(arkivet: 8-11 juli)

Tisdagen den 8 juli 1997, kl. 13.30

"Solen lyser
Ingen fryser
denna vackra dag"

  Sommarsverige som vackrast, och här går vi och väntar. Lotten känner sig trött, och hade gärna vilat middag. För henne är problem små, världsliga och lösbara. Olle brottas med större, existentiella bekymmer som husmålning och tusenskönor i gräsmattan.
  Ida och Erik präglas av det omsorgssverige som borgar för att barn är sysselsatta, uppmärksammade och stimulerade. Följaktligen blir de en smula vilsna i semesterlugnet, varför stiltjen fylls med deras egna små stormar. I skrivandets stund fyller de det som vi plägar kalla vardagsrum med kuddar, filtar och täcken. Enligt uppgift bygger de inte koja; av detta skäl färgas mina avslutande rader av en viss brådska.
  Välkomna att titta in hos familjen Bergman närhelst det passar. På WWW är det självbetjäning. Om ni vill hälsa på IRL är det bra om ni slår en signal först (så kör vi en runda med bulldozern här hemma).

O.

PS. Det var koja på gång - Grodan och Herr Nilsson bor numera under ett älghorn (får mig att tänka på att Sibiriens urbefolkning gjorde hus av mammutens betar och skulderblad).

Onsdagen den 9 juli 1997, kl. 17.00

"vi spelar kuuuula,
plockar blommor guuuula"

  Host host hoooooost! satte Erik igång vid halvsexsnåret i morse. En halvtimma senare låg han bredvid mig i sängen och undrade hur man kunde bestämma hur många barn man ska ha. Och varför har den och den familjen bara två barn - kan man ha tio barn? Men varför är det bara snor i ena näsborren?
  Efter frukosten beslöt vi oss för att slösa bort våra sista slantar på IKEA. Skotske vännen David (deeeijviiid, världens i våra ögon mest begåvade formgivare) klämdes också in i bilen. Efter kort besök på Bulltofta Bygg invaderades IKEA med obligatorisk varmkorv, glass och dopp i bollhavet.
 Men var ska vi hitta billiga konsollhyllor? Och när ska vi våga fråga någon varför bilen låter så underligt nertill när man kör på ett visst varvtal?
  Magen putar och ingenstans gör det ont. Alla fönster är putsade och dörrlisterna rentorkade.

L.

Torsdagen den 10 juli 1997, kl. 16.00

  Gör en femåring glad: inventera dina Bellmanhistorier! Erik har upptäckt Bellman. Jag tyckte det var dags att introducera Den Roliga Historien i hans liv, och det tog skruv. Läsekretsen uppmanas till att sända bidrag, eftersom den unge mannens törst efetr nya skratt är outsinlig. När han ligger och kluckar så att han knappt kan andas utstrålar han verklig lycka, den innerliga livsglädje som den humoristiska livsinställningen djupast bottnar i. Men som sagt - tillgången på historier är begränsad, så den som kan får gärna höra av sig.
  Denna sommarhosta vill bara inte vika! Naturligtvis känner inte Lotten av någonting, fullpumpad som hon är av allsköns immunförsvarskomponenter. Hennes tillstånd är sålunda välsignat på mer än ett sätt. Hon är strålande skön - solbränd, stark och med tjockt, lockigt hår. Det är knappast så hon känner sig, dessa dagar är i själva verket rejält arbetsamma, men det kan ju var och en förstå.

O.

Fredagen den 11 juli 1997, kl. 20.30

"snart e ja
en tannlös guumma"

  En STOR händelse, en milstolpe i familjehistorien! Erik fick ringa runt och berätta. Efter en lång väntan kom den lille ut. Erik bar den varsamt över till grannflickan Eleonore för att stolt visa upp.
  Tanden, då alltså. Det var den andra, och nu har han en präktig glugg i underkäken, där två vuxentänder sticker upp sina kala hjässor.
  Dagen har till stor del tillbringats inomhus. Gipsväggarna har fått många nya hål - påminner lite om gamla Östberlin (där den vittbereste naturligtvis har lagt märke till alla kulhålen i byggnaderna efter striderna i maj 1945), och i dessa hål har fästs skruvar i vilka har fästs hyllor. En kedja av tillit, med andra ord (BRAAAK!).
  Jag & barnen var en vända i sta'n och bytte videofilmer. Hett var det, och alla var sura utom vi. Det är jag sällan. Tro inte på allt ni läser!

O.

Fredagen den 11 juli 1997, kl. 09.00

Har asiater inga höfter? Eller är det en myt att de ligger på hårt underlag och sover? Eller är det bara en vanefråga? Eller är jag en Prinsessan på ärten kanske?
  För att slippa hostande och kissande barn har jag sovit på en madrass på ovanvåningen i natt. Madrassen kidnappades från Michael Hansens Kollegiums källare av Olle och mig en vårdag 1986. Den är 120 cm bred, men inte alls lika tjock. Jag var vaken hela natten - även när jag sov - och förbannade än höfter, än golv, än madrass.Som bekant kan jag ju inte sova på mage. Och när jag ligger på rygg domnar benen. Återstår sidorna, där höfterna förstås sticker ut på olämpligt sätt. Gäääääsp! Stöööön. Öööörk!
  Fann så på morgonen Olle i köket på ett uruselt humör (stökigt hus, myggbett vid ögat, gul gräsmatta, hustru som inte fattar vad man säger) och i arbetsrummet att fyra av fem inkommande mejl saboterats av vår server. Vem kan man slå på då?
  Gårdagen bjöd på glatt överraskande spontanbesök av vänner från Stockholm. Spontanbesök äro de bästa. Filmjölk, sol och mackor till lunch, ingen städning och så helt plötsligt kom jag på att jag skulle iväg på kontroll av magen. Hasta, hasta, hasta la vista. Har gått upp ännu ett kilo sedan förra veckan, huvudet är fixerat (barnets alltså) och inga tecken på nära förestående förlossning.

Det var väl det jag anade.

L.

Länkar

• Till Lottens och Fias Begagnatguiden
• Till gamla julbrev
• Till Bergmans hemsida (under uppbyggnad)

© 1997 Olle & Lotten Bergman.
Denna sida ändrades senast den 5 augusti.