I dag är jag alldeles ensam på Via Dolorosa, d.v.s. jag har ingen kamrat med mig. Annars vore det synd att säga, att man är ensam. Nej, långt därifrån. Aldrig anade jag, att Via Dolorosa var en sådan larmande gata, kantad av kaféer, affärer och krogar. Små smutsiga barn springer barfota omkring på Via Dolorosa. Åsnorna kommer fullastade. Åsnedrivaren skriker och slår de stackars djuren. Barnen leker i gatans smuts, medan en del lata araber sitter sysslolösa på trappsteg och trottoarkanter. Gatan är mycket smal och på vissa ställen helt överbyggd samt belagd med kullersten.

För att få allt i rätt ordning orienterar jag mig till baka till den s.k. Antoniaborgen. Det var här Pilatus dömde Jesus till döden. Denna plats är första stationen på Jesu lidandes väg. Andra stationen är vid Eccehomobågen. Det var här som Pilatus visade folket den törnekrönte Frälsaren med utropet: "Se mannen!" Den tredje stationen ligger, där gatan, som kommer från Damaskusporten, korsar Via Dolorosa. Här dignade Jesus under det tunga korset. Jag fortsätter ett 20-tal meter och kommer till fjärde stationen. Här möter Jesus sin moder. Gatan svänger nu kraftigt åt höger och strax är jag framme vid den femte stationen, där Jesu kors lades på en av Afrikas söner, nämligen Simon från Cyrene. Sjätte stationen är Veronicas hus. Det var hon, som enligt legenden torkade Jesu blodiga panna med en duk, och Frälsarens ansikte blev därvid avtecknat på duken. Vid sjunde stationen dignade Jesus under korset för andra gången, och vid den åttonde talade han till kvinnorna som grät. Här tappade jag orienteringen och måste be någon följa mig på det sista stycket till Golgata. Efter besök vid den nionde stationen, där det sägs, att Jesus för tredje gången dignade under korset, är vi framme vid Gravkyrkan, där de övriga fem stationer på Jesu smärtas väg finns. En mycket liten gata ledde till denna kyrka, som inom sina murar rymmer platsen, där Korset stod. Utan min väns hjälp kanske jag inte hade hittat fram till kyrkan. Inkommen i helgedomen lämnade min vän mig, och jag kom i händerna på en guide. Och det var kanske nödvändigt, ty att hitta ensam i denna kristenhetens märkligaste kyrka och få ut någonting av besöket var nog inte lätt. Att Den heliga gravens kyrka är byggd över Golgata och Jesu grav blir jag för min del allt mera övertygad om. De flesta kristna forskare är också ense därom. Man kan nämligen vara övertygad om att Jesu vänner i den första kristna tiden var mycket angelägna att veta var platsen för Hans död och uppståndelse var belägen. Genom Eusebius vet vi, att kejsar Konstantin den store lät anställa utgrävningar och att han fann Jesu grav, och över denna lät bygga en kyrka redan år 336. Sedan dess har kyrkan många gånger blivit helt eller delvis förstörd, men alltid byggts upp igen. Flera gånger har den ombyggts och tillbyggts och utgör idag ett helt komplex av byggnader och kapell.