|
|
|
|
|
Hej
det är jag som är Kaisa, ibland, ja ganska ofta kallas
jag också för Kaisa-Varg.
Jag flyttade längst av alla syskonen, ända till Skarpö en ö som ligger i Vaxholm utanför Stockholm.
I familjen fans sen tidigare en annan jämt-
hundstik, Sunny, vi är bästa kompisar och
har mycket kul ihop. Min husse heter Stig
och matte Gunilla, sen finns det två småmattar,
barnbarn, som kommer ibland, Linnea och Agnes, det är kul
när dom kommer. |
Att bo på en ö är kul,
vi har egen strand och kan bada när vi vill, nåja.....blöta
tassarna
och lite av magen i alla fall, simma?......jag är hund inte
fisk.
I början när jag var valp spatserade jag omkring och hälsade på alla
grannarna, dom var så snälla och tyckte jag var så gullig......självklart.
Nu har jag växt upp till en mycket snygg jämte, alla människor säger
att jag är snygg och detta överensstämmer med vad jag själv ser i spegeln.
Jag är lugn av mig, ja det finns inget stress eller nervositet i mig,
sprallig är jag men det är en helt annan sak.
Min husse & matte är toppen, husse motionerar oss varje dag, cyklar
eller springer.
Vi får sova i sängarna på husses och mattes arm. Ja vi har det mycket
bra jag och Sunny. Ibland lurar jag folket, då ligger jag och gosar i sängkammaren medan
dom letar efter mig på hela ön. |
Livlig men lydig
Jag är mycket lydig, har gått flera kurser bl a en på
brukshundklubben och efter- sökskurs.
Livlig....hm.....nja........människorna säger så, men enligt mitt
eget tycke är jag bara enormt nyfiken av mig och vill utforska och lära mig
om allt.
När jag var valp t ex utforskade jag mattes handväska, ni kan tro att
där fanns
mycket att kolla in allra helst i plånboken.
Jag är mycket hjälpsam också, nästan direkt jag kom till mitt nya
hem såg jag att
det inte var så värst mycket ordning i mattes tulpanrabatter. Snäll som
man är så
fixade jag till det så det blev lite ordning där. Matte blev jätteglad, jo
det är sant,
annars skulle dom väl ha skickat tillbaks mig.
Såg när husse skrev inlägget till denna sida, han skrev att mitt
valspråk kunde
vara "Alltid först, alltid överst, aldrig stilla". Ja, kungen har
ju ett valspråk, så
varför skulle inte jag, drottning Kaisa, få ha ett också.
Såg också att husse skrev -
får man berätta hur dukiga ens hundar är, ja det får
du husse, skriv så tangenterna
glöder.
|
 |
Här
är mitt och Sunnys
radhus.
Vem som stoltserar
överst........jag så klart
vem annars. |
Utbildad
Jag har gått kurser, ja min husse & matte har gått kurs med
alla hundar dom
haft. Så blev det även med mig, vi började en kurs på brukshundklubben
husse
och jag. Jag lärde mig mycket, men.........allt passade mig inte riktigt, jag
lärde mig i alla fall att gå fot, sitta kvar och platsliggning
Min husse som är en klok
man upptäckte efter fem eller sex gånger att det fungerade inte så bra med mig. Åtminstone inte om hunden är som en stor
jaktspets skall vara för att klara en ilsken älg eller en sur björn. Fulla av
självförtroende. Självständiga. Smarta. Inte lätta att avleda från jakten.
Och att även människor kan vara lika kloka som vi hundar bevisar det beslut
han kom fram till. Vi anmälde oss till en kurs i eftersök, spåra upp skadat
vilt.
|
Eftersökskursen
Ja den kursen var en höjdare, passade mig bättre än kursen på
brukshund- klubben, här kom mina talanger fram och jag fick glänsa.
Husse skall få berätta hur det gick för mig, man vill ju inte skryta
om sig själv.
Men först några egna synpunkter på kursen
det var
som jag sagt kul och passade mig...... men.......en del saker var mycket
konstiga, en dag envisades husse med
att jag skulle äta en torr träpinne som smakade.....ja, bara torr pinne.
En annan dag blev jag verkligen paff, visste ju att jag skulle lära mig
spåra skadat vilt och i mina ögon är det ett skadeskjutet djur. Men
tydligen kan det variera lite för helt plötsligt hade jag spårat upp
en skål med de allra läckraste köttbullar. Hm.....vad vill dom
egentligen skall jag spåra, djur eller köttbullar.
Ett djur vi spårade måste ha varit otroligt skadat, hur det ens hade
kunnat gå är för mig en gåta. När jag spårat upp det visade det sig att bara en bit av
skanken var kvar och den var fastbunden i en lina????
|
 |
|
 |
Här ser ni
att jag inte ljuger, till vänster har jag spårat upp dom
läckra kött-
bullarna och på andra bilden den skank som var kvar av det
skadade
djuret. |
Husse berättar om
eftersökskursen
Nu skall husse få återge mina insatser på eftersökskursen samt
berätta om
min första jakt, men det
blir på en annan sida, annars blir denna sida så lång.
Klicka här, Kaisa på
kurs, så kommer ni till den sidan. Den är läsvärd och fina
foton är det också så klicka nu! |
| Det finns mer att berätta
om Kaisa och jag kommer att fylla på lite då och då. |
© Copyright Anita
van Aalst, sidan senast ändrad 2006-01-12
|
Startsidan