|
Min sjukdomsberättelse Jag har på den här sidan sammanställt dygt 100 sjukdomsberättelser, som antingen varit införda på ISOPs Diskussionsforum eller som jag fått som direktmail. I första hand för att drabbade skall få en uppfattning om hur andra upplever sin sjukdom, men även för att t.ex. anhöriga och sjukvårdsansvariga/Försäkringskassan skall få en bättre möjlighet att förstå hur sjukdomarna kan påverka de som drabbats.
Från den 13 mars 2002. Hösten 97 vaknade jag mitt i natten av att min säng var blöt av min egen svett. Ett par dagar eller en två veckor senare, behövde jag kissa på nätterna. Detta fortsatte samt att efter att jag kissat kom det alltid efterdropp. Jag förstod ingenting men började undra och förstod att allt inte stod rätt till. Tills en dag som jag fick en enorm sveda i underlivet och fick hög feber på 39 grader. Det var då som jag gick till en allmänläkare. Han tog urinprov Chlamydia prov samt kände på min prostata. Prostatan kändes normal enligt honom! Fick Tetracyklin utskrivet under 14 dagar som sedan blev 1 månad. Inget resultat av denna behandling. Blev då remmiterad till Urologen, som jag fick komma till tre månader senare! Under denna tid var det ett helvete med sveda som kändes som att ha ett tomtebloss uppstoppat i penis samt en ständig feber på 38 grader. Besöket hos urologen innebar ett urinprov och ett prov som togs i urinröret med en bomulls topps samt ännu en palpering av min prostata som kändes normal enligt denna urolog. Jag fick rådet att ta varma bad samt att värme skulle hjälpa. Och att jag skulle dit igen om tre månader. Ännu en period av smärta utan att få hjälp. Jag försökte att lindra smärtorna med värme. Under denna tid så läste jag in en gymnasiekompetens och jag satt mycket. Därför satte jag en kupévärmare under mitt skrivbord som blåste upp i mitt underliv. Jag trodde att jag kanske skulle bli bra av denna behandling, men det viktigaste var att smärtorna blev lite lindrigare. Jag satt även på mina barns badring för att lindra trycket över min prostata. Nästa besök hos Urologen ledde inte till någon framgång i heller. INGEN DIAGNOS hade jag fått i heller! Jag kände mig väldigt ensam och undrade om jag var den ända människa med dessa symtom. Jag led fruktansvärt av detta och undrar nu i efterhand hur jag orkade att leva vidare. Men för att finna vad det var som var fel på mig så sände min urolog mig på olika undersökningar såsom Magnetröntgen (för att utesluta skellettcancer), Njurröntgen (om möjlig cancer), Cystoskopi (inget onormalt). Efter att gått igenom allt detta och fortfarande inte fått en diagnos och blir bemött med att: "Jag vet inte vad jag skall göra med dig". Det var då jag bestämde jag mig för att byta till ett större sjukhus. Det fick bli Lunds Universitetssjukhus och en remiss blev sänd dit. Januari 99 var det en ny cystoskopi undersökning. Denna gjordes under narkos eftersom att jag hade svåra smärtor. Urologen som gjorde detta tog även prov på prostata sekretet. Jag fick här äntligen en diagnos som lydde KRONISK PROSTATIT. Äntligen efter 1,5 år så visste jag vad det var som jag led av och att de kan sätta in en behandling på skiten. Läkaren sa till mig att du kommer att garanterat bli frisk men det kommer att ta tid. Undrar hur länge? Det blev Penicillin Trimetroprim som jag skulle ta dagligen vid sänggåendet. Efter en vecka så började jag märka att jag kände mig bättre. Jag hade fortfarande sveda men det blev lindrigare så att jag kunde stå ut med det. Men jag hade fortfarande feber 37,8 på kvällen. Jag gick på efterkontroll var tredje månad för kontroll av prostata sekret och det visade sig onormalt mycket vita blodkroppar. Men ingen påvisad bakterie. Jag sattes även på Proscar som skulle lindra svullnaden av min prostata. Märkte ingen förbättring av detta men blev rekommenderad av min läkare att fortsätta p.g.a. att detta tar tid innan effekt visar sig. Juni 2000 var jag och min familj i Turkiet och här upplevde jag min första smärtfria dag sedan jag drabbades av denna sjukdom. Det var som ett trollspö all smärta försvann. Förstod att det var värmen som gjorde detta för mig och det var underbart skönt att slippa smärtan. Tillbaks i Sverige igen och smärtan var tillbaks igen men inte varje minut utan jag kunde känna mig smärtfri halva dagen eller så. Denna behandling har jag gått på och juli 2001 slutade jag med Proscar p.g.a. att jag var rädd för biverkningar. Men Trimetroprim har jag fortsatt med. Min ständiga feber som var på 37,8 började att släppa någon gång 2001 och har successivt släppt greppet om mig. Men jag är fortfarande inte helt feberfri men jag slipper att ha detta dagligen. Jag började även styrketräna 2001 för att på så vis öka blodcirkulationen. Det har inte botat mig men det är lättare att stå ut med skiten. December 2001 fick jag reda på att min läkare skulle gå i pension och kände då att prova Urologen i Malmö. Februari 2002 var jag här. Det var inget bra bemötande jag fick här. Läkaren sa mer eller mindre att vad fan skall jag göra för dig? Det finns inget jag kan göra. Skulle i så fall vara en avhyvling av prostatan, MEN det gör vi inte på så unga män som 38 år. Blev ledsen och chockerad av att höra detta från en läkare. Vad vill han att vi skall göra då? Vi kan väl inte ge upp hoppet. Det blev åtminstone bestämt att lämna ett sperma prov som står som nästa prov jag skall lämna i April. Efter att fått reda på provsvaret så skall jag byta till Lund igen. Där visar dom en respekt vilket inte jag kände i Malmö. Hur mår jag idag. Sveda och känns svullet i underlivet samt en svedklåda i nedre delen av magen. Är och kissar ofta på toaletten samt efterdropp när jag har mest ont. Svettas enormt mycket om underlivet vid pungen så att kalsongerna blir blöta. Har inget besvär av att det är kallt ute, tvärtom så mår jag bättre av det eftersom att min feber om/när den kommer blir lindigare och ”känner mig bättre”. Äter fortfarande Trimetroprim och Ipren som feberdämpare och Citodon som smärtstillande. Nu till mina frågor. Är det någon som har blivit helt kvitt denna skiten och i så fall hur? Någon som genomgått avhyvling av prostatan p.g.a. prostatit? En bra läkare som ni kan rekommendera i Skåne? Min uppmaning. Ni som har Prostatit ge inte upp utan tryck på och gå till Urologer så att det visar sig i statistiken att vi finns o att vi lider. Fast att ni träffar på eländiga läkare så ge inte upp utan kämpa vidare.
Från den 18 mars 2002 Har ej skrivit några inlägg här tidigare även om jag under en lång tid regelbundet besökt sidan. Jag är 26 år och har lidit av prostatit under 10 års tid, de tre senaste åren mer eller mindre dagligen. Jag har besökt många, många urologer men sitter fortfarande här med besvär. Vissa dagar mer andra mindre, men hela tiden finns besvären där. Då det inte verkar finnas någon lösning på problemet i Sverige, har jag börja titta på alternativ utomlands. Jag har med spänning följt signaturen Oslos behandling med direktinjektioner. Möjligheten till detta fanns (finns?) i Sverige. Jag har ej provat men funderade på denna behandling tills den urolog som utförde detta blev av med sin legitimation. (ej p.g.a. detta). Det verkar finnas många doktorer/urologer utomlands som påstår sig kunna bota vår åkomma. På http://www.prostate.com.ph/ talas det om en Dr. Feliciano på Filipinerna, under rubriken patients stories, som behandlar med goda resultat. Är det någon som har erfarenhet av denna doktor eller andra bra/fungerande behandlingar såväl utomlands som i Sverige? Jag tror tyvärr att det finns personer/doktorer/urologer som utlovar goda resultat, men det handlar då kanske främst om storleken på deras egen plånbok!? Visst, jag anser att det inte kan mätas i pengar att bli frisk, skulle gladeligen ge allt jag äger för att bli botad. Då jag förstått att initiativtagaren till denna eminenta sida lidit länge av sina besvär, är jag mycket nyfiken på om Du Lennart eller någon annan känner till några svenskar som fått behandling utomlands och vad det då gav för resultat? Jag har nu kommit till insikt att om jag skall orka leva ett helt liv måste jag hitta en lösning på problemet annars kommer jag nog inte bli så gammal.
Från den 13 mars 2002
Från den 27 februari 2002. Hej, jag är 35 år och har haft den här skiten i 3 1/2 år nu, vet inte hur många läkare jag träffat under tiden, olika läkare för olika symptom, en för mina brännande smärtor, en för smärtor i ljumskarna o.s.v. Jobbigt är också att jag fortfarande, trots diagnosen, går och tänker om det ändå inte är cancer i alla fall eller något annat väldigt livsfarligt. Vet inte om ni har upplevt detta men jag känner mig totalt ensam och det enda man får höra är att: "Ja det kan göra väldigt ont och tar lång tid att bli av med, du får här lite tabletter (som inte hjälper) och försök att leva som vanligt". Det är inte konstigt att man går och är orolig. Jag skulle sjukskriva mig en gång när det var som värst men fick bara svaret: "Prostatit blir man inte sjukskriven för"! Jag fick en smärre chock och undrade varför: "Nej man brukar inte göra det". Är det någon mer som upplevt detta?
Från den 28 och 30 mars 2002. Jeg er 44 år og har hatt kronisk prostatitt i over 10 år og er i perioder veldig plaget. Har prøvd en masse medikamenter uten virkning. Symtomene på plagene er kuldefornemmelser, dårlig vannlatning, trykk mot bekkenbunnen, spasmer og kramper i blæreregionen. Dette gjør at jeg sover dårlig og har konsentrasjonsvansker og humøret er svingende. Får vondt når jeg sitter lenge på harde underlag. Er det noen som er blitt helt symtomfri etter langvarig prostatitt? Noen leger sier at det skal brenne ut, men jeg begynner å tvile. Har prøvd alt av medikamenter uten resultat og det ser ikke ut som jeg blir kvitt problemet. Er det noen som har noen god råd og gi meg slik at smertene kan lindres.
Från den 10 april 2002. Hej! Jag är 28-år och har nyligen diagnostiserats med kronisk cystit ev. interstitiell cystit, men haft besvär i över 4 år. Denna sjukdom ruinerar hela mitt liv. Svenska urologer förefaller vara mycket okunniga och ovilliga att prova behandlingar som är nydanande men som är praxis utomlands. Är det någon här som fått Elmiron utskrivet på licens, för det går enl. Dr. Magnus Fall på Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg. Har någon provat Cystistat? Går också att få tag på i Sverige. Vad är era erfarenheter av dessa preparat. Vore jätteglad om någon kan dela med sig av sina behandlingserfarenheter av interstitiell cystit. Kanske någon provat DMSO eller annat? Från den 3 december 2003. Hej
Lennart Ville bara kort tala om att jag op. i september på RSÖ. Du ville gärna att jag skulle höra av mig efter op. Man har op. bort min urinblåsa, tagit 70 cm av min tunntarm och gjort en reservoar inne i buken med en pytteliten öppning i naveln. Allt har gått jätte bra, förutom en infektion med hög feber precis efter op., men det löste sig snabbt med antibiotika. Tuff op., och ett tufft tillfrisknande. Men jag mår mycket bättre redan nu, även om det tar ca. 1 år att återhämta sig efter en sådan här op. Jag har inga som helst smärtor där min forna urinblåsa satt, jag känner inget där överhuvudtaget. Jag äter och dricker precis vad jag vill. Är underbart att kunna dricka ordentligt igen utan att känna smärta och trängningar så fort blåsan fylls ut. Tappningarna är busenkla, min nya blåsa rymmer 6 dl urin. Tappar mig var 4-5 timma, underbart! Jag älskar min nya blåsa. Kan inte i dagsläget fatta att jag inte gjort denna op. tidigare. Provsvar kom för ett tag sedan på min urinblåsa som man skickat till patologen. Den visade på ett mycket klart fall av interstitiell cystit. Bara det kändes oerhört skönt att få reda på att det verkligen var det jag hade. Det enda som jag har fortfarande har problem med är mitt urinrör, som man ej op. bort. Har fortfarande lite trängningar och lite smärta kvar där. Men det skall op. bort vid en senare op. Min urolog chansade på att det skulle bli bättre när urinen slutade rinna där, men det har inte blivit bra, även om det har blivit bättre. Men tydligen så tar det flera månader innan trängningar försvinner där har andra sagt till mig som gjort samma op. Men jag vill ha bort urinröret och väntar på denna op. Men det måste gå helst 4 månader efter min stora op. innan de vill göra det för att kroppen skall orka med. Så det blir efter jul. Jag är övertygad om att jag kan bli 100 % frisk efter att urinröret tagits bort. Livet känns underbart, jag har börjat rida igen och jag hade aldrig trott att jag skulle kunna må så här bra igen. Med detta vill jag bara säga att du och andra skall veta att man inte skall ge upp trots att inga behandlingar fungerar. Många varnar och avskräcker för op., men det är ofta de som är rädda för operationer som gör det. Min op. blev helt lyckad, det kan andras också bli. Hade jag lyssnat på en urolog från Sahlgrenska så sade han att ca 30-40 % blir helt bra, kanske inte låter så roliga odds, men han sade något som etsat sig fast hos mig och fick mig att bestämma mig: Om jag säger att 40 % blir bra, eller bättre vad hjälper det dig om du tillhör de procenten som blir helt bra. Förstår du vad jag menar, statistik kan vara nedslående, men tillhör man själv de låt säga 10 % som blir friska så hjälper det ju inte att höra att si och så många inte blir friska. Idag känns det underbart att kunna säga att jag hade en sjukdom som heter interstitiell cystit.........men nu är jag så gott som frisk. Ge inte upp Lennart, det finns alltid hopp om bättring!!!!! M.v.h. Malin
Från den 29 oktober 2005. Är delvis ny på detta forum, var in här till och från för 2 år sedan då jag hade stora problem med prostatit, som senare blev "kronisk" prostatit. Jag åt rätt mycket olika antibiotika, vissa bet och andra inte. Till slut sket jag i allt, började motionera fastän det gjorde ont. Blev betydligt bättre, tänkte mindre på sjukdomen och genom det så lossnade nog lite spänningar. Har dock haft känningar till och från sedan dess, vissa veckor känner jag ingenting, bara lite värk i ena testikeln kanske ibland. Andra veckor kan jag tro att det skall blomma ut igen för att det gör så djävla ont, men det går över efter ett tag. Då är det ju frågan vad som triggar detta? Tror delvis att det är matrelaterat, för min mage kan låta hemskt någon dag innan jag får känningar och när magen lugnat ned sig så släpper värken. Sedan kan jag tycka att smärtan släpper när man nybajsat, som om musklerna därnere slappnar av och inte behöver hålla tillbaka. Samma sak gäller när jag är kissnödig, värken släpper när jag nykissat. Någon
som känner igen sig ?
Från den 14 april 2002. Jag hatar den här djävla sjukdomen. Jag har begränsats och förändrats som person under det dryga år som jag har haft prostatit och nu till den grad att min flickvän har lämnat mig, och jag klandrar henne inte. Jag undrar vad jag har gjort för att förtjäna det här? Har någon annan varit i en liknande situation? Mådde jag dåligt förut så mår jag ännu sämre nu.
Från den 14 april 2002. Är det någon som upplever erektionstörningar på grund av sin prostatit. Det gör jag. Är bara 24 år och det är väldigt frustrerande att inte kunna ha en partner, för det går verkligen inte. Någon som känner igen sig eller har några råd.
Från dem 31 maj 2002. Har precis samma besvär som dig med erektionsproblem (svar till en 18-årig som undertecknat med "Snälla svara. Jag är desperat!"). Det började för två år sedan. Har inte direkt någon smärta av min prostatit utan det är främst erektionsproblemen. Har ätit Ciproxin och Doxyferm i flera månader men det har aldrig blivit bra. Mitt liv är nog redan över vid endast 23 års ålder. Hoppas det funkar för dig i alla fall.
Från den 30 april 2002. Hej. Är det någon som känner till om det finns någon bra urolog i Göteborgsområdet? Har varit på urologen i XXXX, men där fick jag bara beskedet att min sjukdom var kronisk och att jag skulle ta varma bad och ha sädesuttömning ofta. Inga odlingar och ingen uppföljning gjordes. Har heller inte fått någon hjälp med medicinering. Tacksam för hjälp
Från den 3 maj 2002 Har haft stora problem, mest med konstant värk i urinröret. Har gjort flera undersökningar såsom cystoskopi m.m.. Ätit antibiotika m.m. Har träffat ett flertal urologer, men ingen verkar kunna hjälpa mig. VET NÅGON OM NÅGON BRA LÄKARE I STOCKHOLM??
Från den 15 maj 2002. Fick utbrott i augusti 2001 och ca en månad sedan fick jag stora problem med värk i urinröret (har varit så från och till) men senaste månaden outhärdligt. Gjort cystoskopi m.m. som inte visar något speciellt, i alla fall inte i urinröret. Vid cystoskopin konstaterades att prostatan är något röd. I övrigt inget annat. Urologer verkar vara ganska ointresserade av prostatit överhuvudtaget. Ringde runt till de flesta sjukhusen i Stockholm idag och frågade deras urologiska avdelningar om deras läkare hade någon speciell kompetens på detta. Fick svaret att det har de inte och man får försöka hitta någon privat (de på sjukhusen är mer inriktade på cancer och operationer). Har träffat några privata urologer men tycker att de är stora NÖT. Får svaret att det kan vara besvärligt men brukar ge med sig, eller så får man lära sig leva med det (äta antibiotika och så). Har i och för sig kanske hittat en på Sophiahemmet som kan tycka att detta är intressant (i alla fall enligt hans sköterska). Då många urologer kräver en remiss så fick jag tag på min husläkare. Han verkar vara vettig även fast han inte kan något om detta (han var i alla fall ärlig). Jag försöker hitta en duktig urolog och husläkaren ställer upp på att skriva remisser "hit och dit". Trevligt med någon som vill hjälpa till.
Från den 29 juni 2002. Jag har haft precis samma problem som du (erektionsproblem, öm testikel, minskad sexlust och smärtor vid urinering) i snart 3 år. Mitt liv är helt förstört. Har förlorat vänner och kontakten med min familj eftersom detta tär på det sociala livet på ett oerhört sätt. Har varit hos diverse urologer men de är totalt ointresserade och det verkar som mina möjligheter att få hjälp är helt borta. Hoppas att det ordnar sig för dig men för mig finns det nog snart bara en utväg.
Från den 3 juli 2002. Hej. Jag undrar om det är någon här som har lite erfarenhet och vetskap om Viagra. Det är så att jag har haft prostatit i snart 3 år och haft erektionsproblem hela tiden. I början var det inte lika allvarligt som det är nu. Jag undrar om någon vet eller har erfarenhet av, om man använder Viagra kan leda till sämre "naturliga" erektioner.
Från den 15 och 18 augusti 2002. Min pojkvän har precis fått diagnosen kronisk prostatit. Först hade ha bakterier som han blev botad ifrån men nu har han alltså fått tillbaka det. Och först nu så har jag blivit ombedd att göra en allmän odling. Kan jag ha smittat min pojkvän på nytt? Eller kan bakterierna ha överlevt i hans prostata? Vet
ni hur jag ska stötta min pojkvän? Jag vill ju hjälpa men jag vet inte vad
och om jag kan göra något. Jag är rädd att han ska börja må
psykiskt dåligt. Han har inga problem med att "få upp den". Men om
det skulle hända att den inte reser sig så kan jag tänka att han kommer att
bli mycket rädd och osäker. Jag är
rädd att han då kommer att lämna mig.
Från den 28 juli 2002. Va fan har jag gjort för att förtjäna det här? "Kronisk icke-bakteriell prostatit". Mitt liv har varit och är ett helvete! Inte direkt för mina besvär. Visst det är jobbigt och gör ont ibland, och att jag får trängningar m.m. Men det kan jag leva med. Problemet är att jag under den långa tid, då jag inte visste vad jag hade för skit, brutits ner totalt psykiskt. Ja sökte till läkare flera gånger. Den första gången hade jag urinvägsinfektion, och när inte det stämde, ja då hade jag en könssjukdom. När Klamydia och Gonorré proverna visade sig vara negativa, ja då fick jag diagnosen urinvägsinfektion igen. Och så höll det på. Jag mådde skit. Jag tappade aptiten och gick ner en massa i vikt. Dag ut och dag in gick jag livrädd med tankarna att det kanske va cancer. Min personlighet som den "Glade och roliga Fredrik" har nu ändrats till den "Tyste tråkiga Fredrik" Min flickvän har gjort slut med mig, på grund av min orolighet, vilket har gjort mig ännu mer deprimerad. Har vart hos en psykolog för mina psykiska besvär. Jag fick diagnosen "Ångestbaserad Hypokondri", som man kan få när man varit väldigt orolig för något under en väldigt lång tid. Jag får för mig att jag har cancer lite överallt i kroppen. Så fort jag känner nåt, ja då blir jag livrädd. Har fått Sobril och Zoloft för dom psykiska besvären så visst, nu mår jag väl lite bättre. Men oroligheten finns hela tiden inom mig. Men nu ska jag inte hålla på och gnälla mer, för det här är jag nog inte ensam om. Jag måste bara få prata ut med någon om all skit jag har varit med om. Jag är säker på att fler än mig mår psykiskt dåligt på grund av sin prostatit. Men man får försöka kämpa på så gått det går
Från den 30 juli 2002. Här sökte man efter fakta om en medicin som jag nyligen fått, d.v.s. "Elmiron" för min diagnostiserade sjukdom "IC". Och så kom man till detta forum? :) Det gör mig gott att det finns forum, hemsidor med fakta, ja allt för oss som har våra sjukdomar. Jag är en 20-årig tjej, som haft IC sedan jag var sisådär 15-16 år. Men jag blev feldiagnostiserad p.g.a. att jag var på fel sjukhus, där dom inte visste något om denna sjukdom. Min läkare i Gävle, en helt vanlig barnläkare kunde till slut erkänna att hon inte kunde göra så mycket för mig, utan remissa mig till större sjukhus. Då hon bara kunde tro att jag led av kronisk URINVÄGSINFEKTION. Visst hjälpte antibiotika, för stunden. Men när jag slutat med den, så. kom smärtan återigen. Jag ville bli remitterad till Uppsala, men där skulle dom inte ta emot mig. Jag var då för ung. Helst tar dom enbar emot "vuxna" patienter, och jag som då var 18/19 år fick åka ner ända till Göteborg, Sahlgrenska. Det var en jobbig bit att åka ner, men jag hade förhoppningar att kanske få hjälp? Med viss tvekan fick jag i alla fall kontakt med min nuvarande läkare Magnus Fall, jag har fått behandlingen "Hydrodistension", där dom utvidgar blåsan - för min blåsa blir bara mindre. Och även har jag behandlats med laser, alltså. Jag har fått åka dit för operation, då dom tar bort sårbildningar i min blåsa genom laser, och skrapat bort det. Operationen skedde för ett år sedan nu exakt. Men Magnus Fall, sa att inflammationen kan komma åter igen inom 3 månader upp till 10 år igen. Och nu idag står jag här, och försöker få tag på honom. Men hur funkar de när han har semester? Ja,
här ventilerar man sig. Skönt att
det finns sådana sidor för oss drabbade/närstående. Om någon har
som mig, d.v.s. IC så får du gärna ta kontakt med mig genom mailen. Skulle
bara vara glad att ha någon som mig att kunna prata lite med.
Från den 20 augusti 2002. Hej på er alla! Inte visste jag att det var så många som hade problem med prostatit, om det är det som diskuteras här. Men jag har också prostatit, tror jag i alla fall? Enligt läkaren fick jag Dexoferm mot det, och min sista tablett tar jag i morgon efter 30 dagar. Har det blivit bättre? Nopp, inte direkt, det har inte hjälpt ett skit. Jag blir så less på skiten. Ursäkta mitt språk. Men det jag undrar om, är om det är någon som får någon slags flytning (speciellt efter att man kissat) som är genomskinlig? För det får jag oftast. Och jag har smärtor i övre ollonet, är det några fler som har det problemet. Jag har gjort alla tester på könsmottagningen det senaste året, men de hittar aldrig något. Ingen könssjukdom är det i alla fall, om man inte kallar prostatit för det. Jag har nog haft detta problem i mer än 3 år, men jag har inte haft så ont som nu (senaste 2 månaderna), nu har jag konstant ont. Jag ska till en urolog den 3 september. Är det någon som vet om det finns en risk att bli steril? Det är jag orolig för.
Från den 21 augusti 2002. Hej. Jag har nu haft skiten i snart 3 år. Det har förstört mitt liv totalt. Symptomen varierar hela tiden men det som är värst är erektionsproblemen. Det är ganska jobbigt och vara en kille på 24 och veta att går inte detta att bota får man leva i totalt celibat. Det har också konstaterats att min spermakvalitet är mycket dåligt vilket också är tack vare prostatiten. Jag har bestämt mig för att söka läkare en sista gång. Därför vädjar jag att någon kan rekommendera mig en seriös läkare som är villig att försöka hjälpa mig. Snälla är det någon som vet någon?
Från den 5 september 2002. Till dom som skrivit om erektionsproblem. Jag har de senaste tio åren haft prostatit med smärtor i perineum, testiklar minskad sexlust, erektionsproblem, klumpig och trådig sädesvätska. I januari 2000 fick jag tips om naturmedlet Cernitol och provade detta. Efter ca en månad var jag symptomfri, sexlusten tillbaka och inga erektionsbekymmer och även sädesvätskan var normal. Efter c.a. fem månader kom besvären smygande tillbaka. Jag ökade på dosen av Cernitol utan resultat. Jag provade Curbicin, som är ett anat naturmedel, men resultatlöst. Jag har också varit till läkare och blivit behandlad med två penicillinkurer, kanske blivit lite bättre, men ganska omgående fått tillbaka besvären. Det jag lider mest av är sexlusten och erektionsproblemen, det tär på mitt äktenskap och psykiskt på mig. Jag undrar varför tappade Cernitol kraften, är det någon som har haft samma erfarenhet som jag? Jag undrar är det någon som blivit symptomfri och hur? Läser man här verkar det vara omöjligt, så jag ger snart upp.
Från den 9 september 2002. Hej. Jag har kronisk bakteriell prostatit orsakad av resistenta e-coli bakterier som inte går att ta bort med de läkemedel som finns på marknaden idag. Jag har i år velat runt på olika sjukhus i Göteborgstrakten, men får ingen hjälp. Senast förra veckan hade jag ett sista samtal med min urolog på Sahlgrenska som tyckte att det finns inget att göra för mig, utan jag får lära mig att leva med skiten. Den läkaren var för övrigt den 7:e läkaren jag träffat sedan jag fick prostatit i början på året. Ingen läkare som jag hittills har talat med, visar någon förståelse eller vill göra något åt mig och min situation. Alternativa behandlingar som finns i Ryssland, Italien och USA betraktas av de läkare jag talat med enbart som oseriösa och dyra, och de svenska läkarna utför enbart "seriösa och etablerade" behandlingar mest bestående av antibiotika eller operation av prostata. Någon annan alternativ behandling verkar svenska läkare inte tro på, eller saknas utbildning eller intresse att utföra i Sverige. Jag har insett att jag behöver hjälp, men min urolog säger bara att 8% av svenska män lever med detta problem och att jag inte är ensam, precis som detta skulle vara någon ursäkt för att inte hjälpa mig.... suck. Jag funderar nu på att söka alternativ behandling, troligen hos Sanos-kliniken i Moskva som lovar cirka 60% chans till bot. Professorn i Rom som utför direktinjektioner verkar också intressant. Men jag måste komma till skott i år, är det någon som har några rekommendationer på läkare i Göteborgsområdet eller har några synpunkter på Sanos eller direktinjektioner i Rom? Några bidrag från svenska staten eller sjukhusen för att utföra utlandsbehandlingar finns inte då metoderna inte betraktas som seriösa.
Från den 27 oktober 2002. Hej Lennart! Jag vill börja med att tacka för en mycket utförlig och upplysande hemsida. Jag är en man på väg att fylla sextio år om några månader, jag har under minst 10 års tid lidit av vad jag nu kan förstå är kronisk prostatit, något läkarutlåtande har jag inte fått på detta. Jag har under de senaste 3 åren skickats runt på olika undersökningar och provtagningar, det har varit skiktröntgen på ryggen, Laktosbelastning, glutenintolerans, blodprover, ja i stort sett allt som undersökas kan. Det har varit spekulationer runt Sjögrens syndrom, Fibromyalgi m.m. Allt utan att något onormalt uppdagats. Jag är alltså frisk som en "nötkärna" men mår som en "skit", det mesta känns idag meningslöst. Jag har tidigare tyckt mig ha ett priveligerat arbete, att få hjälpa andra människor som har det svårt att kunna klara av sin situation, (har arbetat inom psykiatrin) nu vill jag inte ens träffa mina närmaste vänner, det känns enbart jobbig när man ingenting orkar. Jag har under mina 25 senaste år också arbetat som fritidspolitiker, både på kommunal och regional nivå men även tvingats sluta med detta på grund av den värk och de stora sociala problem som denna åkomma medför. Har alltid idrottat och i mitt tycke mått bra både psykiskt och fysiskt. Det mesta känns nu hopplöst och speciellt när inte ens läkare verkar ha intresse av detta problemområde. Har dock de senaste två åren varit sjukskriven för mina problem, vilket jag ser i era spalter inte alltid är en självklarhet, men det har ju inte gjort min sjukdomssituation bättre, det har istället dragit med sig ekonomiska problem, utanförskap och problem med sjukkassa m.m. Klarar tyvärr inte ett arbete med alla problem som jag idag har. Har nästan ständig värk i underlivet, testiklar, dåligt tryck vid vattenkastning, värk i ryggslutet, magproblem, ont i leder, ja listan kan göras nästan hur lång som helst. Behandlas nu för tredje gången med Ciproxin 2ggr dagligen i 5 veckor samt antiinflammatoriska och smärtlindrande tabletter. Får till följd av detta ofta svampinfektioner i hela underlivet troligen beroende på att bakteriefloran på huden slås ut. Hade senast sådana problem att jag knappt tordes göra mina toalettbehov p.g.a. av smärta i hela nedre delen av rectum. Nu verkar hellre inte Ciproxinet göra någon större verkan, känner ingen bättring av detta preparat längre. Blev senast skickad till kirurgakuten med en remiss i handen för att där få sitta i 8 timmar och vänta innan jag fick träffa en AT-läkare, en kvinna i 26-27 års åldern, det kändes inte speciellt angenämt, möjligen om problemet varit ett annat! Kämpa på med er hemsida, den behövs! Skall själv försöka påverka så gott det går men det verkar inte vara lätt. Än en gång tack för en bra hemsida.
Från den 26 november 2002. Jag vill första tacka dig, att du som person ens bryr dig om en annan människa. Jag är evigt tacksam, för det kom som ett slag i ansiktet. Men i alla fall mina symtom är. Ömma testiklar, svårt att pinka och när man väl kan så svider det och det kommer ibland bara droppar. Ont i nedre delen av ryggen och kall om fötterna, vilket jag läste var ganska vanligt. Allmänt trött och småfeber ibland. Såna saker som när jag läste på ISOPs hemsida kändes det som om de var mig dom beskrev. Nätterna är nog värst för då har jag en evig kissnödighetskänsla, även om jag varit nyss och kissat. Då jag lägger mig i sängen så känner jag mig fortfarande kissnödig. Jag har nyss fått sömntabletter då jag nu har en underläkare på min Vårdcentral som är VÄLDIGT förstående och hängiven om mitt tillstånd och han vill verkligen ta tag i det här.
Från den 4 januari 2003. Är i Bulgarien (Dr. Jordan Dimitrakov) nu för att få behandling. De har efter ett DNA test (PCR) hittat multiresistent e-coli (som jag redan visste om) samt en ny bakterie som heter Pseudomonas. Denna är väldigt resistent, och det blir svårt att ta bort den då den även bildar biofilm. Jag bedömer att den Bulgariska läkaren är väldigt professionell och jag litar nu helt på honom. Kliniken han jobbar på är en av de 2-3 kliniker som kan utföra PCR tester. Jag ska få min första antibiotikabehandling nu i kväll, och den måste jag få i minst 2-3 veckor. Tillsammans med daglig prostatamasage så finns det en bra chans att bli frisk från detta helvete. Medicinen de använder (Tienam) finns i Sverige, men svenska läkare har aldrig provat detta eller gjort någon PCR test. De har bara sagt att jag får leva med min prostatit. Nu är jag hoppfull igen!!! Från den 22 september 2003 Hej! Jag är övertygad om att det ligger till så här för de allra flesta som är sjuka i prostatit: 1. Många typer av bakterier syns inte i urinodlingar. Jag har hört att 90% av urinodlingarna är negativa. 2. Läkarna tror därför att man har ickebakteriell prostatit, där det inte finns någon bot då man inte vet vad som orsakar sjukdomen, de gör det enkelt för sig och säger att man får leva med skiten. 3.
Läkarna skiter sedan i en, och man får klara sig själv. De vill ju inte
behandla någon med antibiotika som "inte har infektion". Tecken på
inflammation tyder dock på att man har infektion med bakterier inblandat. 5. Jag har utfört minst 10 urinodlingar, ingen hittade pseudomonas aeriginosa, en lömsk bakterie som endast överlever några minuter i vanlig luft. Hur tror läkarna att denna bakterie ska gå kunna hittas i urinodling? Svaret är att det går inte. Man måste använda PCR/DNA test, som identifierar bakterien oavsett om den är död eller levande. (detta är fördelen med PCR test jämfört med vanliga odlingar som kräver att bakterierna lever och förökar sig) 6. Mig veterligt, så används inte PCR/DNA tester i Sverige för prostatitpatienter. Man kanske kan tjata till sig detta om man lyckas övertyga någon läkare om nyttan med det, men de kommer själva aldrig att föreslå detta, pga. deras inkompetens (eller oförståelse) och krav från sjukhusledningen att spara pengar. 7. För att få med sekret från prostatan (där bakterierna finns) så krävs det en ganska kraftig EPS (prostatamassage) strax innan man kissar 10 ml i provröret för att få ut bakterierna med urinen, annars blir provet likväl negativt. 8. Enbart urin i provet levererar bara de bakterier som för stunden finns i urinvägarna. Det behöver inte innebära att bakterierna från prostatan kommer med. Även om bakterier från prostatan kommer med så är de med säkerhet för få för att labbet ska räkna dem. De godkänner i regel endast minst 10.000 per ml urin för att klassa dig som sjuk. Jag skulle tro att utan EPS så är antalet bakterier från prostatan mycket färre än så. 9. Om man lämnar spermaprov istället för urinprov, så är det inte heller säkert att bakterier finns med, men det borde vara större chans att hitta bakterier jämfört med vanlig urinodling. De områden i prostatan som är blockerade (igentäppta) av bakterierna, täpper just till utflödet av sjuk sperma och endast frisk sperma kommer ut genom de kanaler som ännu inte har hunnit täppas till. Fortfarande gäller att EPS (med kraftig prostatamassage) behövs (vilket inte många läkare har förstått ännu, men det förklarar varför de bara hittar bakterier i 10% av prostatitpatienterna). 10. Om ingen PCR/DNA utförs och om man istället litar på vanlig enkel urinodling så kan man räkna med att 75-80% av provsvaren blir negativa. 11. Jag utförde PCR test som jag bekostade själv, detta utfördes av den mycket duktiga läkaren Dimitrakov. Han hittade då pseudomonas aeriginosa, som förklarade mina problem. Bakterien syns inte i urinodlingar, då den dör snabbt i vanlig luft med syre. 12. Nu kan man visst ha massvis med bakterier i urinröret ändå utan att man blir sjuk (se bara på att homosexuella som regelbundet har anala samlag), så ofta finns det någon bakomliggande defekt som hjälper till att sjukdomen får fäste i prostatan. I mitt fall hittade man till slut orsaken, defekten syns i ultraljudundersökningarna, det måste opereras bort, antibiotikabehandlingar är överflödiga så länge som defekten finns kvar, då sjukdomen lätt kan komma tillbaka. Jag hoppas att ni har förstått hur komplicerat det är att vara sjuk i prostatit. Många fler patienter är sjuka orsakade av bakterier/svamp/virus än vad de själva känner till, eftersom de litar blint på läkarna som säger att de har fått icke-bakteriell prostatit, som inte går att bota. Det är bara en stor skam att läkarna inte bryr sig bättre! Dimitrakov hittar i regel bakterier, svamp, virus i 80% av alla hans patienter som besöker honom, de allra flesta som har fått beskedet att de har ickebakteriell prostatit. Nu verkar det dock som det är slut på Dimitrakovs tjänster, han har dragit sig tillbaka för att istället jobba för en privatsjukhus. Många av de erfarenheter han har skaffat sig under flera år har ni nu fått levererade här ovan. Behöver ni hjälp, sök i första hand hjälp i Sverige, men be om PCR/DNA tester för flertalet bakterier. Se till att läkaren utför EPS före proverna tas. Utförs detta korrekt, så kan jag lova dig att problemet hittas och läkaren kan skriva ut antibiotika av rätt typ, och se sedan till att få minst 2 månader antibiotika och få prostatamassage minst en gång i veckan under tiden så har du mycket stora chanser att bli frisk.
Från den 25 januari 2003. Jag är 41 år och har haft prostatit i snart 2 år. Senaste tiden så har min erektion nästan helt uteblivit. Lusten finns kvar till viss del, men den "vill inte" lika ofta som min unga fru. Känslan av att misslyckas i sängen är en total katastrof. Ord som skilsmässa, impotent gammal gubbe m.m. snurrar runt i skallen på mig, eftersom det kanske snart gäller även mig om ingen bättring sker snart. Jag har läst om detta, att detta kan hända prostatitsjuka. Har någon av Er något tips att dela med sig av? Fungerar Viagra eller Cialis? OM man nu någon dag blir botad från skiten, kommer sexlivet tillbaka?
Från den 29 januari 2003. Jag är en kille på drygt 20 år som har haft detta nu i snart ett halvår. Det är dock ganska lindrigt för mig och jag har mest problem med urinering, jag måste gå på toaletten nästan hela tiden, åtminstone känns det så. Min fråga till alla er meddrabbade är således: Är det verkligen någon som känner till någon som blivit frisk från detta och i så fall hur bra? Är det tillbaka till det normala igen eller är det så att man känner sig någorlunda bra under omständigheterna och nya levnadsvanor? Jag skulle vara mycket tacksam för svar, jag är glad att vi är flera därute...
Telefonsamtal till ISOP den 7 februari 2003. Jag såg i en artikel i Hemmets Journal att ni håller på med kronisk prostatit. Jag är 80 år och har haft kronisk prostatit i 48 år. I TV-programmet Fråga doktorn var det för ett tag sedan ett par frågor om den här sjukdomen. Av svaret tror jag de flesta fick intrycket att den här sjukdomen inte är något större problem. Doktorn sade bl.a. ungefär "att det inte är livshotande för den som drabbas". Hon skulle i stället ha sagt "att det är en sjukdom som kan ta hela livet och livsglädjen ifrån den som drabbas". Jag har ingen dator, men jag skall säga till på biblioteket att dom hjälper mig att titta på er hemsida.
Från den 12 februari 2003. Hej! Tack för en bra hemsida. Mina problem började i oktober förra året under ett par veckor och försvann sedan, för att sen komma tillbaka igen. Nu har jag haft problem i ett par tre månader med "känningar i penis", smärtor i pung och bäckenbotten som kommit och gått. Inga problem med att urinera. Var hos läkare i december och hade en ömmande och "svampig" prostata. Har ätit Ciproxin (500mg x 2/dag) sedan den 23 december. Det har blivit bättre och nästan alla de ovanstående problemen har försvunnit (nu endast små känningar). Inbillar mig att det började bli bättre när jag började sova på en elektrisk värmedyna. Men sedan ett par veckor har jag fått klåda i stjärten och smärtor inne i ändtarmen som kommer och går som små hugg nästan. Har detta fortfarande med prostatiten att göra? Har någon av er blivit hjälpt av Ciproxin? Tacksam för om ni delar era erfarenheter med mig.
Från den 19 februari 2003. Hej! Jag har följt era historier anonymt och jag är också drabbad av denna "djuriska" åkomma. Min fråga är. Jag har sökt över alla jordens webbsidor (Dimitrakov m.m.) och inte träffat på någon som har blivit botad. Är det repet som gäller?????
Från ett brev den 17 februari 2003. Tack för din fina artikel i Hemmets Journal. Det känns så befriande och skönt att någon annan förstår hur jag har haft det i över 30 år. Som du så har jag varit genom hela sjukvårdssystemet men också som du fått väldigt lite förståelse både här i Sverige och under de åren jag bodde i England. Jag är nu på väg att bli sjukpensionär efter många symtom och samma problem som du nämner på hemsidan. Kronisk smärta är tydligen en gåta som inte intresserar så många i den medicinska världen för att "den är tjatig". Då heter det "ont i själen" trots att man kan peka exakt på var smärtan sitter. Just nu jobbar jag med en svår depression, som orsakas av smärtan och de mycket hårda kraven på mitt arbete. Jag har en bra läkare och en mycket förstående fru och familj, men man blir väldigt isolerad. Jag vill också tacka dig Lennart för allting som du har gjort, för att dra uppmärksamhet till denna hemska sjukdom.
Från ett mail den 21 februari 2003. Hej! Mina problem började vid ungefär 15 års ålder. Jag visste det inte då, men idag vet jag att så är fallet. Mopedåkning vintertid förvandlade mitt liv till en enda lång ström av penicillin och värktabletter, plus all värk och socialt lidande. Konstiga flytningar och sveda vid urinering var de första symptomen. Konstig värk och underliga känslor i kroppen följde i rask takt. Första kontakt med läkare togs därför inte förrän vid ca 18-20 års ålder. Detta hände under rekryten och läkaren trodde jag simulerade och ville skicka tillbaks mig med lite Panodil i fickan. Efter en mängd påtryckningar konstaterades prostatit och jag fick Lexinor. Två veckor senare var jag faktiskt frisk, detta är den enda gången som penicillin hjälpt mig. Sedan under de följande 15 åren har det följt div. penicillinkurer, inflammationshämmande medel utan något som helst resultat. Jag tvingas använda Vulcanshorts, den typen idrottare använder vid ljumskproblem, för att hålla mig tillräckligt varm från augusti till april för att kunna leva ett hyfsat normalt liv. Det värsta vid sidan om värken är den personlighetsklyvning man utsätts för när värken kommer. Allt blir bara meningslöst och svart, livet känns meningslöst och man får kämpa för att hålla tankarna på rätt väg och inte göra något drastiskt. Har varit hos en Urolog men eftersom jag inte hade några problem att urinera fanns det inget att göra enligt honom. Efter så många kurer med penicillin har magen upphört att fungera, konstant magkatarr och Losec som följd av detta. Jag tröttnade på att stånga mig blodig mot konventionell sjukvård och sökte därför hjälp hos en Homeopat. Han kunde hjälpa mig att bli frisk till ca 60-70%. Dock återkom allt, värk sveda och psykisk elände vid minsta kyla. Har ibland fått tala med någon förstående läkare som ordinerar tillräckligt med starka värktabletter för att kunna sköta mitt jobb och för kunna umgås med min familj. En familj som får utstå plötsliga humörsvängningar i form av depressioner och aggressiva uttalanden utan att varken de eller jag förstår varför. Ni som nu tror att jag har psykiska problem vet inte ett smack om hur det är att leva med denna sjukdom. Ni kommer heller aldrig att förstå om ni inte själva blir utsatta för det. En liknelse, för att ni skall få ett hum om hur det känns, är att gå omkring med en känsla som påminner om när någon tar tag om båda testiklarna och klämmer till rejält. Och det är bara början.
Från den 27 februari 2003. Mina smärtor består i sveda till och från vid vattenkastning, värk i testiklar, lår, trötta leder från midjan och neråt, tjock klistrig sperma, torr rödaktig hud kring penis/testiklar. Rödaktigheten har funnits med från början samt det vanliga springet mer eller mindre på toa. Det enda som lindrar mina problem är massage, som jag själv försökt mig på i mer eller mindre desperata försök. Ibland har jag blivit väldigt bra någon dag efter eget försök till massage, men det går alltid tillbaka. "Urologitöntarna" här i Göteborg tycks inte veta vad massage är. Fick Ciproxin utav Dr. Claes Göran Bratt i ganska hög dos under lång tid i 6 veckor innan han försvann. Det hjälpte en hel del fick och bl.a. igång strålen efter ca 4 veckor. Trimetoprim är en annan medicin som mina testiklar reagerar väldigt bra på de första 3-4 dagarna. Värken försvinner och svullnaden går bort, men kommer tillbaka. Tyvärr gav Dr. Bratt eller någon annan mig aldrig massage i kombination med antibiotika, vilket jag tror hade varit optimalt. Men sen försvann ju han ur bilden när dom tog hans licens. Och nu verkar det ju som man får dra till Bulgarien för att få någon hjälp överhuvudtaget. Några erektion/lust besvär har jag egentligen inte.
Från den 2 mars 2003. Mina symtom är ständig kissnödighet, ont i scrotum, ont i perienum, ont i ryggen, ont i låren, ont i rectum, obehag efter ejakulation, illamående och frossa. Jag tror att man inte ska fokusera så mycket på vilka bakterier det kan vara frågan om, vad spelar det för roll om man ändå inte kan döda dem? Nej, försök istället leva med det, ändra livsstil och se framåt. Man fungerar inte bra om man gräver ner sig. Hur svårt det än kan vara. För smärtdagbok, se hur utvecklingen är, gläds åt framsteg och försök ta tag i motgångar. Det är lättare än man kan tro... Jag har lyckats bearbeta min situation och klarar nu av att leva med sjukdomen tack vare symtomdagbok.
Från ett brev den 6 mars 2003. Min urolog ville prova att behandla min kroniska prostatit med TUMT. En förutsättning för denna behandling var att urinen skulle vara fri från bakterier. Genom kontroll genom urinodling och behandling med antibiotika (Amimox och Trimetoprim) var det OK efter 3 kurer. Behandlingen med TUMT skulle utföras på Örebro Universitetssjukhus och innebar att prostatan under 1 timme skulle värmas upp till 41 grader (vid prostataförstoring är temperaturen 48 grader). Då temperaturen nådde 40 grader drabbades jag av "hemska" smärtor. Smärtorna var en blandning av trängningar och värk. Temperaturen sänktes då till 39 grader, men smärtorna kvarstod och behandlingen fick avbrytas. Urologens slutsats var då: "Att TUMT-behandlingen inte passade mig"! Jag fick rekommendationen att fortsätta med värktabletter (Dexofen) och vid behov även antibiotika. Första urineringen efter behandlingen "misslyckades", men efter ett par lättöl så lyckades jag få igång strålen. Hoppas bara att jag inte blir sämre än förut av behandlingen?
Från den 8 mars 2003. Kan ni rekommendera någon läkare/urolog i Stockholm som tar detta med prostatit på allvar? Den sista urologen jag träffade sade att jag skulle utöva sex oftare och inte tänka på det så mycket. Jag har haft åkomman under ca 3 års tid nu.
Från den 11 mars 2003. Vänner! Får någon
av er, i samband med prostatitlika besvär, närmast
en ömhet (neuralgi?) i benen och i huden, kalla fötter och ett kasst allmäntillstånd?
Ibland kan i mitt fall detta dominera framför smärtan i perineum. Helt
obegripligt. Har ibland funderat över en låggradig inflammation som sprider
sig till nerver i bäckenet, där är det ju ganska trångt.
Från den 26 mars 2003. Kronisk icke bakteriell sädesblåsinflammation är nästan samma sak som kronisk icke bakteriell prostatit. Skillnaden är då att inflammationen sitter i sädesblåsorna i stället för prostatan. För övrigt så är alla symptom desamma. Lika svårbotlig m.m. Nu till min fråga. Är det någon som är insatt i just ämnet "sädesblåseinflammation"? Kan det ge sterilitet? Mina symptom är i alla fall smärtor och irritationskänslor i buken vid sädesblåsetrakterna och kan även kännas bak mot ryggen. Ytterligare symptom är flytningar, trådig och klumpig sädesvätska med olika grumliga områden. Ibland tar det en liten stund att komma igång när man ska kissa. Oftast när jag varit kall. Det kan även kännas "trögt" för sädesvätskan att komma ut om man ej har haft utlösning på en längre tid. Jag har haft mina besvär i över ett år och jag går nu på behandling med Celebra 50 mg och Trimetoprim 160 mg. Är det någon som vet om det är "rätt" sorts mediciner jag får? Kanske någon annan medicin hjälper bättre? Jag har hört att icke bakteriell prostatit/sädesblåseinflammation faktiskt oftast beror på bakterier. Men min urolog sa att så inte var fallet. Ska jag lita på honom? Han är professor inom urologi på Linköpings Universitetssjukhus och ska visst vara en av dom bättre i Sverige.
Från den 26 mars 2003. Hej! Jag mådde bra förra sommaren. Men efter att jag skrivit en tenta i slutet av sommaren så blossade sjukdomen upp igen (kyla, stress och muskelspänningar). För två månader sen var jag i princip symptomfri i en vecka, men var dum nog att dricka alkohol och gå ute i minusgrader. För att lindra smärtan tycker jag att Aspirin fungerar hyfsat bra. Tyvärr kan man inte hålla på att äta dem för mycket p.g.a. dess biverkningar.
Från den 27 mars 2003. Hejsan, såg denna sidan idag och tänkte att jag skulle ställa några frågor. Innan jag ställer frågorna tänkte jag skriva min historia. Min prostatit blev diagnostiserad vid 20 års ålder men jag vet idag att den startade mycket tidigare. Jag kommer ihåg att jag runt 18 års ålder hade problem med att kissa och smärtor i magen m.m. Jag hade också under tidigare ålder ofta öroninflammation. Jag provade i början olika pencillinmärken som jag inte kommer ihåg namnet på. Detta pågick i ett halvår. Efter detta halvår fick jag träffa en urolog i Göteborg. Med 2 timmars väntan fick jag sedan träffa honom i 10 minuter. Det bestod av ett snabbt pill i baken och sedan att - penicillin hjälper inte! Du får lära dig att leva med det (ungefär). Efter dom orden fick jag också en lapp där det stod råd. Sittbad, te m.m. Detta oförstående gjorde att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Under denna tid av penicillin tog det slut med min flickvän, jag tappade kontakten med många av mina glada/festande kompisar, min vikt och kondition åkte i botten och allt detta gjorde att jag psykiskt inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag skickades då till en psykiatriker, där en Zoloftbehandling startade. Min smärttröskel blev förvånansvärt hög efter ett tag. Men vinter 2001/2002 blev det för mycket. Till slut så uppsökte jag dock läkare igen för att bli sjukskriven så att jag kunde få pengar från sociala. Jag berättade om mina smärtor och min prostata. Tester togs men dom visade ingenting så det blev den gamla visan igen med "Psyk tabletter". Jag gav tabletterna 4 veckor för att se om någon skillnad skulle uppstå. Ingenting hände och mitt tillstånd blev så dåligt, att jag en morgon utan någon sömn på 24 timmar bestämde mig för att jag skulle få en riktig god sömn. Jag tog ett ANTAL sömntabletter och lade mig. Efter mycket om och men så vaknade jag 24 timmar senare på sjukhuset. Då med en vikt på 49 kilo. Här blev jag inlagd på psykiatriska avdelningen. Efter många psykologsamtal har jag nu fått upp lite hopp och fått lite mer förståelse från anhöriga, men smärtorna finns kvar. Jag har nu köpt och testar Cernitol. Får se om det hjälper. Så till mina frågor. Jag har ett bakvänt erektionsproblem som jag undrar om andra har. Min penis blir stenhård (går inte att rubba en millimeter) och känseln är näst intill obefintlig. Den har alltid varit så men jag har väldiga problem att få utlösning Det kanske kan uppfattas som bra att jag kan hålla på länge, men jag trodde att det skulle va skönt också! Ollonet är också ofta rött/blått och ser torrt och irriterat ut. Jag får också väldiga mängder flytningar när jag blir sexuellt upphetsad. Någon mer som har detta?
Från den 27 mars 2003. Hej! Jag lider verkligen med dig. Jag har själv haft skiten i snart tre år och har nog prövat allt som finns att pröva. Har tappat kontakten med vänner och folk som stod mig nära p.g.a. sjukdomen. Jag vet att jag inte kan säga att "ja det kommer att ordna sig" precis som läkare och alla andra man vänder sig till säger. Men jag ville bara säga att jag är en ung kille på 24 år i exakt samma situation och förstår vad du menar. OM du känner att skriva eller prata om det får du väldigt gärna skriva till mig. Jag tycker i alla fall själv att det lindrar lite ibland när man pratar med människor i samma situation. Och jag hatar denna sjukdomen mer än allt.
Från den 28 mars 2003 Min farsa har haft bakteriell prostatit 3 ggr i sitt liv, och lyckats bli av med skiten varje gång. Nu har jag fått samma sak, men dagens antibiotika rår inte längre på mina bakterier p.g.a. resistens. På senare år fick farsan prostatacancer och har nu opererat bort den. Det är troligt att det även kan drabba mig då man tror att det är ärftligt.
Från den 28 mars 2003 1988 fick jag väldigt ont i testiklarna i augusti månad. Efter 6 veckor utan att värken gått över kontaktade jag en urolog som kände på testiklarna samt min prostata och sa att det var mycket svullen. Prostatainflammation var beskedet jag fick. Jag fick rådet att värme samt utlösning ofta skulle hjälpa mig. Min urolog höll på den tiden att testa hur Allopurinol påverkade prostatainflammation så jag blev erbjuden att vara med i testet. Efter ett antal månader med återbesök var tredje månad med prostatamassage samt urinprover och blodprover samt Allopurinol 600 mg per dag, försvann mina symtom. 1996 i Augusti kom problemen tillbaka. Motvilligt skrev min företagsläkare ut en remiss, med kommentaren att det finns inget dom kan göra för dig. Under väntans gång försvann mina symtom återigen. 2002 i Augusti kom misstaget som helt ruinerat mitt liv. Jag badade med barnen i tjocka kortbyxor eftersom jag inte hade badbyxorna med mig denna dag. Efter 6 timmar bytte jag om till torra kläder. Dagen efter började jag kissa flera gånger i timmen. Ytterliggare några dagar senare kom smärtan tillbaka med en sån kraft, som jag aldrig tidigare upplevt. Vid
mitt senaste samtal med min urolog frågade jag om bakterierna kunde sitta i förkalkningarna.
Då fick jag till svar att det kunde vara så men att få bort dom är i princip
omöjligt. Skall jag åka utomlans för att få hjälp frågade jag. Nej det
kostar bara massa pengar. Försök inte tänka på detta hela tiden och lev som
vanligt. Känns som livet är slut
vid 35 års ålder! Som jag förstått av hemsidan är det inte någon som
blivit av med åkomman, eller vad man nu skall kalla detta för?
Från den 4 april 2003. Hej! I mitt fall brukar besvären börja med prostatalika smärtor (uretra, symfysen). Själv läkare så jag smäller till med Tarivid och sedan Dalacin. Tycker det lättar, men sedan kommer en period av smärtor och golfboll i rectum, konstigt nog lokaliserat vänster. Jag har en teori att det rör sig om avstängda vesikler (har tidigare haft blod i ejakulat), där det är svårt att dränera infektion, eller så är det något autoimmunt. Det nya är att jag fått ryggsmärtor. Känner någon igen sig och har samma teorier? Såg att några kineser dränerar samt sprutar in antibiotika i vesiklerna (sädesblåsorna kan kommas åt via perineum, området bakom scrotum). Trots att jag har en viss akademisk position och kontakter är det inte helt lätt att lösa detta i den svenska sjukvården. Tror att sädesblåsornas (vesiklernas) roll är underskattad. Urologen palperar prostatan och säger att det är OK medan smärtan kan komma från dessa. Tom veterinärer har koll på detta. I avelsnäringen! Tjurar får vesikulit som sätter ner spermiekvaliteten och den ekonomiska avkastningen av en "redig bull". Vi hörs. Hälsn
Från den 4 april 2003. Har du provat Tarivid. Jag började två månader med Ciproxin - hjälpte lite. Sen Doxyferm i tre veckor - problemen kom igen. Efter att ha provat Tarivid 400 mg två gånger om dagen i två veckor blev jag mycket bättre, och nu efter tre veckor känner jag nästan igenting. Har övertalat min läkare att få fortsätta minst en månad till så att jag har gjort så mycket som möjligt. Jag äter även Xatral.
Från den 17 april 2003. Jag har funderingar runt prostatit och smärta. Jag har väl haft lite bekymmer i 20 år ungefär. Men jag har inte kopplat ihop prostatit och smärta. Det har svidit, jag har fått springa på toa, lite ömt har väl varit smärtnivån. Nu drabbades jag av ett njurstensanfall. Anfall är ordet. Sen fortsatte det med smärtor som var fasansfulla. Under pungen, nederdelen av buken - runt blåsan, och mest på vänster sida av blåsan. Jag kunde inte sitta. Jag trodde att det var rester av "njurstensgrejset", men en läkare gissade på prostatit. Det kan jag nog köpa eftersom smärtorna stämmer med vad jag läst på ISOP:s hemsida. Men kan en prostatit ge så infernaliska smärtor? Och vid vänster sida av buken - vid blåsan sådär. Kallsvetten rinner och jag blir svimfärdig när det kör till. Ger prostatit tarmsmärtor? Det lättar lite om jag tömmer blåsa och tarm. Att något kan göra så infernaliskt ont! Jag får nu 10 dagar Ciproxin och sedan 2 veckor Bactrim. Men vad gör jag åt smärtorna? Urologen som gjorde cystoskopi och inte såg nåt tokigt, sade att prostatit kunde han inte mycket om! Är det någon som känner igen sig när det gäller smärtorna? M.v.h. K-E. PS. Tack för hemsidan - toppjobb! Från den 29 april 2003. En lidandets historia. Jag har nu haft förförliga smärtor i sex veckor, smärtor så att jag har varit en följetong på akuten. Efter njurröntgen, cystoskopi, tre olika sorters antibiotika, smärtstillande, försök med inflammationsdämpande, biverkningar, allergireaktioner, tycker läkarna på kirurgen att jag är färdigutredd. Inga bakterier i urinen. Jag har smärtor runt urinblåsan just nu så att jag är svettig. Jo att det är en prostatit tror jag, men dessa smärtor runt urinblåsan? Övriga besvär stämmer med ISOP:s beskrivning. Olika läkare varje gång och ingen som kan. Jag fick dem att ge mig en kortisonspruta. Jag brukar må bättre vid pollensäsong och kortisonspruta. Jag har diagnosen Bechterew - en reumatisk sjukdom som mest ger sig på ryggen - den ger också prostatit. Min tanke var att det kanske är en reumatisk inflammation? Jag har ju en annan tanke är att jag ofta blir irriterad efter samlag. Vi har varit gifta i 20 år men jag blir ändå irriterad utan kondom. Varför? Urinrörskatarr ska ge smärta runt urinblåsan men så här dj-t? Den kan också ge prostatit. Jag är ett stort???? och jag fixar inte smärtan längre! Olycksbröder, är det någon som känner igen sig med en dj-sk smärta?? Ska jag nöja mig med diagnosen prostatit eller? Så här mitt i natten med smärta i njurstensklass runt blåsan så börjar jag tänka alla mörka tankar. Är det så här att ha prostatit? Snacka om att känna sig övergiven av sjukvården! Från den 24 december 2004. Det
är ett år sen jag skrev senast. Året har gått hjälpligt. Jag är väl
80% frisk. Jag jobbar heltid. Men visst, lite besvär mest hela tiden.
Lite smärtor, klarar inte kyla, smärta vid erektion, springer på toa.
Men livet funkar ganska bra. Jämfört med hur det var för 1½ år sen
så är det ändå skapligt. God jul och så smärtfritt det nu går är
det jag önskar er alla!
Från den 18 april 2003. Hej! Mina största problem är erektionsproblem och för tidig utlösning. Har inte ont men har täta urinträngningar. Är det någon som vet vad man kan göra åt de två förstnämda problemen? Har haft de här problemen i 3 år!
Mail från den 28 april 2003. Hallå Lennart. Vi pratades vid för ca 2 månader sedan. Hoppas att det är bra med dig. Här har det blivit bättre, men inte helt bra. Har nu gått på Ciproxin i ca 9 veckor och var idag hos en urolog som heter Björn Holm i Helsingborg. Jag blev väldigt chockad efter besöket, för det enda han sade var att jag hade prostatit och att vissa kunde ha det mer eller mindre hela livet och att andra hade kanske lite till och från. Jag fick inga råd mer än att jag skulle ta varma bad och klä mig varmt + att jag fick utskrivet något som heter Celebra, som är en antiinflammatoriskt och smärtstillande medicin. Mitt omdöme om honom är alltså inte det bästa. I dag äter jag Cernitol, linfrökapslar, C-vitaminer och dricker tranbärsjuice. Har du något annat att rekommendera? Hör gärna av dig.
Från den 2 maj 2003. Hej jag har haft prostatabesvär i snart 5 år och varit hos flera läkare. Jag har fått antibiotika och antiinflammationsmedicin som Voltaren och liknande. Mina besvär har kommit och gått med åren. Har oftast haft besvär med att kissa och att det gör ont i underlivet och känns svullet. Nu på sista tiden känns hela området kallt ibland, och ibland varmt speciellt i pungen typ runt testiklarna. Jag har stått ut med smärtan och obehagen i flera år, men det som bekymrar mig nu är att känseln i min penis är väldigt nedsatt och att mina besvär rent allmänt blir värre efter en utlösning och kan bli ganska akuta i flera dagar tills det lugnar ner sig något. Läkarna har undersökt urinblåsan och tagit prover, ultraljud m.m. och säger att jag får leva med dessa besvär och att den minskade känseln i penis bl.a. beror på att prostatan gör så att nerver kommer i kläm och stör hela omgivningen där nere. Undrar om ni också har minskad känsel och känner viss svullnad eller känner kallt och varmt där nere. Och om besvären verkligen kan bli värre efter en utlösning. Hoppas ni svarar. Från den 14 oktober 2004. Hej! Har haft magbesvär i ca 5 månader nu som består av magknip nästan varje gång jag har ätit, ständig värk i högra nedre delen av magen och gör ondare när jag anstränger mig. Just nu äter jag ingen medicin, det var nog nästan ett år sedan jag åt antibiotika eller inflammationsdämpande senast. Förut fick jag problem med magen i samband med medicinkurerna, men nu har jag liknande besvär utan att äta någon medicin. Tror jag har förstört magen och tarmarna av allt medicinätande. Har ätit inflammationsdämpande och antibiotika till och från i 6 år. Nu när vädret har blivit kallare känner jag av min prostatit allt mer men vågar inte börja någon behandling p.g.a. magen.
Från den 9 maj 2003. Hej! Är 23 år och fick för cirka 2 månader en prostatit i samband med en klamydiainfektion. Klamydian är nu borta (enligt test), men problemen med prostatan kvarstår med kraftig ryggvärk, ljumskar etc. vilka kom tillbaka då jag slutade med antibiotikan. Läkaren jag har gått till har skrivit ut en 4 veckors kur med Tarivid 200 mg 2ggr per dag, som jag började med den 8:e maj. Är det någon som vet om jag ska kräva att få 2x400 mg istället, eller har någon här erfarenhet av att det räckte med 200 mg? Av samma tjej fick jag även Herpes, lagom roligt. Jag undrar om det bör påverka valet av medicin etc.? Jag kom ej på tanken att informera läkaren om det som skriv ut min Tarivid. Har ni några tips? Är tacksam för snabbt svar (även på frågan om Tarivid). Ser fram emot ert svar.
Från den 11 maj 2003. Hej! Läste om ett fall på denna hemsida, där patienter blivit bättre efter behandling med antibiotika intravenöst vid bakterieframkallad inflammation. Jag skulle vilja ha adress till den behandlande läkaren i Bulgarien. Jag är en tjej som haft njur- och urinvägsinflammation i 3 år utan att få hjälp. Ville gärna pröva detta så jag tiggde min läkare om att få provbehandla med antibiotika intravenöst och kände efter 2 behandlingar att det lättade men vägras nu att få fler behandlingar? Tyvärr har läkare i Sverige väldigt dålig koll på kroniska sjukdomar i urin- och njurvägarna. Vad gör man när man inte får hjälp. Jag har fått köpa antibiotika från utlandet, men tabletterna håller smärtan bara på en nivå så jag förstår att intravenös behandling har bättre effekt och kommer djupare in i vävnaden. Tack än en gång för denna hemsida, nu vet jag att jag inte är ensam om att kämpa. Har varit sängbunden av dessa smärtor i 3 år utan att läkarna bryr sig! Med hopp om hjälp.
Från den 12 maj 2003. Hej på er! Har haft prostatit i snart 1 månad. Mina smärtor är lite skumma och det finns ingen/eller liten stringens i dem. I bland är jag helt OK för att några timmar senare bli kissnödig ofta och har ont under pungen och ibland i kulorna. Fick som träningsverk i några dagar på insida av lår, men de är nu borta. Är det så här det funkar? Har talat med 3 olika personer som alla "har" detta, men bara ibland. De verkar ju som om de flesta får problem, men att de sedan försvinner för att sedan komma tillbaka. I vissa fall tar det flera år innan de dyker upp igen. Stämmer detta? Har också fått senaste tiden som liten "frysningar" på morgonen, dock har jag ingen feber. Vaknar vid 5-6 och känner mig lite febrig (för att jag fryser), men har sen 36,6 i temp. Jag är rädd som attans för detta och har sedan jag fick det gått ner 6 kilo p.g.a. av ångest. Någon som kan hjälpa här? Förmodligen är ångesten svaret på mina "frysningar". Är det meningen att man ska tänka på detta 99% av sin vakna tid? Äter Cirpoxin sedan 2 veckor och det hjälpte helt i början (blev helt symptomfri), för att sedan återkomma igen. Känner mig dock lite bättre nu igen. Snälla svara någon.
Från ett mail den 12 maj 2003. Hej! Jag vill varna för TUMT, en värmebehandlig av prostata som ibland används för prostatit. Detta kan orsaka smärtor som är 10 ggr värre än själva prostatiten. I dag är jag 49 år och har haft prostatitbesvär sedan 18-års åldern. Mellan tiden 1971 och fram till 1994 har jag haft prostatitbesvär till och från, mest under vintern. Har då fått prova de ”vanliga” medicinerna” som Vibramycin, Microl, Naprosyn, Fluanxol, Distalgesic, Lexinor, Ciproxin, Voltaren, Alganex, m.m. 1994 började problemen bli värre, täta urinträngningar och ömmande, degig prostata. Var på Urologen i Skövde där en Urolog föreslog TUMT, då hade jag sådana besvär att jag gick med på det mesta. Enligt läkaren skulle en behandlig av TUMT eventuellt vara bra, metoden togs fram först och främst för förstorad prostata. Behandlingen gjordes i januari 1995 och skulle ta en timma men jag fick avbryta efter 10 minuter pga. starka smärtor. Efter det blev prostatiten något helt annat, jag hade ständiga smärtor. Då föreslog Urologen att jag skulle fullfölja den rekommenderade tiden 1 timma med den skillnaden att jag skulle ha ryggmärgsbedövning (Spinal) under behandlingen. Efter behandlingen mådde jag jättedåligt, det var helt stopp i urinröret. Jag var inlagd flera dagar och jag fick kateter. Trots flera försök kunde jag inte vara utan kateter utan fick ha katetern i 12 dagar plus då att smärtorna var enorma. Efter detta så sökte jag desperat efter hjälp, nu var det ju inte prostatiten utan värmebehandlingen som orsakade dessa hemska smärtor. 1995, då detta hände var en tid då det började byggas upp smärtkliniker i landet. Jag åkte runt på olika sjukhus, ( Skövde, Jönköping, Borås, Falköping, Sahlgrenska och Östra i Göteborg) till urologer och smärtläkare utan att få hjälp, provade massor av olika sorters mediciner: Lexinor, Fortalgesic, Voltaren, Distalgesic, Dolotard, Ciproxin, Saroten, Mianserin, Andapsin, Tegretol, Doloxene, Cipramil, Stilnoct, Nobligan, Paraflex, morfin och Losec för magproblemen som också kom i denna oroliga tid. Imovane för att kunna somna trots svåra smärtor. Provade även på Akupunktur, vattenblockader, TNS. Jag har säkert glömt någon medicin Även min fru försvann under denna tid, vilket jag inte kan klandra henne för, jag var inte speciellt rolig vilket jag varit innan, en glad och spontan kille. Jag slutade arbeta 1995 efter 20 år på ett jobb som jag trivdes jättebra med. Även arbetskamrater och vänner försvann, den ena efter den andra. Diagnosen fick jag ställa själv efter mycket läsande. Jag har en nerv som ligger och signalerar smärta och denna nerv ”brändes” antagligen sönder vid TUMT-behandlingen. I dag har jag enbart kontakt med Smärtenheten i Jönköping, där jag för 2½ år sedan fick ett erbjudande att prova METADON. Det förändrade mitt liv dramatiskt, smärtorna blev betydligt mindre och idag lever jag ett hyfsat liv åtminstone om man jämför med innan Metadonet. Jag fick TUMT-behandlingen godkänd som behandlingsskada och det har kostat Landstingets Försäkringsbolag 1,5 miljoner kronor. Den uppfattning som jag hade 1997 då ärendet behandlades i Patientskadenämnden var att på KSS Skövde gjordes inga fler TUMT på prostatitpatienter. I Jönköping köptes aldrig apparaten in p.g.a. tvivelaktiga resultat. I dag har Jönköping apparaten och den används tydligen också vid prostatitbesvär vilket jag tycker är på gränsen till kriminellt. Slutsats: Enligt mina erfarenheter skulle jag bestämt avråda från TUMT-behandling. Sedan kanske apparaterna har förbättrats, det vet inte jag, men det är mycket viktigt att värmesonden har exakt rätt längd i förhållande till respektive patients urinrörs längd samt att temperaturen kan kontrolleras exakt, men det är mycket som kan gå fel och får man minsta smärtkänning ska behandlingen avbrytas omedelbart. Detta var en kort sammanfattning av en mycket förödande behandling som förstörde resten av mitt liv. Jag står till tjänst med mer information om det först går genom Lennart Branthle, som har gjort ett jättejobb med sin hemsida. Han är värd all respekt. Hälsningar Anders.
Från den 9 juni 2003 Hej är någon som vet om man bli steril eller hur stor risk det är att man blir steril vid prostatit? Är så länge finns sexlusten kvar som vanligt och sperman ser ut som vanligt. Men övriga problem är jobbiga för honom, våldsamma smärtor vid pung, insidan av låren, måste trycka på för att kissa o.s.v. Det "hugger" i underlivet. Tacksam för snabbt svar! "Orolig flickvän"
Från den 10 juni 2003. Jag undrar om det är många som känner sig "döda" i underlivet" av prostatiten. Jag har både erektionsproblem samt att lusten inte finns där heller. Sen jag fick denna skiten ser penis mer ihopskrumpen ut också. Hjälp, jag behöver verkligen kommentarer från andra drabbade och inte bara läkare som påstår att jag har psykiska problem.
Från den 19 juni 2003. Hej alla! Jag har sett att ett flertal härinne på forumet har skickat iväg prover till Dr. Dimitrakov samt även varit på besök på plats för behandling. Känner ni till någon som har blivit frisk av hans behandling, och kan man lita på provtagningen om man enbart skickar ned den till honom? Fick problemen för något år sen i samband med klamydia från min tjej. Den fick dock ligga och "gro" ett tag innan den upptäcktes och under tiden kom prostatabesvären. Har läst på hemsidan och på forumet att andra har drabbats av prostatit av detta. Jag fick behandling för klamydian med Doxyferm i 10 dagar och sen kunde den inte påvisas. OBS: Har dock aldrig tagit prov på prostatasekret! Har remiss från urolog till KS SESAM enhet. Vet ni vad de gör för tester där (vilka odlingar, tar de odlingar på prostatasekret etc.)? Snälla svara!
Från den 3 juli 2003. Hej! Jag har under en period av tre år lidit av sådana smärtor i urinvägarna som ni beskriver på er IC-sida. Jag har tagit kontakt med olika specialister, även en urolog vid två olika tillfällen och det slutade i dåligt bemötande som vanligt. Jag har också behandlats på smärtklinik, men behandlingen funkade inte. Det enda som funkar är en medicin som heter Tradolan för att lindra den akuta smärtan. Eftersom mitt problem orsakar bland annat smärtor i bäckenbotten så tog jag nyligen kontakt med en ortoped i Stockholm som har bedömt att jag har problem i bäckenbottenmuskler. Behandlingen med kortison och övningar har varit ganska positiv men problemen försvinner inte. Jag tror fortfarande att problemen inte finns i själva musklerna utan i urinvägarna och som jag alltid förklarat för de läkare som jag träffat. Efter det att jag läste hemsidan så förstår jag att denna muskel drabbas också av IC, så det kan vara förklaring till att denna behandling har hjälpt mig. Nyligen, trots behandling, fick jag svåra smärtor och nästan alla symtom som finns på listan på IC-sidan. Jag känner mig verkligen knäckt på grund av det här problemet och på grund av att det är så svårt att få läkarna att lyssna. Jag har försökt att beställa tid hos Dr. Bo Bergman och Dr. Bengt-Erik Carbin. Tyvärr behöver man en remiss från familjeläkaren och eftersom jag redan har träffat en urolog två gånger så tror jag att det kommer att vara svårt att få en remiss till en annan urolog Jag vill tacka er hjärtligt för hemsidan eftersom den har hjälp mig att få bekräftelse på att mitt problem, som jag alltid trott, kan ligga i urinvägarna.
Från den 25 juli 2003. För min egen del så betyder det mycket att kunna ventilera tankar och frågor och att byta erfarenheter med andra drabbade. Just nu så mår jag bättre, men för ett tag sedan (innan jag hittade denna sida) så trodde jag att jag var ensam om detta problem och vissa dagar hade jag ganska så mörka tankar! Som sagt, för min del har detta forum och övriga sidor varit ovärderliga för att jag skulle orka med livets vissa stunder. Jag lovar dig, ett tag så haltade jag fram på grund av smärtorna. Jag låg som ett litet barn i fosterställning på golvet och vred mig på grund av smärtorna. Och ingen hjälp fick man. Inte ens riktiga smärtstillande, men har fått tillgång till det nu. För mig kändes det bättre att veta att jag inte är ensam om denna fruktansvärda sjukdom. Att man kanske tillsammans på något sätt kan få denna sjukdom att bli mer uppmärksammad! Från den 14
oktober 2003.
Från den 31 augusti 2003. Det är nog näst intill samma symptom jag har. Inte nog med att man har ont och en allmän sjukdomskänsla. Den enorma tröttheten också periodvis tär nåt fruktansvärt. På mig har det inte läkt ut än och har haft det i 12 år! Men bra i flera år i olika perioder. Försöker äta sunt, dricker tranbärsjuice (vilket jag tror på mot vad flera andra här).
Från den 5 september 2003. Hej alla prostatitvänner! Jag är 40 år och drabbades av denna åkomma för cirka ett halvår sedan. Jag har haft de flesta symtom som beskrivits av andra här på sajten, i princip dagligen. Är nu besvärsfri sedan tre veckor tillbaka! Först trodde jag att jag drabbats av klamydia men fick negativt på test av detta. Därefter gick jag en månad utan behandling men det blev värre och värre. Därefter har jag i tre omgångar ätit antibiotika under längre perioder utan att besvären gett med sig. Det jag fick var Doxyferm, Ciproxin och Lexinor. Det enda som verkar vara någorlunda effektivt var Ciproxin. För en månad sedan slutade jag med antibiotikan trots att besvären kvarstod. Vad jag ville var att testa med att lägga om mina kostvanor. Jag har slutat med alkohol och tobak (snusade rejält mycket tidigare). Jag har slutat äta kött, dragit ned mycket på socker, salt och fett. Äter mycket mer frukt och grönsaker än tidigare. Dessutom har jag försökt varva ned och inte stressa så mycket i min vardag. Jag vet inte om orsaken till att mina besvär försvunnit beror på kosten, men cirka en vecka efter att jag lagt om kosten så försvann alla mina besvär. Hoppas detta håller i sig och att andra kan få nytta av "min metod".
Från den 17 oktober 2003. Tack för svaret Magnus! Jag känner mig bara så förvirrad över allting just nu. Har bara haft dessa besvären i ca 1 månad nu och känner mig redan totalt knäckt mentalt. Livet har blivit helt upp och nervänt sedan jag fick prostatit. Förstår inte hur jag ska fixa detta?
Från den 29 oktober 2003 Hej! Hittade detta forum av en slump. Verkar som ni killar kan en hel del om detta. Är 27 år och har troligen fått prostatit. Det hela började för 1 månad sen. Jag fick sveda när jag kissade. Läkarna trodde först att det var klamydia och skickade iväg ett urinprov samt att jag fick medicin i förebyggande syfte mot detta. Testet var negativt och samtidigt började svedan sakta avta mer och mer, men plötsligt en natt så vaknade jag av att jag kände ett smärtsamt tryck i urinblåsan, trots att jag tömmer blåsan flera ggr har jag nästan "sprängningsvärk" i området urinblåsa/prostata. Dagarna gick och de kändes som om urinblåsan skulle sprängas trots toabesök. Besökte akuten och som tur var fanns det en urolog som kände på min prostata och sa att den kändes svampig och inflammerad. Jag fick Ciproxin i 3 veckor. Efter ca 5 dagar började jag känna mig bättre och efter 10 dagar var jag i stort sett besvärsfri. Jag åt resten och kände mig hur lycklig som helst efter dag 21. Men redan efter ett dygn började värken komma smygande och efter ytterligare 3-4 dagar ökade den och nu 1 vecka efteråt är jag nästan tillbaka där jag började. Nu är frågan, eftersom penicillinet (vad jag vet) inte har någon antiinflammatorisk effekt, så borde den väl bitit på bakterierna? I så fall ska man begära mer penicillin eller finns det då en risk att bakterierna blir resistenta så fort? Har testat smärtstillande medel av alla slag fast inget hjälper. Står snart inte ut! Från
24 december 2005
MVH Malmögrabben
Från den 23 november 2003. Har hittat denna sida där många av mina olycksbröder verkar husera. Jag har dock blivit lite konfunderad av att många verkar mena att det är spänningar som orsakar smärttillståndet vid prostatit. Har dock svårt att tro att spänningar kan framkalla flytningar samt förändra konsistensen på sperman som hos mig? Jag fick min första prostatitsväng 98, gick med oerhörda smärtor under 7 månader innan jag fick någon som helst hjälp. Hade då ätit Tetracyklin i omgångar samt Ciproxin. Jag fick problemen efter en urinvägsinfektion, gick till kvacksalvare som även kallas för husläkare som menade att det inte var någon fara. Under denna tid spelade jag fotboll i division 3, ni kan ju tänka er hur bra jag mådde när jag väl försökt genomföra ett träningspass. Husläkare undrade efter typ 10:e besöket om jag ville träffa en psykiatriker, jag blev vansinnig, precis som om det skulle hjälpa mot flytningar samt helvetisk värk, samt varför skulle jag, en kille i svängen som i princip aldrig uppsökte läkare helt plötsligt vara i behov av en sådan? Nåväl jag sökte och sökte och sökte, fick till slut napp hos en husläkare som skickade mig till en urolog på St: Göran, han tog spermaprov, men hittade inga bakterier dock sade han att han såg att det inte var OK där nere på dessa prover, antar att det var de vita blodkropparna han menade. Han behandlade mig med Ciproxin utan effekt och då han inte ansåg att han kunde göra mer remitterade han mig till Dr. Bergman på Karolinska sjukhuset. Fick vänta ett antal månader och blev riktigt illa däran. Inflammationen gick bara någon dag innan jag skulle till Karolinska ut i huden runt hela paketet samt i höger ljumske som svullnade ordentligt. Under denna period studerade jag på universitetet, naturligtvis gick inte detta så det blev sabbatsår. Nåväl. Jag var i upplösningstillstånd när jag fick träffa Dr. Bergman, slog näven i bordet och krävde att få bli inlagd. Bergman var otroligt förstående samt lugnande. Jag gick ju på rätt ordentligt om hur less jag var på detta och om hur förstört livet var osv. Dr. Bergman sade lugnande att så var det naturligtvis inte och att alla blev bra till slut från denna åkomma. Anledningen till att jag inte fått hjälp av husläkarna var bristande kunskaper hos dessa. Efter en undersökning skrev han ut antibiotikan Flagyl samt Klacid plus slemlösande brustabletter. Jag kände i princip efter en dag att jag blev 50% bättre än jag varit de tidigare åtta månaderna. Efter en period tog Klacid slut och jag åt endast Flagyl, kände då att jag blev sämre, så slutsatsen blev ju att det var Klacid jag skulle äta. Åt dessa i ca 7-8 månader och var efter detta i princip återställd, livet hade kommit åter. Nu fem år efteråt har jag dock fått en ny släng, flytningar värk o.s.v. Fick tid hos min husläkare som naturligtvis inte hittar något i urinprov förutom en liten förhöjning av de vita blodkropparna, krävde att han skulle skriva ut Klacid vilket han motvilligt gjorde, så nu har jag en månadskur. Dock skrev "snålfan" endast ut 250 mg. Jag åt tidigare 500 mg men känner dock redan nu efter två dagar en förbättring. I morgon måndag är det första jag skall göra att ringa Dr. Bergman på Karolinska för konsultering, troligen kommer väl husläkaren inte att skriva ut någon längre period så jag kommer att boka tid hos Dr. Bergman för recept. Nåväl, my history about prostatit var detta. Anser det vara skamligt hur lite många läkare vet om denna förgörande åkomma. Har inget förtroende för fem öre för husläkare idag, klåpare är vad de är. Men jag har förstått att även vissa urologer kan vara riktigt risiga på denna åkomma. Nåväl, mitt tips till er olycksbröder är att försöka få komma till Dr. Bergman på Löwenströmska sjukhuset som är som jag förstått det någon sort specialist på just prostatit. Har sett här på nätet när man slagit på prostatit, att han föredragit i ämnet på läkarmässor. Är övertygad om att han kan hjälpa er som han hjälpte mig. Tack för ordet....
Från den 8 december 2003. I vilket fall som helst berättade jag min sjukdomshistoria för urologen och han undersökte även testiklarna (läkaren klämde och kände på dom). Efter undersökningen sa han: "Det här är ändhållplatsen för dej. Det finns inget vi kan göra för dig inom sjukvården. Jag gör inget annat än rullar testiklar hela dagarna och jag vet vad du har drabbats av. Jag har minst en kille om dan här med samma åkomma som dej. Du har kronisk prostatit. Du får bli din egen läkare. Kolla på Internet där finns det mängder med människor som har detta problem. Dom verkar sitta hela dagarna och chatta om det där. Somliga rekommenderar att man ska dricka mindre kaffe, andra att man ska ändra kosthållning, du får prova dig fram själv. Hej då !" Vad fan ska jag göra? Än så länge kan jag få upp den och urinera normalt, men finns det inget man kan göra för att få bort smärtan? Smärtan kan ju öka och jag kan ju få fler symptom. Kan inte förvänta mig att någon ska svara på mina frågor, jag har ju läst allt på hemsidan men det var skönt att få vädra alla sina känslor.
Från den 18 december 2003. Har nu ett par dagar suttit oroligt och läst om kronisk prostatit och kronisk icke bakteriell prostatit. Man har tagit ett antal urinprover på sjukhus /vårdcentral, men de hittar inget fel. Inte i blodproven heller. Läste att denna sjukdom är svår att sätta diagnos på. Gått runt nu i snart två veckor med denna skit sen jag senast var hos läkaren. Det har ej blivit bättre eller sämre, förutom att värken i testiklarna blivit lite bättre till och från. Men den är ju kvar. Det svider lite och sticker när jag kissar men har inga problem med att kissa eller så. Men är kissnödig oftare känns det som, eller så kanske det är ren inbillning efter allt jag läst om den här hemska sjukdomen? Har heller inte haft någon feber förutom lite över 37 grader när jag var hos läkaren senast men inte sedan dess. Vet inte vad jag ska göra för de hittar ju inget fel och ska jag gå runt så här i hela mitt liv eller vad kan det vara? Nu när jag inte varit hos läkaren på två veckor så kanske de hittar något? Blir galen av all värk som går mig på nerverna. Är på dåligt humör och trött hela tiden. Sperman ser lite klumpiga ut men det kan ju vara på grund av nått helt annat har jag läst? Det ser ej mer konstig ut än förut. Och bråkar ständigt med min tjej. Vill inte förlora henne på grund av detta. Jag har ju inte fått någon diagnos från läkarna och dem hittar ju inte felet så jag kan ju inte va säker på att jag lider av samma sjukdom som ni. Men symptomen är väldigt lika prostatit. Men borde läkarna då inte hitta felet om jag nu har denna sjukdom?
Från den 23 december 2003. Tja läst lite här nu. Fått precis veta att jag har inflammation i prostatan. Vad är skillnaden mellan prostatit och min diagnos eller är det samma? Är inte så bra på sånt här så tänkte fråga er. Min läkare skrev bara ut antibiotika i 4 veckor och sen lite smärtstillande, som inte hjälpte mycket. Han sa nått om urolog efter behandlingen, men fick aldrig nått nummer vart jag ska ringa eller vem jag skall kontakta efter behandlingen. Läkaren bara gav mig recept och försvann lika fort. Värken är så jävla jobbig. Jag käkar väl medicinen nu i 4 veckor då som läkaren sa. Om jag inte är bra då går jag tillbaka och får kanske testa nått annat då. Men har ju bara ätit medicin nu i ett dygn så får väl vänta och se i några dagar till om man blir bättre. Det är ju inte helt omöjligt?
Från den 28 december 2003. Hej! Min pojkvän drabbades i augusti av akut prostatit och fick behandling för denna. Då PSA-värdet var för högt gjordes det en biopsi och ultraljud på honom. Alla prov var bra och han fick besked om att han skulle komma tillbaka i juni för nytt PSA-prov. För några dagar sedan fick han ont och får springa på toaletten stup i ett. Efter en (snabb)undersökning konstaterades det att han har prostatainflammation och fick antibiotika + råd att hålla sig varm och se till att få utlösning ofta för att hålla detta borta. Nu undrar jag om detta är kronisk prostatit eller bara "känslighet"? Vad är skillnaden? En annan sak som känns konstig är att sperman är brunrödaktig. Tacksam för svar!
Från den 2 januari 2004. Hej olycksbröder! Jag fick för c.a. 5 veckor sedan smärtor i prostataregionen och var på akutmottagningen för smärtorna. Läkaren kände på prostatan som kändes "degig"/"saggig", fick 20 st. Vibramycin utskrivna som ej hjälpte. Återbesökte samma akutmott. 2003-12-30 och fick ytterligare 10 st. av samma sort. Var någonstans i Sthlm:s området kan man vända sig för att få adekvat hjälp under dessa helger? Många mott. har stängt och man blir galen på att gå i sin ensamhet och fantisera det värsta om cancer m.m. Mvh Kjell-Åke 41år.
Från den 5 januari 2004. Hej! Har nyss upptäckt denna hemsida om prostatit. Det är suveränt att sidan finns, den behövs verkligen. Det sorgligaste med allt är läkarnas ointresse/okunnighet om denna sjukdom. Jag vet, har gått igenom många läkarbesök, symptom och konsekvenser som den här sjukdomen orsakar. Jag är nu 49 år och har kämpat med detta i ca. 30 år. Tänkte dela med mej av mina erfarenheter. Kanske kan det hjälpa någon? Allt började med en mycket kraftig akut infektion, 40 graders feber och kraftiga flytningar för att efter( för kort?) behandling med medicin övergå i ett kroniskt tillstånd. Värk, efterdropp, erektionsproblem, ryggvärk m.m. Väldigt jobbigt, inte minst psykiskt. Dom första åren var hopplösa. Har ätit oändliga (år sammanlagt) kurer med Vibramycin, Lexinor m.m. Det har ibland fungerat och blivit bättre/bra för att sen återkomma med full kraft igen. Jag beslutade, med undantag för ev. akutläge, att inte äta mer medicin. Det kan låta korkat, men bästa sättet för mej har varit att försöka vara mycket aktiv sexuellt, trots att det gör ont och är jobbigt på alla sätt. Inte lätt, eller kanske till och med omöjligt för dom med värsta symptomen och knäckt självförtroende, men jag har flera "olycksbröder" i min bekantskapskrets som har samma erfarenhet. Detta funkar säkert inte på alla, men jag har i många år varit bättre och till och med bra i långa perioder. Mvh/ B
Från den 9 januari 2004. Hej. Jag är 20 år och har haft besvär i ca 2 månader och genomgått kurer med antibiotika och inflammationshämmande medel. Mina besvär uppkom efter en kall stund på cykeln tillbaka från gymmet. Mina problem består främst av kallsvettningar, men även av tryck över blåsan. Kallsvettningarna verkar läkarna inte alls veta vad de beror på. Är det någon annan som har haft liknande besvär? Är riktigt less på dessa förbannade kallsvettningar, blir avkyld och dyngsur i skrevet hela tiden. Kanske skulle det hjälpa med att flytta utomlands? Jag är desperat, måste bli av med svettningarna!
Från den 18 januari 2004. Hei,
takk for en god side. Er det noen her som kan tipse meg om noen dyktige og gode
leger i Norge, som virkelig har kunnskap om kronisk prostatitt? Jeg
er trøtt av å møte leger som er udugelige, som ikke bryr seg og som ikke kan
noe om sykdommen. Er takksom for hjelp!!!!
Från den 23 januari 2004. Hej mina vänner. Sitter med samma problem som de flesta läsare, kronisk prostatit. Har läst igenom brev efter brev och konstaterat att symtomen är oändligt många. Hela nederregionen av vår kropp verkar falla isär. Skrämmande att denna sjukdom inte tas på allvar. Kraschade förhållanden och djupa depressioner, svaret är enkelt - FORSKNING. En läkare kan göra bedömningar samt skriva ut medicin, men vad hjälper det om inget hjälper! Endast forskning av denna sjukdom kommer att ge resultat, året är 2004 och man verkar inte veta mycket om prostatit eller ens vilja veta. Nej 8-10 procent av Sveriges män bör vara en grupp att ta på allvar, besvären verkar ju dessutom bli värre med åren. Var ska det sluta för mig? Läste att vissa har problem med urinering och vissa urinerar hela tiden. Konstigt att en sjukdom kan ha så olika symtom?. Jag är en storkissare med en jäkla smärta i penis och pung. Känns som det sitter en nål i ollonet - och den går inte att dra ut. Tidigare har jag haft flytningar och trodde jag hade klamydia eller liknande - men inget. Ja ja vi får väl hoppas att det dyker upp något detta år - håll ut och kämpa på. PS - efter mina läkarbesök hade jag ingen aning om vad jag drabbats av förrän jag surfade in på denna sida, tacksam att den finns. Fick en tidningskopia och antibiotika av läkaren... yippi - DS.
Från den 18 mars 2004. Jag fick för några
dagar sedan hos en urolog reda på att jag har en inflammation i min prostata.
Jag hade då ingen aning om hur illa diagnosen var. Han gav mig en kur
antibiotika på sex veckor och sa att det var allt jag behövde. Kuren består
av först Ciproxin 500 mg i två veckor och sedan följt av Ciproxin 250 mg i
fyra veckor. Efter att ha läst på den här hemsidan har jag blivit rejält skrämd.
Jag är bara 17 år och vill inte ha
hela mitt liv förstört. Mina frågor är: Jag skulle verkligen uppskatta om någon kunde ta sig tid och svara på dessa frågor. Jag börjar verkligen bli orolig.
Från den 21 mars 2004. Hej! Jag är en kille på 27 år som i över ett halvårs tid plågats av svåra smärtor. Har kontaktat 2 urologer. Dessa har varit helkassa (har i omgångar skrivit ut medicin). Jag sökte hjälp väldigt sent (när värken var oerhörd) p.g.a. blyghet. Fick dålig hjälp - små kurer (som jag fick pressa läkaren på). Min aktuelle urolog har gett mig en kur på en månad (90 tabl. Ciproxin). Kanske är allt för sent. Jag vill absolut inte ha kronisk smärta. Lider oerhört. De frågor som återstår för mig om jag har kronisk prostatit eller inte. Och om jag kan bota/lindra min smärta. Din sida har gett mig hjälp, då jag nästan själv börjat tänka i banor av fantomsmärtor och inbillning. Värk längs innersidan av låret är exempel på något som jag tidigare inte kopplade till prostatit. Din sida har upplyst mig 100 gånger mer än mina båda urologer. Jag lider socialt och psykiskt. Har alltid hänvisat till mina smärtor när min familj föreslagit mig aktiviteter (som jag nekat till). Nu förstår jag att det inte bara är jag som varit överkänslig.
Från den 22 mars 2004. Hej! Jag är en förtvivlad 27-årig tjej vars pojkvän har lidit av prostatit i cirka tre år. Han besökte läkare för ett par år sedan, fick diagnosen kronisk prostatit och fick antibiotika som inte hjälpte speciellt mycket. Sedan dessa har det bara blivit värre och värre. Han har bland annat väldigt ont i nederdelen av magen och ryggen och har nu så gott som helt tappat känseln i underlivet. Detta påverkar förstås honom väldigt mycket - både fysiskt och psykiskt. Vi har så gott som aldrig sex eftersom han är orolig, plus att det inte längre känns skönt för honom. Han vågar inte gå till läkaren (trots att jag verkligen ber honom) eftersom han tror att han för det första inte ska kunna få någon hjälp och för det andra att han ska få besked om att han aldrig kommer att bli bra - eller kunna få barn. Jag har förståelse för detta, men vi kan ju inte ha det så här heller. Vad ska jag göra för att hjälpa honom? Hur ska vi hjälpas åt att tackla detta? Han är så förtvivlad - han måste genomgå ett helvete. Jag försöker stötta allt jag kan. Detta påverkar oss så mycket och det är så hemskt att se honom lida så här. Jag hoppas någon kan komma med råd eller tips. Tack.
Från den 29 april 2004. Hej! Skönt att läsa inläggen här på sidan och höra att man inte är ensam med sjukdomen. För mig tog det nästan två år innan jag fick diagnosen. Vägen dit präglades av en rad av antibiotikakurer och läkare som inte visste vad jag hade. Jag blev dock påtalad gång på gång att jag var frisk, då jag inte längre hade speciellt mycket vita blodkroppar efter antibiotikakurerna. Men när jag testade mig igen efter en tid så hade jag åter höga halter av vita blodkroppar. Detta upprepas flera gånger och jag fattade ingenting. Jag visste inte om jag kunde ha sex då jag trodde att detta kunde betyda att jag hade någon form av könssjukdom. Detta skapade så klart en hel del ångest och mina senaste förhållanden har präglats av idel besök till STD mottagningar, trots att någon könssjukdom aldrig kunnat påvisats. Inte speciellt roligt då detta har varit väldigt påfrestande. Dessutom var symptomen i sig tillräckligt jobbiga. Utöver detta är
jag förvånad hur jag i vissa
sammanhang blivit behandlad av sjukhuspersonal, som överlägset förklarat för
mig att de i princip inte vill ha med mig att göra. Jag har känt mig så förnedrad
samtidigt som jag inte kunnat bevisa på något sätt att jag hade besvär.
Till slut så träffade jag en läkare som tog mig på allvar och gick till
botten med det hela. Det var oerhört skönt när någon till slut bara lyssnade
på mig och försökte göra sitt bästa för att komma till bot. Senaste året
har jag haft väldigt lite symptom. Jag vet inte exakt vad det beror på men den
senaste kuren var Flagyl och det är möjligt att det var den som hjälpte.
Från den 5 maj 2004. För mig verkar det mest uppenbara vara en konstant låg feber och ett nedsatt immunförsvar, jag blir fan sjuk hela tiden. Dock har nästan alla former av smärtor och känningar i prostatatrakten helt försvunnit sedan en tid tillbaka vilket bådar ganska gott. Dock skulle jag gärna vilja ha min erektion tillbaka och bli av med febern. I mitt fall verkar mina muskler i bäckenbotten alldeles överspända. Jag hade dubbelsidig bitestikelinflammation för ett år sedan och jag vet att dessa saker har ett samband. Så jag antar att jag har en inflammation, vilket också skulle förklara febern. Problemet är att de urinprov jag lämnade i fjol inte visade några bakterier och att jag nu inte tagit antibiotika på ett års tid utan att det blivit sämre. Vad tror ni, skall jag orka ta tag i detta och försöka få återbesök hos läkaren? Jag har vant mig att leva så här nu och så och det är tokjobbigt att bråka med sjukvården :( Fan... jag är 21 år, det måste ju fasen bara finnas något hopp, annars står jag inte ut med att ha det såhär.
Från den 5 maj 2004. Hej! Var noga med att fråga urologen - när du äntligen får träffa honom - om han anser att det du lider av är ett behandlingsbart tillstånd. Om han svarar ja, vill du givetvis göra upp en ordentlig plan för uppföljningen av behandlingen. Nöj dig inte med en medicinburk och ett "du kan väl höra av dig om du inte blir bra". Nej, boka tid för uppföljning och utvärdering av behandlingen. Om urologen skulle svara att det du söker för inte är behandlingsbart, är det inte mycket att göra. Men du vet åtminstone vem du inte ska gå till igen. Vi som har de här besvären måste bli lite "besvärligare" än vi är idag. Jag själv också. Hör mig ibland sitta som en idiot hos läkaren och säga att "jag har det lite svårt", när jag i själva verket är beredd att hoppa från närmsta bro. Lycka till och ge dig inte!
Från den 10 maj 2004. Hej! Mår för
tillfället skitdåligt! Vet inte vad
jag ska ta mig till? Har haft problem med kisseriet i snart fyra år.
Har tidigare inte upplevt direkta svåra smärtor, men nu helt plötsligt har smärtorna
börjat att expandera och problemen bli för stora. I en månads tid har jag
haft värk i ljumskar, värk i varenda led i hela kroppen, ont i muskler,
speciellt i övre ryggen och i bröstet. Till och från har jag haft värk i
pungen, samt i nederdelen av buken. Detta medför att jag beter mig allmänt
otrevligt mot mina vänner. Har svårt att vara fokuserad på grund av värken
och pratar knappt med min flickvän. Vi har för övrigt inte haft sex under
denna period. Har inga problem med att få erektion, men känner mig inte direkt
sugen. Vad ska jag ta mig till, finns det någon annan som känner
likadant?
Från den 12 juni 2004. Först och främst hej till er alla! Har haft kronisk prostatit sedan 2001 med alla symptom, har inte varit smärtfri en enda dag sedan dess, med mycket svåra smärtor i bäckenbottenmuskulatur, svank, prostata, urinblåsa samt bitestiklar. Idag så fick jag ett brev ifrån min Försäkringskassa, att dom drar in på hela min sjukpeng, detta baserat på vad deras läkare gjort för bedömning. Jag citerar från brevet: "kronisk prostatit är en inflammatorisk sjukdom i prostata och ej prostatacancer. Sjukdomen har en avsevärd komponent av psykosomatisk, sjukskrivning har därför ingen plats som terapi. Arbetsförmågan bör ej betraktas som nedsatt". undertecknat NN kirurgläkare." Jag har genomgått cystoskopi och där konstaterat blödande urinblåsa och urinrör. Så det är inga hjärnspöken jag har, då allt finns dokumenterat. Utöver detta så har jag under denna tid drabbats av högt blodtryck, samt en hög vilopuls på 120. Detta kopplar jag till smärtstressen som är påtaglig varje dag. Då jag är ej vare sig rökare, tjock, dricker alkohol eller har hög kolesterolvärde samt är i 30-års åldern, så tror jag att det beror på det. Vad kan jag göra mot försäkringskassans beslut? Kan jag överklaga det? Ifrågasätta kirurgens uttalande, då de egentligen borde rådfrågat specialist inom urologi? Eller har jag fel? Vore tacksam för råd om hur jag skall gå vidare med detta.
Från den 9 augusti 2004. Jag har haft konstant värk i nedre vänstra delen av bäckenbotten i 1,5 år nu. Tidigare om åren när jag hade denna värk så gav den med sig när jag tog antibiotika och försvann i 1-2 år, innan den kom på nytt, men nu ger den inte med sig längre. Därför undrar jag om jag blivit resistent. Hur får man reda på om man är resistent? Är det ett komplicerat/dyrt test (d.v.s. måste man envisas och käbbla för att få till testet)? Är det vanligt med resistens mot alla antibiotika? Vad kan man göra i min situation? Jag står inte ut med värken längre, är sjukskriven från jobbet och kan inte sitta (har inte suttit ner på ett halvår) och kan bara ligga om jag ligger på ett visst sätt, och även då gör det ont. Så ont att jag sällan får någon sömn. Har provat Ciproxin, Eusaprim Forte, Tetralysal, Doxyferm, Ery-Max. Tacksam för svar!
Från den 12 augusti 2004. Hej! Jag är 22 år och har alltid (ända sedan jag var mycket liten) haft en sveda i urinröret och sveda i nedre delen av magen. Trycket från vad jag tror är prostatan har jag lidit av i ca 1-2 år. Det enda urologerna gjort är att ge mig antibiotika och smärtstillande som inte fungerat. Har undersökt prostatan, tagit bakterieodling och ultraljudsundersökning. I samband med en klamydiasjukdom (tror att det var därför iaf) har besvären försämrats. Nu har jag i princip alltid en stark sveda i nedre delen av magen samt ont i urinröret. Jag känner ett tryck inne från ändtarmen och ibland hugger det till och jag får korta kramper som känns som att det kommer en bit upp i anus. Ibland efter utlösning får jag också en enorm sveda. Kissar ofta och känner mindre när jag har sex. Har läst här att om man har prostatit även kan få erektionsproblem och detta är ett hjärnspöke för mig. Kan inte sluta tänka på det. Vet inte om detta är lämpligt att ta upp i detta forum men har en flickvän som vill prova analsex men jag är rädd för att det kan förvärra min infektion, är det någon som har erfarenhet av detta. Snälla hjälp. Kan tillägga att jag besökt tre urologer som inte hittar fel och ätit många typer av antibiotika som inte hjälpt. Jag ber er som känner igen er eller kan hjälpa mig på något sätt. Vad kan jag göra och vad är det jag lider av? MVH
Från den 17 augusti 2004. Hej! Är det någon som vill berätta om sina erektionsproblem och hur ni kommit till rätta med dem? Någon som prövat Levitra, har hört att det ska vara bra... Men jag vet ju inte liksom av "egen erfarenhet". Behöver lite hjälp, och min man vill absolut inte prata om saken. Tack, Susanna.
Från hemsidan http://netdoktor.passagen.se - Signaturen Anonym från den 12 oktober 2004. Hej! Jag är 34 år och har haft prostatabesvär till och från sedan jag var i 20-års åldern. Senaste året har jag även fått värk i leder och muskler. Jag har varit hos allmänläkare och reumatologer och de hittar inget fel. Det är samma typ av smärta som jag får i ljumskarna vid prostatit. Har någon erfarenhet av att prostatit kan ge värk i andra delar av kroppen och vad har ni då gjort? Mycket tacksam för svar då detta plågar mig! - Signaturen Anonym från den 20 oktober 2004. Hej! Jag har haft prostatit i ca. 1 år. Jag har en konstig värk i fotleder, knäna, lårmusklerna och att jag känner mig mycket mer stel i kroppen än jag gjorde innan jag fick prostatit.
Från den 1 november 2004. Hej Sanna! Fick se den här diskussionssidan idag. Jag blev verkligen glad övar att det äntligen finns en svensk sida om IC! Jag har haft IC i över 3 år. Jag har provat det mesta vad gäller smärtlindring och det enda som har hjälpt var morfin i form av Spasmofen som jag fick för några månader sedan. Har inte provat Trombyl som du skriver om och blev mycket intresserad. Var det din urolog som skrev ut det och hur tar du det? Du skriver att du får det insatt varje morgon...vad menas med det? Jättetacksam för svar. Med vänlig hälsning Eleonor
Från den 7 november 2004. Hej! Har haft trolig prostatit som diagnos under många år. Läkarnas sätt att framföra det, har fått mig att mest jämföra det med snuva. Nu tror jag mig veta bättre. Vilken stadium jag är i kan jag inte bedöma. Fyllde i det amerikanska testet och fick totalt 39 poäng. Jag har haft ont i höger testikel sedan 1968. Efter att ha läst om era symtom, känner jag igen de flesta. I mitt fall har inget smärtproblem kopplats till kronisk prostatit. Enda rådet jag fått är att "rensa röret" ofta. Inte så lätt eftersom jag har erektionsproblem. Viagra har inte fungerat. Skulle vilja testa om någon känner igen sig på följande utveckling. Satt under några veckor kraftigt framåtlutad på en pall i ett varmgarage. Blev plötsligt tvingad att gå framåtlutande och lite åt höger. Ungefär som vid blindtarmsinflammation. Har besökt 2 akutmottagningar men blivit nekad undersökning. Någon som få prostatiten att accelerera vid något liknande? Sist jag hade något liknande åt jag Dalacin i 3 mån, då blev jag bra ett tag. För egen del måste jag leva exemplariskt med kosten. Upplever förbättring sedan jag slutade med öl. Det tråkiga är svårigheten med acceptansen inom vården. Själv måste jag lura till mig medicin, som sedan alltid fungerar. På något sätt fungerar vården, åtminstone i mitt fall, som att det som inte syns finns inte. Hälsningar Olle
Från den 15 november 2004. Hej! Mina besvär började i mitten av oktober 2001. Ont i bäckenbotten, kändes "konstigt" i penis, värk i leder, klåda i anus, spring på toaletten med mera. Gick sedan i ett och ett halvt år på Ciproxin, Vibramycin, Azitromax, Doxyferm, Tetralysal, Tarivid och Lexinor. Ibland tillsammans med Xatral, smärtstillande och vitaminer. Testade också allt annat med bakterieodlingar, varma bad, prostatamassage med mera. Var sedan hos en urolog i våras och slutade efter detta med antibiotika. Sedan dess har mina besvär klingat av sakta men säker till att idag inte längre ha några besvär kvar. Förutom lite klåda "där bak" som dock är minimal nu mot vad den tidigare varit. Har inte ändrat mina levnadsvanor på något sätt. Tänkte bara skriva detta då jag själv aldrig trodde att det skulle försvinna. Det tog nästan två år men nu är det bra. Två väldigt långa år!
Från den 1 december 2004. Hej olycksbröder. Jag har en förfrågan vad gäller antibiotika o.s.v. Till en början har jag haft denna skit i snart 3 år, mina besvär är huvudsakligen ökat urineringsbehov och sämre erektioner. Grejen är att när jag äter antibiotika så försvinner i stort sett mina problem förutom något större behov av att kissa. Men bara några dagar efter det att jag har slutat kommer mina problem åter. Jag har den senaste tiden ätit antibiotika och livet har varit ganska OK, men nu när jag har slutat med antibiotika är livet ett helvete igen. Vad fan ska man göra, ska man behöva äta antibiotika hela livet eller? Är det någon som har upplevt något liknande problem?
Från den 2 februari 2005. Hej
alla. Har just upptäckt denna sida. Tänkte bara bidraga med en positiv
sjukdomshistoria. Har själv haft kronisk prostatit mellan ca 30-45 åren.
Känner igen alla inläggen med urologiska undersökningar - cystoskopi,
njurröntgen, antibiotika av alla de sorter, homeopati och en stor portion
med oförstående läkare och urologer. Ingenting hjälpte mig någonsin.
Livet var kort sagt ett rent litet helvete tills jag av min företagsläkare
en härlig december -96 blev ordinerad ett läkemedel med namnet Fluanxol.
Efter 2-3 veckors knaprande inträdde för mig en markant förändring av
hela min livssyn och alla mina bekymmer försvann som genom ett trollslag.
Detta läkemedel är ett s.k. neuroleptika också verksamt mot psykiska åkommor
av olika slag. Undrar i bland om inte prostatit har
neurologiska-psykologiska förtecken. Är i dag 54 och lever ett mycket
gott liv utan några problem. Lita på att jag tar min tablett varje dag.
Det var min historia - det fungerade för mig. Kan inte svara på om det
var läkemedlet eller den tilltagande åldern som hjälpte mig. Hoppas
att ni alla slipper detta helvete som kallas prostatit. Rolf
Från den 7 februari 2005. Jag är 23 år och den enda undersökning som gjorts är flödesmätning. Skall göra cystoskopi snart. Har ätit ca 5 penicilliner. Bor i Malmö. Fy fan, smärtan dödar mig snart!
Från den 2 mars 2005. Hej! Jag har lidit av detta i snart två år och har en stark sveda i nedre delen av magen, många toalettbesök, sveda i urinrör samt sämre erektion och värk från prostatan. Tror faktiskt att mina besvär beror på muskelspänningar. Jag baserar detta på att jag inte alls känner någon skillnad vid värme eller kyla, ingen penicillin eller smärtlindrande verkar ett dugg och att problemen känns lite bättre efter att jag gjort så kallade avslappningsövningar eller tagit det lugnt. Känner någon igen sig och vad tror ni? Nu undrar jag om detta med triggerpunkter, har läst AHIP men där står det ju inte alls utförligt hur man hittar dem. Skall man spänna magmuskulaturen när man letar och hur letar man, har försökt känna igenom magen men utan resultat. Undrar också över det här med stretching, någon som provat och blivit bättre? Undrar också om någon provat akupunktur? Mycket tacksam för svar, jag vill ha mitt gamla sexliv tillbaka. Något annat som jag haft problem med sedan jag fick skiten är för tidig utlösning, kan detta ha med prostatiten att göra? Många frågor nu men som sagt blir jag mycket glad om någon vill hjälpa till.
Från den 3 mars 2005. Hej! Tur att det finns något forum där man kan få ventilera sina problem och få ta del av andras erfarenhet. Har haft en bitestikelinflammation troligtvis under flera år utan att direkt tänkt på den. Har alltså inte haft ont i själva pungen. Däremot har värken funnits i nedre delen av ryggen - höfterna och jag har sökt läkare många gånger utan resultat. Jag har även ledvärk i armbågar och axlar. Fick konstaterat under vintern -04 att jag hade inflammation i bitestikeln då det plötsligt började göra ont i urinröret. Det kändes som om några droppar låg kvar i röret och hela tiden irriterade, både dag och natt. Har fått besked av läkare att de inte kan göra så mycket. De tror inte att prostatan är inflammerad. Har inte haft problem med urinträngning eller liknande. Jag skulle gärna vilja höra något från er som haft liknande problem när det gäller just bitestikelinflammation? Mvh Anders
Från den 10 mars 2005. Har sprungit till urologer i tid och otid. Jag vet inte om det är prostatit eller inte? Någon säger att jag har det och någon säger att jag inte har det. Min symptom är minst sagt konstiga. Många av symptomen kommer och går med jämna mellanrum. Det känns som om något fel ligger i botten och sedan kommer andra saker "ovanpå eller p.g.a." detta. Här följer några av mina symptom: Ledverk, inflammationer i muskler, illamående, värk i ländryggen, frossa, extrem trötthet, lätt feber, sveda i ögonen och ömmande testiklar. Jag har dock aldrig haft problem med att urinera, något som annars verkar vanligt.
Från den 11 mars 2005. Det är nära, kan försöka. Alltid svårt när det blir akut. Jag har lärt mig vilken antibiotika som behövs när problemen drar igång. Inom primärvården finns varken medkänsla eller kunskap, d.v.s. jag får alltid försöka lura till mig antibiotika. Uppenbarligen tycker man att det är helt OK att mer eller mindre står och hoppa av smärta vid urinering.
Från den 21 mars 2005. Jag är 26 år gammal och fått diagnosen IC för tre år sen efter läkarbesök på läkarbesök, som inte ledde någon vart i en längre period. Efter diagnosen kände jag nästan en lättnad över att det fanns ett namn på mina besvär och smärta, så att jag inte längre kunde bli tagen för en hypokondriker. Jag blev dock inom kort mycket besviken när jag fick veta hur lite läkarna kände till om IC. Dessutom får jag vänta i år innan jag kan prata med läkaren och då får jag heller inga svar, utan möjligen när jag söker på egen hand på Internet. Det värsta tycker jag är att gå upp och kissa på nätterna och undrar om det är det som gör mig så jättetrött på dagarna eller om det är en av IC-symptomen. Man kanske helt enkelt blir trött av värken? Det är fruktansvärt frustrerande att känna så här, för samtidigt har jag alltid varit en sportig och aktiv tjej som bara mår dåligt av att sitta still. Jag känner mig isolerad på grund av att jag ofta helt enkelt inte orkar att gå ut och träffa kompisar. Jag litar inte på läkarna längre, skall det vara så nu? Jag orkar inte leva så här! Snälla berätta om era erfarenheter av läkare! Finns det några bra specialister där ute?
Från den 26 mars 2005. Vad göra? Nu har jag kört penicillin i 4-5 dagar och fortfarande har jag så ont att jag inte kan sova.. Tar Alvedon och Ipren men det hjälper nada. Ringde Närakuten och de sa att "penicillinet borde ha hjälpt nu...du kanske har fått fel diagnos. Åk till Akuten". Vad ska jag göra? Klarar inte detta snart, ingen läkare förstår hur ont detta kan göra. Någon som har något tips? Behöver ju starkare smärtlindring.
Från den 25 mars 2005. Hej! Läst din hemsida och tycker att den är mycket bra! Den har hjälpt eller tröstat i stunder av förtvivlan. Har just genomgått en 6 v. kur med Tarivid utan någon påtaglig upplevd förbättring. Undrar lite om du hört om Voltaren har hjälpt någon att få ned själva inflammationen?
Från den 26 mars 2005. Är det någon här som kan tipsa om läkare/klinik, där man gör en riktig mikrobiologisk undersökning i Sverige eller utomlands? Har själv träffat säkert 8 olika urologer samt ett par allmänläkare under de 6 år skiten pågått, ingen har någonsin tagit mer prov än ett vanligt urinprov/blodprov. Ej funnit något samt slentrianmässigt skrivit ut olika antibiotika. Har försökt få gjort spermaodling, den utökad varianten, men ingen vill hjälpa mig i Göteborg. Blir bara sämre och sämre och ingen bryr sig. Ger snart upp, verkar hopplöst detta med denna totala inkompetens och motvilja inom vården på detta område. Här går man omkring med svullna bitestiklar, gulaktig sperma i varierande konsistens, stickningar och värme i ryggen samt alla de klassiska prostatit symptomen men anses tydligen helt frisk. Vet någon om en läkare som gör en seriös mikrobiologisk utredning så snälla tipsa mig. Mvh Lars
Från den 28 mars 2005. Fan jag blir helt knäpp snart. Går runt och har obehag, minskad sexlust, samt att jag är kissnödig hela tiden. Jag har varit hos diverse urologer och tagit prover o.s.v. men de kan inte hitta något. Nu till råga på allt har jag träffat en tjej som jag gillar. Sen vi träffades har hon klagat på att även hon får gå på toaletten mycket oftare, samt att om vi har sex och jag kommer i, så luktar det väldigt illa i hennes underliv säger hon. Inte så himla roligt är det någon som känner igen sig. Låter ju trots allt som det är en infektion ändå?
Från den 16 maj 2005 Hei - jeg foretrekker egentlig å skrive på norsk, håper det er OK. Jeg er snart 22 og har hatt dette i tre år. Nå er jeg såpass lei av hele greia at noe må gjøres. Jeg er LANGT nede. Jeg vurderer å arbeide meg opp penger og å dra utenlands for behandling. Jeg vurderer særskilt Feliciano på Filippinene og legen i Bulgaria (kommer ikke på navnet hans). Hvis noen her har besøkt en av disse legene, er jeg SVÆRT interessert i å komme i kontakt med deg. Jeg lurer på alt - hvordan var det? Ble du bedre? Hva kostet det? Angrer du? Please hjelp meg.. begynner å ta på, dette. :) Mats.
Från den 4 juni 2005. Jag har snart haft denna skiten i tre år, till en början var det bara smärta från urinblåsa, urinrör och prostata. Nu det senaste året har jag dock fått problem med både rygg, potens och tidig utlösning. Har ätit varenda penicillin som finns, gjort en extremt obehaglig cystoskopi och otaliga urolog- och läkarbesök. Jag har nyss läst boken A Headache In the Pelvic och hoppas att stretchingen och avslappningen ska ge resultat. Jag är ganska säker på att mina problem är muskulära eftersom att mina muskler kring bäckenet samt magen är väldigt ömma. Läste för ett tag sedan lite på en amerikansk site där väldigt många blivit botade med just dessa tekniker. Nästan alla som blivit det var med hjälp av läkare, som kan det här med triggerpunkter.
Från den 29 juni 2005. Tänkte mer på erektions problemet också. När jag fick denna åkomma hade jag inga problem alls, men nu efter 2 år med detta har jag haft problem i ungefär 6 månader. Det är bra i bland helt bra, sedan blir det sämre. Men det har ju inte blivit värre i alla fall tacka Gud. Det jag undrar är om detta problem blir värre desto äldre man blir? Hörde något om det eller är det bara snack? Finns det någon hjälp? Det väldigt viktigt för mig att veta. Grubblat på detta så länge nu, man mår ju dåligt psykiskt med. Fick höra att när man får detta problem så har psyket mycket roll i det hela med, för när man tänker på det mycket blir det sämre. Kanske stämmer? Än funkar det "OK", men blir det värre med åldern blir jag galen. Är fan 22 år och denna skit har redan förstört så mycket för mig. Kan knappt sköta jobbet.
Från den 7 september 2005. Blev sjuk i början av januari i år. Fick ont i min ljumske och kontaktade läkare på min vårdcentral. Där konstaterades det att jag hade prostatit och jag fick antibiotika och inflammationshämmande medicin. Påföljande två veckor fick jag ondare och ondare för varje dag och var ett par gånger på vårdcentralen utan att få någon hjälp. Till slut hade jag så ont så att jag i stort sett inte kunde gå normalt. Då åkte jag in till Kalmar sjukhus akutmottagning. Efter att ha fått vänta 20-30 min kommer en sjuksköterska och förklarar för mig att dom inte kan erbjuda mig vård och hänvisar till ett häfte med svenska hälso- och sjukvårdslagen som hon ger mig. Sen säger hon att jag får söka min vårdcentral imorgon för att få hjälp. Jag åker hem och smärtan i ljumsken blir värre och värre för varje timme. Till slut står jag inte ut längre och åker till Kalmars jourhavande vårdcentral. Väl där tar dom ett blod- och ett urinprov sen kommer en doktor in och skäller ut mig och säger att jag har sökt hjälp tidigare idag på akuten. Jag säger att jag har ju så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Doktorn säger att det finns inget dom kan göra och hon vägrar att ens undersöka mig. Jag får åka hem igen och lägga mig. Smärtan är olidlig och på natten åker jag till Kalmar sjukhus ännu en gång. Jag lägger mig ihopkrupen av smärta på en soffa och får vänta på att få träffa en läkare i cirka tre och en halv timme. Läkaren undersöker mig och ger mig en värkmedicin som heter Tiparol (stark värkmedicin) mot mina smärtor och skickar sedan hem mig. Dagen efter uppsöker jag på nytt vårdcentralen och kräver att få träffa en urolog eller göra en ordentlig undersökning för det kan ju knappast vara normalt att man har så ont. Läkaren svarar att jag kan minsann inte komma här och kräva någonting. Hon säger i övrigt att det är säkert ingen fara med mig det är troligtvis bara en muskelsträckning i ljumsken och den kommer att gå över. Jag ber även att få bli sjukskriven men det säger hon att det kan hon inte göra, då säger jag att jag kommer inte att gå till jobbet i alla fall och får en veckas sjukskrivning för "Psykisk depression", sen tack och adjöss och ingen som helst uppföljning. Sen bytte jag vårdcentral och tack vare min nya husläkare har jag åtminstone fått träffa en urolog som fått mitt tillstånd så pass bra att jag kan gå ordentligt, men jag har i dag nio månader senare fortfarande ont i min västra ljumske samt min vänstra testikel. Har i nuläget tagit tio antibiotikakurer samt flera hundra NSAID-tabletter. Vissa dagar har jag så ont att jag inte kan jobba men någon sjukskrivning får jag inte, utan får ta ledigt eller ta av mina semesterdagar. En rapport om Landstinget i Kalmar län.
Från ett mail den 27 januari 2006. När mina vänner gifter sig, skaffar barn och umgås ligger jag och gråter på kvällarna och vill helst dö. Men så tänds det där hoppet då och då som gör att det inte blir så. Men som sagt, just nu är det väldigt tungt. För övrigt så har jag inte blivit hjälpt av något förutom jogging och homeopati.
Från den 2 maj 2006. Jag är en norsk kille på snart 20 år som haft kronisk bitestikkelinflammation i øver tre år nu. Min farfar hadde samma och menar at det är ärfligt. Hos mej börja det med Klamydia, som gjenast satte sej i bitesticklen och senn dess har jag haft typ 12-13 av dom tror jag. Fast nu värkar det blivit kroniskt i stellet och så at jag har ondt nestan altid. Läkarna sejer at det är nånfel på min prostata som gjør at det blir så, at den inte tömmer sej helt typ. Det underbara för mej nu va at hitta den här sidan med andra som har unifär samma problem. Känns bra at veta at det finns andra som vet hur man mår. Jag fick sluta skolan för et tag sen för at jag va för ofta sjuk. Det va et nederlag men jag tänker inte gje upp, jag vill bli frisk och jag ska bli frisk.
Från den 7 augusti 2006. Först och främst vill jag bara säga hur glad jag är över att ha hittat denna sida. Känns på något sätt skönt att äntligen förstå vad det handlar om och att andra upplever samma sak. Jag är nu 19 år och har ända sen puberteten i stort sett levt med återkommande "blåskatarr". Smärta i nedre delen av magen, ständiga trängningar, brännande smärtor och ideliga toalettbesök. Dessa perioder varade några veckor i taget och förekom några gånger per år. Någon gång sökte jag för det men ingenting hittades och jag fick förklarat för mig att det var "vanligt i min ålder". För ett par år sedan vid nyår fick jag dock åka in till Jourcentralen, med en testikel som smärtade något fruktansvärt. Hade även ont i ljumskar och rygg, medelhög feber samt nedsatt allmäntillstånd. Hade även denna gång trängningar och liknande smärtor i magen. Läkarna misstänkte bitestikelinflammation men hittade återigen ingenting. Sökte en tid senare igen med "blåskatarr"-symptom. Då blev jag kollad ordentligt med bland annat ultraljudsundersökning av urinblåsan. Du gissade rätt, ingenting hittades, jag var "kärnfrisk". Senaste året har jag mått riktigt dåligt. Ont i ryggen och nedre delen av magen mest hela tiden. Trängningar då och då men inte ökat urineringsbehov direkt, snarare tvärtom. Däremot har jag svårt att tömma blåsan: får sitta och klämma länge och väl. Jag kan knappt ha utlösning längre då min sperma i stort sett endast består av stora, hårda geléklumpar och trådar. Det smärtar något fruktansvärt, men har jag inte utlösning ofta har jag märkt att det blir mycket värre. Mitt liv är ett rent helvete. Jag är trött, illamående och har svårt för att ta mig an något. Jag har psykologiska besvär och är deprimerad. Går till en psykolog, men det hjälper inte ett enda dugg känns det som. Jag har varit hos flera olika läkare, den första kände på prostatan, sa att den kändes svullen och "degig" varvid han gav mig antiinflammatoriska och smärtstillande stolspiller. Tog väl bort lite av smärtan medan jag tog dom men inget mer. När jag nyligen åkte in till jouren med så extrema ryggsmärtor att jag inte kunde gå, misstänkte läkaren njurbäckeninflammation men inget hittades. Jag berättade om prostatamisstankarna och han kände på den även han. "Svullen och degig" blev omdömet även här. Fick Xatral OD som enligt denne läkare aldrig hade misslyckats att hjälpa hans patienter. Det skulle jag ta "tills det kändes bra igen". Redan första dagen märkte jag dock av biverkningarna: fruktansvärd yrsel och balansproblem. Tydligen är den även blodtryckssänkande och jag som redan har lågt blodtryck höll på att svimma varje gång jag ställde mig upp. Märkte dock en liten förbättring: fick inte längre hålla på och klämma i 10 minuter för att få ut den sista urinen. Även smärtan minskade något. När jag slutade var det något bättre än innan, men idag är det ungefär likadant igen. Vad gör man? Måste man utomlands och betala stora summor? Mina föräldrar tror (pga. mina psykologiska problem) att det är hypokondri och har svårt att ta mig på allvar efter många år av oro och ångest för olika sjukdomar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har fått förlängd studietid på mitt gymnasieprogram eftersom jag varit dålig och därmed borta så mycket. Jag ser ingen ljus framtid och jag har haft självmordstankar i de mörkaste stunderna. Känns som sagt förlösande att hitta denna sida och jag hoppas att jag här kan få tips om hur man kan bli hjälpt. Känns nästan ännu mer förlösande att få skriva av sig och på något sätt konkret sammanfatta hela skiten. Tack för mig/Johan
Från den 26 september 2006. För ungefär tre år sedan var jag på Vårdcentralen med smärtor i min ena testikel. Läkaren konstaterade att den kändes normal och jag skulle ta några Ipren mot värken. Jag var nöjd och glad att det inte var någon testikelcancer. Ett år senare var jag tillbaka igen hos en annan läkare. Då hade smärtorna spridit sig till båda testiklarna, ljumskarna och nedre delen av ryggen. Även denna läkare konstaterade att testiklarna kändes normala och att det inte var något fel. Återigen Ipren mot värken. Efter ytterligare några månader så var jag tillbaka igen. Denna gången hade jag förutom smärtorna även fått problem med att urinera. Efterdropp o.s.v. Läkaren kände igenom testiklarna och konstaterade att det kändes normalt. Men denna läkaren kände även på prostatan och konstaterade att den var ordentligt svullen. Då fick jag äntligen en diagnos. Fick en treveckorskur med Doxyferm utskrivet och blev faktiskt bra efter den. Tyvärr så kom symptomen tillbaka efter några månader och nu är jag inne på min andra Doxyfermkur. Jag bara hoppas att det hjälper även denna gång. Det är ju svårt att bara komma ur sängen när det är som värst. Vill passa på att tacka för en underbar hemsida som har varit ett stort stöd när jag har mått som sämst. Det är oerhört skönt att veta att man inte är ensam om det här!
Från den 26 mars 2007. Hej på er. Igår var jag på mitt efterlängtade urologbesök för min prostatit och Peyronies sjukdom. Nu passade det perfekt att gå dit eftersom jag är i slutet av en pencillinkur (som inte har hjälpt), Ciprofloxacin och Pronaxen. Perfekt tänkte jag, att jag kan komma dit när jag har som mest besvär. Jag har varit sjukskriven i nästan två veckor pga. det här. Urologen pratade lite om Peyronies och undersökte mig. Sen kollade han prostata och testiklar med ultraljud. Testiklarna var normala men prostatan visade tecken på inflammation. Jaha hur går man vidare nu då frågade jag. Jag ville även ha hjälp med sjukskrivning eftersom jag får väldigt ont om jag sitter ner mer än tio minuter. Problemen med att sitta är svåra att kombinera med mitt jobb då jag som tekniker sitter i bilen i genomsnitt fyra timmar per dag. Då säger människan att "Man brukar inte sjukskriva folk för prostatit och man brukar inte ha så ont". Nähä!? Jag har ju så ont! Men det berodde inte på prostatiten menade herr Urolog. Jag
blir så trött! Nu har jag ringt min Vårdcentral igen där jag har en läkare
som lyssnar och är intresserad. Det är oerhört tungt att inte bli tagen
på allvar. Jag var bara tvungen att skriva av mig lite. Må väl alla!
Från den 4 november 2006 Hallå igen. Besvären med vattenkastning och smärta kom och gick, men verkade avklinga allt som allt den tid som gick innan jag kom till urologen. Vad han konstaterade, var att det enda som kändes nödvändigt var en..IVC eller nåt. De kollade i alla fall njurarnas funktion med röntgen. Föga förvånande att inget hittades. Har i all fall sedan dess haft ytterst få problem med vattenkastning, men däremot haft ont på ett ställe strax under testiklarna en vecka åt gången, problemfri i en vecka efter det. I dag drabbades jag av rätt kraftig ihållande smärta i testiklarna igen. Har också ibland ont i ljumskarna samt på baksidan av låren, men ej vid tarmtömning (än, kanske :p ) eller efter ejakulering. Ska nog försöka boka tid hos urologen igen, men känner mig inte så väldigt hoppfull. Min fråga är: Detta kan väl inte röra sig om något annat än en inflammerad prostata? I så fall hur kan jag förvänta mig att sjukdomen fortskrider? Den här smärtan lär ju ge sig snart i alla fall. Jag kan knappt koncentrera mig på något, ännu mindre att kunna sova.
Från den 16 december 2006. Tjena! Antar att ni som skrev här för över ett år sedan här på forumet inte hänger och kollar längre. Men jag gör i alla fall ett försök att skriva en rad här. Jag har själv kronisk prostatit. Känner igen mig på dom diffusa symptomen som ni förklarar här. Har också känsliga slemhinnor och även fått röda utslag på "krigaren". Det kliar inte nämnvärt och gör inte heller ont, men en viss strävhet uppstår. De försvinner ganska omgående och har märkt att dom kommer oftare när det är varmt i omgivningen. Jag har även utvecklat en svag glutenallergi där läkaren konstaterade att jag hade inte helt sjuka slemhinnor, men inte helt friska heller. Symptomen släppte lite efter glutenfri kost, men har inte gått över helt och är övertygad om att det är ett samband med prostatiten. Jag är även rödflammig över bålen och får små vattenblåsor när jag idrottar samtidigt som det är varmt. Har även problem att sitta i t.ex. en bastu då jag får ont i magen vid värmen. Alla dom här symptomen kom när jag tog en antibiotikakur när min prostatit uppdagades för ca två år sen. Någon som har en bra ide vad det kan bero på? /Olof
Från den 19 december 2006. Hej. Jag är lite orolig angående att jag nyligen träffat en tjej och undrar om någon vet om prostatit kan smitta vid samlag? Har någon annans respektive här fått problem i dom nedre regionerna. Jag tänker också att smittar det så måste det ju finnas bakterier som läkarna inte hittar? Jag funderar också på om det här kan vara ärftligt? Min bror har också prostatit och min mamma har haft problem med urinvägarna och läkarna hittade ingen orsak och hon har genomgått flera stora operationer och lever sedan länge tillbaka med en koxblåsa. Kanske man då har levt med någon bakterie hela livet? En annan konstig sak är att innan mina besvär började så blev jag kallad till klamydia test men svaret var negativt och någon vecka efter det började helvetet. Mina jobbigaste besvär är att snoppen är spänd och hård 24 timmar om dygnet fastän jag inte har erektion och får absolut ingen lugn där nere. Blodådrorna är helkonstiga och pigmentförändringar i snoppen. Sedan jag fick problem med prostatan så har jag haft mycket svårt för att bajsa för att jag är så svullen vid bäckenmuskeln att jag får ta i "för kung o fosterland" för att uträtta mina behov. Jag tror också att körtlarna eller vad det nu är kring ljumskarna och låren och nedre delarna av magen är svullna. Utlösningen är som havregrynsgröt och jag år 29 år och livrädd för att inte kunna skaffa barn.
Från den 10 januari 2007. Är en 41 årig skåning som varit på vårdcentral nu vid två tillfällen då jag har ont över urinblåsan och vid ett antal tillfällen haft behov att tömma blåsan ofta. Jag fick en antibiotikakur + ibumetin och efter fem dagar av kuren så blev det bättre och det höll i sig i fem dagar ungefär. De sista fem dagarna av antibotikakuren kom besvären tillbaks igen. När det gjordes odling på urinen så hittade man inget så nu vid andra gången på vårdcentralen så fick jag bara rådet att prova ibumetin en vecka. Jag har fått tid hos urologen till mitten av februari, men det är jobbigt med det onda att vänta så länge. Jag har mest ont över urinblåsan och smärtan kommer och går liksom. Ibland känns det i hela paketet och det gör lite ont ibland när blåsan är full. Många gånger känns det som en svag molande värk över hela urinblåsan och ibland värker det till lite skarpare och kan kännas vid ena eller andra sidan snett ovanför pungen. Det jag undrar över lite är att mina symptom mest rör sig över och runt urinblåsan, så frågan är om det kan vara prostatit? På vårdcentralen säger man ju varken bu eller bä? Som sagt, när blåsan är full ibland så svider det lite i blåsan men jag har liksom aldrig känt sveda i urinröret. Ibland känns det som obehagskänslor nere i underlivet över penisroten som varar småstunder. Visst, jag förstår att jag måste vänta och få prata med urologen om detta. Har under den här tiden försökt surfa runt på Internet för att själv komma nåt närmare sanningen eftersom man inte verkar ta så allvarligt på vårdcentralen. En annan sak är för min del i varje fall att det tar en del på en rent psykiskt också vilket är otroligt jobbigt. Svårt att släppa tankarna. En orolig skåning.
Från den 17 januari 2007. Jag har haft prostatit i 30 år och jag är 50 nu. Tidigare har jag upplevt att det är mycket viktigt med regelbundna utlösningar, men de sista 5 åren så har jag haft mycket svårt att få utlösning. Det kommer bara tjockflytande sädesvätska från sädesblåsorna och ej det tunnflytande sekretet från prostatan och jag känner heller aldrig några sammandragningar från prostatan när jag får utlösning. Prostatan blir därmed dåligt "dränerad" på sitt sekret. Det du skriver om slemlösande medicin (Acetylcystein) låter intressant, jag nämnde det för någon läkare en gång men han sade att det ej kunde hjälpa, Jag har letat på nätet men det tycks krävas recept även där det finns ett preparat som heter Bromuc 600 men det är receptbelagt. Jag orkar inte tjata på en läkare att få det utskrivet, jag har fått nog av läkare vad gäller min prostatit. En intressant iakttagelse jag gjort är att stark mat och öl (!) kan försämra prostatiten, jag har läst att många andra har upplevt detta. Jag undrar vad det finns för någon koppling till detta? M.v.h. Olof
Från den 25 februari 2007. Hej alla stackare! Har haft skiten i 7 år och med alla tänkbara symtom, men sista året har jag känt en sån trötthet så jag har svårt att klara någonting. Jag känner aldrig att jag blir nått piggare någon gång. Ständigt trött trött trött! Trött så in i helvetes trött. Någon som känner på liknande sätt?
Från den 3 mars 2007. Hej! Tänkte kort dela med mig om mina erfarenheter när det gäller prostatit, behandlingar, symptom, läkare mm. Första symptomen kom i Juni 2006. - Symptom i kronologisk ordning: Smärta höger testikel, vätskande ändtarm, smärta insida lår, smärta i höger fot, tätare trängningar, sveda vid urinering, obehag/sveda i perineum och ändtarm, smärta vid stora besöket samt sveda från ändtarm. Dessutom en diffus obehags/smärt/ brännkänsla som kan vandra från ändtarm till ollonspets. - Tagna tester: Otaliga urinprov, tops i urinröret, urinprov efter prostatamassage, otaliga spermaprov, PSA, samt sänka, rektal palpation, ultraljud testiklar, rektoskopi. Testat för Klamydia, mycoplasma, Gonorre, ureaplasma. Allt negativt. Samtliga spermaprov normala, PSA var perfekt, övriga värden i kroppen var perfekt, urinprover efter prostatamassage visar kraftigt höjda värden av vita blodkroppar. Inga bakterier kan påvisas. Höger lob av prostata svullen, degig och öm. - Tagna preparat: Bactrim Forte 3v, förbättring men inte bra. Doxyferm i kombo med Flagyl 2v, ingen förbättring. Lorabid 12 dagar, ingen förbättring. -
Övriga noteringar: Får ibland lättare feber, minskad sexlust, jobbigt
psykologiskt att ha ont, alltid bättre på morgonen när man
vilat och värre senare på dagen /kvällen.
Från april 2007. Jag har själv lidit av denna fruktansvärda sjukdom i 3 år. Det hela började med att jag fick en kateter instoppad under en operation. Ett par veckor senare small det till. Jag behövde gå och kissa ofta, dåligt tryck på utlösning mm, jag har nog haft de flesta symptom som diskuteras här och på andra forum men inte alla på samma gång och i perioder. Jag var helt förkrossa hela mitt liv var raserat, jag sökte på nätet i timtals varje dag och prövade otaliga behandlingsmetoder, och antibiotika i massor. Bl.a. Guercini i Rom, Dimitrakov i Bulgarien mm. Inget hjälpte jag blev varken bättre eller sämre. Tog otaliga prover men inget visade någonting förutom Dr. Dimitrakov som hittade mycoplasma, och Dr. Guercini som hittade klamydia. Hur som helst åt jag tunga antibiotika kurer mot just dessa organismer men inget hjälpte. Jag hade nu börjat fundera i andra banor. Tänk om mina bakterier var anaeroba (bakterier som kan leva utan syre), så jag begav mig till min distriktsläkare som är en mycket förståelig herre. Jag bad att få utskrivet en kombination av Dalacin och Flagyl och i samma veva fick jag även silverklorid insprutat i urinblåsan på det lokala sjukhuset där jag bor. Silver är som bekant mycket bakteriedödande och eftersom jag hade otroliga besvär med att kissa ofta, trodde jag även blåsan var inblandad. Efter denna behandling har jag varit besvärsfri i 1.5 år nu. Det är såpass bra att jag inte längre surfar runt eller tänker på prostatit över huvud taget. Vad som ska tilläggas är att jag hade provat både Dalacin och Flagyl enskilt innan kombinationsbehandlingen utan resultat som om mitt tillfrisknande beror på kombinationen eller silverkloriden kan jag inte svara på. Jag vet bara att jag har fått mitt liv tillbaka och att detta idag inte är ett problem. Jag tror att för er som har provar precis allt annat att det kan vara värt ett försök. Prata med era läkare och hör vad de kan göra. Ville bara delge er mina erfarenheter och jag önskar er all lycka med erat kommande tillfrisknande.
Från den 2 juli 2007. Jag var på sjukhus i Göteborg och undersöktes med cystoscopi. Men läkaren gjorde något fel eftersom det gjorde så ont och fortsatte att blöda efteråt. Jag såg inte vad han gjorde eftersom jag låg ned och hade så ont att tårarna sprutade. Han gjorde även ultraljudsundersökning på testiklarna och lyfte upp dem och tryckte ihop dem. Min vänstertestikel är alltid så öm och detta hårdhänta sätt var inte lyckat. Jag skrek och hela undersökningen var en plåga. Jag sade till honom att man på Försäkringskassan svarade mig, att finns det någon sådan sjukdom, när jag sade till dom att jag hade kronisk prostatit. Då svarade han det finns och det finns inte och han var så nonchalant. När undersökningen var klar sade han att det kan vara prostatit eller inte. Hela upplevelsen var kränkande. När jag sa till honom att jag nu hade sjukersättning efter att blivit utbränd på jobbet, ansåg han att jag skulle gå till en psykiatiker. Om han menade för min smärta vet jag inte. Men detta var innan han ens hade undersökt mig. Då jag besökte akuten i Borås i april 2005 sade en läkare till mig, att jag var för ung för att ha prostatit. Jag blev utbränd på jobbet för 4 år sedan och fick förra året sjukersättning. Första smärtan kom för cirka 2 år sedan och jag hade då värk under magen och trodde att jag hade urinvägsinfektion. Men efter några dagar gick smärtan ner i vänster testikel och har haft ont i den sedan dess. I olika styrkor och nu sedan i februari har jag haft fruktansvärda smärtor i ändtarmen som inte har släppt. Även det i olika styrkor, så jag har problem med hela bäckenbotten. Inga värktabletter har hjälpt utom Ketogan som jag fick tio tabletter av i februari av min läkare. Men han tykte att jag inte skulle ta dem utom när det är som värst. Och det är det nästan hela tiden, men jag har undvikit att ta dem. Vet inte alls vad jag ska göra nu mer än försöka få tag i min läkare vilket är omöjligt, då han jobbar halvtid och det senaste halvåret glömt att ringa mig på de telefontider jag fått vilket stressar upp mig något otroligt. Har fått åka in till Herrljunga där min läkarstation finns. Men att köra bil är fruktansvärt, jag klarar inte av att sitta en kvart och köra bilen. Längre sträckor är en plåga och timmen det tar till Göteborg blev jag körd, då jag inte klarar av att sitta så länge. Jag får sitta på passagerarsidan i "sängläge". Livet har varit skit de senaste två åren och jag vet inte vad jag ska ta mig till när problemet har varit så här länge. Alla har sagt att sjukdomen kommer att försvinna med tiden, men istället blir min djävulska smärta bara värre. Jag står knappt inte ut längre.
Från den 8 januari 2009. Hej alla! Jag är 29 år och är aktiv idrottsutövare. Spelar fotboll och innebandy högt upp i divisionerna. Jag har haft detta skit i två månader. Det började med en konstig värk och sveda i urinröret och lite flytningar. Fick snabbt ont i pungen och kände mig tung i underlivet. Ständigt bajsnödig och hetta i den regionen. Jag gick iväg till doktorn. Där togs prov för alla könssjukdomar och urinodling och ett finger i rumpan. Inte ett fel förutom att prostatan känndes lite deggig. Doktorn sa att jag inte skulle tänka mer på det. Men det gör man ju om det gör ont. Så han skrev ut Diklofenak. Funkar inte alls. Då skrev en annan doktor ut Ciprofloxacin i en månad. Funkade inte alls. Nu äter jag Doxyferm och känner ingen förbättring. Jag har börjat fått ont i hela kroppen. Ljumskar, leder och sedan har jag ont i halsen och ögon. Jag låter som en gnällkärring men detta är inte kul. Det västa är smärtan i penis och svedan i urinröret. Det funkar liksom inte! Vad ska man GÖRA?
Från den 23 januari 2009. Hej! Jag har någonting som mycket väl skulle kunna vara kronisk prostatit. Jag har det dock inte fått utrett, då mitt besök hos vårdcentralen inte var direkt trevligt, "psykiska besvär" hette det. När jag frågade om han kunde känna på prostatan log han förnedrande åt mig och sa "problem med prostatan har bara gamla gubbar, inte du" - han röde således inte min prostata. Men man har alltså ont i underlivet i min ålder? Man har alltså ont i ryggen och i magen med följande influensasymptom? Man blir alltså plötsligt svagare i hela kroppen direkt efter man fyllt 20? Att ha extrema urineringsproblem och onda och obehagliga erektioner i min ålder är också helt ok? Allting smög sig på lite smått, men fick ett ordentligt utbrott efter en hög feber med ont i hela underlivet som följd för drygt 3 månader sen. Ingenting är bättre förutom att febern har gått ner något. Läkaren skrev dock en remiss till en urolog, det kändes som om han gjorde det för att han tyckte jag började bli otrevlig. Det kändes som om han trodde jag hittade på allting. Men varför skulle man helt plötsligt få för sig att gå till en doktor och påstå att man har en massa problem? Dessutom, symptomen man får av prostatit, borde inte dom tas på fullaste allvar? Att få så många symptom på en gång och samtidigt inte hitta bakterier i urin kan ju bero på något extremt alvarligt? Väntetiden till en urolog är dock 5 månader, jag kan också gissa på att läkaren skrev "låg prioritering" eller "hypokondrier" i min remiss. Min fråga är således era erfarenheter av privata urologer? Speciellt vad gäller väntetider m.m. Jag ska åka utomlands och studera en längre tid om 2 månader och jag måste därför hinna träffa en urolog innan jag åker för att få någon form av diagnos och någon åsikt om det kanske t.o.m. är bäst att inte åka. Är det bara att rakt upp och ner ringa någon privat urolog och försöka få en tid? En remiss måste man inte ha eller? Hur har ni upplevt bemötande och så vidare? Ja alla möjliga tips är välkomna. Jag är inte direkt erfaren av sjukvård än (det lär jag tyvärr snart bli). Med Vänliga Hälsningar Erik
Från den 30 januari 2009. Hejsan! Jag heter Patrik, är 21 år gammal, och här nedan följer min historia. Jag vore oerhört tacksam för hjälp i all dess form! För cirka 8 år sedan drog jag på mig en helt vanlig influensa innehållandes feber och bihåleinflammation. Efter att ha sökt hjälp för min bihåleinflammation fick jag utskrivet någonting som hette Tikacillin. Jag krossade en av dessa tabletter direkt samma kväll och drog i mig. På natten vaknade jag och hade otroligt jobbiga besvär att kissa, jag påmindes om urinvägsinfektionsbesvär, med täta trängningar, svårigheter att kissa, sveda och värk i hela nedre kroppen. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de konstaterade att det var en urinvägsinfektion och att mitt Tikacillin skulle verka även mot detta. Ända sedan dess, under snart 9 års tid, har jag haft sveda, värk och en brännande känsla vid urinering samt ett obehag vid erektion. Mitt urin är ofta även grumligt och jag har ingen direkt kraft i strålen som när jag var yngre. Jag har blivit testad för alla könssjukdomar, tagit urinprov (stickprov), urinprov (odling), varit på cystoskopiundersökning, provat ett långtidspenicillin och två veckopenicillin. Jag har på något sätt försökt att acceptera att få leva med det här, men det är svårt att ignorera det helt när man har så ont flera gånger om dagen. Vad ska jag ta mig till? Jag har verkligen tröttnat på att bli ignorerad av sjukvården, bli nerklandrad av läkare som inte verkar ha den blekaste aning och en del verkar inte ens förstå att jag har problem över huvudtaget. Tacksam för svar och tröst! Med
vänlig hälsning P.S.: Jag blev riktigt glad när jag hittade den här sidan, jag känner mig helt plötsligt inte lika ensam om att ha den här sortens problem. Tack.
Vi vill att svenska sjukvårdsansvariga skall lyssna på oss!
Tillbaka till Diskussionsforum
Tillbaka till Appell till den svenska sjukvården
Tillbaka till Min sjukdomsberättelse (På sidan Från drabbade)
Tllbaka till Cases in English (prostatitis)
|
