Tai Chi
Från nybörjare till mästare...

Jag tog min första Tai Chi-lektion för ca tre år sedan. Anledningen att jag började mitt utövande av detta var att jag året innan sett en folksamling som tränade detta i Golden Gate Park, San Fransisco. Jag stod länge och tittade beundrande på dem. Det gav mig en känsla av fullständigt lugn att iakttaga dem. Det såg ut som om de var dockor som satt fast i osynliga trådar. Alla gjorde exakt likadana rörelser med en synkronisering som var så precis och detta resulterade i en märklig illusion. Det såg ut som om de flöt fram i luften. Jag tänkte för mig själv; "det där vill jag lära mig".

När jag kom hem såg jag i tidningen en annons om en nybörjarkurs i Tai Chi. Jag anmälde mig och gick dit och där stod jag nu. Läraren var liten och späd i kroppen, men hon utstrålade en otrolig kraft och närvaro. Hon var en väldigt positiv människa och började energiskt förklara om hur detta skulle gå till.

Vi fick börja med några uppvärmingsövningar som kallas för Qigong. Dessa övningar går ut på att man ska andas in och ut långsamt, tillsammans med olika rörelser. Detta för att blodomloppet ska komma igång för man behöver vara varm i kroppen när man utövar Tai Chi.

Jag kände mig som ett "ålderdomshem", den där första lektionen. Det knakade konstant i nästan varje led och till min stora förvåning så blev jag mycket trött fysiskt. Fastän alla rörelserna utförs i ett mycket långsamt tempo så är det väldigt arbetsamt för kroppen när man inte är van att tänka på hur man rör på sig.

Första terminen gick ut på att lära sig själva rörelsemönstret, utan att tänka så mycket på andningen eller något annat. Denna termin gav mig otroligt mycket vad gäller kroppskännedom. Plötsligt blev jag medveten om hur fel jag rört min kropp under många år. Det blev en befrielse att plötsligt kunna göra vissa rörelser på grund av att kroppen blev mer vig av alla dessa övningar.

Den andra terminen började läraren blanda in mer av Tai Chi's filosofi. Under tiden som vi gjorde rörelserna gick hon omkring och berättade om hur människans energifält fungerar och hur viktigt det är med andning och koncentration.

  Hon gick hela tiden runt bland oss medan hon pratade. Ändrade och visade så fort hon såg att någon av oss gjorde en rörelse fel. Hon berättade om inre visualisering och hur man fokuserar sin uppmärksamhet medvetet på en sak, rörelse eller tanke. Vi övade och övade. Hon pratade och rättade till - och ingenting undgick hennes falkögon...

Tai Chi använder jag mig nu av även i mitt dagliga liv för att fokusera på olika uppgifter. Det hjälper mycket om man är i harmoni med sig själv och världen när man ska utföra olika uppgifter. Jag har deltagit i fyra terminer och känner att jag har stor hjälp av denna kunskap som jag lärt mig.

Att finna sin Chi handlar alltså om att hitta sin inre styrka och balans så att man kan använda sig av denna även i vardagliga situationer.

Tai Chi är ett mer än tvåtusenårigt rörelsemönster som den buddhistiske munken Bodhidharma lärde ut till andra munkar. Han sa till dem; "Anden och kroppen måste vara oskiljaktigt förenade. Jag skall ge er en övning. Ägna er åt den och ni skall så småningom uppnå insikt om er innersta natur och ert verkliga jag.

Ur denna övning uppstod så småningom en kampkonst vilken munkarna använde sig av för att försvara sig vid överfall av kringströvande rövare. Ur detta föddes senare kampsporterna Karate, Kung-Fu och Tae kwon do som är hårda och kallas "yttre övningar". Som kontrast till de hårda stilarna utvecklades en mjuk stil som kalla "Inre system" eller Tai Chi. Den har sina rötter i den taoistiska filosofin.

Tai Chi betyder den stora energin, livskraften eller livsenergin och "gåvorna" jag fått genom att utöva det är att den mentala attityden förändrats till det bättre. Känslighet har utvecklats och andningen förbättrats. Kroppen har blivit mer avslappnad och ryggraden rättats till. Allt deta sammantaget ger mer syre i hjärnan, som i sin tur ökar koncentrations- och prestationsförmågan.

Det krävs stort tålamod och disciplin för att uppnå dessa effekter men det är det värt för det är en mycket intressant och rolig hobby som gör att jag känner mig harmonisk, lugn och pigg.

Copyright Suzanne Svensson 1999.

TILLBAKA