FAKTA AVELSFÖRENINGEN FÖR SVENSKA ARDENNERHÄSTEN

1905 finns över 500 hästar av ardennerras och ardennerkorsningar intagna i föreningens rullor. 2:dra häftet av Svenska Ardennerstamboken utges.

1906. Samtidigt med årets hästpremieringar skedde inregistreringar för svenska ardennerstamboken inom Stockholms, Östergötlands, Hallands, Örebro och Västmanlands län. Inom Västmanlands län var godsägare Erik Abramson och friherre Sigfrid Rålamb besiktningsombud, inom de övriga konsulent E. O. Rietz.

1907 beviljades för första gången statsanslag till föreningens verksamhet.

1907 är 815 hästar intagna i Svenska Ardennerstamboken genom föreningens besiktningsombud.

1908 var antalet medlemmar 48 personer.

1908 är nästan alla arbetsåkdon och de flesta droskor i Stockholm förspända med hel- eller halvardennerhästar.

1909 ställdes, från föreningen, krav om en snar skärpning av premieringsreglementet med avseende på härstamningen för godkända beskällare.

1909 har samtliga Hushållningssällskap, inom vilka ardenneravel i någon större omfattning bedrives, efter framställning från styrelsen utsett länsombud att biträda föreningens besiktningsombud vid registrering av hästar och anskaffning av erforderliga stamboksuppgifter.

1909 har besiktningar företagits inom samtliga län, med undantag av Malmöhus län, vilka hushållningssällskap lämnat understöd till Stamboksföreningen. Under året har 272 djur, tillhöriga 237 olika ägare, kunnat godkännas för stamboken.

1909 utkommer "Huvudband I". Bandet var ett samlingsverk över alla djur som t.o.m. 1908 inregistrerats i Svenska Ardennerstamboken.

1910 erhåller för första gången föreningens betalande medlemmar kostnadsfritt stamboken och föreningens övriga publikationer.

1910 har hästbesiktningar för inregistrering av stamboksdjur företagits inom samtliga län, vilkas hushållningssällskap stödjer stamboksföreningen samt dessutom i Östergötlands och i Göteborgs och Bohus län. De övervägande antalet inregistreringar har verkställts i samband med årets hästpremieringar.

1910 väcktes förslag att den märkning genom bränning av stamboksdjur, som omnämns i föreningens stadga, men som sedan flera år tillbaka inte blivit tillämpad, ovillkorligen borde (åter)upptagas. Bränningen var förenad med stora praktiska svårigheter, dels och framför allt att invändningar mot bränning mött från en del djurskyddsvänligt håll. I Tyskland hade dock en salva uppfunnits, etsmedlet Rhodin, vilken en smärtfri och bestående märkning av djur skulle kunna verkställas. Styrelsen uttalade sig för önskvärdheten av att märkning av stamboksdjur framledes skulle på lämpligt sätt företas.

1910 skärptes premieringsreglementet då exteriörbedömningen kompletterades med härstamningsfodringar. Samtidigt förordnades att endast vissa raser skulle få premieras.

1911 har medlemsantalet ökat till 1.403.

1911 års inregistreringar utfördes inom 1:sta distriktet av länsjägmästaren F. af Petersen, inom 2:dra av agronomen N. Insulander och inom 3:dje av distriktsveterinärerna, löjtnant N. Karlberg och S. Bramstång samt kamrerare H. J. Enhus. Godsägare Erik Abramson medföljde i huvudsak hästpremieringsnämnderna inom större delen av 4:de distriktet men gjorde dessutom förrättnings- eller inspektionsresor även inom 2:dra och 3:dje distrikten. Inregistreringarna har under året företagits inom 14 underdistrikt på 83 uppvisningsplatser. Under åren 1910 och 1911 inregistrerades en icke obetydlig mängd äldre hästar, som inte förut blivit intagna i stamboken på grund av att registreringsarbetet inom flera underdistrikt blivit försummat under en lång tid, särskilt åren 1906, 1907 och 1908, då de arbetskrafter och resurser i övrigt var otillräckliga.

1911 beslöts att ställa ett antal mindre hederspris till premieringsnämndernas förfogande inom 2:a, 3:e och 4:e premieringsdistrikten för att utdelas till ägare av framstående, svenskfödda ardennerhingstar vid tre års ålder. Ändamålet skulle vara att uppmuntra den inhemska uppfödningen av framstående unghingstar samt möjligen också främja anslutningen till föreningen.

1912 anhåller Föreningen för Belgiska hästen i Malmöhus län att få uppbära de medel Ardennerföreningen för Malmöhus län överlämnats till Stamboksföreningen vid föreningens upplösning 1905.

1913 beslutas att det mindre hederspris, som under tre år ställts till premieringsnämndernas förfogande för att tilldelas ägare av framstående, inom landet födda stamboksberättigade ardennerhingstar vid 3 års ålder, fortfarande skall utdelas årligen till dess annorlunda beslutas.

1913 utarbetas en broschyr på tyska språket innehållande en kort översikt rörande den svenska ardenneravelns utveckling och ståndpunkt. Broschyren kom att spridas genom jordbruksföreningar i Estland och Lettland.

1913 sker export av ardennerhästar i mindre skala till de ryska Östersjöprovinserna.

1914 inträder förbud för export av hästar på grund av de osäkra förhållanden som råder i följd av krigsutbrottet. I slutet av året medger emellertid Kungl. Majt en begränsad hästutförsel från flera län på grund av rådande foderbrist.

1914 utgick från hushållningssällskapens ombud en hemställan till flertalet av landets hushållningssällskap att genom föreningsbildning och på annat lämpligt sätt uppmuntra och understödja ardenneraveln.

1914 fattar riksdagen beslut om hingstbesiktningstvång. Denna lag kommer dock inte att kunna tillämpas förrän tidigast 1918, då lagen föreskriver en respittid av minst 2 och högst 6 år efter Kungl. Majt meddelat förordningen. Premieringen verkställes av en nämnd, i vilken såväl staten som resp. Hushållningssällskap är representerade. Endast typiska, sunda, omsorgsfullt skötta och väl utvecklade hästar kan bli föremål för premiering. Hänsyn tas till visad god nedärvningsförmåga och känd härkomst. För hingst fordras minst fyra och för sto minst tre generationer likartad härstamning.

1915 medgiver Kungl. Majt vid några tillfällen export av hästar. Under våren och försommaren sålde Kungl. Majt själva 10.600 hästar direkt till tyska staten. Huvuddelen av dessa djur utgjordes av ardennerhästar.

1915 ändrades föreningens stadgar i så nära överensstämmelse som möjligt med det förslag till normalstadgar för rasstambok för ardennerhästar i Sverige, som i början av 1914 utfärdats av Kungl. Stuteriöverstyrelsen.

1916 omfattar hästexporten ett större antal djur än någonsin tidigare. 22.357 hästar exporterades, till väsentlig del av ardennerras.

1916 finns i landet 519 godkända svenskfödda hingstar och 419 importerade. Under tiden hösten 1915 till hösten 1916 stamboksfördes 106 nyimporterade hingstar.

1916 påbjuder Kungl. Majt husdjursräkning. Det var första gången en dylik statistik i landet grundades på en ovillkorlig deklarationsplikt för djurägarna, som hade att på bestämd, för hela landet gemensam dag, den 1 juni, avlämna uppgifterna till myndigheten.

1917 sker, som 1916, husdjursräkning den 1 juni. Räkningen utvisar en ökning av hästantalet från föregående år med 14.000 djur. Hela häststocken utgjordes av 715.101 djur mot 701.099 samma tid 1916. Antalet hästar över 3 år hade minskat med 2.305, under det att unghästarnas och fölens antal ökat med 16.397 under samma period.

1917 har antalet medlemmar i föreningens ökat till 2.507.

1917. Importen av fodervaror under det fortgående kriget blev nära nog omöjliggjord. Landet drabbades samtidigt av den olycka, att årets skörd gav ett synnerligen klent resultat. Man får gå tillbaka närmare 50 år i tiden för att finna dess motsvarighet. Under hösten kungjorde Folkhushållningskommissionen en ransoneringsplan, som räknar med en tillgänglig kraftfodermängd, vilken utgör endast 40 procent av den, som under normala förhållanden åtgått till landets kreatursbesättning.

1917 fattar riksdagen beslut rörande förbud mot kupering av hästsvansar.

1918 finns i föreningen 19 registreringsombud, som arbetat vid c:a 135 hästpremieringsmöten inom 18 underdistrikt.

1918 ger 18 hushållningssällskap bidrag till föreningens verksamhet.

1918 antog föreningen nya stadgar, som i överensstämmelse med de av Kungl. Stuteriöverstyrelsen utarbetade normer omöjliggjorde upptagande av andra ston, än sådana, som ha eller haft föl vid sidan. Enligt de äldre stadgarna kunde även sådana ston stambokföras, som vid 4 och 5 års ålder för första gången blivit betäckta (och det övervägande antalet nyregistrerade ston i de föregående årsbanden ha tillhört just denna kategori).

1918 säljs många föl och unghästar till slakt inom vissa delar av landet. Anledningen är bristande fodertillgång och synnerligen höga slaktpriser.

1919 bidrar de ständigt fallande hästpriserna till ett minskat hästavelsintresse. En ardennerhäst som ännu i början av året betalades med 3.800 - 4.000 kronor, betingade vid årets slut endast 2.200-2.500 kronor. Orsaken till detta prisfall på hästar kan man tillskriva den rådande överproduktionen, delvis uppkommen av de goda avsättningsförhållandena under krigsåren. Produktionen av ardennerhästar hade redan före krigsutbrottet inriktats på en årlig hästexport, vilken också ökades i hög grad under krigsåren. Under 1919 var emellertid denna utförsel praktiskt sett fullkomligt stängd, beroende på valutasvårigheter och bristen på betalningsmedel.

1919 medger Malmöhus- och Kristianstads läns Hushållningssällskap, Skånes Stuteriboksstyrelse att inleda förhandlingar med Stamboksföreningen angående sammanslagning. Som ombud utsågs överste A. af Petersen, friherre Johan Gyllenstjerna och ryttmästare G. af Petersen.

1920 har premieringarna och därmed också registreringarna för stamboken inte kunnat äga rum i Skaraborgs län på grund av den kastningsepidemi som där förekommit.

1921 upphör Rasstambok för Ardennerhästar i Skåne. De i boken upptagna hästar, som förut inte blivit intagna i Svenska Ardennerstamboken, blir avgiftsfritt intagna i den senare. Skånes Stuteribokstyrelse äger rätt att tillsätta en ledamot i Stamboksföreningens styrelse.

1921 var exporten av hästar visserligen betydligt större än de två närmast föregående åren i det att över 10.000 hästar blev utförda, men priserna var långt ifrån nöjaktiga. När det tyska importförbudet i mars månad lättade, försvårades exporten genom då gällande förbud för utförsel av hästar, på grund av mul- och klövsjuka, som hemsökte vissa delar av landet.

1921 har priset på hästar fallit så lågt att det med cirka en tredjedel understiger det prisläge, som rådde före krigets utbrott. En god arbetshäst av ardennerras, som 1914 betingade ett pris av 1.000 kronor, kunde av motsvarande kvalitet utan svårighet inköpas för cirka 700 kronor hösten 1921.

1923 ombildades Stamboksföreningen för Svenska Ardennerhästen till Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen.

1924 tillskriver föreningen Kungl. Majt angående önskemål om förbud mot import av ardennerhingstar.

1924 startade fölkontroll, vilken omfattar såväl fölregistrering som förande av hingstliggare.

1925 fattades beslut beträffande bestämmelser för begreppet ren ras.
Som häst av ren ardennerras anses:

1925 gjordes för första gången prisbedömning med poängsättning. Såväl hingstar som ston bedömdes efter poängskala vid avelsdjursutställningen på sommaren. Det fanns olika förslag till poängskala. Ardennerföreningen ville inte binda sig för ett visst system utan erfarenhet. Poängskalan tillställdes Kungl. Stuteriöverstyrelsen med anhållan att styrelsen skulle låta poängskalan komma till användning vid årets statspremieringar inom alla distrikt, där ardennerhästar premierades.

1926 beslöt styrelsen, på arbetsutskottets förslag, upphäva sitt tidigare fattade beslut angående bestämmelsen om definition av begreppet ren svensk ardennerras.

1926 beslutar styrelsen att för alla stamboksförda hästar anta brännmärket S med krona över, samt att märket skall anbringas på halsens högra sida i stället för på låret. Bränningen skall dock vara frivillig.

1926 behandlar styrelsen frågan om åtgärder i syfte att förhindra onödig import av ardennerhingstar.

1927 sammanställdes en broschyr på ryska språket i 3.000 exemplar och en biograffilm sammanställdes varav två kopior ställdes till Sovjet-Rysslands förfogande.

1927 donerade konsul Knut Littorin på Bjertorp, i samband med godsägare Pontus Buréns 60-årsdag, ett penningbelopp till Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen. Enligt gåvobrevet skall, av räntan på beloppet, ett pris var femte år, med början 1930, under benämning "Pontus Buréns Hederspris" utdelas till uppfödaren och ägaren till den ardennerhingst som lämnat den för svensk ardenneraveln värdefullaste avkomman.

1930 utdelas första gången Pontus Buréns Hederspris.

1930 framställdes en broschyr, med en upplaga av 5.000 exemplar, inför 23:e Allmänna Svenska Lantbruksmötet i Stockholm. Häftet innehöll bilder på svenskfödda ardennerhästar med en kortfattad ingress om föreningens arbetsplan och verksamhet.

1937 inväljes Vereeniging Stamboek voor het Nederlandsche Trekpaard som ständig ledamot av Ardennerföreningen.

1938 utgjorde det totala antalet godkända beskällare 1.765. Av dessa var 174 av varmblodigt slag: 123 stadshingstar, 44 ädla hingstar i privat ägo, flertalet av amerikansk travareras, samt 7 gotlandsruss. De norska resp. nordsvenska hingstarna var till antalet 402, varav 33 importerade och 369 svenskfödda. Clydesdalerasen var företrädd av en hingst. Återstående 1.188 beskällare var alla av ardennerras, 83 importerade och 1.105 svenskfödda. Dessutom fanns i aveln under 1938 bland icke premierade men, enligt lagen om hingstbesiktningstvång, tillåtna beskällare ett 40-tal hingstar av ardennerras.

1938 sammanställs ett antal album, innehållande foton av svenska ardennerhästar, att utsändas för främjande av hästexport.

1939 påbörjas klinisk undersökning beträffande hovbroskförbening och andra ledlidande hos ardennerhingstar.

1941 uppkom svårigheter för den pågående hästexporten till Tyskland. Svårigheterna bestod i att på de olika uppköpsplatserna få fram tillräckligt antal saluhästar av den typ och kvalitet, som köparna fordrar.

1941 upphör Skånes Stuteribokstyrelsen.

1942 beslutas, efter Stockholms läns och stads Hushållningssällskap gjorda framställning, att vid vårpremiering visad unghingst skall vara körd.

1944 föreslår Statens Hästexportberedning centralisering av hingstpremieringarna.

1946 utses en deputation att uppvakta Statsråden Sköld och Sträng och för dem framhålla föreningens mening i frågan om svanskupering på vissa avelshästar av ardennerras.

1947 påbörjas en undersökning över hovbroskförbening och andra vanligare förekommande hästsjukdomar hos ardennerhästar inom Skaraborgs län. I undersökningen medtogs samtliga premierade hingstar och ston samt ej premierade hingstar och ston och valacker med "känd härstamning". Det totala antalet undersökta hästar var 4.317. Undersökningen slutfördes 1953.

1948 diskuterades betydelsen av reklam genom artiklar och fotografier i dags- och fackpress samt förutsättningarna för utgivande av en egen periodisk tidskrift.

1948 års skörd gav ett synnerligen klent resultat. Ett visst kraftfodertillskott till avelsdjur och för framtida avel kvalificerade unghästar reserverades emellertid.

1948 anhåller föreningen till Kungl. Majt att ransoneringen av hästkött må upphävas. Kungl. Majt lämnar framställningen utan bifall.

1950 förelåg föreningens reklamfilm "Den svenska ardennerhästen".

1950 beslutas, att föreningen skall uppsäga sitt medlemskap i Stiftelsen Svenska Lantbruksveckan, samt att föreningens årsmöten i fortsättningen skall förläggas växelvis på olika platser inom ardenneravelsområdet, gärna i samband med studieutflykter, hästuppvisningar eller utställningar.

1953 utges 1951 och 1952 års stambok i ett gemensamt band.

1953 begär föreningen uppskov beträffande hästpremieringsreglementets bestämmelse om officiella körprov för de hingstar som skall visas vid vårpremieringarna. Genom beslut den 29 januari förordnade Kungl. Majt att hästpremieringsreglementets bestämmelser om prestationsprov inte ska gälla under åren 1954-55.

1955 begär föreningen åter uppskov gällande prestationsprov för hingstar vid vårpremieringarna. Med anledning av gjord framställning finner Kungl. Majt gott förordna, att prestationsprov ej heller ska gälla under åren 1956-57.

1955 ställdes ett anslag på 4.000 kronor till arbetsutskottets förfogande för reklam för ardennerhästen i skogsbrukets tjänst.

1958 beslutar föreningen att stödja körskolan på Strömsholm med ett bidrag på 1.000 kronor per år i fem år, under förutsättning att ardennerhästar blev representerade på körskolan.

1958 tycktes förutsättningen för hästavel ljusna. Priserna steg och intresset för avel ökade.

1964 inkommer en anhållan från Kungl. Lantbruksstyrelsen angående om yttrande beträffande en hemställan från Norrbottens läns och Kopparbergs läns hushållningssällskap att Kungl. Lantbruksstyrelsen borde ändra sitt tidigare beslut att även hästar av ardennerras skall vara premieringsbara inom dessa län. Föreningen beslöt att framföra sitt absoluta önskemål, att ardennerhästar ska vara föremål för premiering inom hela landet med undantag av Norrbottens län.

1964 befinner sig aveln i en sämre situation än någonsin. Genom riksdagsbeslut, ställer Kungl. Lantbruksstyrelsen ett extra anslag till förfogande för stödjande av hästaveln. Bidraget disponeras av Ardennerföreningen för i första hand stödja hingsthållningen och hingstuppfödningen.

1965 diskuterades värdet av ökad propaganda för ardennerhästens användning i det norrländska skogsbruket.

1967 behandlade styrelsen frågan om möjligheten att ta vara på sådana blodlinjer, som är fria från såväl Hellas som Royal av Assmåsa, för att på så sätt förhindra inavel.

1978 beslöts att kontakta Jordbrukarnas Försäkringsbolag med begäran, att obduktion av benen skulle ske hos de hingstar som slås ut på grund av mugg.

1979 bildas Ackordshästorganisationens bevarande. Stiftare var Avelsföreningen för Svenska Ardennerhästen, Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen, Riksföreningen för Ridningens Främjande. Dessutom var Armén delägare ett tiotal år. Armén överlät 1.600 hästar till stiftelsen, dessutom seldon och redskap. 2001 finns i stiftelsen omkring 600 hästar; 400 kallblod, hälften ardenner och hälften nordsvenska, och omkring 190 halvblod.

1978 diskuterades mugg- och raspfrågan livligt. Föreningen begär hos Lantbruksstyrelsen att ardennerhingstar skall visas varje år för att därigenom få bättre kontroll på sjukdomssymtomen.

1980 började bildandet av Ardennerklubbar i landet.

1981 måste samtliga ardennerhingstar, som visas för avelsvärdering, först genomgå en röntgenologisk undersökning av hovbrosken.

1981 framhöll styrelsen önskvärdheten att sprida ardenneraveln i Norrland.

1984 utkommer föreningens första hingstkatalog, efter en motion från Jönköpings läns Ardennerklubb.

1985 överlämnar staten hästavelsfrågorna till landets hästavelsföreningar. Svenska Hästavelsförbundet (SH) bildas.

1985 överlämnade föreningens ordförande, Gunnar A. Johansson, vid årsstämman i Huskvarna, Kungl. Patriotiska Sällskapets guldmedalj till fru Inga Söderberg för lång och trogen arbetsinsats för föreningen.

1990 antogs nya stadgar.

1992 utkom för andra gången en hingstkatalog.

1996 utkom den tredje hingstkatalogen.

1998 firades ardennerhästens 125 år i Sverige med en jubileumsutställning på anrika Blomberg säteri i Västergötland.

2000 påbörjas en studier av hovbroskförbening vid SLU i Uppsala.

2001 uppmärksammas föreningens 100-åriga tillvaro vid riksutställningen i Jönköping.