PUBLICERAR LITE AV MINA SKRIVERIER. .
Har massor i byrålådorna..... får se hur mycket jag lägger ut här...

Minne av min Morfar

Rolig tanke om Radiovågor

Tankar om balans och jordens fysiska vikt

MVG-UPPSATSER SKRIVNA PÅ KOMVUX 1999--2000

Arbetets mening (Svenska B)

Om Genmodifikation av livsmedel (Samhällskunskap A)

Bioforskning, bioteknologi, genmodifikation (Samhällskunskap B)

Tai Chi (Svenska A)

Våren 1998 lämnade min älskade morfar oss. Morfar Gunnar och jag hade alltid haft ett speciellt förhållande och jag kände alltid att jag var mycket älskad av honom. Han var en underbar och fin människa som alltid GJORDE en massa saker. Han pratade inte alls mycket men hans sätt att vara gjorde att man kände sig totalt accepterad på ett underbart sätt. Och när han VÄL sa någonting så var det alltid bra saker. Saker man lärde sig något av. När han dog så skrev jag följande dikt som stod längst bak i begravningsprogrammet.

Min morfar var verkligen en klurig man. På den tiden när han var ung så var det inte alls självklart med elektricitet t.ex, men hans mamma kunde skryta med att vara det första hushållet på landsbygden där han bodde som hade ström inne i huset. Morfar byggd nämligen ett "vindkraftverk" som drev en generator.

Jag kommer alltid att sakna honom.

Tillbaka

Radiovågor 1997-03-18

Det känns som om det är något lurt med alltihop i den här fysiska världen...

Jag vet ju att radiovågor och en massa annat flyger omkring i etern hela tiden och att vi behöver mottagare för att kunna tolka dem. Men jag undrar sååååå... Är alla sånger, radioprat och annat som förekommer då alltid på den högsta volymen som finns.

Jag undrar för idag när jag körde bil och hade bilstereon på så blev en sång bara "too much" så jag vred på volymratten och skruvade ner musiken. Då slog det mig hur märkligt detta är. Hur kan det fungera så? Att jag kan justera volymen på ljudet upp och ner... Då måste ju radiovågorna ha ett OERHÖRT högt ljud hela tiden. Annars finns det ju inget att justera nedåt ???

Tyngdkraften är också ett stort mysterium. Visserligen har människan kunnat bevisa att Jordens dragningskraft existerar, men varför och hur? Det kan ju lika gärna vara omvänt - att något pressar ner saker och ting…

Telefaxmaskinen är också ett mysterium. Om jag tänker efter riktigt så är allt ganska osannolikt.

Överhuvudtaget är nästan ALLT på Jorden, inklusive mig själv, osannolikt. Om det inte var för att jag var född här och var VAN vid att det är så skulle jag INTE tro på någon som berättade om allt för mig….

Skulle Du?

Tillbaka

Arbetets mening

I de fall där människor lyckats förvärva ett arbete som ger tillfredsställelse och inspiration kan jag verkligen förstå, och ge Karl Marx rätt i sin teori där han säger att människan uppnår självbekräftelse genom det skapande arbetet. Men egentligen kan vi lämna denna minoritet av lyckliga människor därhän och inrikta ss på alla dem som inte är nöjda med sina arbeten.

Vad är det som gör att människor arbetar på det tvångsmässiga och inrutade sätt som förekommer? Svaren på denna fråga kan bli lika många som antalet människor som tillfrågas. De flesta har nog aldrig ens ifrågasatt varför de arbetar. Oftast följer vi ett socialt mönster från vaggan till graven, och de flesta reflekterar nog inte över att de faktiskt kan förändra detta mönster om de skulle vilja. För att vilja förändra något i sitt, eller andras, liv krävs dock mod och insikt och det verkar ligga i människans natur att negativt tänka; "man vet vad man har, men inte vad man får…".

Frågan om varför en majoritet finner sig i att gå till monotona arbeten som inte ger dem något utbyte - annat än lönen - är också mycket intressant. Så långt bak i historien vi kan se och fram till för cirka nittio år sedan hade jag kunnat säga med bestämdhet att det berodde på hot om fysiskt våld och avsaknad av utbildning, för så var fallet för de flesta i de olika konstellationer av samhällen som föregått våra nutida demokratiska. Forntidens, medeltidens och feodalsamhällenas slavar, trälar och arbetare blev med våld, eller hot om våld, påtvingade sina överordnade herrars viljor. Men i dagens västeuropeiska, demokratiska samhällen har jag svårt att skylla på avsaknad av utbildning eller hot om fysiskt våld. Idag har alla lika rätt till utbildning, alla kan ta del av offentliga handlingar, massmedias produkter och offentliga bibliotek. Det måste alltså finnas fler faktorer för att kunna se helheten av detta problem. Dessa faktorer kan möjligen vara insikt, nyfikenhet och mod.

På ovanstående frågor kan dock en majoritet av svar och klyschor urskiljas, exempelvis; "man måste ju arbeta för brödfödan" och "räkningarna betalar sig ju inte själv", och just detta att sitta fast i sitt livs inrutade mönster, styrd av inköp gjorda på avbetalning, lån som måste betalas inom vissa tidsramar, boendekostnader, samhällets sociala krav och normer och rädslan för vad andra ska tycka gör att de flesta människor går till sina arbeten - oavsett om de finner dem intressanta eller monotona.

I dagens demokratiska samhällen har alltså de gamla råa normerna förändrats och blivit mer raffinerade och ogripbara. Människor idag lyder under ungefär likartade psykologiska och samhällssociala föreställningar om att "det går illa för den som inte arbetar". Men hotet om fysiskt våld är idag borta och har istället ersatts med social bestraffning och "uteslutning". Den som inte arbetar idag är inofficiellt värdelös och fungerar som en "blåslampa i baken" för alla dem som ens vågar tänka tanken på att opponera sig över hur arbetsplatserna fungerar. En hög arbetslöshet är bra för alla arbetsgivare för då hålles deras anställda i schack av rädsla för att lätt kunna bli ersatt av en mindre kravlös anställd som "står till arbetsmarknadens förfogande".

Mening med arbetet är, som tidigare sagt, olika för olika människor men när man väl befinner sig på en arbetsplats (eller i varje annan grupp av människor) styrs vi av djuriska sociala drifter. De flesta rangordnar sig i "flocken" och söker bekräftelse och uppskattning genom sina arbeten och framträdanden gentemot sina chefer och arbetskamrater.

De flesta i vårt samhälle verkar vara överens om att man bör ha ett arbete. De flesta är också överens om att man bör ha ett stimulerande, högavlönat arbete med så hög status som möjligt. Om inte detta sista kan uppnås kvarstår egentligen bara tvånget att ta det arbete som är det bästa man kan få, utifrån där man själv befinner sig i sin utveckling.

Många människor går omkring och drömmer om en stor lotterivinst som ska göra dem oberoende och att de då kan framleva sina liv precis som de själv vill. Deras önskningar om resor, att ha fri tid till sina hobbys och ekonomisk trygghet talar om för den insiktsfulle att dessa människor framlever sina liv på ett sätt som de inte är nöjda med. De ser ingen annan väg ut än drömmen om "räddaren i nöden", lottvinsten - prinsen på den vita hästen, har i alla tider drömts och önskats av människor som inte är nöjda med sin livslott - men som saknar mod, nyfikenhet, insikt och utbildning för att ändra inriktning på egen hand. Kanske är det ett tecken, för den insiktsfulle, på hur det står till med ett samhälle när vi ser att spel och dobbel bara ökar för varje år som går?

Karl Marx, som jag nämnde i början av texten, var inspirerad av 1700-talsfilofoen Hegels tankar om att den arbetande förverkligar sig själv genom att i det bearbetade tinget se sig själv, vittnar om att det krävs en filosoferande, kontemplerande och något sånär bildad människa för att inse på förhand att så verkligen är fallet. Alla människor kan dock, oavsett om de är reflekterande eller ej, känna denna tillfredsställelse efter att ha skapat något själv utifrån en egen idé. Detta gäller dock endast om människan av fri vilja valt att göra det och därför anser jag personligen att Hegels teori är utopisk och ej går att uppnå till hundra procent i något samhälle, och absolut inte i ett kapitalistiskt samhälle där tillgång och efterfrågan styr var arbetskraften behövs.

Viktigt att påpeka är att jag tycker det är stor skillnad i att uppleva/känna något utan att ha definierat för sig själv vad det var man upplevde/kände. Om en människa bara nöjer sig med att uppleva och känna utan att reflektera och dra lärdom, för att kunna medvetet och självständigt börja utnyttja lärdomen i framtiden och göra egna val, är det till liten nytta för henne i det långa loppet. Då kommer vi aldrig att få ett samhälle där var och en tar större ansvar för vad han/hon själv vill uppleva och känna. Det är nämligen detta som skapar tillfredsställda och icke avundsjuka människor, som inte skyller sin olycka på andra och går och avundsjukt tittar under lugg på andras egendom och kunskap.

Frågorna som behandlats här är mycket intressanta, men den största och kanske mest intressanta frågan som bör ställas först är; vilket sorts samhälle ska vi ha? Det är nämligen svaret på denna fråga som styr oss alla i riktning mot förverkligandet av det valda. Så länge vi inte väljer utvecklas allt i en riktning där vissa grupper eller en stor majoritet blir offer för de människor som har klart för sig vad dom vill. Detta behöver inte alltid innebära vad majoriteten vill, har det visat sig i historien…

* * *

Ovanstående skrev jag på ett Nationellt Prov i Svenska B, höstterminen 1999.

Betyg: MVG. Copyright Suzanne Svensson 991116

Tillbaka