DÄR GRÅTER INGEN MER.

Det är sant, men blott för ett visst folk på en bestämd plats. Vi går dit. Det är inte långt. Här har vi den gamla muren, den äldsta av alla i Jerusalem. Den ligger på västra sidan och är en del av den mur, som Salomo lät bygga omkring tempelplatsen. Den kallas klago- eller gråtomuren. Varje fredag har under tusende år judar samlats där för att gråta över Jerusalem och templets förstöring. Nu finns här inte en jude. Vi sena tiders palestinafarare gick alltså miste om vad pilgrimer även i början av 1940-talet fick bevittna. Det lär ha varit rörande att se judar gråta här vid denna säkerligen världens märkligaste andaktsplats. Sedan 1948 äger emellertid ingen jude tillstånd att gråta här. Klagomuren är vid själva gråtstället mycket hög. Jag skulle tro närmare 20 meter. Här ligger flera lager av stenar över varandra. Men det var om helgedomen, som Jesus hade sagt, att det inte skulle lämnas "sten på sten". Och där har Hans ord till fullo uppfyllts. När vi lämnade denna underliga plats, hade vi svårt att hitta tillbaka till Damaskusporten. Vägen gick genom trånga och smutsiga gator. Vi kunde fått en guide, men vi ville inte. Vi har fått mer än nog av sådant folk.