Jag gillar att brottas, ja nu har man ju bara tjejer att träna på, men det går bra det också. Men dom är allt lite envisare än killar har jag märkt, ger sig inte så lätt, ibland blir dom riktigt griniga, ja riktiga surkäringar är dom ibland.

Det har hänt mig något ruskigt i livet, ja verkligen en mardröm, jag trodde jag skulle bli tik, hemska tanke.

Det är så att vi går lösa på hela tomen, dom har inhägnat med högt staket, stor hundgård har vi med andra ord. Men vi gillar att gräva, allihopa, men när vi nästan hade grävt oss ut mot stora vägen, blev det stopp för detta. Nu gräver vi inte mer där, inte jag i alla fall.

Vad gjorde dom, jo satte upp en sån där el-tråd som man sätter runt fårhagar, ja 
dom har haft får också. Tråden satt kanske 2-3 dm ovan marken. En kväll när vi gick ut, det var mörkt, lyfte jag på benet mot staketet och tråden.

Det hela slutade med att jag inte vågade gå ut och kissa när det var mörkt, jag 
stannade i dörröppningen, tittade mig under magen och avstod kvällskissandet. 
Men nu har det gått över, och den där tråden är borta för länge sedan, den behövs 
inte mer.

Jag är glad i svansen sägs det, och det håller jag med om, har märkt att det lönar sig att vifta på svansen och kråma sig. Det räcker med att dom bara tittar på mig så börjar jag vifta glatt.