* * * * * * * * * *
 Mer om Nina -->
Ninas fotohörna

Nina har fått flera
sidor med nya bilder
på fotohörnan så
titta in där.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

Nina som valp ställer en jätteälg - collage

 

 

Nina på Öland 2001

Jag är döpt till Nina men kallas också för Myran ibland, det beror på att jag är så liten.
Jag lyssnar till båda namnen för det hörs på deras röster när det är mig dom vill prata med, då blir dom lite pipiga och larviga i rösten.

Jag fyllde 4 år i januari, så är stor dam nu, fast i litet 
format. Alla säger att jag är jättesöt, ser ut som en pigg liten ekorre säger dom. Och snabb som ensådan är jag också, om någon glömmer grinden öppen är jag uppe hos grannen fortare än blixten, men jag går hem igen när dom  ropar på mig.

Jag är helt olik Kotten, det sägs att jag är mycket försynt, tränger mig inte fram, gör inte mycket väsen av mig.
Men jag är slug, spelar bara blyg och tillbakadragen och det lönar sig. När vi var små och mamma Dixie blev trött och gick undan, då lämnade dom andra henne i fred. Men jag lyckades alltid smyga mig fram och få mig lite extra till livs, det var skönt att slippa trängas.
När dom andra trängs omkring husse och matte för att få godis, då håller jag mig lite bakom. Då piper dom alltid -  lilla Myran du skall också ha, så får jag lite mer än dom andra, man får inte vara dum inte.

 

 

Nina som valp Så här gör man, sticker upp huvudet, ser bedjande ut,alla skrattar och kommer genast med lite godis. 
Det var inte lätt när man var liten att komma ihåg allt, här har jag glömt att båda öronen skall vara uppåt.

 

 

 

Det har sina fördelar att vara liten, söt och gullig, jag är den enda som får 
ligga i husses säng på natten. Ja, en stund i alla fall, han brer ju ut sig så 
man får masa sig ner i korgen efter ett tag, om man inte vill bli platt som en 
pannkaka.
Jag får också sitta i mattes knä länge när hon tittar på TV, dom andra "lunsarna" som hon säger, orkar hon inte med så länge.

Jag är skenhelig säger dom, för när det gäller kan jag säga ifrån, ingen av dom andra sätter sig på mig, då ryter jag ifrån. Men inte så människorna ser, tror jag i alla fall. När jag talar så lyssnar dom andra hundarna på mig.....ja utom mamma Dixie.

 

 

Nina, Kotten och Pepsie 2001

Här talar jag, Nina, förstånd med 
Kotten och Pepsie. 

 

 

 

Jag tänker inte skämma ut mig genom att hamna i bushörnan, nej, den 
biten får Kotten och dom andra stå för. Är man dam så är man, och det 
finns gränser.

 

Mer om Nina
Nya sidor på fotohörnan, titta in.
~ Ninas fotohörna ~
* Startsidan *

© Copyright Anita van Aalst, sidan senast ändrad 2006-01-12