Men vi har också angenäma upplevelser att rapportera från detta land. Vi togs emot storartat, när vi passerat Libyens gräns. Femtio mil hade vi sedan militäreskort, i det att den förut omnämnde kaptenen plus en man följde med oss hela den långa vägen från sin ensliga postering ute i öknen till millionstaden Kairo. I fyra hela dagar har han varit med oss, visat oss allt av intresse från gammal och modern tid. Genom hans försorg fick vi också en hel våning, bestående av sex rum och kök, till förfogande. Vi är faktiskt ensamma i hela våningen. Har bott här i fem dagar nu. Alla bekvämligheter finns. Vi känner oss som kungar – bor här helt fritt. Inte heller maten har vi fått betala. Vi har varit inbjudna till flera olika familjer både för middag och supé. När vi ätit på restaurant, har kaptenen alltid betalat räkningen. Naturligtvis har vi bjudit honom till Sverige.

I Kairo bor mer än tre millioner människor. Här mötes gammalt och nytt, överflöd och armod. Kairo är storstad och bär dess prägel. Trafiken är våldsam, jag har inte sett något liknande sedan jag lämnade Amerika. Dollargrin med märken Cadillac, Buick och Oldsmobile trängs med kärror och åsnedrivare på The green place, vilket anses som Kairos centrum. Engelska lyxvagnar såsom Rolls Royce är en vanlig syn här – de kostar 80.000 kronor. Tror ej vi har någon i Sverige. Men så har vi ej heller de stackars tiggarna sittande på trottoarkanten – här finns de i överflöd. Vi såg en tiggarmor i går, hon hade tre små barn. Alla satt de i smutsen på gatan. Barnen var fulla av skabb och hade variga sår över hela kroppen. De små ögonen var fulla av spyflugor!!