Historia - Skottland

In english

Slott är något man kan ägna en hel semester åt i Skottland. De finns överallt, i olika stadier av förfall, eller i nyrenoverat skick tack vare pengarna som alla turister betalar för att komma in i dem. De flesta har någon blodig historia att berätta, eftersom Skottlands historia präglas av otaliga fejder. Många har vi sett i filmer, som slottet på bilden här, Eilean Donan, som förekom i filmen Highlander.

Fejderna i Skottlands historia har främst varit med England, men också mellan olika ätter eller klaner. Klanerna bestod inte som man kan tro enbart av en familj, utan dit hörde ofta andra familjer som inrättade sig under klanhövdingen. I en del fall bytte man då namn för att visa sin tillhörighet. Klanerna hade ofta namn som började med Mac, eller son av. Sent på 1600-talet började man associera vissa kiltmönster och färger med vissa klaner, men det skedde inte alls i den utsträckning som souveniraffärerna i Skottland vill få oss att tro. Den grymmaste fejden mellan olika klaner i Skottland är den som inträffade i Glencoe 1692. Klanen MacDonald ansågs vara lojala den katolska släkten Stuart som tidigare regerat landet. Klanen Campbell, anhängare till den dåvarande protestantiske regenten besökte MacDonalds i Glencoe och erbjöds logi. Efter två veckors vistelse steg Campbells upp mitt i natten och mördade 38 medlemmar ur klanen MacDonald. Detta orsakade en nationell skandal, främst inom övriga klaner, då murder under trust, att mörda dem man gästade, ansågs vara ett speciellt vidrigt dåd.

Romarnas segertåg över världen hejdades på 80-talet e Kr då de kom till de skotska högländerna. Alla som läste serieböckerna om Prins Valiant vet att de här stötte på de grymma pikterna. För att lättare kunna besegra dessa vildar byggde romarna en 6 mil lång mur tvärs över landet, Antoninus mur. Detta hjälpte dem inte och de fick snabbt överge denna befästning och dra sig söderut till den betydligt starkare Hadrianus mur. De kom aldrig längre norrut och de 350 år av romerskt välde som förekom på brittiska öarna har inte lämnat något större spår i Skottland. Pikterna, det mystiska folket vars ursprung inte kunnat spåras, försvann så småningom, eller förenades med skoterna, iriska sjörövare som började invandra till Skottland på 400-talet. Skoternas rike Dalriada förenades ca år 850 med pikternas område och blev kungariket Alba. Alba dominerades av skoterna vars språk trängde ut pikternas. Under denna tid lade vikingarna beslag på öarna i norr och väster, samt en del av fastlandet i norr. Förutom pikter, skoter och vikingar, konkurrerade också angler och brittiska kelter om utrymmet i Skottland. Kort sagt kan man påstå att krig inte var ovanligt i Skottland under de tio första århundradena efter Kristus.

Alba blev så småningom kungariket Skottland och erövrades av England år 1296. Med detta inleddes en lång följd av krig mellan Skottland och England. Skottland allierade sig med Frankrike i the auld alliance som varade ända fram till 1560. Som en följd av detta fick England ofta utkämpa krig mot två fronter. 1314 lyckades Skottland nå självständighet då de besegrat England vid slaget av Bannockburn. Engelsmännen gav inte upp utan frihetskrigen fortsatte, dock utan större framgång för England.

Medeltiden präglades av fejder mellan rika och starka högadelssläkter och en svag kungamakt under huset Stuart. Inbördeskrig mellan kungahuset och adeln försvagade Skottlands ställning. Då kung Jakob V år 1542 dog efter en misslyckad invasion av England vände sig hans änka återigen mot den franska alliansen. Hans senare så berömda dotter Maria Stuart (drottning vid en veckas ålder) skickades 6 år gammal till Frankrike för att giftas bort med den blivande franska regenten. Då hon återvände 1561, starkt katolskt uppfostrad, hade Skottland officiellt blivit protestantiskt. Skotska adelsmän reagerade mot det franska inflytandet och Maria Stuarts religion, vilket ledde till att hon avsattes 1567 och flydde till England 1568. Där lät Elisabeth I av England avrätta henne år 1587. 1603 blev den skotske kungen Jacob VI även kung av England och 1707 förenades de båda kungarikena till ett land, Storbritannien. De uppror som gjordes mot detta, det främsta lett av en Stuart; Bonnie Prince Charlie, slogs slutligen ned vid Culloden Moor år 1746. För en tid förbjöds kiltar, säckpipsmusik och bärande av vapen. Högländerna ställdes under militär ockupation och privata arméer förbjöds, något som förintade klansystemet.

Klansystemets försvinnande innebar att adeln inte längre hade något behov av de 'hyresgäster' som tidigare varit en så stor militär tillgång. Man ville ha bort den stora mängd torpare som bodde på ägorna. En del landägare erbjöd emigrering till Amerika, andra brände helt enkelt ner torparnas hus. Svält utbredde sig bland de utkastade högländarna som fick försöka livnära sig på de få ofruktbara landbitar som fanns tillgängliga. Storskalig emigration till Kanada och Amerika under 1800-talet tömde Högländerna på sin befolkning och resulterade i de stora obebodda områden som fortfarande finns kvar. Först 1919 antogs en lag som frigjorde land från adeln för att jordbrukare i Högländerna skulle få en möjlighet att överleva. Under 1900-talet har dock befolkningen i Skottlands högländer stadigt minskat till förmån för storstäderna Glasgow och Edinburgh.

Upp till sidans början

In english





Slott är något man kan ägna en hel semester åt i Skottland. De finns överallt, i olika stadier av förfall, eller i nyrenoverat skick tack vare pengarna som alla turister betalar för att komma in i dem. De flesta har någon blodig historia att berätta, eftersom Skottlands historia präglas av otaliga fejder. Många har vi sett i filmer, som slottet på bilden här, Eilean Donan, som förekom i filmen Highlander. Fejderna i Skottlands historia har främst varit med England, men också mellan olika ätter eller klaner. Klanerna bestod inte som man kan tro enbart av en familj, utan dit hörde ofta andra familjer som inrättade sig under klanhövdingen. I en del fall bytte man då namn för att visa sin tillhörighet. Klanerna hade ofta namn som började med Mac, eller son av. Sent på 1600-talet började man associera vissa kiltmönster och färger med vissa klaner, men det skedde inte alls i den utsträckning som souveniraffärerna i Skottland vill få oss att tro. Den grymmaste fejden mellan olika klaner i Skottland är den som inträffade i Glencoe 1692. Klanen MacDonald ansågs vara lojala den katolska släkten Stuart som tidigare regerat landet. Klanen Campbell, anhängare till den dåvarande protestantiske regenten besökte MacDonalds i Glencoe och erbjöds logi. Efter två veckors vistelse steg Campbells upp mitt i natten och mördade 38 medlemmar ur klanen MacDonald. Detta orsakade en nationell skandal, främst inom övriga klaner, då murder under trust, att mörda dem man gästade, ansågs vara ett speciellt vidrigt dåd. Romarnas segertåg över världen hejdades på 80-talet e Kr då de kom till de skotska högländerna. Alla som läste serieböckerna om Prins Valiant vet att de här stötte på de grymma pikterna. För att lättare kunna besegra dessa vildar byggde romarna en 6 mil lång mur tvärs över landet, Antoninus mur. Detta hjälpte dem inte och de fick snabbt överge denna befästning och dra sig söderut till den betydligt starkare Hadrianus mur. De kom aldrig längre norrut och de 350 år av romerskt välde som förekom på brittiska öarna har inte lämnat något större spår i Skottland. Pikterna, det mystiska folket vars ursprung inte kunnat spåras, försvann så småningom, eller förenades med skoterna, iriska sjörövare som började invandra till Skottland på 400-talet. Skoternas rike Dalriada förenades ca år 850 med pikternas område och blev kungariket Alba. Alba dominerades av skoterna vars språk trängde ut pikternas. Under denna tid lade vikingarna beslag på öarna i norr och väster, samt en del av fastlandet i norr. Förutom pikter, skoter och vikingar, konkurrerade också angler och brittiska kelter om utrymmet i Skottland. Kort sagt kan man påstå att krig inte var ovanligt i Skottland under de tio första århundradena efter Kristus. Alba blev så småningom kungariket Skottland och erövrades av England år 1296. Med detta inleddes en lång följd av krig mellan Skottland och England. Skottland allierade sig med Frankrike i the auld alliance som varade ända fram till 1560. Som en följd av detta fick England ofta utkämpa krig mot två fronter. 1314 lyckades Skottland nå självständighet då de besegrat England vid slaget av Bannockburn. Engelsmännen gav inte upp utan frihetskrigen fortsatte, dock utan större framgång för England. Medeltiden präglades av fejder mellan rika och starka högadelssläkter och en svag kungamakt under huset Stuart. Inbördeskrig mellan kungahuset och adeln försvagade Skottlands ställning. Då kung Jakob V år 1542 dog efter en misslyckad invasion av England vände sig hans änka återigen mot den franska alliansen. Hans senare så berömda dotter Maria Stuart (drottning vid en veckas ålder) skickades 6 år gammal till Frankrike för att giftas bort med den blivande franska regenten. Då hon återvände 1561, starkt katolskt uppfostrad, hade Skottland officiellt blivit protestantiskt. Skotska adelsmän reagerade mot det franska inflytandet och Maria Stuarts religion, vilket ledde till att hon avsattes 1567 och flydde till England 1568. Där lät Elisabeth I av England avrätta henne år 1587. 1603 blev den skotske kungen Jacob VI även kung av England och 1707 förenades de båda kungarikena till ett land, Storbritannien. De uppror som gjordes mot detta, det främsta lett av en Stuart; Bonnie Prince Charlie, slogs slutligen ned vid Culloden Moor år 1746. För en tid förbjöds kiltar, säckpipsmusik och bärande av vapen. Högländerna ställdes under militär ockupation och privata arméer förbjöds, något som förintade klansystemet. Klansystemets försvinnande innebar att adeln inte längre hade något behov av de 'hyresgäster' som tidigare varit en så stor militär tillgång. Man ville ha bort den stora mängd torpare som bodde på ägorna. En del landägare erbjöd emigrering till Amerika, andra brände helt enkelt ner torparnas hus. Svält utbredde sig bland de utkastade högländarna som fick försöka livnära sig på de få ofruktbara landbitar som fanns tillgängliga. Storskalig emigration till Kanada och Amerika under 1800-talet tömde Högländerna på sin befolkning och resulterade i de stora obebodda områden som fortfarande finns kvar. Först 1919 antogs en lag som frigjorde land från adeln för att jordbrukare i Högländerna skulle få en möjlighet att överleva. Under 1900-talet har dock befolkningen i Skottlands högländer stadigt minskat till förmån för storstäderna Glasgow och Edinburgh.
Upp till sidans början