Hästen är tillbaka i skogen

Efterfrågan på skogshästar och kunniga hästkörare har ökat de senaste åren. Inte sedan skogen avhästades i början av 1960-talet, har efterfrågan på häst i skogen varit så stort. Naturligtvis kommer hästen inte att få den roll den en gång har haft. Men hästen har i dag en uppgift i det svenska skogsbruket. Hänsyn till miljön och många gånger en bättre nettoförtjänst för skogsägaren - talar för hästen.

Hästen - ett alternativ i skogen

- i det tätortsnära skogsbruket
- vid små slutavverkningar
- vid drivningar i naturvårdsområden
- vid uttag av stormfälld skog
- vid gallring
- vid utkörning av fröträd vid självföryngringar
- vid uttransport av vindfällen
- vid uttag av skogsbränsle vid röjning
- vid svår terräng och känsliga marker

Hästen är ett alternativ då kravet på det skonsamma skogsbruket är stort, vid små drivningsenheter, vid svår terräng och på känsliga marker.

Mindre stam- och markskador. Skador på träd kan leda till rotröta i beståndet vilket är ett stort problem i granskog.

Smalare stickvägar. Kantträden vid en stickväg kan bli grovkvistiga vilket är en nackdel om man satsar på kvalitet. Smalare stickvägar medger även ett ökat urval vid gallringen, vilket ger en ökad möjlighet att spara fler huvudstammar.

Hästen i Stockholm

Vi glömmer så lätt idag den roll hästen har haft i våra städer och samhällen. Vid tiden för förra sekelskiftet, befanns sig varje dag mer än 7.000 hästar innanför Stockholms tullar. Då är inte det stora antal hästar vid de militära förbanden inräknade. Drygt 2.700 åkarhästar, 400 hyrkuskhästar, över 300 hästdroskor, 500 bryggarhästar och ett stort antal ridhästar. I början av förra seklet fanns det mer än 1.300 stall i Stockholm. En hel del större men de flesta mindre. Bilen började komma redan i början av 1900-talet, men kom inte att betyda något före första världskriget. 

Åkarhästar

1911 fanns det 2.736 åkarhästar i Stockholm. De tillstånd som fanns i bruk fördelades på olika stora företag. 32 företag med 1-5 hästar. 68 företag med 6-10 hästar. 48 med 11-25 hästar. 9 med 26-50 hästar. 5 med 51-100 hästar. 2 med 101-150 hästar och 1 företag med 175 hästar.

De största företagen var Södra Åkeri & Renhållnings AB med 175 hästar, Nya Varutransport & Åkeri AB 150, J. E. Zachrisson 100, AB J. P. Petterssons Åkeri 75 och A. Z. Sellberg med 70 hästar.

A. Z. Sellbergs Åkeri AB
A. Z. Sellbergs Åkeri AB etablerades redan 1881. Efter att haft stall på olika platser, uppfördes 1892, ett gemensamt stall på Tulegatan. Åkeriet hade då ett 40-tal hästar. 1902 flyttade åkeriet återigen. Nu till Odengatan 45, där Stadsbiblioteket nu ligger, för att slutligen åter flytta 1924. Då till Ynglingagatan 4. Kring sekelskiftet blev rättigheterna licenserade och på 10 åkarrättigheter måste finnas en droskrättighet. Sellbergs hade vid denna tidpunkt 6 hästdroskor. Redan 1908 byttes en hästdroska mot första droskbilen och 1913 inköptes den första lastbilen. 1918 fanns i rörelsen flera bilar samt 105 hästar. I slutet av 30-talet minskades hästarnas antal och 1939 fanns vid åkeriet 60 lastbilar och endast 7 hästar. Under krigsåren 1939-1945, minskades bilparken till 47 medan hästarnas antal var över 200. Efter kriget expanderade företaget kraftigt och är idag ett ledande företag i branschen med uppdrag över hela landet.

AB Sleipner
AB Sleipner bildades 1900 på initiativ av några ledande män inom Stockholms Fastighetsägareförening. Genom att förvärva flera av huvudstadens åkeriföretag utvecklades företaget snabbt. Bolaget ägnade sig huvudsakligen åt renhållning men under åren 1910 till 1919 bedrevs en omfattande droskrörelse. Företaget utförde under årens lopp en mängd transporter av skiftande karaktär. När Stockholms elverk flyttade från Jakobs station till Värtan 1910 användes 6 par hästar vid flyttning av vissa maskindelar som vägde över 17 ton.. Sleipner hade åren 1910 till 1918 inte mindre än 170 hästar i sina stallar. De två sista såldes 1948.

Hyrkuskverk

År 1900 fanns 15 hyrkuskverk i Stockholm med tillsammans 398 hästar. Störst var Hyrverksaktiebolaget Frey med 104 hästar. Gustaf Joulin hade 65, E. A. T. Nybergs Hyrkuskverk 30, W. Granquist 30, C. G. Laandström 28, Albert Joulin Hyrkuskverk 22, J. A. Johansson och AB Taxameter båda med 20 hästar.

Hyrkuskarna bildade en egen societet redan 1741 och vände sig till en kundkrets bland de bättre situerade. Hyrverken anlitades vid baler, för utflykter, för visiter, bröllop och begravningar. Victoriavagnar, landåer, Char á bancer, kupéer, slädar, slädkupéer, likvagnar m.m. ingick i hyrkuskverkens vagnpark. Kuskarna bar livré med hög hatt.

Hästdroskor

Inom drosktrafiken gick utvecklingen mot bilar fort. Medan verkåkerierna fortfarande 1911 nästan uteslutande hade hästar, var antalet droskhästar i Stockholm 333, medan antalet droskbilar nästan var lika många - eller 321. Flera åkerier och hyrkuskverk hade droskverksamhet som kompletterande verksamhet. 

Av de större antalet hästdroskor fördelade sig 30 st på AB Taxameter. Bilaktiebolaget hade 12 st, A. Z. Sellberg 9, F. T. Johansson 9, J. E. Zachrisson 7, Trafikaktiebolaget Svea 7 och Rosenbaum AB 6 st. De flesta äldre företagen hade både häst- och bildroskor.

Bryggarhästen

De hästar som användes inom bryggerinäringen var oftast av ardennerras i södra och mellersta Sverige samt nordsvensk ras i norra delen av landet. Bryggerierna hade namn om sig att hålla goda hästar och det ansågs ur reklamsynpunkt vara värdefullt med vackra hästar och välskötta vagnar och seldon. 

Hästarna inköptes som 5-6-åriga. Efter att ha varit i arbete under 7-8 år, var de i allmänhet uttjänta och såldes till slakt. Det förekom även att hästar såldes till lantbrukare, där de kunde arbeta ytterligare några år.

Inom bryggeriindustrien dröjde det ganska länge, innan bilarna på allvar började ersätta hästarna. En utkörares distrikt omfattade i regel ett begränsat område och körtiden var relativ kort. Den tidsbesparing, som kunde göras genom att byta hästarna mot bilar, kunde inte uppväga de stora anskaffningskostnaderna för bilar. På landsbygden, där körningarna på grund av den glesare bebyggelsen var längre, var bilarna mer ändamålsenliga.

Mjölkcentralen

När Mjölkcentralen, nuvarande Arla, startade sin verksamhet 1915, användes uteslutande hästar för transporterna. Efter första världskriget kom allt fler bilar att ersätta hästskjutsarna och redan 1921 anskaffades ett 20-tal bilar. 1945 ersattes hästarna helt av bilar och stallarna gjordes om till garage.

Spårvagnshästar

Stockholms Nya Spårvägs AB hade kring sekelskiftet 750 hästar, 250 kuskar och 100 hästskötare. Stockholms Södra Spårvägs AB hade ett 50-tal hästar. Strax efter sekelskiftet kom de första eldrivna spårvagnarna och de hästanspända upphörde helt 1905.

Brandkåren

Brandkårens huvudstyrka var stationerad på Norrmalm, Johannes vid Malmskillnadsgatan, och Södermalm, Katarina vid Tjärhovsgatan. Dessutom fanns vaktställen på flera platser. 

Kårens hästar valdes med stor omsorg. Starka och tåliga. Lätta och rörliga för manskapsvagnar. Tyngre hästar för tunga redskapsvagnar, stegvagnar och ångsprutor. Hästarna måste kunna klara av längre galopp till bristningsgränsen på ojämna kullerstensgator, för att sedan stå stilla, ofta i många timmar i kyla, blåst och regn. Hästarna slogs sällan ut på grund av fel eller skador, trots att de hölls skarpskodda året om. Tjänstetiden för brandkårshästar var i medeltal åtta år.

På 1890-talet hade kåren 26 hästar och omkring 150 man.
Hästepoken sträckte sig till 1916, då de sista hästarna ersattes av bilar.

Militärhästar

Fram till 1928 uppgick antalet stamhästar i huvudstadens förband till 2.137. De flesta vid Livgardet till häst (K 1) och Livregementets dragoner (K 2) nära 700 hästar vardera. Vid Svea artilleriregemente (A 1) fanns drygt 400 hästar. Vid regementsövningarna varje höst tillkom ackordshästar och inhyrda hästar till ett stort antal. De flesta av truppförbanden hade sina kaserner i nära anslutning till Ladugårdsgärdet, vilket innebar att flertalet av garnisonens hästar hade sin dagliga gärning på Gärdet ända till mitten av 1940-talet.

När beredskapen började vid andra världskrigets utbrott 1939, uppgick antalet hästanspända vagnar och kärror vid ett krigsorganiserat infanteriregemente till 312 med tillsammans 560 hästar.