|
* * *
* * * * * * *
Mer
om Joy -->
Fotohörna
Tillbaka till
kompisen Nimbus
|
|
|
|
Hej!
Det är jag som bor ihop med Nimbus, jag heter Joy och är
airedaleterrier. Jag är mattes hund, och hon har tränat mig så jag
är jättelydig, för det mesta i alla fall.
Jag bor med min familj i
Tandsjöborg, mellan Mora och Sveg.
Jag läste över mattes axel, när hon skrev till Anita, såg att hon
skrev - Joy är också en ängel, har aldrig tuggat sönder något
eller varit besvärlig.
Också……..menar hon att Nimbus också är så här lydig och
en ängel, hur var det med stickningen och den där boken, hon har nog
kort minne matte. |
Vill vara älghund
Eftersom jag inte är en s.k. älghund så får
jag inte vara med och jaga älgar.
Det tycker jag är tråkigt för det
verkar kul, men den saken har jag löst på mitt
eget vis. När det är jakttid och mörkt ute, smyger jag
ner till slaktladan, ja den
ligger bara en bit från tomtgränsen. Där
stjäl jag så många älgskankar jag bara
kan och släpar hem. Jag vet att jag inte får, om matte och husse
skulle se det
skulle jag nog få lite bannor. Men hittills har dom inte
kommit på mig. Jag har hört
när dom pratar att dom förundras över
hur jag lyckas lura dom, men hur jag gör
tänker jag inte
avslöja. Jag släpar hem så mycket så framåt
vårkanten säger folket
att det går att få ihop en hel älg av det.
|
|
 |
I år skall jag smyga ner och ta hem en rejäl älgkrona.
Om jag skrudar mig i den så kan dom väl inte säga att jag inte
är en älghund, så då kanske jag får följa med när älgjakten
startar.
Om inte, så tänker jag fortsätta protestera genom att släpa
hem ännu mer älgskankar.
|
Renlig
En egenhet har jag som kanske inte är så vanlig bland hundar, jag
gillar inte
matrester i skägget. Jag går till badrummet och torkar
nosen på handdukarna,
sen puttar jag ner dom så dom ligger i en hög
på golvet. Varför jag gör det sista,
ja lite bus måste även jag få
unna mig.
|
Björnmötet
En morgon när
matte tittade ut genom fönstret fick hon se, vad hon först trodde två
konstiga bruna hundar vid jordkällaren. Men det var två björnar,
jag
rusade rakt mot dom och skällde, dom blev så rädda så dom lufsade
tillbaks in i blåbärskogen.
Matte säger att hon fick hjärtat i halsgropen, jag skulle ju inte ha
en chans mot två björnar. Jag
var inte rädd just då, men efteråt fick jag lite björnfrossa, så
jag håller noga utkik mot skogen numera så dom inte skall komma
smygande.
|
© Copyright Anita
van Aalst, sidan senast ändrad 2006-01-12
|
Startsidan