73 ---- Med Volvo till Kanaan | [Förra] [Nästa] |
Solen håller på att gå ned. Den slår en brygga av guld över Nilens silverglänsande vatten. Kaptenen ror, Birger och jag sitter i aktern och njuter. Båten går tungt. Det är en gammaldags, klumpigt gjord snipa. Snart är vi åter hamn. Gubben som lånat oss båten vill förstås ha dricks. Vår kassa får vila. Kaptenen betalar alltid alla våra utgifter. På stranden av Nilen sitter frisörerna ivrigt rakande skäggiga ansikten. Hela deras uppsättning består av en pall, en tvål, en borste och en Eskilstunakniv. Åtminstone en av rakarna har en kniv av detta världsberömda fabrikat. Jag försöker filma en, men det togs mycket illa upp. Först gömde frisören sitt ansikte, men när jag ändå fortfarande gjorde mina ansatser för att få en bild, hötte han åt mig med kniven, vadan jag fann för gott att loma iväg utan någon bild av friluftsrakstugan vid Nilen.
EGYPTENS OROLIGA HÖRN.
En tripp till kanalzonen, Egyptens oroliga hörn, blev en mycket intressant upplevelse. Innan vi startade, besökte vi egyptiska arméns högkvarter i Kairo. Man försäkrade oss, att det var ingen som helst risk att fara dit. Senare förstod vi dock, att resan i alla fall hade sina risker. Blott för några dagar sedan hade här varit intermezzon med skottlossning.
[Tillbaka till huvudsidan] | [Förra] [Nästa] |