Getsemane är inget stort område, kanske det varit större. Nu är det omgivet av en mur, som franciskanerna har byggt. Även Getsemane är delat mellan olika kyrkor. Det övre Getsemane tillhör grekerna och det nedre franciskanerna. Själva örtagården är inte mer än 60 meter lång och 55 meter bred. Härinne finns 18 stycken gamla olivträd. Det största och äldsta trädet uppges vara det, under vilket Jesus kämpade sin svåra strid.

Gripna i våra sinnen och hjärtan går vi stilla ut ur den gamla örtagården. Vi vandrar över Kidrondalen upp mot den västra muren, vilken vi följer, tills vi kommer till Damaskusporten. Härifrån har vi glott några steg till Y.M.C.A. Hotell, där vi har vårt nattkvarter.

PÅ VIA DOLOROSA TILL GOLGATA.

Även nu är min utgångspunkt Damaskusporten. Eftersom jag var sjuk i matförgiftning, kunde jag ej följa med, när mina kamrater gick denna väg. I går, som var långfredag, stretade jag mig upp ur bädden och följde med för att få se processionen på Via Dolorosa Varje fredag tågar de olika bekännelserna av kristna som finns i Jerusalem denna väg, sjungande bedjande. Vid varje station på Jesu smärtas väg - 14 sådana finns - stannar processionen och det för den platsen avsedda skriftställen läses. Nu på själva långfredagen väntade vi, att det skulle bli särskilt högtidligt. Vi lyckades mot en avgift på en dollar per man komma upp på ett tak, från vilket vi hade en god utsikt över Via Dolorosa. Snart kom den ena gruppen kristna efter den andra. Några nunnor var stora kors, och det hela var mycket anslående och stämningsmättat. Eftersom det var en så rik variation, när det gällde klädedräkt o.dyl. blev färgfilmen, som jag tog från hustaket mycket bra. När jag sett processionen, gick jag hem till hotellet.