DÄR TEMPLET STOD.

Att beskriva alla de heliga platserna i den gamla staden är omöjligt. Jag vill endast taga med läsarna till några av dem. Vi börjar då med Tempelplatsen. Som vanligt sker starten från Damaskusporten. Om några minuter står vi utanför ingången till tempelområdet. Det tar ganska lång tid, innan vi får våra biljetter. Men man får vara glad, att man överhuvud får komma in. På Jesu tid fick ingen hedning sätta sin fot här, så även under den mohammedanska tiden ända fram till 1800-talet. Sedan dess har pilgrimer av olika bekännelser haft tillträde.

Tempelplatsen är mycket stor. Den upptager nästan en fjärdedel av det gamla Jerusalem. Här stod en gång Salomos tempel där Jesus ofta undervisade. Serubabels tempel stod också här, och Herodes tempel, som lär ha varit det allra största. Han tilltalades nämligen särskilt mycket av storstilade byggnadsverk. Det säges, att detta tempel täckte en yta av mer än 90 tunnland och var ett underverk av skönhet och arkitektur. Uppförandet av templet sysslesatte 10.000 arbetare och tog en tid av fyrtiosex år. Det blev färdigt blott några år före Jerusalems förstöring. Många förskräckliga minnen är förknippade med denna plats. Hemskast av dem alla är minnena från stadens förstöring år 70. De hårdaste striderna försiggick just på tempelplatsen, vilken helt naturligt judarna försvarade till sista man. Striderna var de fasansfullaste, som historien känner. Romarna slogs tillbaka gång efter gång. När angriparna slutligen lyckas sätta murarna i brand, följde stormningen av staden. Blodet flöt i sådana strömmar, att det delvis dämpade eldens framfart. Titus gav order om att skona templet, men hans röst dränktes i de döendes jämmerskri. Många judar tog sin tillflykt till valven under tempelplatsen. I ett sådant valv hittade man inte mindre än 2.000 lik. Alla på det grymmaste mördade. Templets stormning och ödeläggelse är den mest ohyggliga händelse, som historien vet att berätta. Detta skedde den 10 aug år 70. Det var nästan kusligt att gå på denna på en gång heliga och oheliga plats. Ibland kände jag mig rädd. Vem vet vad fanatiska mohammedaner kan få i sinnet. Här har nog varit mer än ett slagsmål mellan representanter av de tre stora religioner, vars linjer skärs över tempelplatsen. Här höll Paulus på att bli ihjälslagen, när han av judiska renhetsivrare beskylldes för att han fört greker in i helgedomen och på så sätt osäkrat den heliga platsen. Läs därom i Apg. 21 kapitel.