Nilen är jodens längsta flod. Mer än 6.000 kilometer lång. Dess källor ligger djupt inne i Afrika. Först i vår tid har man, efter ett tusenårigt forskningsarbete, nått fram till dem. Nästan hela Nilen är segelbar. Den är också ganska bred. Där vi ror utanför Kairo, är den ungefär en kilometer bred. Till en början utgöres Nilen av två floder, Vita och Blå Nilen. Dessa floder förenar sig till en vid Khartum. Från Khartum tills den rinner ut i Medelhavet mottager Nilen blott en enda biflod. Man har beräknat, att Nilen under sitt lopp genom Egypten förlorar en vattenmassa av omkring 300 millioner kubikmeter per dygn. Vattnet sjunker dels ned i jorden, dels avledes det i en mängd kanaler. Det finns inget land på jorden, som har ett sådant kanalsystem som Egypten. Tack var Nilen kan egyptierna bevattna sitt land, som annars till största delen skulle vara sterilt ökenland. Nilfloden är Egyptens räddning.

Vi är ledsna, att vi ej är ute i rätt tid för att få se det naturfenomen, som kallas för Nilens översvämning. Detta inträffar nämligen varje år under sommarmånaderna för att kulminera i oktober. Floden översvämmar då nästan hela landet. Översvämningarna beror på långvariga och häftiga regn i de inre av Afrika. Då floden drar sig tillbaka i sitt normala läge, lämnar den ett tjockt lager av slam, vilket utgör en utmärkt gödning för den annars så magra sandjorden. Skulle Nilen svika i detta avseende, blir följden missväxt och hungersnöd. Det är väl nästan troligt, att de sju hungeråren under Josefs dagar berodde på en sådan orsak.