avlider av sjukdomen. Antalet drabbade av prostatacancer i Japan anses endast vara cirka 3 %.  Prostatacancer är således mera vanligt i Nordamerika och Västeuropa än i Afrika, Asien och Latinamerika. När män från Asien, som har den lägsta förkomsten av prostatacancer, flyttar till USA så ökar deras risk och kommer upp i samma nivå som hos vita amerikaner. Det finns i dag ingen förklaring till detta och den stora skillnader i drabbade runt om i världen.  

  Olika larmrapporter i massmedia under 2001 hävdade, att såväl antalet fall av prostatacancer som antalet fall av aggressiv  prostatacancer (med hög dödlighet) är stigande. Ökningstakten för prostatacancer ligger f.n. (2001) på cirka 3,5 % om året och man räknar med att år 2020 kommer med nuvarande ökningstakt antalet diagnostiserade fall att uppgå till cirka 13 000. Någon förklaring till detta finns ännu inte. Generellt anses att cirka 70 % av alla cancerfall i Sverige är orsakade av kända lisstilsfaktorer. Man anser att cirka 10 % av alla prostatacancerfall har ett samband med fetma. Enligt bl.a. Journal of Oncology påverkar fetma såväl utvecklingen av sjukdomen som risken för recidiv med 2-3 gånger. Cirka 10 % av all prostatacancer anses bero på ärftliga faktorer. Enligt officiell statistik drabbas cirka 30 % av befolkningen i Sverige av någon form av cancer under sin livstid. Detta innebär att cirka 49 000 personer drabbas årligen och av dessa avlider cirka hälften på grund av sjukdomen. Enligt en rapport våren 2002 från SCB lever cirka 65 000 män och cirka 64 000 kvinnor med någon form av cancer. Man anger också i rapporten att dessa siffror är stigande.

  Forskningen inom prostatasjukdomarna har av naturliga skäl i första hand koncentrerats till prostatacancer. Detta har inneburit att man under slutet av 1980-talet utvecklat ett så kallat PSA-prov (PSA= Prostata Specifikt Antigen), som mäter halten av ett proteolytiskt enzym i blodet. Man anser att med hjälp av detta prov går det att upptäcka prostatacancer tidigare än med andra metoder. Detta enzym produceras i körtelceller i prostatan, förekommer rikligt (normalt cirka 1 miljon gånger större koncentration i sädesvätskan än i blodet) och vars egentliga uppgift är att lösa upp den fasta substans som omger spermierna. Dessa blir då mer lättrörliga och kan ta sig fram till ägget vid befruktning. PSA har således stor betydelse ur fertilitetssynpunkt. Sannolikt har PSA även andra funktioner, men dessa är inte kartlagda. Vid skador i prostatavävnaden (prostata-blod barriären) frigörs PSA och kommer ut i blodet. PSA finns i serum dels i en fri form och dels komplexbundet till två olika äggviteämnen (bundet). Denna förhöjning förekommer vid prostatacancer, men kan även förekomma vid godartad prostataförstoring, inflammation av prostatan (prostatit), urinvägsinfektion och efter cellprovtagning. Det finns olika sätt att tolka PSA-värdet bl.a. med hänsyn till patientens ålder. Ett "normalvärde" anses ligga under 3 ng/ml. Se http://www.akademiska.se/templates/page____4266.aspx Man har även börjat använda och utvärdera en metod där man jämför de två formerna av PSA (fritt och totalt) Förhållandet mellan fritt  (PSA-F) och totalt PSA (PSA-T) ger ett värde PSA-kvoten= PSA-F/PSA-T, som anses ge en säkrare indikation om det är prostatacancer eller övriga prostatasjukdomar som orsakar ett förhöjt värde inom intervallet 2,5-10 ng/ml. Ligger detta värde under en viss gräns, oftast 0,18 men kan variera p.g.a. läkarens totala bedömning, går läkaren i regel vidare med kompletterande undersökningar eller har patienten under fortsatt observation.

I Socialstyrelsens framtagna nationella riktlinjer för prostatacancer rekommenderas att patienter med ett PSA-värde på 3 ng/ml eller högre, skall genomgå utredning med ultraljud och vävnadsprov från prostata.

  Enligt den brittiska hemsidan  http://www.cancerbackup.org.uk/Search/search_results_page_view?SearchableText=PSA ger cirka 1/3 av alla prostatacancerfall ingen förhöjning av PSA-värdet. Man anger även, att vid förhöjt PSA-värde är detta i cirka 30 % av fallen orsakat av prostatacancer. Resterande fall är orsakade av övriga prostatasjukdomar eller av okänd anledning. Av hemsidan framgår även, att vart femte fall av prostatacancer inte upptäcks vid biopsi av prostatakörteln och att man bör vara observant på infektionsrisken (prostatit) av prostatan vid denna provtagningsmetod.

  Forskning pågår runt om i världen för att finna nya och effektivare diagnosmetoder. På vissa håll i världen har man börjat att analysera förekomsten av ett protein HK2 (Human Kalikrein 2) i blodet. Genom att testa förekomsten av både PSA och HK2 i blodprovet anser man att diagnosmetoden förbättras, så att färre personer behöver gå vidare med nya undersökningar som t.ex. biopsi. En annan "markör" är PCA3. Den förstfunna gen, upptäcktes av en holländsk forskare 1999, som är specifik för just prostatacancer. Den sitter på kromosom 9 i människans arvsmassa och finns i hög koncentration i tumörceller. 

  Prostatacancer kan något förenklat anses utvecklas med olika hastighet. En "snäll" som växer mycket sakta, en mellanform och en aggressiv. Det är därför viktigt att den som fått den här diagnosen får möjlighet att hålla kontinuerlig kontakt med sin läkare. I början stannar prostatacancer inom körteln. Den kan senare bryta igenom denna och växa ut i omgivande organ och sprida sig, liksom annan cancer, till lymfkörtlar och avlägset liggande organsystem såsom skelett och lungor. Detta kallas som tidigare nämnts att cancern ger dottersvulster (metastaser). 

  Behandlingsmetoderna utgörs av operation, strålning, kemoterapi eller hormontillförsel. 

Prostatacancer är beroende av det manliga könshormonet testosteron för att kunna växa. Testosteronproduktionen kan hämmas bl.a. genom tillförsel av det kvinnliga könshormonet östrogen eller s.k. antiandrogener (s.k. antihormon). Detta är ett medicinskt alternativ till bortopereation (kastrering) av de testosteronproducerande testiklarna. Om olika mediciner vid prostatacancerbehandling se http://www.prostatabroderna.a.se/mediciner.html.

Vid behandling med strålning används antingen joniserad yttre strålning, brachyterapi (som går ut på att placera mindre stavar med radioaktiva ämnen i närheten av tumören) eller att operera in radioktiva "frön/seeds" kring tumören. 

Vid prostataektomi (radikalt borttagande av prostatan) används även, i stället för konventionell operation via buken, en metod att genom "titthålskirurgi" begränsa de problem som kan uppstå efter en operation eftersom det då finns mindre risk att skada de nervbanor som ligger intill prostatan. Normalt uppträder annars efter ett kirurgiskt ingrepp droppinkontinens hos cirka 40-50 %, total urinrininkontinens hos cirka 5 % och potensproblem hos cirka 80 % av männen. 

En helt ny behandlingsmetod för icke invasiv prostatacancer (cancer som ej spridit sig utanför prostatakörteln) finns beskriven på sidan High Intensity Focused Ultrasound (HIFU). Man använder sig av ultraljud för att eliminera sjukdomen och anger att bieffekterna är betydligt lägre än de nu vanligtvis använda behandlingsmetoderna. En annan metod för behandling som är under utveckling är kryokirurgi, som innebär att man genom avkylning får tumören att förtvina.Ytterligare en metod under utveckling är att man med hjälp av laserljus dödar prostatatumörceller.

  Det finns enligt forskningsrapporter möjlighet att minska på risken av att drabbas av prostatacancer och att förbättra prognosen om man har drabbats.

Enligt en forskningsrapport sommaren 2001 från Karolinska Institutet (Prof. Alicja Wolk), löper män med största sannolikhet 2 gånger mindre risk att drabbas av prostatacancer genom att regelbundet tillföra kroppen (2-3 gånger i veckan) Omega-3-fettsyra (finns i feta fiskar som lax, makrill, strömming m.fl.och även i koncentrerad form som Omega-3 kapslar i Hälskostaffärer, Apotek m.fl.). Rapporten visar också, att de som tillför kroppen Omega-3-fettsyra efter att ha drabbats av prostatacancer har en 70 % större överlevnadschans.

En amerikansk forskningsrapport 2002-03-05 fastslår: "Cooked tomatoes, particularly tomato sauce, may help reduce the risk of prostate cancer, according to a study done by the Brigham and Women's Hospital and Harvard School of Public Health". Ett ämne i tomat som heter lykopen/lycopene http://www.lycopene.org, anses vara det skyddande ämnet.

Enligt New Scientist har ett forskarteam i Australien (Graham Giles of The Cancer Council Victoria in Melbourne) kommit fram till, att onani flera gånger i veckan i åldrarna 20-50 år har en viss preventiv betydelse beträffande prostatacancer. För mer information om denna mycket kontroversiella forskningsrapport se  http://www.newscientist.com/news/print.jsp?id=ns99993942  och  http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,332398,00.html

Enligt en forskningsrapport har granatäpplen/pomegranate en fördröjande effekt på utveckling av prostatacancer. The study, by the University of California in Los Angeles, appears in the Journal Clinical Cancer Research http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/5132546.stm och  Pomegranate juice helps fight prostate cancer 

Enligt ett pressmeddelande 2006 från Karolinska Institutet i Solna skyddar bönor, jordnötter, bär och sojaprodukter män mot prostatacancer, visar en nyligen genomförd studie. Förklaringen tros vara att dessa livsmedel innehåller så kallade fytoöstrogener, skriver Svenska Dagbladet. Djurförsök kan påvisa liknande effekt mot tjocktarmscancer. I studien har man jämfört 1499 nyligen insjuknade patienter med 1130 friska svenska män. De män som fick i sig mest fytoöstrogener via kosten löpte 26 procent mindre risk att få prostatacancer.

I början av 2007 presenterades en åtta år lång studie i The American journal of clinical nutrition. Enligt denna studie, som leds av National cancerinstitute, kan ett dagligt intag av selen i kombination med olika vitaminer ha en stor betydelse för att motverka uppkomsten av prostatacancer. I rapporten anges att man kan minska risken av att drabbas med upp till cirka 40 %. Man har i den s.k. Select-studien intresserat sig mest för ett selenintag på 200 mikrogram per dag i kombination med ett högt intag av vitamin E eller multivitaminer. I studien anges även att delar av den amerikanska befolkningen får i sig omkring 600 mikrogram per dag via kosten utan att man sett några negativa hälsoeffekter, tvärtom tycks cancerfrekvensen vara låg inom dessa grupper.

Från TT 30 januari 2008. Höga halter testosteron i blodet ökar inte risken för prostatacancer, enligt en svensk studie. I en stor studie vid Umeå universitet kullkastas tidigare sanningar om manliga könshormoners betydelse för risken att drabbas av den allra vanligaste cancerformen.

Att prostatacancer orsakas av höga halter av manliga könshormoner i blodet har länge ansetts som en självklarhet. I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Journal of the National Cancer Institute visar forskare i Umeå nu att detta inte stämmer.

Forskarna analyserade blodprov från nära 3 900 män som senare fått diagnosen prostatacancer och jämförde dessa med blodprov från drygt 6 400 friska män. Inget samband hittades dock mellan blodnivån av olika könshormoner och risken för prostatacancer.

Umeåforskarna anser att resultaten innebär att forskningen kring prostatacancer nu måste inriktas på nya frågor, exempelvis om nivån av könshormoner i själva prostatakörteln är betydelsefull eller om det finns andra hormoner som ökar risken för prostatacancer.

  Enligt bl.a. en rapport från forskningscentret Novum vid Huddinge Universitetssjukhus våren 2001, påverkar hormonet östrogen (kvinnligt könshormon) både uppkomsten och skyddet av prostatacancer. Ingen har hittills kunnat förklara vilka mekanismer som styr denna gåtfulla dubbla effekt. Under 1996 upptäcktes att det finns östrogenreceptorer i prostatan (betareceptorer). Genom fortsatt forskning hoppas man få en förklaring av dess betydelse för uppkomsten av sjukdomen. Vid konstaterad prostatacancer försöker man reducera (genom medicinering eller borttagning av testiklarna) det manliga könshormonet testosteron, eftersom man anser att detta "föder" en uppkommen prostatacancer.

  Forskare i USA har under 2006 hittat ett hitills okänt virus XMRV i tumörvävnad hos män med prostatacancer. Det är nära besläktat med ett annat virus som kan ge upphov till leukemi hos möss. I Public Library of Science skriver forskarna att man tror att viruset smittar mellan människor. Upptäckten innebär att man för första gången kan börja leta efter ett samband mellan virusinfektion och prostatacancer. Det här är ett forskningsgenombrott säger Jan-Erik Damber, Professor i urologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vid t.ex. livmoderhals- och levercancer vet man redan att virus har betydelse för uppkomsten, men detta har inte tidigare kunnat fastslås vid prostatacancer. XMRV hittades bara hos män med en speciell genuppsättning.

  Forskare från Island, USA och Sverige anses ha gjort ett genombrott i forskningen om prostatacancer. De skriver om sina rön i tidskriften Nature Genetics 2006. Ett isländskt företag hittade en genvariant som kan orsaka prostatacancer. Kopplingen har inte kunnat beläggas tidigare. Upptäckten bekräftades av svenska och amerikanska forskare. Genvarianten bärs av 13 proc av europeiska män och ökar risken för prostatacancer med 60 procent. Bland svarta amerikaner är den dubbelt så vanlig. 

  Jag har på sidan Svensk Forskning lagt in ett utdrag ur en Forskningsrapport om betydelsen av smärtlindring vid denna sjukdom.

  Det finns 24 lokala patientorganisationer spridda i Sverige för drabbade av prostatacancer. Riksorganisationen är Prostatacancerförbundet http://www.prostatacancerforbundet.se/index.php

Cancer- och Trafikskadades Riksförbund, CTRF driver en upplysningstelefon, Cancerlinjen 020-24 40 00. Öppen alla vardagar mellan 09:00-17:00 och bemannad med sjuksköterskor med erfarenhet av onkologisk vård samt med backup av läkare. Man driver även Lydiagården, som bedriver rehabilitering för cancerpatienter. Deras hemsida finns på http://www.lydiagarden.se. 

Cancerfonden http://www.cancerfonden.se  Informations- och stödlinjen Tel: 020-222 111 är öppen vardagar 09:00-16:30. Mail:  infostodlinjen@cancerfonden.se  

Läkemedelsverket om sjukdomen  http://www.lakemedelsverket.se/Tpl/RecommendationsPage____2617.aspx 

Andra hemsidor är  http://www.cancer.nu , http://www.orionpharma.com , http://www.prostatecalculator.org , http://www.prostatacancer.nu/  ,  http://www.urologi.org/mars.html  

Tillbaka till toppen

Godartad prostataförstoring/förstorad prostata/bph (benign prostata hyperplasia)

  Sjukdomen är normalt inte livshotande, ger oftast inga större smärtor utan i första hand problem vid urinering (i värsta fall urinstämma). Tyvärr väntar många män med urineringsbesvär att ta kontakt med sjukvården och inte alltför sällan först när det är omöjligt att urinera. Om urineringsbesvären orsakas av prostatacancer kan detta innebära att värdefull tid går förlorad och möjligheterna att kunna bota sjukdomen minskar. Ett förhöjt PSA-värde betyder inte med säkerhet att man har prostatacancer. Det är vanligare att man har ett högre PSA-värde på grund av godartad prostataförstoring än av prostatacancer. Det är värt att notera att det normala PSA-värdet i blodet stiger med ökad ålder.

  Den hormonförändring som sker i kroppen med stigande ålder anses resultera i en obalans mellan testosteron och det kvinnliga könshormonet östrogen, vilket också alltid förekommer hos män. Det är effekten av denna hormonförändring som anses ligga bakom godartad prostataförstoring. Godartad prostataförstoring (prostatahyperplasi eller prostatahypertrofi) innebär att cellerna i prostatan ökar i antal eller blir större. Det rör sig om en godartad (benign) tumörbildning, som inte sprider sig till andra vävnader. En sådan tumör kallas för adenom. Genom att adenomen växer, trycker det mot urinröret och urinblåsan och hindrar urinflödet. BPH är således med stor sannolikhet hormonbetingad och beroende av halten av ett kroppseget hormon som heter dihydrotestosteron (DHT). Detta bildas i prostatan genom att testosteron, som till cirka 95 % bildas testiklarna och resterande i binjurarna, p.g.a. ett enzym som heter 5-alfa "omvandlas" (konversion) till 5 alfa-DHT. Men orsaken till bph är egentligen inte helt klarlagt eftersom det även finns andra mekanismer inblandade och andra teorier än den nämnda, som dock anses vara den troligaste.

  I början av sjukdomen är det inte ovanligt att den drabbade nattetid, förutom att behöva urinera mer eller mindre ofta, besväras av smärtsamma erektioner som orsakas av sjukliga förändringar i prostatan. Andra urineringsbesvär som uppträder kan vara att det är svårt "att komma igång", varierande flöde med ibland korta avbrott, behöver dagtid på grund av trängningar "springa och småskvätta" samt efterdropp i underkläderna. Att behöva urinera 1 gång om natten på äldre dar anses som "tämligen normalt", men då det börjar bli 3-5 gånger per natt kan detta bli ett besvärligt fysiskt och socialt problem. Spontana förbättringar är inte ovanliga och besvären från sjukdomen går oftast i vågor under den första tiden.

  Enlarged prostate symtoms. The study appeared in the American Journal of Epidemiology:

  Frequent urination

  Trouble starting urination

  Waking frequently at night to urinate

  Weak urine stream

  Urgent need to urinate 

  Vid obehandlad bph kan det så småningom uppträda komplikationer från andra organ. I första hand drabbas urinblåsan, de övre urinvägarna mot njurarna och i värsta fall en smärtsam njurbäckeninflammation (pyelonefrit). Detta i sin tur kan leda till att njurarna  skadas för livet och med olika följdfenomen. I resturin (beroende på att blåsan inte tömmes helt på grund av sjukdomen) kan infektion mycket lätt uppträda och denna infektion kan vara svår att behandla. Stenbildning i urinblåsan, som i många fall förorsakar en infektionen (trots antibiotikabehandling lever bakterier kvar i stenbildningen), är en relativt vanlig komplikation. Detta innebär att många personer som  besväras av prostataförstoring samtidigt kan ha sten i blåsan. Om urinstämma uppträder är detta ett allvarligt och livshotande tillstånd (kan bl.a. leda till urinförgiftning) och den drabbade måste därför omedelbart komma under läkarvård.

  Man anser att cirka 50 % av alla män som fyllt 50 år (bland män äldre än 80 år är motsvarande siffra cirka 80 %) har någon form av problem på grund av den här sjukdomen. Ungefär 25 % av alla män får förr eller senare så kraftiga besvär att detta kräver någon form av behandling. Behovet av ett operativt ingrepp uppstår i regel då prostatans storlek överstiger 80 gram.

  Den som drabbas av godartad prostataförstoring har stora chanser att få en någorlunda besvärsfri tillvaro efter viss medicinering eller någon form av kirurgiskt ingrepp (det tredje vanligaste ingreppet i Sverige efter bråck- och blindtarmsoperation). Varje år opereras cirka 14 000 män i Sverige för godartad prostataförstoring. Som en följd av operationen kan enligt svensk statistik en del drabbas av urininkontinens (cirka 1-2 %) och impotens (cirka 3 %). En vanligare följd av operationen är att vid utlösning (sädestömning) passerar sädesvätskan in i urinblåsan (cirka 80-90 %) i stället för ut genom urinröret. Detta kallas för en retrograd ejakulation och slanguttrycket för detta är "bakskott". Vissa patienter anser sig efter ett ingrepp ha fått nedsatt sexuell förmåga, medan däremot andra har angett motsatsen. Det finns andra studier som pekar på betydligt flera konsekvenser av operationen http://www.prostatitisandbph.org/turp.php. I det här sammanhanget kan även tilläggas, att enligt några internationella urologer är andelen impotenta "friska" män (utan prostatabesvär) över 65 år betydligt fler än man tidigare trott. Det finns ingen direkt studie att peka på. Men även här tycks tydligen tendensen vara den, att andelen män med detta problem tycks öka och ingen vet heller vad detta kan bero på? I en lärobok för sjuksköterskor anges, att cirka 10 % av alla män har någon form av impotensproblem. Hur detta fördelas i åldersgrupper anges tyvärr inte.

  Vid medicinsk behandling används i första hand preparat som minskar prostatans storlek. T.ex. Proscar eller naturmedlet Curbicin. Alfablockerare (har en avslappnande verkan på bl.a. prostatakörtelns muskler) som Alfadil, Hytrinex och Xatral ger lindring för vissa. Man anser även att mediciner mot s.k. överaktiv blåsa som t.ex. Cetiprin eller Detrusitol kan ge en förbättring vid BPH. För en del som drabbats av BPH har denna medicin inneburit att man inte längre har besvär med nattliga urineringar och att ett operativt ingrepp inte behöver utföras. Denna typ av medicinering bör därför alltid övervägas vid behandlingen av sjukdomen, innan man bestämmer sig för ett operativt ingrepp. Om den drabbade lider av överaktiv blåsa, anses att ett operativt ingrepp t.o.m. kan förvärra situationen (enligt Läkemedelsboken 1999/2000 utgiven av Apoteket AB).

  De vanligaste kirurgiska ingreppen vid prostataförstoring är:

-  TURP (Trans Uretalelektro Resektion av Prostatan), som mer och mer har börjat att ersättas av olika nya metoder:

-  TUMT (Trans Urethral Microwave Thermotherapy - genom mikrovågor på i regel 915 MHz eller 1296 MHz)
    http://www.prostalund.com. Om ev. risker vid behandling med TUMT  http://www.fda.gov/cdrh/safety.html.
    Klicka på 10-11-2000, "Serious Injuries from Microwave Thermotherapy for Benign Prostatic Hyperplasia".

-  TUNA (Trans Urethral Needle Ablation - genom radiovågor) http://www.medtronic.se/SE/patient/bph.html.

-  TUIP ( Trans Urethral Incision of Prostate) innebär att urinröret vidgas genom längsgående snitt i urinblåsans nedre del
    och i prostatakörteln.

-  TULIP: Transurethral Ultrasound-guided Laser Incision ("ingrepp/operation") of the Prostate. Laserbehandling
    (Greenlight PVP). För information gå till http://www.laserscope.com. Det finns även andra typer av laserbehandling
     under utveckling.

  Olika studier pekar på att i materiel som tagits bort efter en TURP operation, har funnits cancerceller i cirka 40 %. Hos det stora flertalet utvecklas emellertid inte detta till en livshotande cancersjukdom under det resterande livet.

  Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg har i en pressmeddelande under december 2000 meddelat, att genom nya metoder i utredningen av sjukdomen har antalet operationer kunnat minskas samtidigt som behandlingsresultaten förbättrats. 

  Magnecyl kan stoppa prostatatillväxt. Vanliga värktabletter som magnecyl och aspirin (innehåller acetylsalicylsyra) har visat sig stoppa godartad förstoring av prostatan med så mycket som 50 procent. Det visar forskningsresultat som publiceras i American Journal of Epidemiology. Svenska Dagbladet skriver 2006-08-31 att 600 amerikanska män som regelbundet åt värktabletter mot reumatism studerades under tolv år. Trots det goda utfallet vill forskarna ännu inte rekommendera bruk av värktabletter mot prostatan. Men för män som äter sådana receptfria läkemedel av annan orsak kan effekten på prostatan bli välkommen. 

  Det finns en diskussionsgrupp på Internet för den här sjukdomen: sci.med.prostate.bph. Svenska hemsidor finns bl.a. på http://www.prostataforstoring.nu och http://www.prostatabekymmer.nu

Tillbaka till toppen

Inflammation av prostatan (prostatit)

Allmänt

  Sjukdomen prostatit är normalt inte livshotande, kan delas in i akut och kronisk prostatit (en kronisk sjukdom innebär vanligtvis definitionsmässigt att den pågått eller förväntas pågå en längre tid än 3 månader) och där icke-bakteriell kronisk prostatit är den vanligaste formen. Denna variant kan bland annat ge mer eller mindre besvärliga kroniska smärtor, som den drabbade i värsta fall tvingas att lära sig leva med under resten av sitt liv. Vid akut prostatit (orsakas av bakterier), som förutom urineringsbesvär och svåra smärtor kännetecknas av hög feber och frysningar, måste den drabbade snarast möjligt komma under läkarvård eftersom det föreligger risk för blodförgiftning/sepsis. 

  Akut prostatit botas, i regel utan några komplikationer, med antibiotika. Enligt bl.a. Eur. Urol.1996; 30: 24-27 blir det i 70-80 % av fallen vid akut prostatit en ökning av PSA-värdet (som kan kvarstå i månader) och i 15 % av fallen vid kronisk prostatit. Det finns i dag olika uppfattningar om hur många som blir botade/symtomfria av de som inte har akut prostatit. Samma sak gäller om de olika orsakerna till sjukdomen, behandlingsalternativen, kroppens självläkningsförmåga o.s.v. Allt detta pekar med stor tydlighet på, att de medicinska kunskaperna om prostatit/kronisk prostatit är minst sagt dåliga! Prostatit beskrevs första gången av Dr. Legneau 1815. I princip är kunskapen om sjukdomen lika dålig i dag som då!

  Prostatit är då man lägger tillsammans de olika formerna, enligt bland annat den amerikanska patientorganisationen The Prostatitis Foundation, den vanligaste av de urologiska sjukdomarna hos män under 50 år och den tredje i storleksordning hos män som är äldre än 50 år. Hur sjukdomen indelas framgår av klassificeringen (på sidan Vetenskapliga artiklar). Enligt Ungerska forskare (på sidan Vetenskapliga artiklar) är prostatit, totalt sett, den vanligaste av alla urologiska sjukdomar bland män.

  Jag har på en undersida lagt in en utmärkt sammanställning (som beskriver hur litet man egentligen vet om sjukdomen!) från den amerikanska medicintidskriften JAMA (The Journal of the American Medical Association) från den 25 juli 2001. En hemsida http://www.dentonurology.com/cp.html (sammanställd av Dr. David L. Casey i Texas, USA), ger i inledningen en utmärkt allmänorientering om sjukdomen. En allsidig beskrivning av sjukdomen och bl.a. dess inverkan på mannens fertilitet, finns på  http://www.malereproduction.com/15_prostatitis.html. 

  I boken Urologic Diseases in America 2007 finns en omfattande information om prostatit. Författare är Mary McNaughton-Collins, MD, MPH, Geoffrey F. Joyce, PhD, Matthew Wise, MPH and Michael A. Pontari, MD. Kapitlet om prostatit finns även på http://kidney.niddk.nih.gov/statistics/uda/Prostatitis-Chapter01.pdf    

Tillbaka till toppen

Urinering: Vanligast är Svårigheter att urinera  Smärtor vid urinering   Svag eller delad urinstråle   Måste urinera mer eller mindre ofta på grund av smärtsamma trängningar  Urinfläckar på underkläderna p.g.a. "efterdropp"  Sandliknande partiklar i urinen  Urinerar även under nätterna   Illaluktande urin

Smärtor:   Vanligast är Perineum och lårens insidor (brännande smärta)  Testiklarna  Magens nedre del  Ryggens nedre del  Ljumskarna   Olika leder  Olika muskler  Penis (även klåda, sveda och flytningar, som om den är kornig och/eller vitaktig kan tyda på en svampinfektion). Ofta uppträder eventuella flytningar/sekret samtidigt som man tömmer tarmen  Smärtor vid tarmtömning  .Smärtsamma eller obehagliga erektioner och andra erektionsproblem. Ökande smärtor efter orgasm. Enligt vissa läkare drabbas minst 25 % av detta Vissa av smärtorna innebär att det kan vara svårt att sitta, stå, gå, cykla och t.o.m. att kunna ligga "normalt"

Övrigt:      T.ex. Hög feber och kraftiga frysningar (akut tillstånd, risk för blodförgiftning, som kräver omedelbar sjukvård)  Allmän sjukdomskänsla/influensaliknande symtom  .Trötthet  För vissa en måttligt feber (under 38 grader), oftast utan någon höjd sänka (SR)  Svettningar  Förändrad tjocktarmsfunktion (IBS)
Besvärande sveda/klåda i analöppningen  Nedsatt immunförsvar (lätt för att bli förkyld)  Hypertoni.Koncentrationssvårigheter, illamående och yrsel (enligt vissa läkare kan kanske orsaken till detta vara "toxiner”som via blodet sprids från den inflammerade prostatan ut i kroppen) Tidig eller smärtsam sädestömning  Minskad mängd sädesvätska  Tjock och ibland gulaktig sädesvätska (ofta med klumpar och "trådar", se nedanstående bild) .Ökat antal vita blodkroppar i EPS  (sekretprov/exprimat efter prostatamassage)  Stundtals blod i urin (hematuri) och sädesvätska (hemospermia)  .Oftast förändrat pH-värde av sädesvätskan (normalvärde bland friska män anses ligga mellan 7,2 - 8,0)  Prostatan "degig" och öm vid palpering  Minskad känsel och/eller missfärgning av penis  De första symtomen kommer ofta i samband med och förvärras markant vid avkylning  Allmänt "småfrusen" (t.ex. kalla fötter) och köldkänslig  Kan ge förhöjt PSA-värde  Kan påverka fertiliteten (se artiklar om Infertilitet på sidan Vetenskapliga artiklar)   Sexuallivet kan påverkas högst påtagligt eller helt upphöra. Förändrat libido.  "Tyngdkänsla" i bäckenbotten  Depressioner eller andra psykiska problem (ingen onormal följd av kroniska somatiska besvär och ingenting att "skämmas över"). Se bl.a. en Finsk studie om detta på sidan Statistik/Historik.

Ovanstående finns även för utskrift i pdf-fil på en A4-sida.

Som framgår av ovanstående är olika smärtor ett vanligt symtom vid kronisk prostatit. Olika nervbanor finns i  prostataområdet och då dessa  kan bli påverkade vid en prostatainflammation, upplever man därför smärtor även i intilliggande områden som t.ex. lårens insidor, bitestiklar, ljumskar, ryggen, perineum o.s.v. Detta kallas för överförd smärta (på engelska referred pain). På undersidan Om smärta  finns mer information om smärta och smärtupplevelser.

Se även sidan Från drabbade, hjälpmedelstips m.m. under rubriken Funderingar rörande kronisk prostatit och IC.

Tillbaka till toppen

Behandling

  Prostatit behandlas i de flesta fall med antibiotika. Tyvärr tycks det vara vanligt med alltför kort behandlingstid (speciellt vid kronisk bakteriell prostatit), inflammationshämmande (NSAID), muskelavslappnande och smärtstillande mediciner. Ibland kan även t.ex. antidepressiva mediciner vara nödvändiga. Massage av prostatan (dränering av ”instängt” prostatasekret p.g.a. inflammerade acini, se Dr. Tarfussers hemsida "Anatomy and Physiology" http://www.prostatitis.org/tarf/p3.htm), kan ge smärtlindring och anses förbättra läkningsprocessen. En urolog i Mellansverige, anser att prostatamassage innebär en långsiktig förbättring för högst 10-20 % av patienterna. En amerikansk undersökning vid UCLA (University of California, Los Angeles), pekar däremot på en cirka 40 % förbättring genom att kombinera prostatamassage och antibiotika.

  Även om man vid bakterieodling av prostatasekret finner patogena bakterier, och behandlar med antibiotika, så blir tyvärr drabbade ofta inte av med sina besvär. Detta kanske beror på alltför kort behandlingstid eller att det rör sig om helt andra bakterier (t.ex. bakterier som inte går att odla) än dom man hittat och som är orsak till sjukdomen? 

  Genom att undersöka antalet vita blodkroppar i det exprimat (EPS) som erhålls vid massagen, anser en del läkare att man får en god bild av hur behandlingen påverkar sjukdomen. I Läkartidningen nr. 32-33 1992 (sid. 2615-2616) finns en artikel som berör kronisk prostatit under rubriken ”Prostatitsyndromet - olika diagnoser med likartade symtom” författad av Docent Bo Bergman, Karolinska Sjukhuset, Stockholm. Artikeln redogör i stora drag för den gängse (bristfälliga) synen på den här sjukdomen bland svenska urologer och hur man anser att den skall behandlas. 

  Flera ledande urologer understryker att smärtor vid kronisk prostatit för vissa drabbade kan jämföras med de smärtor som uppträder sekundärt vid prostatacancer. En behandling med smärtstillande medicin innehållande narkotiska preparat rekommenderas i dessa fall. Ur boken En liten bok om stor smärta av Carina Roxström på sid. 26 citerar jag: "Neurogen (som utgår från nerv) smärta lindras t.ex. inte av morfin. Däremot kan upplevelsen av smärtan påverkas".

  Översikt av två behandlingsmodeller från USA är inlagda på en undersida Behandlingsmodeller

  Dr. Daniel Shoskes (urolog), har under hösten 1998 presenterat statistik efter behandling med ovan nämnda traditionella skolmedicin. Han uppger att till honom från allmänläkare inremmiterade patienter blev 38 % helt besvärsfria, 45 % något bättre men med upprepade recidiv och att 17 % förbättrades inte alls.  

  I bland annat Tjeckien gör man försök med att behandla (framför allt att lindra smärtorna) kronisk prostatit med ett kraftigt pulserande elektromagnetiskt fält. Se vidare på sidan Statistik/historik Urolohi_Czech. En liknande metod har 1998 lanserats i USA och som  i stort sett bygger på samma princip (http://www.neocontrol.com). Den svenska representanten 2001 är en firma som heter Neo Vitalis (Tfn: 08-97 30 66).

  Enligt en informationsbroschyr från AACU (American Association of Clinical Urologists, Inc.) visar några studier, att ett dagligt intag av ett zinktillskott kan minska svullnaden av prostatan vid kronisk prostatit. 

  I de flesta äldre läkarböcker rekommenderas att man skall avstå från koffeinhaltiga drycker, alla former av alkohol, minska på socker (anses ha betydelse om prostatit orsakas av candida/svamp), minska på fettintag och undvika starkt kryddad mat. Du kan läsa mer om detta på hemsidan:  http://www.krisiloffdiet.com/. Att detta skulle ha någon betydelse för enbart kronisk prostatit har inte påvisats i någon studie, utan kan nog mer betraktas som en rekommendation för att förbättra det allmänna hälsotillståndet. I samma böcker rekommenderas även att den drabbade skall ta dagliga varma sittbad i cirka en timme för att öka blodcirkulationen i det inflammerade området och för att lindra smärtorna. 

  Inom alternativmedicinen i Sverige är det i regel Cernitol (ett pollenpreparat) och Curbicin (innehåller 80 mg extrakt från dvärgpalmsfrukt och 80 mg extrakt från pumpakärnor) som används. En del anser sig bli hjälpta och en del märker ingen förbättring alls. I boken Bli frisk av dig själv av Andrew Weil (sid. 288) ges en del råd om lämplig kost vid den här sjukdomen. I USA finns en del andra preparat inom alternativmedicinen avsedda för behandling av prostatit. Kai Kit Wan (en kinesisk örtmedicin), Peenuts (en vitamin och mineralblandning) samt Quercetin och Prosta-Q tycks vara de mest använda (de båda sistnämnda innehåller en bioflavonoid http://www.prostatitis.org/quercetin.html ). I bland annat Tyskland anser sig en del bli hjälpta genom den s.k. "broccolimetoden" (en metod som anses komma från främre orienten). Man dricker då avkok av broccoli 2 gånger om dagen i flera veckor. 

  Synpunkter på kirurgisk behandling av kronisk prostatit finns på en undersida från den engelska organisationen  PHA.

  Vi inom ISOP anser att då en allmänläkare eller urolog konstaterat att patienten har kronisk prostatit, och således uteslutit andra sjukdomar, skall patienten remitteras till specialister inom områden för immunologi, reumatologi, neuorologi och endokrinologi. Enligt den internationella expertis sär kronisk prostatit endast i undantagsfall en "kirurgisk sjukdom". Att den drabbade endast behandlas av urologer, som i första hand är specialister inom kirurgi och inte inom medicin, är enligt vår uppfattning inte det bästa för patienten och något som medicinskt ansvariga måste ändra på. Med hänsyn till den uppdelning och det prestigetänkande som finns inom sjukvården, kommer detta tyvärr nog att bli en mycket "svår nöt att knäcka".

  Jag har på en särskild sida sammanställt decolika mycket osäkra behandlingsmöjlighter som "normalt" används vid den här sjukdomen Mediciner, behandling m.m.

  Enligt IPHC (ur boken The Enigma of Prostatitis) så provar man runt om i världen olika mediciner för att behandla kronisk prostatit/CP/CPPS:
-  Antimicrobials, such as fluorquinolones
-  Intraprostatic gentamicin-xylocain
-  Alpha-blockers
-  Antimicrobials in combination with an alphablocker
-  Muscle relaxants, such as Valium (Stesolid) or Baclofen
-  Anticholinergic drugs
-  Non-steroid antirheumatic agents

- Analgesics, including centrally effective drugs
-  Amitryptilin
-  Na-tartrate
-  Allopurinol
-  Low dosage oestrogen

-  Finasterid
-  Prostatilen
-  Phytotherapy, such as z.B. Cernitol, Prostabrit
- Wobenzym
-  Botulinum-toxin

-  Phonophoresis with Methyluracil
-  TCM suppositories
-  Mepartricin 
 

Behandlingsresultat enligt en studie av the National Institutes of Health, USA.

Tillbaka till toppen

Forskning.

Varför är intresset för forskning inom den här sjukdomen inte större? Svaret är möjligtvis enklare än man tror och finns kanske att hitta i följand citat: