Under inkallningen var det två hundar som rymde. Den ena var en Hälleforsare, som i dag är en fin älghund (som jagar ovanför Rättvik tillsammans med en vän till mig). Den andra var Kaisa. Glöm allt prat om att inkallning inte är någon match bara det finns ledarskap. De gener som gör att en hund måste ta ett varv i skogen för att kolla om det finns någon älg, är det svårt för ledarskap att rå på om hunden har fått en stor dos jakt i sig. I vilket fall som helst kan vi inte koppla loss Kaisa utan att hon på egen hand utforskar omgivningarna, hur väluppfostrad hon än är hemma.

Kaisa fick beröm av domaren på viltspårprovet med 5 både i spårningsförmåga och tempo, trots viltstörning efter fjärde vinkeln. "Helhetsintrycket mycket gott" står det skrivet för hand i protokollet. Privat sa domaren till mej "Hon är en väldigt nyfiken hund". Jag vet inte om det var menat som beröm eller ej.

De fina jakthundarna på eftersökskursen skulle ju lära sig att apportera vilt. Vi fickorder om att träna tvångsapportering hemma. Nästa gång ville kursledaren (en hon) inte se någon hund som inte bar apportbocken tvärs över ängen till föraren.

Vi fick höra av kursledaren att de stora jaktspetsarna har dåligt utvecklat föremålsintresse så vi kanske inte skulle förvänta oss några resultat av Kaisa. Men vi kunde ju ändå försöka träna. 
Och det gick som väntat - till en början. Kaisa kunde inte förstå varför det blev Nej! när hon skulle spotta ut träbiten, och att den måste in i munnen igen och stanna där. Ut och in åkte apportbocken i ett kör i ett par dagar. Men på tredje träningsdagen tänkte hon väl på något annat och behöll den mellan tänderna just så länge att jag hann ta tillbaka den, säja Fiiiiin hund! och sticka till henne godis. Därmed var det bristande föremålsintresset som bortblåst.
Bland alla settrar, retrivers och taxar var jämten Kaisa en av de få som nästa kursdag visade sej förstå ordet Apport!

Vad kursledaren nog inte märkte var att jag hade levergodis i handen när vi visade upp vad vi kunde. Som tur var behövde vi aldrig under kursen utveckla apportkunnandet vidare. Kaisa förstår fortfarande vad jag önskar när jag säger ordet  Apport!...men någon fråga om riktig apportering blir det aldrig. Hon apporterar bara när hon har lust, i motsats till de duktiga fågelhundarna på kursen som i dag lyder husses eller mattes olika visselsignaler som zombies.

Varje morgon bär Kaisa numera ut tidningen till matte i köket. Och får beröm och ibland godis som tack. Resten av dagen gör hon så att hon hämtar en tidning eller en sko när hon känner sig sugen på något gott och överlämnar saken till den som verkar vara i besittning av det åtråvärda. Kaisa apporterar inte längre. Hon bedriver byteshandel.
Man kan absolut inte säga att hon saknar föremålsintresse.

Kaisas kommentar till ovanstående: Hur husse hade du tänkt att jag skall orka
apportera en stor älg eller en bamsig björn jag träffar på i skogen? kan du svara på det. Därför var jag så envis, ville inte lära mig detta som jag ansåg till ingen nytta för mig. Men vad gör man inte för lite beröm och allra helst godisbitar.

Hur är hon i jakt?
Sanningen att säga vet vi inte riktigt. I höstas jagade vi in henne i skogarna runt Sonfjället. Vi har en liten stuga vid Ransjö (efter vägen mellan Sveg och Hede) och har fått vara med ett jaktlag från Linsell.

Andra dagen vi var ute fick hon upp en tjur bara 100 m framför oss och visade 
upp ett otroligt, mäktigt, auktoritärt skall. Älgen försvann när den fick korn på oss och Kaisa följde efter, men vi hörde ej fler skall. Vi gick vidare och efter en 
halvtimme kom Kaisa efter oss nere vid bilen, dit vi hunnit.

På älgjakten som vi var med på en dag i oktober, visade hon mycket stort 
intresse och energi. Hon går ifrån oss framåt och kommer tillbaks bakifrån efter ca 20 minuter någon gång en halvtimme. Det händer att hon skäller ett ögonblick på fågel som hon träffar på, men skallet är helt annorlunda mot det vi hörde på älg. 

Hon hittar oss hela tiden och när vi sätter oss för att dricka kaffe eller vila kommer hon och sätter sig bredvid tills det är dags att gå vidare. När dagen är slut låter hon koppla sig och så går vi hemåt. Vi har träffat på färska spår och spillning av björn men det verkar inte beröra henne negativt på något sätt.
Men - vi fick inte skjuta någon älg den dag vi var ute, så hon har ännu inte fått visa vad hon går för när det gäller jakt.