Sedan dess har Jerusalem varit intaget ett 30-tal gånger och vid några tillfällen fullständigt förstört och jämnat med marken, så som t.ex. när kejsar Titus intog staden år 70 e.K. Litet längre fram i historien gjorde Bar Kobka uppror. Det kuvades och staden förstördes ånyo. Man förbjöd judarna att vidare bosätta sig i staden och förvandlade den till en romersk koloni vid namn Aelia Capitolina. På 600-talet intogs Jerusalem av de framstormande araberna. Staden hade då en tid varit i de kristnas händer. Kalifen Omar ändrade nu varje kyrka till en moské, och på tempelplatsen byggdes Omarmoskén. På 1000-talet blev korsfararna herrar i Jerusalem. Hela Kanaan var då ett kristet rike, men endast för en kort tid. De besegrades ganska snart och Jerusalem förde en tynande tillvaro fram till 1500-talet, då turkarna intog staden. Under deras regim byggdes den mur, som står än idag. Den är omkring 4 km och har 8 portar, av vilka den förut nämnda, Damaskusporten, är den förnämsta. Alla våra vandringar och utflykter startar vi från denna port. Turkarna höll staden ända till 1917, då general Allenby tågade in i staden, som gav sig utan strid. Inte ett skott lossades. Ända fram till 1948 var Palestina ett engelskt protektorat, men på natten mellan den 14 och 15 maj nämnda år lämnade den siste brittiske soldaten Palestinas jord. Den nya Judestaten utropades, och Det heliga landet delades på förslag av F.N. mellan judar och araber. De flesta av de heliga platserna kom därvid att tillfalla araberna. Både Betlehem, Hebron och Sykar ligger på arabsidan. Detsamma kan sägas om Betania, Oljeberget och Getsemane. Likaså ligger hela det gamla Jerusalems - staden inom murarna - med Via Dolorosa, Golgata, Graven och Tempelplatsen på arabernas område.