Jag är Dixie och fyllde 7 år i januari, jag har haft en valpkull och det räcker säger jag bara. Ibland funderade jag över om det var hundvalpar eller krokodilungar jag fått. Dom fick tänder, ja massor av tänder, vassa som sylar. Inte gick det att komma undan heller, snabba som reptiler var dom små (o)djuren.

Men matte och husse var bra, dom stängde grinden  till valprummet ibland så jag fick vara i fred.

Latmask sägs det

Jag är lat säger min husse och matte, men det håller jag inte med om, jag är 
bara förståndig, springer bara när det behövs. Varför skall jag springa lika fort 
som husse cyklar eller kör skoter, han kan gott stanna och vänta in mig. Måste ju kolla allt inom reviret, men sånt begriper inte han, men så har han inte mycket till nos heller.
Nej, jag sparar mig till älgjakten, då anser jag det berättigat att springa som en tok.

Ja vi springer faktiskt lösa alla, vi smiter inte, vi kommer på inkallning, ja när vi 
cyklar efter stora vägen då får vi vara kopplade och när det är hundförbud. Men då 
tar dom oss i båten ut till Ellaholmen, där finns inga djur. En avlång ö som är upphöjd 
som ett berg men av sand, så det blir mycket springande upp och ner i slänten. Vi 
badar mycket också, sen är man trött vill jag lova.

Jag är en mycket bestämd dam, 
det var jag redan som valp.


Se bara så beslutsam jag ser ut 
bara åtta veckor gammal.
Detta sitter i, för mig kör man 
inte med hur som helst.