Det är buller hela natten i Kairo, även på den relativt lugna plats där vi bor. Radion är på för fullt hela natten i de omkringliggande husen. Klockan 4 på morgonen börjar tidningspojkarna skrika ut nyheterna, tätt följda av andra gaphalsar inom olika branscher. På dagen skriker matthandlarna som har huvudaffären på den ena armen och filialen på den andra. Folklivet är mycket brokigt. Alla nationer är representerade här. I Heliopolis bor européerna. Vi tog en titt dit. Det var som på Essingen. I övrigt möter man kineser, indier och svarta från egyptiska Sudan. Det vore synd att säga, att klädseln är enhetlig – här finns allt från lång nattskjorta till frack med plommonstop. Avstånden inom staden är nästan som i Chicago. Vi har, inom staden, kört upp mer än 70 liter bensin, men nu känner vi Kairo lika väl som vår egen rockficka.

BÅTTUR PÅ NILEN.

I Kapten Towid Sarhas sällskap promenerar vi ned till stranden av Nilfloden. Vi får oss en roddbåt. Gott nog åt oss. En segelbåt stod ej att uppbringa. Färden på Nilens klara vatten blir ett oförglömligt minne. Bilder ur Bibelns historia kommer så nära. Det är omöjligt att färdas på Nilfloden utan att påminna sig en annan liten farkost, som en gång gungade på dess böljor. Den hade bara en passagerare och saknade både master, segel och roder. Men så var den ej heller ämnad att gå till någon hamn. Kaptenen på skutan var en liten hebreisk gosse, som grät. Finns det i bibeln någon mer historia så rörande som berättelsen om lille Moses, Mirjam och mamma Jokebed? Knappast! Men i den kistan hade Gud ett redskap som skulle sätta skräck i Farao och influera hela världen. Han blev både jurist, härförare, folkledare och kanske den störste statsman, som någonsin levat på jorden. Och Mirjam, som stod på stranden, ängsligt vakande över sin lille bror, har också gått till historien. Tänk om en krokodil fått syn på kistan! Eller en buffel, som vadat ut för att dricka, hade petat till den med nosen så att den kantrat! Mirjams hjärta var i halsgropen! Ja, även henne kommer man ihåg, när man ror på Nilen. Det ar ju hon, som blev ledare för strängmusiken efter övergången av Röda Havet.