Prostatan (prostatakörteln) och prostatasjukdomarna

 

—  liten körtel som kan ge stora problem 

 

 

För att läsaren skall få en allmän uppfattning och helhetsbild, kommer jag inledningsvis mycket förenklat att försöka sammanfatta vad som är mest utmärkande för prostatan (prostatakörteln), prostatacancer och godartad prostataförstoring innan jag mera ingående berör inflammation av prostatan (prostatit).

 

  Allmänt om prostatan (prostatakörteln)

  Prostatacancer

  Godartad prostataförstoring/förstorad prostata/bph (benign prostata hyperplasia)

  Inflammation av prostatan (prostatit) 

  Allmänt

  Förekomsten (prevalensen) av prostatit 

  Symtom/symptom vid prostatit

  Orsak

  Prostatit och närliggande (sammanhängande?) sjukdomar 

  Sjukdomstillstånd (CPPS) som ger symptom liknande kronisk prostatit 

  Diagnostik/diagnostisering/diagnosticering

  Behandling

  Forskning

  Sociala konsekvenser och brist på förståelse vid kronisk prostatit 

 

 

Allmänt om prostatan (prostatakörteln)

  De flesta män tänker av naturliga skäl nog inte så ofta på sin prostata. De flesta har inte ens en aning om var den finns eller vilken funktion den har förrän man drabbas av någon av dess sjukdomar. Enligt en studie i Storbritannien (Prof. Kirby, Prostate UK  : "In spite of these statistics a recent survey has found that only 1 in 7 men (14%) is aware of the location and function of the prostate, and fewer still have any knowledge of the several diseases to which this gland is prone." Med största sannolikhet är situationen likadan i Sverige.

  Under barndomen är prostatakörteln liten, men växer i puberteten genom stimulans av det manliga könshormonet testosteron och börjar uppnå "vuxenstorlek". Från medelåldern växer prostatan successivt och detta kan så småningom för vissa leda fram till att vattenkastningen påverkas. Tillsammans med sädesblåsorna producerar prostatan sekret (innehållande ur fertilitetssynpunkt viktiga substanser) som tillsammans med spermier från sädesledarnas ampuller bildar mannens ejakulat.

 

Compound

Concentration*

Reference

Zinc

0.352 ± 0.048 g/liter

5

Magnesium

0.120 ± 0.060 g/liter

6

Calcium

1.200 ± 0.080 g/liter

5

Citric acid

4.80 ± 26.9 g/liter

5

Cholesterol

0.078 ± 0.013 g/liter

5

Spermine

0.243 ± 0.025 g/liter

7

Lysozyme

0.021 ± 0.006 g/liter

8

Acid phosphatase

2.56 million IU per liter

5

* Mean ± 2 SD

 

 

Concentration of Some Constitutents of Expressed Prostatic Fluid

Enligt Dr. Stig Colleen och Dr. Per-Anders Mårdh från boken "Sexually Transmitted Diseases"

 

  Prostatan, på svenska blåshalskörteln, påminner i formen och är i storlek hos en yngre frisk man ungefär som en valnöt. Körteln är normalt cirka 4 cm lång, varierar i diameter mellan 2,5-3 cm, väger 20-25 gram, är belägen strax under urinblåsan och omger urinledaren. Prostatan indelas i 5 olika lober varav två är sidolober (laterala), en centerlob (median), en framlob (anterior) och en baklob (posterior). Enligt ett annat system delas prostatan in i fyra zoner: Periferizonen (Peripheral zone), centralzonen (central zone), den mittersta zonen (transitional zone, den del som direkt omger urinröret) och den fibromuskulära zonen (fibromuscular zone). Prostatan består av ett fyrtiotal småkörtlar (acini) som är omgivna av glatt muskulatur, bindväv och bindvävskapsel. Körtlarna mynnar via smala gångar i urinröret och avsöndrar ett sekret som vid orgasm/sädestömning blandas med spermier från sädesledarnas ampuller och sekret från sädesblåsorna, Cowpers och Littrés körtlar. Hos kvinnan motsvaras Cowpers körtlar av två körtlar vid sidan av slidans mynning med i stort sett samma funktion och som kallas de Bartholinska körtlarna. 

Den totala mängden sädesvätska (ejakulat) vid utlösning anses normalt variera mellan 1,5 och 5 ml. I genomsnitt kommer 50-70 % från sädesblåsorna, 15-30 % från prostatan och cirka 5% från sädesledarnas ampuller. Från Cowpers och Littrés körtlar kommer 0,1-0,2 ml (den s.k. "försatsen"). En sädestömning kan innehålla upp till 500 miljoner spermier. Själva sädestömningen är en mycket komplicerad process med en mängd olika muskler involverade. Det normala pH-värdet hos prostatasekret är 6,5-6,7 och som oftast ökar till 7-8,3 vid kronisk prostatit (Enl. Dr. Simon Rattenbury, UK).

  En av prostatans funktioner är att kontinuerligt avge en mycket liten mängd sekret (hos friska män cirka 0,5 ml per dygn och med bl.a. hög zinkhalt), som anses vara en del av urinrörets och prostatans infektionsförsvar. Forskningsresultat tyder på att en normal prostata bl.a. har cirka 20 gånger högre halt av zink än andra organ i kroppen.

  Det är viktigt att nämna att även kvinnan har en motsvarighet (Skene's glands/Paraurethral glands) till mannens prostata, som bildades i vårt tidiga liv som embryo och som av naturliga skäl inte utvecklades till en prostata. Denna består av ett nätverk av små körtlar i den yttre delen av urinrörets vägg. Läs mer om detta i två artiklar från Slovakien. Enligt artiklarna kan kvinnan därför drabbas av sjukdomar liknande manlig prostatit. Mannen har på motsvarande sätt en liten "ficka" (utricle) i nedre delan av prostatan vid veru, som om embryot i stället blivit en kvinna skulle ha utvecklats till livmodern/uterus. Utriceln kan variera i storlek och ibland nå djupt in i prostatan. Hos vissa individer ombildas utriceln till en abscess, vilket kan kan ge mycket smärtsamma symtom i prostatan. 

 

 

Översikt prostataregionen

 

Prostatacancer

 

Nära 140 svenskar får varje dag besked om att de har cancer. Nästan fyra av tio är under 65 år. Totalt diagnosticerades 51 000 fall under 2005. Året innan dog drygt 22 600 personer i cancer. Ungefär hälften av patienterna lever i minst tio år efter sin diagnos och i dag lever cirka 365 000 svenskar som har eller har haft någon form av cancersjukdom. Cirka 37 % av alla cancerformer som upptäcks hos män är prostatacancer.

Antalet nyupptäckta fall av prostatacancer i Sverige är årligen cirka 9000, bröstcancer cirka 7 000, tjocktarmscancer cirka 6 000, hudcancer cirka 3 500, lungcancer cirka 3000 och cancer i urinblåsa cirka 2 000. Drygt 40 % av befolkningen i Sverige beräknas under sin livstid att drabbas av någon form av cancer. Det finns mer än hundra olika former av cancer, som uppkommer genom mutationer i viktiga gener som styr centrala livsprocesser i cellen. 

Antalet dödsfall i Sverige för lungcancer är cirka 3 000, prostatacancer cirka 2 500, tjocktarmscancer cirka 2 500, bröstcancer 1 500, cancer i urinblåsa cirka 600 och hudcancer cirka 500.

Källa: Cancerfonden http://www.cancerfonden.se

Statistik beträffande prostatacancer http://www.prostatacancerforbundet.se/index.php?id=9 

 

Jämförelse mellan diagnosticerad prostatacancer i olika länder, IPHC.

 

  Enligt olika studier beräknar man att cirka 12 % av männen i Sverige kommer att utveckla en livshotande prostatacancer under sin livstid och att cirka 5 % av alla män avlider av denna sjukdom. Ett av de tidigaste tecknen på  sjukdomen är sexuell dysfunktion, som cirka 30 % drabbas av. Endast några få procent söker hjälp hos sjukvården för detta. Tendensen är att fler och fler drabbas av prostatacancer och utvecklingen är likadan i hela västvärlden. Det finns ett klassiskt uttryck som lyder: "Att de flesta män avlider med (av andra sjukdomar) och inte av sin prostatacancer". Det totala antalet män med prostatacancer var enligt Prostatacancerförbundet drygt 63.000 den 31 december 2006. Se http://www.prostatacancerforbundet.se/prostatacancer.php 

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män och bland kvinnor är bröstcancer den vanligaste. Bröstcancer drabbar framför allt äldre kvinnor. Hälften är över 64 år när de får diagnosen. Mindre än fem procent är under 40 år. Man uppskattar att cirka 0,5 % av alla bröstcancerfall drabbar män. För mer information om bröstcancer se http://www.cancerfonden.se/rosabandet  och  http://www.vardguiden.se/Article.asp?ArticleID=3025

  För att få en allmän uppfattning om sjukdomen citerar jag följande från Washington Post, Thursday, July 1, 2004; Page A23. By H. Gilbert Welch: "Some diseases progress so slowly that people die of other causes long before the diseases generate symptoms. Other diseases may not progress at all. Unless we  were tested, we'd never have known we were sick. Prostate cancer is the classic example. Among men age 60, around half have microscopic evidence of prostate cancer if we look hard enough. Yet only four in 1,000 will die from prostate cancer in the next 10 years. How can this be? Because prostate cancer isn't just one disease: It's a spectrum of disorders. Some forms of prostate cancer grow very rapidly and kill men. Some grow slowly and men die of something else before the cancer ever causes symptoms. And others look like cancer under the microscope but never grow at all." Prostate tumors typically start in the peripheral area, the largest part of the gland. As the tumor grows, it first spreads inward. Before it interferes with urinary function, it has to become fairly large. Once the cancer spreads (metastisizes) beyond the capsule, it is more difficult to treat. First it invades the tissues around the prostate, and then it goes into the seminal vesicles. Thereafter it could spread into the pelvic lymph nodes and/or the bones. Left unchecked, prostate cancer can invade other organs, leading to death.

  Den "typiske patienten" anses vara cirka 70 år enligt statistiken. Han kan vara äldre eller yngre, men ytterst sällan under 50 år. Sjukdomen är direkt livshotande men ger trots detta oftast inga svårare smärtor förrän i ett senare skede av sjukdomen. Viktigt att notera är att prostatacancer i dess tidiga skede oftast inte ger några symtom alls. Inom sjukvården anses att cirka 20 % får diagnosen då man söker läkarkontakt för skelettsmärtor och att 30 % - 40 % får diagnosen efter olika urinvägsbesvär. Prostatacancer uppträder vanligtvis i de perifera delarna av prostatan (tumören kan därför i vissa fall palperas via anus) och ger relativt sent i sin utveckling upphov till några märkbara symtom. De vanligaste symtomen i ett senare skede är bl.a.: Trötthet, aptitlöshet med viktnedgång, svårt att "komma igång" (ibland helt "stopp") vid urinering, behöver urinera ofta (även nattetid), blod i urinen, besvärande "efterdropp", olika smärtor (initialt oftast i ländryggen) och metastaser (dottertumörer) i olika delar av kroppen.

  Enligt svenska studier är cirka 75 % av de som får diagnosen över 70 år. Näst efter afroamerikaner i USA (dubbelt så hög förekomst som hos vita amerikaner) har män i Skandinavien den högsta frekvensen av prostatacancer i världen. Än så länge finns det ingen förklaring till detta. Som en jämförelse kan nämnas, att folkmängden i Storbritannien är cirka 6.5 ggr. större än i Sverige, men att antalet diagnostiserade prostatacancerfall är endast 4 ggr. större än i Sverige? I USA anger "the American Cancer Society", att årligen diagnostiseras cirka 180 000 män med prostatacancer och cirka 37 000 av avlider av sjukdomen. Antalet drabbade av prostatacancer i Japan anses endast vara cirka 3 %.  Prostatacancer är således mera vanligt i Nordamerika och Västeuropa än i Afrika, Asien och Latinamerika. När män från Asien, som har den lägsta förkomsten av prostatacancer, flyttar till USA så ökar deras risk och kommer upp i samma nivå som hos vita amerikaner. Det finns i dag ingen förklaring till detta och den stora skillnader i drabbade runt om i världen.  

  Olika larmrapporter i massmedia under 2001 hävdade, att såväl antalet fall av prostatacancer som antalet fall av aggressiv  prostatacancer (med hög dödlighet) är stigande. Ökningstakten för prostatacancer ligger f.n. (2001) på cirka 3,5 % om året och man räknar med att år 2020 kommer med nuvarande ökningstakt antalet diagnostiserade fall att uppgå till cirka 13 000. Någon förklaring till detta finns ännu inte. Generellt anses att cirka 70 % av alla cancerfall i Sverige är orsakade av kända lisstilsfaktorer. Man anser att cirka 10 % av alla prostatacancerfall har ett samband med fetma. Enligt bl.a. Journal of Oncology påverkar fetma såväl utvecklingen av sjukdomen som risken för recidiv med 2-3 gånger. Cirka 10 % av all prostatacancer anses bero på ärftliga faktorer. Enligt officiell statistik drabbas cirka 30 % av befolkningen i Sverige av någon form av cancer under sin livstid. Detta innebär att cirka 49 000 personer drabbas årligen och av dessa avlider cirka hälften på grund av sjukdomen. Enligt en rapport våren 2002 från SCB lever cirka 65 000 män och cirka 64 000 kvinnor med någon form av cancer. Man anger också i rapporten att dessa siffror är stigande.

  Forskningen inom prostatasjukdomarna har av naturliga skäl i första hand koncentrerats till prostatacancer. Detta har inneburit att man under slutet av 1980-talet utvecklat ett så kallat PSA-prov (PSA= Prostata Specifikt Antigen), som mäter halten av ett proteolytiskt enzym i blodet. Man anser att med hjälp av detta prov går det att upptäcka prostatacancer tidigare än med andra metoder. Detta enzym produceras i körtelceller i prostatan, förekommer rikligt (normalt cirka 1 miljon gånger större koncentration i sädesvätskan än i blodet) och vars egentliga uppgift är att lösa upp den fasta substans som omger spermierna. Dessa blir då mer lättrörliga och kan ta sig fram till ägget vid befruktning. PSA har således stor betydelse ur fertilitetssynpunkt. Sannolikt har PSA även andra funktioner, men dessa är inte kartlagda. Vid skador i prostatavävnaden (prostata-blod barriären) frigörs PSA och kommer ut i blodet. PSA finns i serum dels i en fri form och dels komplexbundet till två olika äggviteämnen (bundet). Denna förhöjning förekommer vid prostatacancer, men kan även förekomma vid godartad prostataförstoring, inflammation av prostatan (prostatit), urinvägsinfektion och efter cellprovtagning. Det finns olika sätt att tolka PSA-värdet bl.a. med hänsyn till patientens ålder. Ett "normalvärde" anses ligga under 3 ng/ml. Se http://www.akademiska.se/templates/page____4266.aspx Man har även börjat använda och utvärdera en metod där man jämför de två formerna av PSA (fritt och totalt) Förhållandet mellan fritt  (PSA-F) och totalt PSA (PSA-T) ger ett värde PSA-kvoten= PSA-F/PSA-T, som anses ge en säkrare indikation om det är prostatacancer eller övriga prostatasjukdomar som orsakar ett förhöjt värde inom intervallet 2,5-10 ng/ml. Ligger detta värde under en viss gräns, oftast 0,18 men kan variera p.g.a. läkarens totala bedömning, går läkaren i regel vidare med kompletterande undersökningar eller har patienten under fortsatt observation.

I Socialstyrelsens framtagna nationella riktlinjer för prostatacancer rekommenderas att patienter med ett PSA-värde på 3 ng/ml eller högre, skall genomgå utredning med ultraljud och vävnadsprov från prostata.

  Enligt den brittiska hemsidan  http://www.cancerbackup.org.uk/Search/search_results_page_view?SearchableText=PSA ger cirka 1/3 av alla prostatacancerfall ingen förhöjning av PSA-värdet. Man anger även, att vid förhöjt PSA-värde är detta i cirka 30 % av fallen orsakat av prostatacancer. Resterande fall är orsakade av övriga prostatasjukdomar eller av okänd anledning. Av hemsidan framgår även, att vart femte fall av prostatacancer inte upptäcks vid biopsi av prostatakörteln och att man bör vara observant på infektionsrisken (prostatit) av prostatan vid denna provtagningsmetod.

  Forskning pågår runt om i världen för att finna nya och effektivare diagnosmetoder. På vissa håll i världen har man börjat att analysera förekomsten av ett protein HK2 (Human Kalikrein 2) i blodet. Genom att testa förekomsten av både PSA och HK2 i blodprovet anser man att diagnosmetoden förbättras, så att färre personer behöver gå vidare med nya undersökningar som t.ex. biopsi. En annan "markör" är PCA3. Den förstfunna gen, upptäcktes av en holländsk forskare 1999, som är specifik för just prostatacancer. Den sitter på kromosom 9 i människans arvsmassa och finns i hög koncentration i tumörceller. 

  Prostatacancer kan något förenklat anses utvecklas med olika hastighet. En "snäll" som växer mycket sakta, en mellanform och en aggressiv. Det är därför viktigt att den som fått den här diagnosen får möjlighet att hålla kontinuerlig kontakt med sin läkare. I början stannar prostatacancer inom körteln. Den kan senare bryta igenom denna och växa ut i omgivande organ och sprida sig, liksom annan cancer, till lymfkörtlar och avlägset liggande organsystem såsom skelett och lungor. Detta kallas som tidigare nämnts att cancern ger dottersvulster (metastaser). 

  Behandlingsmetoderna utgörs av operation, strålning, kemoterapi eller hormontillförsel. 

Prostatacancer är beroende av det manliga könshormonet testosteron för att kunna växa. Testosteronproduktionen kan hämmas bl.a. genom tillförsel av det kvinnliga könshormonet östrogen eller s.k. antiandrogener (s.k. antihormon). Detta är ett medicinskt alternativ till bortopereation (kastrering) av de testosteronproducerande testiklarna. Om olika mediciner vid prostatacancerbehandling se http://www.prostatabroderna.a.se/mediciner.html.

Vid behandling med strålning används antingen joniserad yttre strålning, brachyterapi (som går ut på att placera mindre stavar med radioaktiva ämnen i närheten av tumören) eller att operera in radioktiva "frön/seeds" kring tumören. 

Vid prostataektomi (radikalt borttagande av prostatan) används även, i stället för konventionell operation via buken, en metod att genom "titthålskirurgi" begränsa de problem som kan uppstå efter en operation eftersom det då finns mindre risk att skada de nervbanor som ligger intill prostatan. Normalt uppträder annars efter ett kirurgiskt ingrepp droppinkontinens hos cirka 40-50 %, total urinrininkontinens hos cirka 5 % och potensproblem hos cirka 80 % av männen. 

En helt ny behandlingsmetod för icke invasiv prostatacancer (cancer som ej spridit sig utanför prostatakörteln) finns beskriven på sidan High Intensity Focused Ultrasound (HIFU). Man använder sig av ultraljud för att eliminera sjukdomen och anger att bieffekterna är betydligt lägre än de nu vanligtvis använda behandlingsmetoderna. En annan metod för behandling som är under utveckling är kryokirurgi, som innebär att man genom avkylning får tumören att förtvina.Ytterligare en metod under utveckling är att man med hjälp av laserljus dödar prostatatumörceller.

  Det finns enligt forskningsrapporter möjlighet att minska på risken av att drabbas av prostatacancer och att förbättra prognosen om man har drabbats.

Enligt en forskningsrapport sommaren 2001 från Karolinska Institutet (Prof. Alicja Wolk), löper män med största sannolikhet 2 gånger mindre risk att drabbas av prostatacancer genom att regelbundet tillföra kroppen (2-3 gånger i veckan) Omega-3-fettsyra (finns i feta fiskar som lax, makrill, strömming m.fl.och även i koncentrerad form som Omega-3 kapslar i Hälskostaffärer, Apotek m.fl.). Rapporten visar också, att de som tillför kroppen Omega-3-fettsyra efter att ha drabbats av prostatacancer har en 70 % större överlevnadschans.

En amerikansk forskningsrapport 2002-03-05 fastslår: "Cooked tomatoes, particularly tomato sauce, may help reduce the risk of prostate cancer, according to a study done by the Brigham and Women's Hospital and Harvard School of Public Health". Ett ämne i tomat som heter lykopen/lycopene http://www.lycopene.org, anses vara det skyddande ämnet.

Enligt New Scientist har ett forskarteam i Australien (Graham Giles of The Cancer Council Victoria in Melbourne) kommit fram till, att onani flera gånger i veckan i åldrarna 20-50 år har en viss preventiv betydelse beträffande prostatacancer. För mer information om denna mycket kontroversiella forskningsrapport se  http://www.newscientist.com/news/print.jsp?id=ns99993942  och  http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,332398,00.html

Enligt en forskningsrapport har granatäpplen/pomegranate en fördröjande effekt på utveckling av prostatacancer. The study, by the University of California in Los Angeles, appears in the Journal Clinical Cancer Research http://news.bbc.co.uk/2/hi/health/5132546.stm och  Pomegranate juice helps fight prostate cancer 

Enligt ett pressmeddelande 2006 från Karolinska Institutet i Solna skyddar bönor, jordnötter, bär och sojaprodukter män mot prostatacancer, visar en nyligen genomförd studie. Förklaringen tros vara att dessa livsmedel innehåller så kallade fytoöstrogener, skriver Svenska Dagbladet. Djurförsök kan påvisa liknande effekt mot tjocktarmscancer. I studien har man jämfört 1499 nyligen insjuknade patienter med 1130 friska svenska män. De män som fick i sig mest fytoöstrogener via kosten löpte 26 procent mindre risk att få prostatacancer.

I början av 2007 presenterades en åtta år lång studie i The American journal of clinical nutrition. Enligt denna studie, som leds av National cancerinstitute, kan ett dagligt intag av selen i kombination med olika vitaminer ha en stor betydelse för att motverka uppkomsten av prostatacancer. I rapporten anges att man kan minska risken av att drabbas med upp till cirka 40 %. Man har i den s.k. Select-studien intresserat sig mest för ett selenintag på 200 mikrogram per dag i kombination med ett högt intag av vitamin E eller multivitaminer. I studien anges även att delar av den amerikanska befolkningen får i sig omkring 600 mikrogram per dag via kosten utan att man sett några negativa hälsoeffekter, tvärtom tycks cancerfrekvensen vara låg inom dessa grupper.

 

Från TT 30 januari 2008. Höga halter testosteron i blodet ökar inte risken för prostatacancer, enligt en svensk studie. I en stor studie vid Umeå universitet kullkastas tidigare sanningar om manliga könshormoners betydelse för risken att drabbas av den allra vanligaste cancerformen.

Att prostatacancer orsakas av höga halter av manliga könshormoner i blodet har länge ansetts som en självklarhet. I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Journal of the National Cancer Institute visar forskare i Umeå nu att detta inte stämmer.

Forskarna analyserade blodprov från nära 3 900 män som senare fått diagnosen prostatacancer och jämförde dessa med blodprov från drygt 6 400 friska män. Inget samband hittades dock mellan blodnivån av olika könshormoner och risken för prostatacancer.

Umeåforskarna anser att resultaten innebär att forskningen kring prostatacancer nu måste inriktas på nya frågor, exempelvis om nivån av könshormoner i själva prostatakörteln är betydelsefull eller om det finns andra hormoner som ökar risken för prostatacancer.

  Enligt bl.a. en rapport från forskningscentret Novum vid Huddinge Universitetssjukhus våren 2001, påverkar hormonet östrogen (kvinnligt könshormon) både uppkomsten och skyddet av prostatacancer. Ingen har hittills kunnat förklara vilka mekanismer som styr denna gåtfulla dubbla effekt. Under 1996 upptäcktes att det finns östrogenreceptorer i prostatan (betareceptorer). Genom fortsatt forskning hoppas man få en förklaring av dess betydelse för uppkomsten av sjukdomen. Vid konstaterad prostatacancer försöker man reducera (genom medicinering eller borttagning av testiklarna) det manliga könshormonet testosteron, eftersom man anser att detta "föder" en uppkommen prostatacancer.

  Forskare i USA har under 2006 hittat ett hitills okänt virus XMRV i tumörvävnad hos män med prostatacancer. Det är nära besläktat med ett annat virus som kan ge upphov till leukemi hos möss. I Public Library of Science skriver forskarna att man tror att viruset smittar mellan människor. Upptäckten innebär att man för första gången kan börja leta efter ett samband mellan virusinfektion och prostatacancer. Det här är ett forskningsgenombrott säger Jan-Erik Damber, Professor i urologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Vid t.ex. livmoderhals- och levercancer vet man redan att virus har betydelse för uppkomsten, men detta har inte tidigare kunnat fastslås vid prostatacancer. XMRV hittades bara hos män med en speciell genuppsättning.

  Forskare från Island, USA och Sverige anses ha gjort ett genombrott i forskningen om prostatacancer. De skriver om sina rön i tidskriften Nature Genetics 2006. Ett isländskt företag hittade en genvariant som kan orsaka prostatacancer. Kopplingen har inte kunnat beläggas tidigare. Upptäckten bekräftades av svenska och amerikanska forskare. Genvarianten bärs av 13 proc av europeiska män och ökar risken för prostatacancer med 60 procent. Bland svarta amerikaner är den dubbelt så vanlig. 

  Jag har på sidan Svensk Forskning lagt in ett utdrag ur en Forskningsrapport om betydelsen av smärtlindring vid denna sjukdom.

  Det finns 24 lokala patientorganisationer spridda i Sverige för drabbade av prostatacancer. Riksorganisationen är Prostatacancerförbundet http://www.prostatacancerforbundet.se/index.php

Cancer- och Trafikskadades Riksförbund, CTRF driver en upplysningstelefon, Cancerlinjen 020-24 40 00. Öppen alla vardagar mellan 09:00-17:00 och bemannad med sjuksköterskor med erfarenhet av onkologisk vård samt med backup av läkare. Man driver även Lydiagården, som bedriver rehabilitering för cancerpatienter. Deras hemsida finns på http://www.lydiagarden.se

Cancerfonden http://www.cancerfonden.se  Informations- och stödlinjen Tel: 020-222 111 är öppen vardagar 09:00-16:30. Mail:  infostodlinjen@cancerfonden.se  

Läkemedelsverket om sjukdomen  http://www.lakemedelsverket.se/Tpl/RecommendationsPage____2617.aspx 

Andra hemsidor är  http://www.cancer.nu , http://www.orionpharma.com , http://www.prostatecalculator.org , http://www.prostatacancer.nu/  ,  http://www.urologi.org/mars.html  

 

Tillbaka till toppen

Godartad prostataförstoring/förstorad prostata/bph (benign prostata hyperplasia)

  Sjukdomen är normalt inte livshotande, ger oftast inga större smärtor utan i första hand problem vid urinering (i värsta fall urinstämma). Tyvärr väntar många män med urineringsbesvär att ta kontakt med sjukvården och inte alltför sällan först när det är omöjligt att urinera. Om urineringsbesvären orsakas av prostatacancer kan detta innebära att värdefull tid går förlorad och möjligheterna att kunna bota sjukdomen minskar. Ett förhöjt PSA-värde betyder inte med säkerhet att man har prostatacancer. Det är vanligare att man har ett högre PSA-värde på grund av godartad prostataförstoring än av prostatacancer. Det är värt att notera att det normala PSA-värdet i blodet stiger med ökad ålder.

  Den hormonförändring som sker i kroppen med stigande ålder anses resultera i en obalans mellan testosteron och det kvinnliga könshormonet östrogen, vilket också alltid förekommer hos män. Det är effekten av denna hormonförändring som anses ligga bakom godartad prostataförstoring. Godartad prostataförstoring (prostatahyperplasi eller prostatahypertrofi) innebär att cellerna i prostatan ökar i antal eller blir större. Det rör sig om en godartad (benign) tumörbildning, som inte sprider sig till andra vävnader. En sådan tumör kallas för adenom. Genom att adenomen växer, trycker det mot urinröret och urinblåsan och hindrar urinflödet. BPH är således med stor sannolikhet hormonbetingad och beroende av halten av ett kroppseget hormon som heter dihydrotestosteron (DHT). Detta bildas i prostatan genom att testosteron, som till cirka 95 % bildas testiklarna och resterande i binjurarna, p.g.a. ett enzym som heter 5-alfa "omvandlas" (konversion) till 5 alfa-DHT. Men orsaken till bph är egentligen inte helt klarlagt eftersom det även finns andra mekanismer inblandade och andra teorier än den nämnda, som dock anses vara den troligaste.

  I början av sjukdomen är det inte ovanligt att den drabbade nattetid, förutom att behöva urinera mer eller mindre ofta, besväras av smärtsamma erektioner som orsakas av sjukliga förändringar i prostatan. Andra urineringsbesvär som uppträder kan vara att det är svårt "att komma igång", varierande flöde med ibland korta avbrott, behöver dagtid på grund av trängningar "springa och småskvätta" samt efterdropp i underkläderna. Att behöva urinera 1 gång om natten på äldre dar anses som "tämligen normalt", men då det börjar bli 3-5 gånger per natt kan detta bli ett besvärligt fysiskt och socialt problem. Spontana förbättringar är inte ovanliga och besvären från sjukdomen går oftast i vågor under den första tiden.

  Enlarged prostate symtoms. The study appeared in the American Journal of Epidemiology:

  Frequent urination

  Trouble starting urination

  Waking frequently at night to urinate

  Weak urine stream

  Urgent need to urinate 

  Vid obehandlad bph kan det så småningom uppträda komplikationer från andra organ. I första hand drabbas urinblåsan, de övre urinvägarna mot njurarna och i värsta fall en smärtsam njurbäckeninflammation (pyelonefrit). Detta i sin tur kan leda till att njurarna  skadas för livet och med olika följdfenomen. I resturin (beroende på att blåsan inte tömmes helt på grund av sjukdomen) kan infektion mycket lätt uppträda och denna infektion kan vara svår att behandla. Stenbildning i urinblåsan, som i många fall förorsakar en infektionen (trots antibiotikabehandling lever bakterier kvar i stenbildningen), är en relativt vanlig komplikation. Detta innebär att många personer som  besväras av prostataförstoring samtidigt kan ha sten i blåsan. Om urinstämma uppträder är detta ett allvarligt och livshotande tillstånd (kan bl.a. leda till urinförgiftning) och den drabbade måste därför omedelbart komma under läkarvård.

  Man anser att cirka 50 % av alla män som fyllt 50 år (bland män äldre än 80 år är motsvarande siffra cirka 80 %) har någon form av problem på grund av den här sjukdomen. Ungefär 25 % av alla män får förr eller senare så kraftiga besvär att detta kräver någon form av behandling. Behovet av ett operativt ingrepp uppstår i regel då prostatans storlek överstiger 80 gram.

  Den som drabbas av godartad prostataförstoring har stora chanser att få en någorlunda besvärsfri tillvaro efter viss medicinering eller någon form av kirurgiskt ingrepp (det tredje vanligaste ingreppet i Sverige efter bråck- och blindtarmsoperation). Varje år opereras cirka 14 000 män i Sverige för godartad prostataförstoring. Som en följd av operationen kan enligt svensk statistik en del drabbas av urininkontinens (cirka 1-2 %) och impotens (cirka 3 %). En vanligare följd av operationen är att vid utlösning (sädestömning) passerar sädesvätskan in i urinblåsan (cirka 80-90 %) i stället för ut genom urinröret. Detta kallas för en retrograd ejakulation och slanguttrycket för detta är "bakskott". Vissa patienter anser sig efter ett ingrepp ha fått nedsatt sexuell förmåga, medan däremot andra har angett motsatsen. Det finns andra studier som pekar på betydligt flera konsekvenser av operationen http://www.prostatitisandbph.org/turp.php. I det här sammanhanget kan även tilläggas, att enligt några internationella urologer är andelen impotenta "friska" män (utan prostatabesvär) över 65 år betydligt fler än man tidigare trott. Det finns ingen direkt studie att peka på. Men även här tycks tydligen tendensen vara den, att andelen män med detta problem tycks öka och ingen vet heller vad detta kan bero på? I en lärobok för sjuksköterskor anges, att cirka 10 % av alla män har någon form av impotensproblem. Hur detta fördelas i åldersgrupper anges tyvärr inte.

  Vid medicinsk behandling används i första hand preparat som minskar prostatans storlek. T.ex. Proscar eller naturmedlet Curbicin. Alfablockerare (har en avslappnande verkan på bl.a. prostatakörtelns muskler) som Alfadil, Hytrinex och Xatral ger lindring för vissa. Man anser även att mediciner mot s.k. överaktiv blåsa som t.ex. Cetiprin eller Detrusitol kan ge en förbättring vid BPH. För en del som drabbats av BPH har denna medicin inneburit att man inte längre har besvär med nattliga urineringar och att ett operativt ingrepp inte behöver utföras. Denna typ av medicinering bör därför alltid övervägas vid behandlingen av sjukdomen, innan man bestämmer sig för ett operativt ingrepp. Om den drabbade lider av överaktiv blåsa, anses att ett operativt ingrepp t.o.m. kan förvärra situationen (enligt Läkemedelsboken 1999/2000 utgiven av Apoteket AB).

  De vanligaste kirurgiska ingreppen vid prostataförstoring är:

TURP (Trans Uretalelektro Resektion av Prostatan), som mer och mer har börjat att ersättas av olika nya metoder:

TUMT (Trans Urethral Microwave Thermotherapy - genom mikrovågor på i regel 915 MHz eller 1296 MHz)
    http://www.prostalund.com. Om ev. risker vid behandling med TUMT  http://www.fda.gov/cdrh/safety.html.
   
Klicka på 10-11-2000, "Serious Injuries from Microwave Thermotherapy for Benign Prostatic Hyperplasia".

-  TUNA (Trans Urethral Needle Ablation - genom radiovågor) http://www.medtronic.se/SE/patient/bph.html.

-  TUIP ( Trans Urethral Incision of Prostate) innebär att urinröret vidgas genom längsgående snitt i urinblåsans nedre del
    och i prostatakörteln.

TULIP: Transurethral Ultrasound-guided Laser Incision ("ingrepp/operation") of the Prostate. Laserbehandling
   
(Greenlight PVP). För information gå till http://www.laserscope.com. Det finns även andra typer av laserbehandling
     under utveckling.

  Olika studier pekar på att i materiel som tagits bort efter en TURP operation, har funnits cancerceller i cirka 40 %. Hos det stora flertalet utvecklas emellertid inte detta till en livshotande cancersjukdom under det resterande livet.

  Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg har i en pressmeddelande under december 2000 meddelat, att genom nya metoder i utredningen av sjukdomen har antalet operationer kunnat minskas samtidigt som behandlingsresultaten förbättrats. 

  Magnecyl kan stoppa prostatatillväxt. Vanliga värktabletter som magnecyl och aspirin (innehåller acetylsalicylsyra) har visat sig stoppa godartad förstoring av prostatan med så mycket som 50 procent. Det visar forskningsresultat som publiceras i American Journal of Epidemiology. Svenska Dagbladet skriver 2006-08-31 att 600 amerikanska män som regelbundet åt värktabletter mot reumatism studerades under tolv år. Trots det goda utfallet vill forskarna ännu inte rekommendera bruk av värktabletter mot prostatan. Men för män som äter sådana receptfria läkemedel av annan orsak kan effekten på prostatan bli välkommen. 

  Det finns en diskussionsgrupp på Internet för den här sjukdomen: sci.med.prostate.bph. Svenska hemsidor finns bl.a. på http://www.prostataforstoring.nu och http://www.prostatabekymmer.nu

Tillbaka till toppen

Inflammation av prostatan (prostatit)

Allmänt

  Sjukdomen prostatit är normalt inte livshotande, kan delas in i akut och kronisk prostatit (en kronisk sjukdom innebär vanligtvis definitionsmässigt att den pågått eller förväntas pågå en längre tid än 3 månader) och där icke-bakteriell kronisk prostatit är den vanligaste formen. Denna variant kan bland annat ge mer eller mindre besvärliga kroniska smärtor, som den drabbade i värsta fall tvingas att lära sig leva med under resten av sitt liv. Vid akut prostatit (orsakas av bakterier), som förutom urineringsbesvär och svåra smärtor kännetecknas av hög feber och frysningar, måste den drabbade snarast möjligt komma under läkarvård eftersom det föreligger risk för blodförgiftning/sepsis. 

  Akut prostatit botas, i regel utan några komplikationer, med antibiotika. Enligt bl.a. Eur. Urol.1996; 30: 24-27 blir det i 70-80 % av fallen vid akut prostatit en ökning av PSA-värdet (som kan kvarstå i månader) och i 15 % av fallen vid kronisk prostatit. Det finns i dag olika uppfattningar om hur många som blir botade/symtomfria av de som inte har akut prostatit. Samma sak gäller om de olika orsakerna till sjukdomen, behandlingsalternativen, kroppens självläkningsförmåga o.s.v. Allt detta pekar med stor tydlighet på, att de medicinska kunskaperna om prostatit/kronisk prostatit är minst sagt dåliga! Prostatit beskrevs första gången av Dr. Legneau 1815. I princip är kunskapen om sjukdomen lika dålig i dag som då!

  Prostatit är då man lägger tillsammans de olika formerna, enligt bland annat den amerikanska patientorganisationen The Prostatitis Foundation, den vanligaste av de urologiska sjukdomarna hos män under 50 år och den tredje i storleksordning hos män som är äldre än 50 år. Hur sjukdomen indelas framgår av klassificeringen (på sidan Vetenskapliga artiklar). Enligt Ungerska forskare (på sidan Vetenskapliga artiklar) är prostatit, totalt sett, den vanligaste av alla urologiska sjukdomar bland män.

  Jag har på en undersida lagt in en utmärkt sammanställning (som beskriver hur litet man egentligen vet om sjukdomen!) från den amerikanska medicintidskriften JAMA (The Journal of the American Medical Association) från den 25 juli 2001. En hemsida http://www.dentonurology.com/cp.html (sammanställd av Dr. David L. Casey i Texas, USA), ger i inledningen en utmärkt allmänorientering om sjukdomen. En allsidig beskrivning av sjukdomen och bl.a. dess inverkan på mannens fertilitet, finns på  http://www.malereproduction.com/15_prostatitis.html. 

  I boken Urologic Diseases in America 2007 finns en omfattande information om prostatit. Författare är Mary McNaughton-Collins, MD, MPH, Geoffrey F. Joyce, PhD, Matthew Wise, MPH and Michael A. Pontari, MD. Kapitlet om prostatit finns även på http://kidney.niddk.nih.gov/statistics/uda/Prostatitis-Chapter01.pdf    

 

Tillbaka till toppen

 

Förekomsten (prevalensen) av prostatit.

  Enligt både den amerikanska patientorganisationen The Prostatitis Foundation och professor John N. Krieger, University of Washington, kommer 25- 50 % (siffrorna varierar mellan olika källor) av alla män, från tonåren och uppåt, någon gång under sin livstid att drabbas av prostatit (incidensen). I USA och Kanada uppger man att sjukvården årligen har cirka 2 miljoner respektive 300 000 besök för den här sjukdomen. För Sveriges del torde antalet årliga besök uppgå till strax under 100 000 och vi uppskattar antalet män som varje år får den här diagnosen till cirka 14 000.  

  Forskare från Tjeckien (Dr. Pavel Navartil, Prag 1997), USA (Dr. Daniel Shoskes, Los Angeles 1999), Finland (Dr. Aare Mehik, Uleåborg 1999) och Kanada (Dr. J C Nickel, Kingston 1999) hävdar, att så många som 8-10 % av respektive lands manliga befolkning är mer eller mindre drabbade (prevalensen) av kronisk prostatit.  Enligt läkemedelsbolaget ALZA Corporation, kan antalet män som är drabbade av kronisk prostatit i USA uppgå till 12 miljoner. Vissa har knappt märkbara symtom medan andra (cirka 20 % av de drabbade enligt en studie 1997 av National Institute of Public Health, Tjeckien) kan ha livslånga mer eller mindre svåra kroniska smärtor och andra besvär, som innebär en totalt förändrad livssituation och en avsevärd försämrad livskvalitet. Motsvarande siffror borde i så fall med största sannolikhet i stort sett även gälla för vårt land. Detta skulle innebära att cirka 250 000 män på olika sätt kan vara drabbade av sjukdomen (prevalensen) och för 50 000 av dessa är kronisk prostatit en mycket besvärlig sjukdom. 

  Enligt Professor Jan-Erik Damber, Umeå Universitetssjukhus (Aftonbladet 1999-01-09): ”Är det sannolikt att det är många män, som går omkring med de här besvären utan att söka hjälp. Det vi ser inom sjukvården är bara toppen på isberget.” En av anledningarna till detta är troligtvis att många har resignerat efter ett flertal läkarbesök, eftersom man inte har fått någon hjälp och förståelse för sin sjukdom, och försöker att klara sig så ”gott det går” på egen hand. Det är viktigt att understryka, att prostatit är en sjukdom som kan drabba - oftast utan att man kan peka på någon särskild anledning - vilken "normal/vanlig" man som helst.  

  Enligt tidskriften The Philadelphia Inquirer, USA (den 3 augusti 1999): ”Prostatit är den unge mannens sjukdom, den drabbar oftast unga män i 20- och 30-års åldern. Män i allmänhet - och unga män i synnerhet - har mycket svårt att acceptera ett hälsoproblem som speciellt berör ett område som fokuserar på manligheten. Som en konsekvens av detta är prostatit klart statistiskt underrepresenterat och man uppskattar att endast 1 av 40 unga män söker omedelbar hjälp.” Andra tar i regel inte kontakt med sjukvården förrän problemen till sist blir outhärdliga.

Ett omfattande statistisk materiel finns på sidan Statistik (prostatit, IC) och historik

 

Tillbaka till toppen

 

Symtom/symptom vid prostatit

Symtomen skiljer sig oftast från fall till fall och varierar i regel under sjukdomens förlopp. Symtombilden kan variera avsevärt mellan olika drabbade. En del har knappt märkbara symtom, medan andra kan ha livslånga mer eller mindre besvärliga smärtor och andra besvär. Symtomen kan antingen vara enstaka eller förkomma i olika kombinationer. Vid kronisk prostatatit är en del drabbade aldrig symtomfria, medan andra kan ha kortare eller längre perioder utan märkbara symtom. Det är mycket viktigt att observera, att flera av nedanstående symtom också kan förekomma vid övriga prostatasjukdomar.

Symtomen kan delas in i de 3 huvudkategorierna:

  Olika symtom i samband med urinering.

  Olika former av smärta.  

  Övriga symtom inklusive sexuell dysfuntion.

 

Urinering: Vanligast är Svårigheter att urinera  Smärtor vid urinering   Svag eller delad urinstråle   Måste urinera mer eller mindre ofta på grund av smärtsamma trängningar  Urinfläckar på underkläderna p.g.a. "efterdropp"  Sandliknande partiklar i urinen  Urinerar även under nätterna   Illaluktande urin

 

Smärtor  Vanligast är Perineum och lårens insidor (brännande smärta)  Testiklarna  Magens nedre del  Ryggens nedre del  Ljumskarna   Olika leder  Olika muskler  Penis (även klåda, sveda och flytningar, som om den är kornig och/eller vitaktig kan tyda på en svampinfektion). Ofta uppträder eventuella flytningar/sekret samtidigt som man tömmer tarmen  Smärtor vid tarmtömning  .Smärtsamma eller obehagliga erektioner och andra erektionsproblem. Ökande smärtor efter orgasm. Enligt vissa läkare drabbas minst 25 % av detta Vissa av smärtorna innebär att det kan vara svårt att sitta, stå, gå, cykla och t.o.m. att kunna ligga "normalt"

 

Övrigt:      T.ex. Hög feber och kraftiga frysningar (akut tillstånd, risk för blodförgiftning, som kräver omedelbar sjukvård)  Allmän sjukdomskänsla/influensaliknande symtom  .Trötthet  För vissa en måttligt feber (under 38 grader), oftast utan någon höjd sänka (SR)  Svettningar  Förändrad tjocktarmsfunktion (IBS)
Besvärande sveda/klåda i analöppningen  Nedsatt immunförsvar (lätt för att bli förkyld)  Hypertoni.Koncentrationssvårigheter, illamående och yrsel (enligt vissa läkare kan kanske orsaken till detta vara "toxiner”som via blodet sprids från den inflammerade prostatan ut i kroppen)
Tidig eller smärtsam sädestömning  Minskad mängd sädesvätska  Tjock och ibland gulaktig sädesvätska (ofta med klumpar och "trådar", se nedanstående bild) .Ökat antal vita blodkroppar i EPS  (sekretprov/exprimat efter prostatamassage)  Stundtals blod i urin (hematuri) och sädesvätska (hemospermia)  .Oftast förändrat pH-värde av sädesvätskan (normalvärde bland friska män anses ligga mellan 7,2 - 8,0)  Prostatan "degig" och öm vid palpering  Minskad känsel och/eller missfärgning av penis  De första symtomen kommer ofta i samband med och förvärras markant vid avkylning  Allmänt "småfrusen" (t.ex. kalla fötter) och köldkänslig  Kan ge förhöjt PSA-värde  Kan påverka fertiliteten (se artiklar om Infertilitet på sidan Vetenskapliga artiklar)   Sexuallivet kan påverkas högst påtagligt eller helt upphöra. Förändrat libido.  "Tyngdkänsla" i bäckenbotten  Depressioner eller andra psykiska problem (ingen onormal följd av kroniska somatiska besvär och ingenting att "skämmas över"). Se bl.a. en Finsk studie om detta på sidan Statistik/Historik.

 

Ovanstående finns även för utskrift i pdf-fil på en A4-sida.

Som framgår av ovanstående är olika smärtor ett vanligt symtom vid kronisk prostatit. Olika nervbanor finns i  prostataområdet och då dessa  kan bli påverkade vid en prostatainflammation, upplever man därför smärtor även i intilliggande områden som t.ex. lårens insidor, bitestiklar, ljumskar, ryggen, perineum o.s.v. Detta kallas för överförd smärta (på engelska referred pain). På undersidan Om smärta  finns mer information om smärta och smärtupplevelser.

Se även sidan Från drabbade, hjälpmedelstips m.m. under rubriken Funderingar rörande kronisk prostatit och IC.

 

Vanligaste smärtområden vid kronisk prostatit enligt Prof. Richard Alexander, University of Maryland, USA.

 

Enligt NHS (brittiska "Socialstyrelsen") kan följande symtom förekomma vid kronisk prostatit:

  Symptoms are present for more than 3 months.

  The most prominent symptom is pain, most commonly perineal, lower abdominal, penile (especially at the tip),
     testicular, rectal, and lower back.

  Ejaculatory discomfort or pain can occur.

  Urinary symptoms include dysuria, frequency, hesitancy, urgency, and poor stream.

  Other symptoms include fatigue, arthralgia, and myalgia.

Ovanstående information finns på http://cks.library.nhs.uk/prostatitis

 

 

Några andra symtom som kan förekomma vid kronisk prostatit enligt IPHC.

 

 

Då man ser ovanstående beskrivning av vilka symtom som kan förekomma vid sjukdomen, bör det vara lätt för vem som helst att förstå att kronisk prostatit för vissa drabbade kan vara en mycket besvärlig sjukdom. Det är därför oerhört frustrerande att från drabbade i olika delar av Sverige få höra, att många läkare anser att drabbade i stort sett har samma symtom/besvär och: "Att kronisk prostatit är en harmlös sjukdom som inte vållar några större problem". Denna uppfattning bygger på gamla myter, är en förenklad bild av sjukdomen, strider mot vad som framförts vid olika internationella symposier/workshop och vad som skrivits i ansedda internationella medicinstidskrifter under de senaste åren. 

Tyvärr är det alltför många läkare som också har den mycket märkliga inställningen, att det är endast de (och således inte den som är drabbade av sjukdomen) som är kapabla att avgöra vilka smärtor/besvär patienterna har av sin sjukdom och att den inte är svår "att lära sig leva med". Detta speglar enligt vår uppfattning ytterligare en stor okunnighet inom det här området och är ett skrämmande exempel på bristande empati. Att t.ex. vägra sjukskrivning och/eller ge tillräcklig smärtlindring till någon som tvingas leva under en "tortyrliknande tillvaro", är en skamfläck inom svensk sjukvård!

 

Tjock sädesvätska (ejakulat) vä. och EPS med klumpar från patient med kronisk prostatit hö.

 

Tillbaka till Appell till den svenska sjukvården

 

Tillbaka till toppen

 

Orsak till prostatit

  Enligt AACU (American Association of Clinical Urologists, Inc.) kan prostatit som orsakas av bakterier antingen vara akut eller kronisk. Den akuta formen anses utgöra cirka 5 % av all prostatit och den drabbade insjuknar hastigt. Den vanligaste orsaken till bakteriell prostatit anses vara gramnegativa bakterier som Escherichia coli (E. coli, 65%-80 %),  Pseudomonas aeruginosa, Proteus mirabilis och Klebsiella pneaumoniae. Andra bakterier i det här sammanhanget kan troligtvis vara grampositiva bakterier av typ Enterococcus faecalis (även kallad Streptococcus faecalis), Staphylococcus aureus, olika typer av Streptokocker (såväl aeroba som anaeroba) och mera sällsynt andra anaeroba bakterier som t.ex. Bacteroides fragillis. Enligt en studie publicerad år 2000 av Prof. Dr. W. Weidner, Universitetet i Giessen, Tyskland (Wolfgang.Weidner@chiru.med.uni-giessen.de): "I en studie av 656 män, fann vi mycket sällan kronisk bakteriell prostatit. Det är utan tvekan en mycket liten del av de drabbade som har den här varianten. De flesta av dessa var drabbade av bakterien Escherichia coli." 

  Vid akut prostatit är det således bakterier som är den vanliga sjukdomsorsaken. Vid kronisk prostatit kan man i regel inte påvisa några bakterier genom laboratorieundersökningar, varvid sjukdomen då kallas för icke-bakteriell kronisk prostatit. Flera olika källor bl.a. Dr. Jordan Dimitrakov i Bulgarien, anser att kronisk bakteriell prostatit endast utgör cirka 5 % av all kronisk prostatit. Detta innebär att man vid kronisk prostatit oftast inte kan fastställa vad som är den egentliga orsaken till sjukdomens uppkomst (genesen) och den kallas därför i dessa fall för att vara idiopatisk (okänd orsak). En del forskare menar därför att man måste förfina de diagnosmetoder som används i dag, eftersom man trots allt misstänker att det även här rör sig om bakterier (eventuellt inkapslade i så kallade bacterial biofilms). På undersidan Biofilms finns mer information om vad detta innebär. 

  Enligt professor John N. Krieger, University of Washington (Journal of Clinical Microbiology Volume 34, Number 12, December 1996) är det endast i cirka 10 % (således något mer än Dr. Dimitrakovs ovan nämnda uppfattning) av kronisk prostatit som man med säkerhet kan fastställa vad som är de bakomliggande orsakerna (det rör sig då i regel om olika bakterier). En uppfattning som i stort också delas av svenska läkare (enl. brev 2000-05-29 från Dr. Anne-Charlotte Kinn, f.d. ordförande i  SUF, Svensk Urologisk Förening: "Är det en sjukdom som vi förstår mycket lite av och därför inte kan behandla". 

  En ökad risk för bakteriell prostatit kan t.ex. bero på: Upprepade urinvägsinfektioner (UVI), godartad prostataförstoring (bph), biopsi, katetrar eller andra medicinska instrument införda i urinröret (vi har på olika hemsidor på Internet sett att vid denna medicinska åtgärd är risken cirka 6 % för en bakterieinfektion) samt fysiologiska förändringar i urinvägarna. Om du vill veta mer om det senare så finns en del information om detta på http://www.prostatitis.org/physicalcause.html

  Enligt broschyren Antibiotika utgiven av Apoteket: "Då män får urinvägsinfektion (UVI) är ofta prostatan samtidigt infekterad.....".

  En annan orsak till bakteriell prostatit är att olika sjukdomsframkallande mikroorganismer kan överföras vid "normalt" samlag (t.ex. Chlamydia trachomatis), analsex och även oralsex. Användningen av kondom som skydd mot chlamydia trachomatis och andra sjukdomar har börjat att ifrågasättas och olika forskningsrapporter (bl.a. i British Journal of Urology 2001) pekar på, att trots kondom kan vissa STD (sexuellt överförda sjukdomar) troligtvis överföras. Ytterligare material om detta finns på undersidan Kondom.htm.

  På dels diskussionsgruppen sci.med.prostate.prostatitis och dels genom e-mail/telefonsamtal har jag förstått att sjukdomen för vissa börjat efter det att man behandlats (och friskförklarats) för någon STD sjukdom (t.ex. Chlamydia trachomatis eller gonorré). Detta skulle kunna tyda på att de nuvarande använda diagnosmetoderna för dessa sjukdomar är otillräckliga?

  På den kanadensiska hemsidan http://www.canlyme.com/patsymptoms.html nämns att prostatit kan orsakas av en borreliainfektion. 

  Enligt japanska, polska och lettiska forskare kan kronisk prostatit bl.a. orsakas av Chlamydia trachomatis. I boken Klinisk mikrobiologi (ISBN 91-47-04862-X) av Dr. Thomas Ericson och Elsy Ericson anges att Chlamydia trachomatis kan orsaka såväl prostatit som epididymit (bitestikelinfektion). Under år 2007 diagnosticerades cirka 47 000 nya fall av Chlamydia trachomatis i Sverige och antalet fall är ökande.  Mörkertalet är troligtvis stort eftersom sjukdomen har en fas där den smittade inte har några besvär. Enligt vissa forskningsrapporter kan cirka 50 % av drabbade kvinnor och cirka 35 % av drabbade män tillhöra denna kategori. Om vissa antibiotikas effekt mot Chlamydia trachomatis kan du bl.a. läsa på http://www.prostatitis.org/ciprochlamydia.html. Chlamydia trachomatis roll i kronisk prostatit är kontroversiell inom läkarvetenskapen. En studie från Uppsala som handlar om Chlamydia pneumoniae kan även vara av ett visst intresse i det här sammanhanget  http://aac.asm.org/cgi/content/full/44/7/1846#B8. De polska forskarna anser även att en av orsakerna kan vara en svampsjukdom (där svampen Candida albicans anses vara den  vanligaste). Klicka på Fackpress, som finns på sidan Litteratur, för att få information om var man kan läsa mer om detta. Den här mikroorganismens roll i kronisk prostatit är också kontroversiell. På undersidan Eventuella Samband finns ett par intressanta studier om ev. samband mellan några av ovanstående nämnda mikroorganismer och vissa former av prostatacancer. 

  I tidningen Apoteket nr. 3, 2002 på sidan 18 citerar jag om Chlamydia trachomatis: "Att kvinnor kan får äggledarinflammation som kan leda till infertilitet är ganska välkänt, men inte att män kan kan få kroniska urinvägsbesvär och prostatit. Både män och kvinnor kan få ledbesvär som en följd av sjukdomen....". En omfattande artikel om Chlamydia trachomatis av Dr. Jordan Dimitrakov, Bulgarien, finns på  http://www.prostatitis.org/chlamydia.html . Enligt en studie av honom är det inte heller osannolikt att virus (t.ex. Herpes) kan vara en av orsakerna till kronisk prostatit. Läs mer om detta genom att klicka på Herpes.

  Enligt brittiska NHS: The cause is unknown, but theories include: Infection with an organism that has not yet been identified, an immune reaction to a persistent antigen from an organism or from a urinary constituent; pelvic sympathetic nervous system dysfunction; interstitial cystitis; prostatic cysts and calculi; and mechanical problems causing retention of prostatic fluid. Se http://cks.library.nhs.uk/prostatitis

  Enligt AACU kan prostatit även orsakas av ett kemiskt ämne i urinen som heter urate (urinsyrans salter). På grund av förändringar i prostatan (t.ex. vid inflammation eller bph) kommer en viss mängd urin att tränga in i prostatans kanaler under själva urineringen (detta tillstånd kallas för urinreflux) eller kvarstå i urinröret (uretra) och orsaka en inflammation i dessa kanaler. Detta i sin tur kan leda till en självgenererande process genom att inflammationen leder till ett ökat tryck i uretra, som i sin tur leder till ökad reflux in i prostata och ökar den inflammatoriska processen ytterligare med sfinkterspasm (kramp i muskel som styr urinflödet) och med ökad smärta som följd. De danska forskarna Mette Holm och Hans Henrik Meyhoff har med anledning av denna teori genomfört en studie med en medicin som heter Proscar (finasterid). På en hemsida (inlagd  som en undersida) som du når genom att klicka på Tallmogården beskriver man bl.a. denna studie. En liknande studie har utförts i Finland av Dr. Markku Leskinen m.fl., som du når genom att klicka på Finsk Studie och som finns på sidan "Vetenskapliga Artiklar". En liknande effekt som vid bph anses kunna förekomma vid förträngningar i urinröret eller vid konkrement ("stenar" i vävnaden vid urinrörets övre del). Urinflödet hindras på samma sätt som vid bph och kan således orsaka urinreflux. Vissa forskare anser också, att bakterier i urinen som tränger in via prostatans kanaler också kan vara en av orsakerna till uppkomsten av kronisk prostatit vid urinreflux.

  Andra forskare menar att sjukdomen mycket väl kan bero på en autoimmun reaktion (att inflammationen t.ex. fortsätter även efter det att de sjukdomsframkallande bakterierna är borta). Enligt Professor Jan-Erik Damber (Aftonbladet 1999-01-09): ”Finns det klara kopplingar mellan kronisk prostatit och ledbesvär, vilket leder tankarna till att immunförsvaret snarare än mikroorganismer skulle kunna vara boven". Enligt Prof Alexander (1977): "In patients with long-term chronic prostatitis T-cells, which are reactive to normal prostatic protein, are frequently detected. Levels of cytokines such as IL2, IL6 and TNF alpha in the sperm of these patients were much higher than normal, suggesting prostatitis may be, or may become, an autoimmune disease." Några immunologer har på diskussionsgrupp sci.med.prostate.prostatitis framfört åsikten, att kronisk prostatit kan vara ett av symtomen p.g.a. en immunologisk sjukdom hos den drabbade”. En mycket informativ hemsida med bilder som visar hur immunsystemet attackerar den egna kroppen (autoimmun reaktion) finns på http://www.ucl.ac.uk/~regfjxe/. Av intresse är även http://www.pio.nu , som handlar om Primär Immunbristsjukdom ("medfött fel" på immunsystemet) och är hemsida för den svenska organisationen Primär Immunbrist Organisation (PIO)

  Åtskilliga drabbade uppger att man har tarm- (bland annat förändrad tjocktarmsfunktion, t.ex. avföringsinkontinens), muskel- eller ledbesvär vilket understryker att kronisk prostatit kan vara en del av en inflammatorisk sjukdom (systemisk sjukdom), som berör hela kroppen. Klicka på hemsidan från Tallmogården, där man även berör detta.

  I Bra Böckers Stora Läkarlexikon kan man bland annat läsa: ”Kronisk prostatit anses kunna ge upphov till eller förvärra kronisk ledgångsreumatism och särskilt Bechterews sjukdom (ankyloserande spondylit).” En annan sjukdom som kan ha samband med kronisk prostatit är reaktiv artrit (även tidigare kallad Morbus Reiter eller uroartrit. För mer information se följande URL: http://www.risg.orghttp://prostatitis.org/reiters.html och http://www.emedicine.com/emerg/topic498.htm). Vanligast är inflammation i olika leder t.ex. höft-, knä- och fotleder, tjocktarm, urinrör, urinblåsa, prostata och ögon. De mest vanligaste/klassiska symtomen vid reaktiv artrit är den s.k. "triaden", med inflammation i ögon (konjunktivitit), urinvägar/prostatan och leder. För cirka 15 % av de som drabbas av reaktiv artrit blir sjukdomen kronisk (enligt Medicinboken av Dr. Nils Grefberg). Enligt en sjukgymnast i Dalarna, som i huvudsak behandlar idrottsmän, är t.ex. smärtor i höfterna vanligt hos patienter som drabbats av kronisk prostatit. 

  En hel del som drabbats uppger i diskussionsgrupper på Internet att man förutom kronisk prostatit även har kroniska bihålebesvär. Amerikanska forskare har under sommaren 1999 redovisat resultat som tyder på att kroniska bihålebesvär, som inte går att behandla med antibiotika, kortison eller antihistaminer, kan vara orsakade av svampsjukdomar. I en artikel publicerad av det världsberömda amerikanska Universitetssjukhuset the Mayo Clinic i september 1999, anser man att svamporsakad sinusit (inflammation i näsans bihålor) är vanligare än man tidigare trott. Man har delat in dessa svampsjukdomar i EFRS (eosinophilic fungal rhinosinusitis) och EMRS (eosinophilic mucinous rhinosinusitis). En utmärkt hemsidan om sjukdomar i bihålorna finns på följande URL: http://www.sinuses.com . Eftersom en del forskare de senaste åren framfört misstankar om att det kanske kan finnas gemensamma bakomliggande orsaker för bl.a. kronisk prostatit och kroniska bihålebesvär, är de här nya forskningsrönen mycket intressanta. 

  Vid 15 %-25 % av alla blindtarmsoperationer hos män finner man att den bortopererade blindtarmen inte visar några sjukliga förändringar (Department of Visceral and Transplantation Surgery, University of Berne, Inselspital, Schweiz 1999). Man vet således inte vad som orsakar smärtan. En del forskare misstänker därför att den här smärtan i vissa fall har sitt ursprung från en inflammation i prostatan och/eller sädesblåsorna och som via nervbanorna strålar ut i närliggande organ (neuropatisk smärta). 

  En av USA:s ledande urologer Dr. Daniel Shoskes, Cleveland Clinic (diskussionsgrupp sci.med.prostate.prostatitis 00-03-13): ”Kronisk prostatit är en sjukdom som kan orsakas av infektion, inflammation eller neuromuskulära spänningar/kramp. Det är INTE uteslutande en ren infektion, en autoimmun sjukdom eller en sjukdom i bäckenets muskulatur. Jag tror att en dogmatisk syn, som anser att det bara finns en sorts behandling och som således fokuserar på att det endast finns en orsak till sjukdomen, gör att behandlingen kommer att bli felaktig för åtskilliga patienter.”  Dr. Shoskes hemsida finns på http://www.dshoskes.com.

  Följande påstående, som presenterades under år 2000 av flera italienska forskare (se Dr. Sandra Mazzoli) är mycket intressant (och troligtvis mycket kontroversiellt): "...we postulate that the three conditions - prostatitis, BPH, prostate cancer - may represent different moment of he same process in which external conditions due to the host, especially immunological conditions, can induce the determinism of the one instead of the other pathology. 

  "Bacteria can also enter the prostate via blood circulation from other infected areas of the body, such as the lower bowel, gallbladder, sinuses and infected gums and teeth. Once in the gland, the bacteria reside in tiny sacs (acini), which become clogged with pus causing inflammation, swelling and, of course, pain. The sacs, now filled with pus, close off and prevent the body’s natural immune system and natural blood flow from entering the gland. If the blood cannot get in, then it follows that antibiotics cannot penetrate inside the prostate very well either. Further, oxygen supply is insufficient to stimulate regression of the inflammation, and bacteria present in the gland often cover themselves with a protective coating (biofilm) that renders the antibiotics ineffective. In some cases where men have so-called "non-bacterial prostatitis", the inflammation can be supported by a fungal infection present in the prostate, or a backflow of urine or seminal fluid from the urethra. It is not uncommon for men with BPH to also have Chronic Prostatitis, a circumstance that may confuse patients and their doctors and therefore lead to ineffecitive treatment of the condition."Detta citat är hämtat från http://www.torontoprostatitis.ca 

  Som kuriosa kan jag nämna att det finns en masksjukdom i varmare trakter som heter Bilharzios. Bilharzialarver kan via sår tränga in i människohuden och in i blodbanorna. De könsmognar i levern och vandrar sedan in i de venösa blodkärlen i urinblåsa, prostata och sädesblåsor och lägger sina ägg där. Detta orsakar mycket smärtsamma inflammationer och blödande sårigheter. De som drabbas av smärtsamma prostatainflammationer efter en utlandsresa bör således ha denna möjlighet i åtanke. 

  Som framgår av ovanstående är kronisk prostatit en mycket komplex sjukdom. Orsaken är troligtvis olika från fall till fall. Det kan kanske röra sig om bakteriell, virogen, svamp (mykos, mycosis), anatomisk, immunologisk/autoimmun, kemisk, hormonell, neuropatisk eller neuromuskulär. 

  Med hänsyn till att sjukvården saknar väsentliga kunskaper om hur man skall diagnostisera de bakomliggande orsakerna till kronisk prostatit, är det lätt att förstå varför den här sjukdomen kan vara svår att behandla och bota. Se även http://go.to/prostate, som bl.a. beskriver de olika tillstånden av prostatit.

 

Patogena och ev. patogena mikroorganismer som nämns i samband med prostatit, IPHC.

 

Tillbaka till toppen

 

Prostatit och närliggande (sammanhängande?) sjukdomar

  Prostatit är som tidigare nämnts en inflammation av prostatakörteln och det är troligtvis inte ovanligt att även de intilliggande sädesblåsorna samtidigt är drabbade (vesikulit). 

  I vissa fall tycks det också finnas ett samband mellan prostatit och inflammation i urinblåsan (se sidan Interstitiell Cystit).

  Inflammation i urinröret (urinrörsinflammation, uretrit) orsakas vanligtvis av sexuellt överförda mikroorganismer som Chlamydia trachomatis, gonorré och mindre vanligt trichomonas. Från Referensmetodik del I. Infektionsdiagnostik, I 5 Urinvägsinfektioner. Utgiven av Smittskyddsinstitutet (2:a upplagan 2000) citerar jag: "Hos män bör infektiös betingad åkomma i urinvägarna alltid betraktas som komplicerad, eftersom prostatan oftast är involverad."

  Sjukdomar i urinvägarna kan även spridas genom att bakterier når bitestiklarna (bitestikelinflammation, epididymit) via blodbanorna, eller vilket troligtvis är vanligast, via prostatan och sädesledarna. Även inflammation i testiklarna (testikelinflammation, orkit) kan vara en av orsakerna till diffusa smärtor i det här området.

 

Tillbaka till toppen

 

Sjukdomstillstånd (CPPS) som ger symtom liknande kronisk prostatit

  Beteckningen CPPS (Chronic Pelvic Pain Syndrome, kroniskt smärtsamt bäckensyndrom) innebär kroniska smärtor och olika besvär från bäckenområdet. Symtomen är mycket ospecifika och kan innefatta olika urineringsproblem, smärta vid erektion/sädestömning, smärta i nedre delen av magen/ryggen, smärta i perineum/testiklar, smärta/sveda i urinrör och andra symtom. Man anser även att sjukdomstillstånd som påminner om kronisk prostatit i vissa fall kan härröra från olika muskler (t.ex. levator ani) eller skelettet i bäckenet. Se. Dr. Daniel Shoskes sammanfattning under rubriken Orsak till prostatit , http://www.askwaltstollmd.com/prostate.html och http://incontinet.com/prostatitis.htm

  Se även National Center for Pelvic Pain, Box 54, Occidental, California 95465. Telephone: 707 874 2225 • Fax: 707 874 2335 Email: ahip@sonic.net  URL: http://www.pelvicpainhelp.com/

  De svenska forskarna Dr. Leif Rentzhog (urolog) och Dr. Gunnar Sandström (klinisk fysiologi) har i en artikel i Läkartidningen nr. 45,1983 sid. 1413-1415 redogjort för sin forskning inom det här området. Sammanfattningen avslutas med: "Möjligheten till bäckenbottenmyalgi bör hållas i åtanke, och terapeutiska försök mot denna åkomma kan vara värda att prova, särskild om uttalad palpationsömhet över bäckenbottenmuskulaturen föreligger vid rektalpalpation eller om en eventuell urodynamisk utredning visar uttalat spastiskt reaktionsmönster från sfinkterregionen. Underliggande psykiska eller sexuella störningar bör man också vara observant för".

 

Tillbaka till toppen

 

Diagnostik/diagnostisering/diagnosticering

Läkaren kan t.ex. använda sig av nedanstående undersökningsmetoder för att kunna ställa rätt diagnos:

  Anamnes Genom att du lämnar en så utförlig beskrivning som möjligt på dina besvär (sjukdomshistoria= anamnes). I det här sammanhanget bör du också tänka på att inte ställa mer än max 2-3 frågor, annars blir det i regel "för mycket" för en jäktad läkare!

  Enkelt urinprovGenom att med teststicka i urinen kontrollera förekomsten av blod, vissa bakterier m.m. Tyvärr är säkerheten vid bakterietestet ganska låg, eftersom det endast bygger på att bakterier omvandlar nitrat till nitrit. Det finns många bakterier som inte utlöser en nitritreaktion. Man rekommenderar i Sverige en minsta blåstid av urinen på 4 timmar och att provet förvaras i kylskåp innan det överlämnas t.ex. till vårdcentralen.

  UrinmätningGenom urinering i en mätutrustning (”tratt”) kontrollera flödeshastighet och mängd urin. Det anses inte normalt om det tar patienten längre tid än 12-15 sekunder att urinera en deciliter.

  Cystometri – Mätning av urinblåsans inre storlek och tryck. 

  RektalpalperingLäkaren undersöker (palperar) prostatan med ett finger via analöppningen. Se nedanstående bild. 
–  Vid akut prostatit kan antingen hela (vanligast) eller delar av prostatan vara svullen och "degig" samt mycket smärtsam vid beröring. 
–  Vid kronisk prostatit kan däremot svullnad och "degighet" och/eller smärta uppträda antingen på hela prostata eller på flera helt skilda områden. Det är därför mycket viktigt att hela prostatan palperas noggrant och bestämt vid misstanke om kronisk prostatit. Tyvärr utför allmänläkare oftast rektalpalpering - av hänsyn till patienten? - "alltför försiktigt" och riskerar därmed att ställa fel diagnos. Patienten kan då t.ex. få behandling för urinvägsinfektion i stället för kronisk prostatit. I det här sammanhanget kan det vara lämpligt att påpeka, att erfarenheten bland rutinerade urologer har visat att en inflammerad normalstor prostata kan vara precis lika smärtsam vid beröring som en som är betydligt större och "degig". 

  Odling Genom att med en "tops" i urinrörets mynning ta till vara på det prostatasekret (EPS, exprimat) som läkaren trycker ut vid rektalpalperingen. Skickas till laboratorium för att man genom odling skall försöka få reda på förekomsten av bakterier. Oftast görs också en resistensbedömning för att finna ett lämpligt antibiotikum. Olika internationella forskningar pekar på att om denna provtagning skall vara meningsfull, skall den göras i direkt anslutning till laboratoriet. Flera anser att alla former av förvaring (även "kylskåpskall") påverkar provet och att det därigenom finns stora risker att man missar sjukdomsframkallande bakterier! För t.ex. anaeroba bakterier (som inte kan leva i syre) skall odlingen påbörjas snarast möjligt efter det att provet tagits, annars är det stor risk att bakterierna dör innan odlingen hinner påbörjas! Samma sak gäller givetvis vid odling på urin eller sädesvätska. Se artikel på sidan "Vetenskapliga artiklar" om begränsningarna med denna analysmetod. Tyvärr tycks det vara alltför många inom den svenska sjukvården som inte är medvetna om detta faktum. Från AUA (the American Urological Association, Inc) symposiet sommaren 2000 i Atlanta i USA, rapporterade flera urologer att man lyckats finna fler sjukdomsalstrande bakterier genom att utöka den normala odlingstiden, som är på 2 dagar, till 5 dagar. Om odlingen avser svamp rekommenderas en odlingstid av 30 dagar. Normalt delar bakterier sig  ungefär var 20:e minut (tuberkelbakterier var 12:e timma), medan svamp delar sig med cirka 20 timmars mellanrum. Därav behovet av den längre odlingstiden.

  Utvidgad odling – Anaeroba bakterier, vissa ovanliga, kräsna och/eller långsamväxande bakterier påvisas inte med vanlig urinodling men kan påvisas med utvidgad urinodling som innebär odling på flera substrat, förlängd inkubationstid och odling i flera miljöer bl.a. i anaerob miljö. Urinen utodlas semikvantitativt och mängden bakterier anges. Resistensbestämning utföres alltid vid riklig och måttlig växt samt vid renkultur också vid sparsam växt. För att odling på urin överhuvudtaget skall vara meningsfull vid kronisk prostatit, skall odlingen göras på EPS eller VB3-urin. D.v.s. att den drabbade först erhåller prostatamassage innan patienten lämnar urinprov. Läs mer om provtagning m.m. på undersidan bakteriologisk.htm.

  Vita blodkroppar – Genom att i mikroskop kontrollera förekomsten av antalet vita blodkroppar (WBC) i prostatasekret  (anses indikera graden av inflammation). 

  Blodprov – Bl.a. för att kontrollera PSA- och testosteronvärden. En övre gräns för ett "normalt" PSA-värde anses vara 3,0 ng/ml och ett referensvärde för mannens testosteron är 6-30 nmol/L. Att beakta är att testosteronvärdet normalt varierar under dagen (störst på morgonen) och även minskar med stigande ålder.

  TRUS/TRUL (TransRectal UltraSound/Ljud)- Är en ultraljudsundersökning som ger en ”röntgenliknande bild” av prostatan, sädesblåsorna, urinblåsan och testiklarna. Undersökningen är under normala förhållanden helt smärtfri och utförs med en mindre mätsond som bl.a. förs in genom analöppningen för att undersöka förekomsten av förkalkningar, abscesser, tumörer och sjukliga förändringar i de olika kanalerna i prostatan och sädesblåsorna. På Dr. Tarfussers Hemsida http://www.prostatitis.org/tarf/trusatls.htm finns ett mycket intressant bildmateriel från olika undersökningar med TRUS. Det sker en ständig utveckling av nya TRUS-utrustningar, som ger en alltmer detaljerad bild i samband med undersökningen. Nyare modeller använder såväl färg som s.k. dopplerprincip m.m. 

  Resturinmätning (Bladder scan) - Samma princip som ovanstående (ultraljudsundersökning), men utförs med en "utvändig" mätsond på nedre delen av magen (ovanför urinblåsan) för att mäta mängden resturin (residiualurin). Resturin är den mängd urin som kvarstår i urinblåsan efter en urinering och som ger en indikation på urinblåsans tömningsfunktion och ev. sjukdomstillstånd. Värden upp till 50 ml anses som acceptabelt.

  MRT (Magnetisk Resonans Tomografi="magnetkamera") - Används i huvudsak för att undersöka mjuka vävnader inuti kroppen. Kan till exempel vid prostataundersökning användas för att upptäcka abscesser och förkalkningar.

  Cystoskopi – Innebär att man undersöker (oftast under lokalbedövning) urinrör, prostatans "insida" och urinblåsan med ett instrument som förs in genom urinröret. Finns både som ett stelt rör och flexibelt (ger oftast minst obehag, men är inte lika användbart om urologen vill ta vävnadsprov). Används till exempel för att undersöka förekomsten av inflammation, förträngningar (strikturer) i urinröret och sjukliga förändringar i urinblåsan. För bilder på de olika typerna av cystoskop m.m. se följande URL: http://www.prostatitis.org/cystoscopy.html

  I en avhandling av de svenska forskarna Stig Colleen (urolog) och Per-Anders Mårdh (mikrobiolog), behandlas diagnosmetoder som i vissa delar är mer omfattande än ovanstående. Du kan nå den här undersidan genom att klicka på Laboratory Diagnosis.

  För diagnos används bl.a. i USA och Italien olika frågeformulär som vi har lagt in på en undersida. Vi har även i början lagt in adressen (URL) till ett frågeformulär som användes vid forskning kring sjukdomen i USA. Du når undersidan genom att klicka på Frågeformulär 

  Vilka undersökningar som genomförs vid ett mycket välrenommerat laboratorium i Italien, framgår av undersidan Dr. Sandra Mazzoli.

  Enligt Docent Ruben Dahlberg (avled hösten 2003) i Falsterbo Dahlberg.htm är det bakterieodling på "färsk" sädesvätska/ejakulat (han anser att detta är tillförlitligare än EPS eller urin). Man skall då ha haft sexuell avhållsamhet i minst en vecka och odlingen måste göras på olika typer av substrat. Hans forskning visar att kronisk prostatit kan vara en av orsakerna till barnlöshet inom ett äktenskap. Han anser att lyckade behandlingsresultat pekar på, att hos cirka 40 % var det mannens kroniska prostatit som var orsaken till att man inte lyckats skaffa barn. 

  En metod som mer och mer används internationellt, av de urologer och laboratorier som är intresserade av sjukdomen, är PCR och RNA/DNA-teknik för att diagnosticera bl.a. svårodlade/icke odlingsbara bakterier. Jag har lagt in en undersida PCR, som förklarar principen.

 


1.

Svanskotor

2.

Ändtarm, rectum

3.

Sädesblåsa

4.

Sädesgången

5.

Cowpers körtel

6.

Blåshalskörteln, prostata

7.

Urinröret

8.

Urinblåsan

 

Rektalpalpering av prostatan
(patienten framåtböjd och med vänster ben "avlägsnat")

Illustration: Jan Funke. Bilden är hämtad ur Bra Böckers Stora Läkarlexikon 1995.

 

Tillbaka till toppen

 

Behandling

  Prostatit behandlas i de flesta fall med antibiotika. Tyvärr tycks det vara vanligt med alltför kort behandlingstid (speciellt vid kronisk bakteriell prostatit), inflammationshämmande (NSAID), muskelavslappnande och smärtstillande mediciner. Ibland kan även t.ex. antidepressiva mediciner vara nödvändiga. Massage av prostatan (dränering av ”instängt” prostatasekret p.g.a. inflammerade acini, se Dr. Tarfussers hemsida "Anatomy and Physiology" http://www.prostatitis.org/tarf/p3.htm), kan ge smärtlindring och anses förbättra läkningsprocessen. En urolog i Mellansverige, anser att prostatamassage innebär en långsiktig förbättring för högst 10-20 % av patienterna. En amerikansk undersökning vid UCLA (University of California, Los Angeles), pekar däremot på en cirka 40 % förbättring genom att kombinera prostatamassage och antibiotika.

  Även om man vid bakterieodling av prostatasekret finner patogena bakterier, och behandlar med antibiotika, så blir tyvärr drabbade ofta inte av med sina besvär. Detta kanske beror på alltför kort behandlingstid eller att det rör sig om helt andra bakterier (t.ex. bakterier som inte går att odla) än dom man hittat och som är orsak till sjukdomen? 

  Genom att undersöka antalet vita blodkroppar i det exprimat (EPS) som erhålls vid massagen, anser en del läkare att man får en god bild av hur behandlingen påverkar sjukdomen. I Läkartidningen nr. 32-33 1992 (sid. 2615-2616) finns en artikel som berör kronisk prostatit under rubriken ”Prostatitsyndromet - olika diagnoser med likartade symtom” författad av Docent Bo Bergman, Karolinska Sjukhuset, Stockholm. Artikeln redogör i stora drag för den gängse (bristfälliga) synen på den här sjukdomen bland svenska urologer och hur man anser att den skall behandlas. 

  Flera ledande urologer understryker att smärtor vid kronisk prostatit för vissa drabbade kan jämföras med de smärtor som uppträder sekundärt vid prostatacancer. En behandling med smärtstillande medicin innehållande narkotiska preparat rekommenderas i dessa fall. Ur boken En liten bok om stor smärta av Carina Roxström på sid. 26 citerar jag: "Neurogen (som utgår från nerv) smärta lindras t.ex. inte av morfin. Däremot kan upplevelsen av smärtan påverkas".

  Översikt av två behandlingsmodeller från USA är inlagda på en undersida Behandlingsmodeller

  Dr. Daniel Shoskes (urolog), har under hösten 1998 presenterat statistik efter behandling med ovan nämnda traditionella skolmedicin. Han uppger att till honom från allmänläkare inremmiterade patienter blev 38 % helt besvärsfria, 45 % något bättre men med upprepade recidiv och att 17 % förbättrades inte alls.  

  I bland annat Tjeckien gör man försök med att behandla (framför allt att lindra smärtorna) kronisk prostatit med ett kraftigt pulserande elektromagnetiskt fält. Se vidare på sidan Statistik/historik Urolohi_Czech. En liknande metod har 1998 lanserats i USA och som  i stort sett bygger på samma princip (http://www.neocontrol.com). Den svenska representanten 2001 är en firma som heter Neo Vitalis (Tfn: 08-97 30 66).

  Enligt en informationsbroschyr från AACU (American Association of Clinical Urologists, Inc.) visar några studier, att ett dagligt intag av ett zinktillskott kan minska svullnaden av prostatan vid kronisk prostatit. 

  I de flesta äldre läkarböcker rekommenderas att man skall avstå från koffeinhaltiga drycker, alla former av alkohol, minska på socker (anses ha betydelse om prostatit orsakas av candida/svamp), minska på fettintag och undvika starkt kryddad mat. Du kan läsa mer om detta på hemsidan:  http://www.krisiloffdiet.com/. Att detta skulle ha någon betydelse för enbart kronisk prostatit har inte påvisats i någon studie, utan kan nog mer betraktas som en rekommendation för att förbättra det allmänna hälsotillståndet. I samma böcker rekommenderas även att den drabbade skall ta dagliga varma sittbad i cirka en timme för att öka blodcirkulationen i det inflammerade området och för att lindra smärtorna. 

  Inom alternativmedicinen i Sverige är det i regel Cernitol (ett pollenpreparat) och Curbicin (innehåller 80 mg extrakt från dvärgpalmsfrukt och 80 mg extrakt från pumpakärnor) som används. En del anser sig bli hjälpta och en del märker ingen förbättring alls. I boken Bli frisk av dig själv av Andrew Weil (sid. 288) ges en del råd om lämplig kost vid den här sjukdomen. I USA finns en del andra preparat inom alternativmedicinen avsedda för behandling av prostatit. Kai Kit Wan (en kinesisk örtmedicin), Peenuts (en vitamin och mineralblandning) samt Quercetin och Prosta-Q tycks vara de mest använda (de båda sistnämnda innehåller en bioflavonoid http://www.prostatitis.org/quercetin.html ). I bland annat Tyskland anser sig en del bli hjälpta genom den s.k. "broccolimetoden" (en metod som anses komma från främre orienten). Man dricker då avkok av broccoli 2 gånger om dagen i flera veckor. 

  Synpunkter på kirurgisk behandling av kronisk prostatit finns på en undersida från den engelska organisationen  PHA.

  Vi inom ISOP anser att då en allmänläkare eller urolog konstaterat att patienten har kronisk prostatit, och således uteslutit andra sjukdomar, skall patienten remitteras till specialister inom områden för immunologi, reumatologi, neuorologi och endokrinologi. Enligt den internationella expertis sär kronisk prostatit endast i undantagsfall en "kirurgisk sjukdom". Att den drabbade endast behandlas av urologer, som i första hand är specialister inom kirurgi och inte inom medicin, är enligt vår uppfattning inte det bästa för patienten och något som medicinskt ansvariga måste ändra på. Med hänsyn till den uppdelning och det prestigetänkande som finns inom sjukvården, kommer detta tyvärr nog att bli en mycket "svår nöt att knäcka".

  Jag har på en särskild sida sammanställt decolika mycket osäkra behandlingsmöjlighter som "normalt" används vid den här sjukdomen Mediciner, behandling m.m.

  Enligt IPHC (ur boken The Enigma of Prostatitis) så provar man runt om i världen olika mediciner för att behandla kronisk prostatit/CP/CPPS:
-  Antimicrobials, such as fluorquinolones
-  Intraprostatic gentamicin-xylocain
-  Alpha-blockers
-  Antimicrobials in combination with an alphablocker
-  Muscle relaxants, such as Valium (Stesolid) or Baclofen
-  Anticholinergic drugs
-  Non-steroid antirheumatic agents

- Analgesics, including centrally effective drugs
-  Amitryptilin
-  Na-tartrate
-  Allopurinol
-  Low dosage oestrogen

-  Finasterid
-  Prostatilen
-  Phytotherapy, such as z.B. Cernitol, Prostabrit
- Wobenzym
-  Botulinum-toxin

-  Phonophoresis with Methyluracil
-  TCM suppositories
-  Mepartricin 

 

För att förbättra behandlingsmöjligheterna för de som har drabbats av svåra kroniska smärtor och andra besvärliga problem på grund av kronisk prostatit/kroniskt smärtsamt bäckensyndrom, finns ett stort behov av att flera Landsting går samman och skapar "behandlingscentra/vårdcentra" där olika erforderliga specialiteter ingår. Förutom de resurser som krävs för klinisk behandling, måste dessa centra även få möjlighet att bedriva avancerad forskning och aktivt delta i internationella forskningsprojekt och olika workshops. Denna åtgärd är den enda möjligheten att successivt kunna förbättra de medicinska kunskaperna inom detta synnerligen eftersatta område i svensk sjukvård. 

 

 

Behandlingsresultat enligt en studie av the National Institutes of Health, USA.

 

Tillbaka till toppen

 

Forskning.

Varför är intresset för forskning inom den här sjukdomen inte större? Svaret är möjligtvis enklare än man tror och finns kanske att hitta i följand citat:

  Urolog Claes-Göran Bratt, Göteborg (citat från Internet): ”Prostatit är en lågstatussjukdom. Det är en sjukdom som ingen egentligen är intresserad av. Det är dessutom en sjukdom som är kontroversiell eftersom den ofta är svår att diagnostisera. Sjukdomar som är ”luddiga” och svåra att behandla får ofta låg status. Och det blir en ond cirkel. Vem vill forska på en lågstatussjukdom? Och vem vill stödja en sådan forskning? En av orsakerna är kanske att prostatit betraktas som en ”gammelmanssjuka”. Men detta är helt fel, eftersom prostatit lika ofta drabbar unga män.” Jag har under 1998 hämtat denna artikel från Internet och lagt in den på en undersida, som du når genom att klicka på Dr. Bratt.

  Urolog Aare Mehik, Uleåborg, Finland: ”Attityden i Finland har fram till nu varit sådan, att det som inte är direkt livshotande är inte speciellt intressant ur forskningssynpunkt.” Om prostatit vid ”Workshop 99” i Bethesda USA, 1999.

  Toronto Sun, Canada: Män klagar inte tillräckligt om sina prostataproblem och eftersom det påverkar sexuallivet är det ingenting som man vill tala om, men attityderna är på väg att ändras”.

  Dr. Simon Rattenbury, Storbritannien: As men we are our own worst enemies, as we don't talk because it's not manly nor do we like people like me fiddling about with their "bits".

  The Philadelphia Inquirer, USA: ”För att skriva vår artikel om prostatit, måste vi lova att dölja hans identitet eftersom han känner skam och tycker att det är pinsamt att tala om det”.

  Doktor Antonio Feliciano, Filippinerna: ”Det är inte likgiltigheten hos de medicinskt ansvariga som oroar mig mest, utan deras attityd att inte vilja ändra inställning om en så besvärlig sjukdom som kronisk prostatit.”  

  ISOPs synpunkter: Ett stort problem är att de flesta män av olika anledningar (sårad manlighet, skamsjukdomar, ett privat och tabubelagt ”område” o.s.v.) ogärna vill prata om sina urologiska besvär, som man dessutom allt för ofta i det längsta drar sig att söka hjälp för. En öppnare attityd från de som drabbats är naturligtvis önskvärd - för att inte säga nödvändig - för att skapa en större förståelse för såväl den här sjukdomen som behovet av forskning och effektivare behandling. 

  Den besvärliga situationen för många som drabbats av kronisk prostatit har uppmärksammats av bland annat the National Institutes of Health (NIH är ungefärliga motsvarigheten till det svenska Vetenskapsrådets (VR) ämnesområde för medicin) i USA. NIH har därför under hösten 1998 påbörjat ett forskningsprojekt för att försöka finna nya eller förbättrade diagnos- och behandlingsmetoder. Man kommer att välja ut cirka 450 patienter med långvarig kronisk prostatit till en studie, som kommer att pågå vid 6 olika urologiska institutioner under flera år. På sidan Anslagstavlan kommer du till en artikel om detta om du klickar på NIH, USA. Man är även intresserad av att starta en internationell studie. Information om denna finns på en undersida som du når genom att klicka på Internationell Studie.

  På följande Internetadresser finns information om olika  forskningsprojekt från två olika Internationella Chronic Prostatitis Networks (1999 respektive 2000) i USA, där forskare från hela världen deltog: http://www.prostatitis.org/99workshop/  och  http://www.prostatitis.org/icpn3.html

  Såsom tidigare nämnts saknar sjukvården väsentliga kunskaper om de bakomliggande orsakerna till sjukdomen. För att citera den amerikanske study director vid NIDDK (en sektion inom National Institutes of Health) Leroy M. Nyberg Jr., Ph.D., M.D.: "Jag tycker att det är häpnadsväckande, att vi inte på ett tillfredsställande sätt kan behandla majoriteten av de män som är drabbade av kronisk prostatit". Detta understryker hur angeläget det är att uppmärksamma behovet av forskning för att försöka åstadkomma nya eller förbättrade diagnos- och behandlingsmetoder.

  Enligt vad vi känner till så förekommer det för närvarande endast en begränsad forskning i Sverige som rör den här sjukdomen. Däremot bedrivs det en del forskning i andra länder och vi vill peka på några av de områden som vi tycker är mest intressanta. Ett av dessa är den forskning som för närvarande pågår på flera håll i världen och där man genom modern DNA-teknik (läs t.ex. om Polymerase Chain Reaction på  http://vector.cshl.org/Shockwave/pcranwhole.html ) försöker att spåra eventuella sjukdomsframkallande mikroorganismer i sädesvätska och exprimat från prostata (EPS). Anledningen till denna forskning är att mycket tyder på, att en av orsakerna till prostatit kan vara sjukdomsframkallande mikroorganismer som inte går att upptäcka med traditionell bakterieodling. En av de ledande inom det här området är den italienska mikrobiologen Dr. Sandra Mazzoli Ph.d. i Florens, vars forskningsresultat visar att man måste börja använda en mera omfattande provtagnings- och analysmetodik än vad som är bruklig inom dagens urologi. Ett sammandrag av hennes forskning finns på en undersida Dr. Sandra Mazzoli.  

  Liknande åsikter om behovet av noggrannare diagnosmetoder har den italienske Professorn i Urologi, Federico Guercini. Du når några av hans forskningsresultat på en undersida. Klicka på Dr. Federico Guercini.

  Dr. Jordan Dimitrakov, Bulgarien har de senaste åren presenterat en rad olika forskningsresultat. Bland annat om betydelsen av Herpes och Svamp vid  kronisk prostatit. Vi har samlat en del av hans material på en undersida Dr. Jordan Dimitrakov.

  Ett annat intressant område som man forskar inom är gruppen "naturmedel", där man genomfört studier i USA med så kallade bioflavonoider. Man undersöker dess förmåga att uppnå en antiinflammatorisk verkan på sjukdomstillstånd i prostatan. En av de ledande inom det här området är urologen Dr. Daniel Shoskes vid Cleveland Clinic. Hans forskning har visat, att ett preparat som heter Prosta-Q (innehåller bl.a. bioflavonoid) för vissa patienter inneburit en klar förbättring av sjukdomstillståndet http://www.dshoskes.com/prostaq.html

  En kontroversiell forskning bedrivs i Odessa, Ukraina http://www.prostatitis.org/androgen.html. Här försöker man under ledning av Dr. Vasily Bairaktar behandla kronisk prostatit bland annat genom att framställa ett vaccin på prover tagna från patienten. 

  Ett förslag till hur forskningen kring den här sjukdomen bör inriktas har bl.a. gjorts av The Prostatitis Foundation i USA. Vi har lagt in detta på undersidan TPF om forskning och ISOPs synpunkter på sidan Appell till den svenska sjukvården.

  En sammanställning över internationella kliniska studier finns hos IFPMA Clinical Trial Portal . Skriv in CPPS, prostatitis eller chronic prostatitis i sökrutan "Terms to search for:"

 

Tillbaka till toppen

 

Sociala konsekvenser och brist på förståelse vid kronisk prostatit

  Att inte bli botad innebär i de allra flesta fall, när symtomen således inte är alltför besvärliga, att man trots allt kan lära sig leva (t.ex. undvika avkylning) ett någorlunda normalt liv. I övriga fall är det framför allt de olika kroniska smärtorna som alltid är mer eller mindre påtagliga, vilket innebär en psykiskt påfrestande och besvärlig tillvaro. Det rör sig således i de här fallen om en patientkategori, vars sociala liv till stor del styrs av sjukdomen och där många far illa i det tysta, som sjukvården inte har tillräckliga kunskaper om eller resurser att kunna hjälpa. Sjukdomen innebär på så sätt även i hög grad en psykisk påfrestning (som vid andra kroniska sjukdomar) för de närmast anhöriga. 

  De brittiska forskarna Jon Bernardes, Elaine Cameron och Philip Dunn från The University of Wolverhampton har sammanställt en rapport om de sociala konsekvenserna av att vara drabbad av kronisk prostatit och godartad prostataförstoring: A summary report on the impact of Prostatitis and Benign Prostatic Hyperplasia on men's lives and those of their families.
'Prostate Health: Conditions other than Cancer', Jon Bernardes, Philip Dunn, Elaine Cameron. (March 1998). 
Under punkt 5.5.4 finns bl.a. följande sammanfattning:

  1. BPH och kronisk prostatit är kroniska tillstånd vilket begränsar mannens liv, orsakar social isolering, leder till att en man känner sig "mindre värd som man" och ofta också en känsla av att vara en börda för sin partner.

  2. Som med många kroniska tillstånd påverkar BPH och kronisk prostatit inte bara den drabbade utan även övriga familjen.

  3. Etablerade relationer inom familjen som t.ex. föräldrarollen blir ofta påverkad. Antingen ändras den långsamt eller snabbt beroende på omständigheterna.

  4. I vissa fall leder BPH och kronisk prostatit till att "trasa sönder" förhållandet till partnern och barnen, vilket oftast är en tragedi för mannen.

  Bristen på medicinsk kunskap om kronisk prostatit och bristande förståelse för den drabbades situation, innebär att många drabbade möts av misstro inom sjukvården och får inte tillräcklig hjälp med den smärtlindring som man är i stort behov av. I boken Kroppens Vrede av Dr. Björn Bragée kan man på sidan 88 läsa om smärtmediciner som innehåller morfin:

-  "Också när dessa mediciner användes länge är de oerhört "snälla" mot kroppen, eftersom de motsvarar kroppens egna substanser."

 -  "Att narkomaner i allmänhet far illa har ingenting med själva morfinet eller heroinet att göra, utan med de infektioner de får på grund av dålig hygien och det sociala kaos som följer på missbruket. Många patienter använder morfin i tiotals år utan att ett enda provsvar förändras. Detta sagt för att lugna patienter, som ofta har föreställningen att "starka mediciner" skadar kroppen. Risken för tillvänjning är dessutom mycket lägre, när dessa mediciner används på grund av smärta, än när de tas i berusningssyfte. Man kan dock inte bortse från att de har en tillvänjningseffekt och att de kan vara livsfarliga i kombination med alkohol..."

  I boken Urologi av Dr. Lars G. Collste citerar jag från sidan 179:  "Åter andra har kontinuerliga besvär under lång tid, kanske i många år. Hos en liten andel av dem är symtomen dessutom starka. Då är kronisk prostatit en synnerligen bekymmersam sjukdom". Om du tillhör den här kategorien kommer du, enligt våra erfarenheter, att ha mycket svårt att få förståelse och hjälp för din situation. Såväl från den svenska sjukvården som från samhället i övrigt. I stället för hjälp med smärtlindring tycks det inte vara alltför ovanligt att den drabbade blir remitterad till Psykiatrisk Klinik för vidare utredning! Många möts av en liknande misstro då man försöker förklara, att man inte klarar av att sköta sitt arbete på grund av mer eller mindre svåra smärtor och andra problem som orsakas av sjukdomen. 

  Den italienske Urologiprofessorn Fredrico Guercini skriver på sin hemsida http://www.prostatitis2000.org/eng/intro.htm: "Prostatitpatienternas situation möts ofta av en dålig förståelse inom urologin"

  Dr. Daniel Shoskes, Cleveland Clinic,USA, har på diskussionsgrupp sci.med.prostate.prostatitis under 1999 gjort följande lakoniska sammanfattning: "Män som är drabbade av svåra besvär på grund av kronisk prostatit har oftast en eländig tillvaro". 

  I det här sammanhanget bör också nämnas ett kort citat från ett utskottsförhör inför den amerikanska kongressen den 29 februari 1996 av Prof. Richard Alexander, University of Maryland: "Över 2/3 av de som drabbas av kronisk prostatit uppvisar mer eller mindre allvarliga depressioner p.g.a. sjukdomen och cirka 5 % har ofta självmordstankar". Hela artikeln finns på undersidan Kongressutskott USA och under rubriken Congressional Testimony 1996.

 

Tillbaka till toppen

 

1. urinblåsa
2. blygdben
3. penis
4. svällkropp
5. ollon
6. förhud
7. urinrörsmynning

  8. colon sigmoideum
  9. ändtarm
10. sädesblåsa
11. ductus ejaculatorius
12. prostata
13. Cowpers körtel
14. ändtarmsöppning
15. sädesledare
16. bitestikel
17. testikel
18. pung

 

Mannens könsorgan

 

Tillbaka till Huvudsidan