|
Från vårt Diskussionsforum den 22 januari 2003. Min behandling i Bulgarien är nu avslutad, problemet var värre än vad jag först trodde. Tidigare kände jag bara till att jag hade E-Col., men efter en cystoskopiundersökning i Sverige för 9 månader sedan, fick jag troligen en ny bakterie "inplanterad" i urinvägarna/prostatan på urologen i Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg. Min "nya" bakterie heter Pseudomonas och anses mer eller mindre omöjlig att bli av med. Pseudomonas har flera olika försvarsmekanismer typ BIOFILMS, som gör att antibiotikan inte kommer åt bakterien. Jag har antagligen blivit kvitt min E-Col., men Pseudomonas är den bakterie som orsakar mest ont. Den lär jag har kvar resten av livet då den är svår att utrota med dagens antibiotikum. För övrigt anser jag att Jordan Dimitrakov i Bulgarien är den bästa läkare inom detta område. Har ni typ 9.000 kr över för flyg, hotell och ytterligare runt 5.000 kr över för läkemedel och 4.500 kr för PCR-testet, så anser jag att ni måste besöka honom. Framför allt ni som har "icke bakteriell prostatit." Han utför PCR-test, som analyserar bakteriernas DNA och resistens. PCR-testet hittar även de bakterier som man vanligtvis INTE hittar i urinodlingar, även svamp hittas om detta nu är orsaken. Professionellt utförd prostatamassage ges varje dag samt intravenösa antibiotikum direkt i blodet med rätt medicin enligt utfört resistensprover i PCR. Hos Dimitrakov mötte jag flera patienter som har varit överallt, t.o.m. hos Guercini (Rom, Italien) och Sanos (Moskva, Ryssland) utan att bli friska, men Jordan Dimitrakov hittade alla bakterier samt tog bort dem med sin behandling. De som besökt Sanos eller Guercini hade inte blivit kvitt sina bakterier. I många fall verkar det t.o.m. vara skadligt att åka till Sanos eller Guercini. ALLA öviga patienter som jag träffade på Dimitrakovs klinik fick sina bakterier hittade och borttagna. Vissa av dem hade dock kvar sina smärtor, men mest orsakade av nervskador och IC. Detta kan gå att fixa med en nervläkande medicin under en 6 till 8 månaders behandling med Elmiron (finns ej i Sverige men kan köpas i Bulgarien 4200 kr) eller beställas från ett tyskt apotek (9000 kr). De flesta som har fått besked "icke bakteriell prostatit" av sina urologer tycker jag har användning för ett PCR-test då detta test hittar ALLT i prostatan. I en studie på patienter med "icke bakteriell prostatit" så hittades bakterier hos 77%, de flesta osynliga i urinodlingar. Först efter PCR-test så hittades problemet och rätt antibiotika kan sättas in. De flesta prostatitfall anses vara orsakade av bakterier även om svenska läkare inget hittar i t.ex. urinodlingar och då gärna vill kalla det för "icke bakteriell prostatit" i brist på bevis i urinodlingarna. Flera typer av bakterier kan enbart hittas med PCR-test. Enligt Dimitrakov, så är det enbart ett fåtal laboratorier som utför PCR-test enligt de krav som han anser behövs. Testerna är i regel för dyra så svenska landsting vill inte utföra dem, eller så saknar de kunskapen att vanliga urinodlingar inte hittar alla sjukdomsframkallande bakterier. Dimitrakov ar en ovanlig läkare på så sätt att han verkar inte ha några ekonomiska intressen för själva behandlingen. Han har inte ens någon egen hemsida. Han fakturerar enbart för PCR-testet 500 dollar samt mediciner till självkostnadspris. Som jämförelse kan nämnas att ett PCR-test i USA kostar runt 2000 Dollar. Dimitrakov har tillgång till de flesta antibiotikum på marknaden, även de som inte finns registrerade i Sverige eller Europa. Han har minst dubbelt så många mediciner att välja på jämfört med svensk sjukhusvård. Medicinerna är i regel godkända I USA och många länder i Europa. Jag har ingen bra förklaring varför de inte används i Sverige annat än att de anses för dyra för svensk sjukhusvård. Det finns mycket positivt att säga om Dimitrakov, hans kunskaper ar vida överlägsna alla läkare I Sverige tillsammans när det gäller prostatit, infektioner och även IC. Och han har redskapen (PCR-tester) samt alla mediciner som behövs för att identifiera och bota de flesta fall, även de som anses hopplösa i Sverige, eller de som har "Icke bakteriell prostatit". Han älskar att jobba, även helger, och verkar ha som passion att hjälpa till prostatitfall runt om i världen. Han lovar inget i förväg i fall ni frågar honom, han vill gärna undersöka först innan han tror på något resultat, men tro mig, det finns ingen bättre läkare inom detta område i Europa. Receptet för lyckad behandling: 1. DNA-test av prostatasekret, genom särskilt PCR-test (sperma eller urin duger inte.) PCR-testet hittar ALLT. 2. Daglig prostatamassage under antibiotikabehandlingen, då denna tömmer prostatan mer an en vanlig utlösning. 3. Antibiotika som ges intravenöst i blodet. Antibiotikan måste vara utsedd efter resistenstestet i PCR. 4. Behandling tills man är klar, normalt 10-14 dagar. Behandlingen utförs aven lördagar och söndagar. 5. Efterbehandling av eventuella nervskador som bakterierna skapat under åratal av infektioner i prostata och urinvägar. I många fall så är det detta som är orsaken till att problemet kvarstår för många patienter trots att bakterierna tagits bort.
Från vårt Diskussionsforum den 4 februari 2003. Jag var hos Dr. Dimitrakov samtidigt som Mikael men blev tyvärr inte heller helt bra. Jag kände mig delvis bättre efter antibiotika och massagen men så fort behandlingen upphörde så var det precis som innan igen. Dr. Dimitrakov är säkert en alldeles utmärkt doktor men jag blev inte bra i alla fall. Som Mikael har sagt tidigare så är han nog väldigt bra då det gäller icke bakteriell prostatit. Han menar, att många har bakterier utan att det är det som orsakar deras symptom. Så tror jag dock inte det är i mitt fall då jag hela tiden känner mig delvis bättre av antibiotika men så fort jag slutar så är det samma igen. Så personligen så tror jag det handlar om att träffa rätt läkare. D.v.s. om du har bakterier så behöver du naturligtvis träffa en som anser att de orsakar detta, om det nu gör det. Personligen så tror jag att om det verkligen rör sig om bakterier, så är Dr. Guercinis metod den enda för att ha en chans att bli frisk. Har man gått med skiten länge är det helt meningslöst med mera tabletter, eftersom bakterierna då ofta sitter inkapslade i förkalkningar och dylikt vilket tabletterna inte kommer åt.
Från vårt Diskussionsforum den 27 september 2003 Jag har varit i USA under senare delen av augusti och början av september och träffat Dr Wise, Tim Sawyer och Dr Rodney Anderson på Stanford. Genomgick behandling under 2 veckor med 6 "physical therapy" sessions. Jag hade s.k. triggerpoints över hela magen och en hel del på insidan. Efter 3 behandlingar började effekten komma. Värken försvann helt och kissnödigheten minskade radikalt. Jag jobbar nu på hemma med avslappning (s.k. Paradoxial Relaxation) och stretchövningar dagligen. Har varit 100% i 2 veckor nu. Känner av lite idag, men förmodligen för att jag slarvat med avslappningen och stretchningen 3 dagar samt suttit 3 hela dagar i sträck. Jag behöver dock hjälp med behandlingen av ut och insidan av bäckenbottenmuskulaturen framöver. Har inte hittat någon som kan detta. Jag ger mig inte så enkelt så jag frågade Tim Sawyer (Dr Wise PT) om han kunde tänka sig komma över om jag betalade (vilket jag gladeligen gör) och lära ut denna enkla, men lite skumma teknik på 5-6 naprapater eller massörer i Sverige. Han sa ja och kan tänka sig komma under 10 dagar till Sverige. Behöver dock hjälp med att samla ihop folk (patienter och naprapater eller massörer) och lite pengar till detta. Vilka skulle vara intresserade? Detta hjälper många, men inte alla bör sägas, dock är jag övertygad om att en HEL del av oss här kommer få hjälp av den här metoden. Som Dr Anderson (en av världens främsta urologer) sa till mig - Den här metoden hjälper fler än alla mediciner jag testat kombinerat. Hör av er om ni är intresserade på min hotmailadress nedan. Döp mailet till Stanford så jag inte misstar det för skräp. patricksoderlund@hotmail.com
Från vårt Diskussionsforum den 2 mars 2005. Har själv undrat, men efter ett års erektionsproblem har de varierat kraftigt, är väl nerver som är störda av inflammation antar jag. När allt var som värst var det en vacker dag bättre än någonsin för att åter bli sämre igen. Efter en månadslång behandling hos Dr. Feliciano på Maria Orosa i Manila i somras var jag till exempel erektionsmässigt mycket bättre, men jag kan inte säga att prostatamassage och antibiotika enbart har påverkat detta. Men det har generellt sett hjälpt. Nerverna kan bli skadade efter lång tids inflammation. Men har läst om en fransk (?) medicin som kan återskapa förmågan hos nerver, men här är jag osäker på dess förmåga. Önsketänkande? Troligtvis har jag en Chlamydia-historik jag dragits med sedan födseln och som inte visat sig förrän nu. Omöjlig framtid säger erfarenheten hos min doktor i Manila, men jag har börjat lita till mirakler nu och att fortsätta se efter sätt att bli frisk genom vetenskapen :-). En vacker dag så SKA allt bli bra igen! Blev visst lite mycket här. Keep on fighting!
Tillägg från vårt diskussionsforum den 27 maj 2005. Jag
var iväg till Filippinerna förra sommaren. Feliciano använder sig av
tredagarsodlingar på sperma och undersöker prostatasekretet vid varje
prostatamassage. Antibiotika ges efter vad odlingarna ger. Själv har jag
klamydia, kanske sedan födseln vilket betyder att jag är svårbehandlad och
misslyckades med att läka där. Men jag vet att folk har "vittnat"
gott om Feliciano på den amerikanska prostatitsajten och jag tvivlar inte på
Felicianos professionalitet. Jag blev väl bemött vad gäller allt. Efter en månad
och 14 prostatamassager, odlingar och tester (urin, sekret, blod, klamydia)
uppgick besöken till cirka 2800 dollar. Jag bodde billigt på samma gata (är
ett måste) men tag med en vän eller partner för 30 dagar i en storstad i
tredje världen och dessutom ensam tar på en, för några vita och palmklädda
sandstränder hinns inte med. Lycka till :-) Just det, glömde om du inte redan vet det; det finns två urologer vid namn Feliciano på Filippinerna, jag besökte Antonio E. Feliciano JR på Manila Genitourinary Clinic. På Maria Orosa street, Ermita, Manila.
Tillägg från vårt diskussionsforum den 8 oktober 2005. Hej
där, längesen ja skrev här nu men mycket att göra de sista dagarna,
hemma igen! Själv är jag hoppfull om att behandlingen hjälpt, men kan inte säga att jag var till 80 procent bättre när jag åkte. Är man 80 procent bättre efter behandlingen är det enligt dr Song troligt att de sista 20 procenten försvinner i läkningen om patogenerna är borta, men jag vet att Dr. Song skulle berättat för mig om han trodde att jag skulle dragit fördel av att stanna längre eller om han inte trodde han kunnat hjälpa mig, så pass rättfram är han. Men som sagt, jag ska inte tänka på det för mycket förrän om en till två månader. Irländaren kämpar på med sina injektioner i rygg och prostata och har det jobbigt med smärtan från injektionerna, de flesta likt mig kände dem knappt, men för honom är de fortfarande jobbiga. Innan jag åkte kom en annan amerikansk patient till Dr. Song, han är skolad medicinare och med ett stort intresse för kinesisk medicin. Han har prövat i stort sett allt inom kinesisk medicin inklusive att låta örter "bränna" in till prostatan från mage och rygg, de har alltid (örterna) kunnat låta honom kontrollera sin prostatit men aldrig läkt den. Han har kontakt med en mikrobiolog i NY som haft kunder hos honom vilka förut varit hos Dr. Song och berättar, att vad gäller mychoplasma så har de flesta verkligen blivit fria från den hos Dr. Song. Så det verkar som att han inte är så galet ute i alla fall. P.S. Byte till billigare hotell och omkostnader lät mig kapa utgifterna betydligt. Slutnotan för 40 dagars behandling blev 10 800 dollar för 33 injektioner i prostatan + 10 injektioner i bitestikeln (43 injektioner sammanlagt), 15 dropp, 8 fyllningar av urethra, 8 ultraljudsbehandlingar, 30 mikrobiologiska undersökningar osv.
Tilläg från vårt diskussionsforum den 10 februari 2006 Hej! Under behandling av Dr. Song i Kina mötte jag tre andra patienter vilka jag haft kontakt med också efter tiden där. Två av dessa var kvar en tid efter mig och träffade i sin tur ett par patienter de fortsatt prata med också efter sina behandlingar. Det är viktigt (tycker jag) att varken hylla eller smutskasta en doktor eller en viss behandling då informationen ofta är knapphändig. Innan jag åkte hade jag inte lyckats få kontakt med någon annan som varit på behandling hos Dr. Song. Nu har jag ett mycket litet material att gå på vilket inte kan klassas som statistik men det är den enda information jag har men den är förstahändig, den är alltså insamlad av mig och ingen hörsägen. *
Marc´s
symptom har återgått till vad han upplevde de vara innan han åkte, en
viss försämrad erektion efter *
Eddie´s
sympton kom tillbaka om inte lite värre efter besöket hos Dr. Song. Han
har förövrigt åkt tillbaks till Kina för * Steve mår sämre nu efter behandlingen (tre månader efter). * Francis mår mycket sämre nu (två månader efter). * En kanadensare mår sämre nu än före behandlingen (två månader efter). * Och jag mår som jag alltid mått. Piloten vet jag inte hur han mår då jag inte har nån kontakt med honom. Detta är som sagt bara mina erfarenheter men jag ville berätta dem för er. Jag skrev i det forum Dr. Song själv satt upp men efter det första brevet jag skrev under behandlingen då mina sympton var ganska bra så tog Dr. Song bort själva forumet. Jag har gjort PCR-analys på urin två gånger efter besöket i Kina. PCR efter ejakulat visade på hög halt av Klamydia trachomatis vilket Dr. Song aldrig fann någon. PCR på urin efter prostatamassage (WB3) visade på hög halt av Uroplasma urealyticum vilket Dr. Song också påvisade men inte fick bort. PCR visade även Mychoplasma Hominis vilket Dr. Song aldrig fann. Dr. Song fann Mychoplasma Genitalis men någon Mychoplasma Genitalis fanns inte i PCR-analysen så den kan han möjligen ha fått bort. Så är det med den saken :-) Ta
det lugnt och studera flitigt de olika medicinala vägarna!
Från vårt Diskussionsforum den 14 september 2005. Bästa alla medmänniskor som har drabbats av detta elände! Själv var jag i Er situation för ett år sen men kan nu glädjas åt att vara helt frisk. Jag har dessutom en logisk kedja och har efteråt förstått varje steg i min sjukdom och varför och hur jag också har blivit frisk. Först emellertid ett stort tack till skaparen av denna sida som för mig har inneburit ett stort stöd under hela min sjukdomstid. Min sjukdom har också lett till att jag totalt har omprövat hela den svenska sjukvården vilken jag trodde var en av de bästa i världen. Åtminstone på detta område är man dock helt ute och cyklar. Nåväl detta är min story. Våren 2004 var jag två ggr otrogen mot min hustru, dessutom utan skydd. Jag reser ständigt i jobbet och första gången var i Hong Kong och strax efteråt i Litauen. Helkorkat! Efter andra gången var jag heller inte ihop med min hustru utan kontaktade istället min kompis gynekologen på det stora sjukhuset. Han berättade för mig allt som jag eventuellt skulle kunna ha drabbats av och rådde mig att inte ha något umgänge med min hustru under 4 veckor för att se om jag drabbats av något. Två veckor efter Litauen började det klia konstigt längst ut i spetsen och dagarna senare exploderade det fullständigt. Jag drabbades av alla de symptom som nämns på dessa sidor. Via min kompis gynekologen fick jag en 14 dagars kur med Doxyferm (aktiv beståndsdel Doxycyklin). Denna dämpade symptomen kraftigt men helt bra blev jag inte. Efter att ha gått 10 dagar utan antibiotika så lyckades jag så småningom få tid hos SESAM-mottagningen på ett annat stort sjukhus i min stad. Där konstaterades det vid två tillfällen att jag varken hade Clamydia eller Gonorré. Dessutom fick jag vid två tillfällen medicin mot Gonorré. Inget hjälpte och jag blev bara värre i slutet av juni kunde jag knappt sitta och hade JÄTTEONT i hela regionen. I slutet av juni 2004 trodde man på SESAM-mottagningen att jag hade Mykoplasma viket jag testades för och fick medicin emot. Testet visade att jag inte hade det och jag blev jag heller inte bra. Under hela tiden kunde jag som tur var (utom inför provtagningarna) få Ciproxcin av min kompis gynekologen. Hade jätteont ändå men det minskade ändå besvären. I slutet av juli testades jag på SESAM-mottagningen för Ureaplasma vilket jag inte heller hade. Därefter gav man upp och skickade en remiss till Urologen med misstänkt "Icke-bakteriell prostatit". Ciproxcin vägrade man skriva ut utan hänvisade till NSAID. Tack vare min kompis och nätet hade jag dock obegränsad tillgång på Ciproxcin vilket var en nödvändighet för att överhuvudtaget stå ut och kunna jobba hjälpligt. I början på september fick jag via remissen en urologtid i december på stadens tredje stora sjukhus. Samtidigt hade min kompis skrivit en remiss till Urologen på den kända privatmottagningen. Bägge gav mig en tid 3 månader senare (=maxgränsen för vårdgarantin??). I väntan på dessa tider ordnade min kompis fram en alternativ medicin kallad Bactrim Forte som jag åt i dubbeldos under 4 veckor. Totalt sett var nog denna ändå sämre än Ciproxcin och jag fick en enorm mängd svamp som kliade förskräckligt. I oktober var jag nära att ta livet av mig men beslöt mig slutligen för att kontakta Prof. Guercini som ett sista försök om inte de svenska läkarna skulle rädda mig. Eftersom jag ville hålla upp med Ciproxcinet så lite som möjligt lyckades jag boka in även Guercini i början av december. Tvingades under hösten att äta stora mängder sömnmedel och besöka psykolog för att försöka stå ut fram till läkarbesöken vilka jag ändå hoppades skulle kunna göra mig bra. Hoppet är det sista som överger människan! En måndag i början av december besökte jag så Urologen hos privatkliniken. Han gjorde en cystoskopi och konstaterade att han inte kunde se några problem. Han tog samtidigt prover. Samma eftermiddag åkte jag till Rom och på tisdagen blev jag undersökt av Prof. Guercini. Fick först lämna ett spermaprov. Han gav mig sen min första prostatamassage jag någonsin fått, och jag kände att det kom ut något i urinröret. Därefter fick jag lämna urinprov. Han testade för en stor mängd åkommor. Samtliga prov var DNA-PCRtest. På onsdagen åkte jag hem och på torsdagen besökte jag urologen på det stora publika sjukhuset. Där berättade urologen att det i princip var omöjligt att bli frisk från alla de problem jag beskrev för henne men att hon skulle göra en cystoskopi och göra bakterieodlingar. Hon hittade direkt sår i urinledarens yttre delar men i övrigt såg allt fint ut. Hon gav mig också omgående en tremånadersdos Ciproxcin utan återbesök. Skulle de hitta något på proverna skulle hon ringa. Därefter gick jag hem och väntade på provsvaren och jag antar att Ni är lika nyfikna att höra som jag var: Privatläkarmottagningen fick jag ringa upp och där hade man inte hittat någonting. Man kunde heller inte redogöra för vilka prover man tagit. Var välkommen tillbaks på min återbesökstid i början av februari. På det publika sjukhuset hade man hittat E-coli bakterier och "en normal samling småflora"??? Ingen mer åtgärd mer än att jag skulle äta min tremånaders kur Cirproxcin utan återbesök. Från Prof. Guercini fick jag ett 10 sidor långt e-mail där DNA-PCR-testerna visade att jag hade mycket höga halter Clamydia samt låga halter Ureaplasma Urealyticum och Mykoplasma Hominis d.v.s. det som SESAM-mottagning testat flera ggr och inte hittat. Något samliv hade jag heller inte haft sedan i april, det var fullständigt omöjligt av många skäl. Dessutom hade jag även e-coli. Jag bokade in besök i Rom tre måndagar i rad i januari 2005 som en följd av detta och bokade flyg med Ryan-Air vilket gjorde att jag bara behövde vara borta en natt varje gång. Billigt blev det och där hittade jag även hotell ”Ritz” i närheten av Guercinis praktik. Första behandlingen hos Guercini gjordes ytterligare undersökningar av urinflödet etc. Han berättade sen för mig att problemet i princip nästan alltid är Clamydia som slagit rot inne i prostatan och där skaffat sig ett skyddande proteinhölje vilket gör att normala doser antibiotika inte fungerar. Jag fick sen min första dos antibiotika rakt in i prostatan. Man uppnår då en koncentration som blir ungefär 100 ggr den normala. Det höga koncentrationen klarar nämligen att döda Clamydiabakterierna trots deras skyddande hölje. Därefter åkte jag hemma och 4 dygn senare kände jag en natt hur allting började släppa. Den natten låg jag vaken hela natten som vanligt - men nu därför att jag grät av glädje. Vid min andra behandling nästa måndag kändes min prostata helt normal enlig Prof. Guercini. Även den tredje behandling genomfördes och jag var då nästan helt symptomfri. Frågan var nu enligt Guercini vad som hade hänt med Ureaplasman och Mykoplasman som hittats i DNA-PCR-testerna? Hade utslaget på testet enbart kommit av att jag hade haft dem och nu enbart hade DNA strukturer kvar efter döda bakterier eller var de fortfarande levande? Under februari blev jag sen tyvärr sämre men hade nu enbart problem längst ut i penis och det var totalt sett en bagatell mot vad det hade varit två månader tidigare. Alltså hade någonting överlevt Guercinis behandling. Hade nu via min kompis gynekologen fått en gräddfil till SESAM-överläkaren på det tredje stora sjukhuset. Han lär vara en av "Sveriges vassaste" på Clamydia och han var först väldigt skeptisk till min berättelse men när jag kunde stödja det hela med provsvaren från Guercini blev han mycket intresserad. Han ansåg nu att mina kvarstående besvär förorsakades av Ureaplasman och att jag borde bli frisk av Doxyferm. Själv hade jag i en doktorsavhandling hittat att dessa kunde ha en livscykel på 42 dagar varför jag fick en 7 veckors kur. Blev något bättre men inte bra. Stötte på Guercini parallellt. Han ansåg dock först att jag skulle vänta och se men senare ansåg att jag skulle behandlas med Iosalide (Josamycine aktiv beståndsdel). Detta preparat finns inte i Sverige varför jag fick telefonbeställa det från ett italienskt apotek och kunde hämta ut det på ICA hemmavid. Efter 1,5 dygn släppte de sista problemen!!!! UNDERBART!!!! Anledningen hade jag parallellt hittat i en turkisk undersökning på nätet. Den visade att det hos både Ureaplasma Urealyticum och Mykoplasma Hominis förekommer resistenta stammar mot Doxycyklin. Mot Josamycine finns dock ingen känd resistens hos dessa. En månad därefter i maj 2005 kontrolleras jag av Clamydiaspecialisten med ett DNA-PCR test utan att han finner något. Han testar också förekomsten av Ureaplasma Urealyticum och Mykoplasma Hominis med vanlig odlingar då han hävdar att dessa inte kan DNA-PCR-testas i Sverige. Efter att ha bekostat Guercini med 2 500 € privat så vände jag mig sen till sjukkassan för att få ersättning och tro mig eller ej, 10 dagar senare hade jag pengarna i min hand. Nu i september 2005 är jag fortfarande kärnfrisk och tror snart att det hela aldrig har hänt. Lycka till alla Ni andra ännu ej friska! Mvh
Från vårt Diskussionsforum den 28 augusti 2008. Jag har haft prostatit i 12 år med upp och nedgångar. Var helt bra i ca 3 år men fick tillbaka prostatiten med full kraft för ett år sedan i samband med en svampinfektion. Jag har alltid varit negativ i prostatasekret odlingarna i Sverige trots att jag alltid blivit bättre under de många antibiotika kurerna som jag ätit genom åren. I somras blev jag desperat och sökte mig till F. Guercini i Rom och hör och häpna så upptäckte han följande bakterier efter prostatamassage enligt DNA-PCR metoden. 1. Gonorée 2. Mykoplasma Homonis 3. HPV (Papilomvirus). Ingen av mina flickvänner har någonsin varit smittade och jag bad min nuvarande att testa sig också. Otroligt nog var hon också negativ. Totalt fick jag 5 injektioner men har fruktansvärda komplikationer som jag härleder till injektionerna. Är väldigt svullen i perineum och kan helt enkelt inte sitta. Har också en vansinnigt brännande smärta i uretra och det smärtar och är svullen där han satte sprutorna. Sista sprutan fick jag för en månad sedan. Hjälp har någon hört om biverkningar till hans behandling. Jag var inne på den tyska chatsidan och flera patienter verkar ha fått stora problem efter injektionerna.
Från vårt Diskussionsforum den 12 mars 2009. Jag befinner mig just nu utomlands i Kina. Jag har ont i prostatan, ont i bitestiklarna och trängningar. Jag har även lokaliserat en punktsmärta långt ner på urinröret där det gör extra ont. Jag fick först 2 stycken olika antibiotika i 1 vecka och blev bra i cirka 2 veckor utan några som helst symptom. Sedan kom alla symptom tillbaka och problemen har bara fortsatt. Jag har ätit flera olika antibiotika sedan dess utan några som helst eller marginella förbättringar. Dock har smärtorna i bitestiklarna nästan gått ner och är inte längre lika akuta. Däremot kvarstår smärtorna i prostatan och trängningarna som ibland är väldigt kraftiga. Jag har blivit diagnostiserad med akut prostatit. Läkaren har gjort PSA-prov (inget svar än), ultraljud, flera bakterieodlingar och magnetisk röntgen(?). En bakterieodling gav utslag på en väldigt liten mängd MRSA Staphylococcus. Både ultraljudet och den magnetisk röntgen visade på en förstorad prostata och förhårdnader (stenliknande prickar). Just nu äter jag Doxycycline, Ciproflaxacin och Diclofenac. Har idag börjat med Ciproflaxacin igen. Det var den här kombinationen som jag först blev bra av under cirka 2 veckor. Jag är rädd att det här skall utvecklas till kroniska symtom om jag inte får hjälp. Min läkare här, som har varit mycket hjälpsam, har skrivet en rapport till sjukvården i Sverige om rekommendationer om fortsatt vård. Jag kommer att åka hem tidigare än tänkt och undrar var jag kan vända mig med min rapport eller om jag får en remiss? Är det någon som har tips på en bra läkare och mottagning i Stockholm som tar sådan här problem seriöst och allvarligt? Jag är 34 år, 180 cm och väger 70 kg. Tacksam för hjälp!
Kanske hjälpen finns någonstans, även om "vägen dit är krokig"!
Tillbaka till Diskussionsforum
Tillbaka till Behandling utomlands? (På sidan Från drabbade)
|
