69 ---- Med Volvo till Kanaan | [Förra] [Nästa] |
STENREGN I KAIRO.
Vi har litet otur. I Tunisien vägrades vi företräde för beyen och I Libyen var kungen inte hemma. Nu är vi i Kairo, men Naguib har influensa. Återstår så David Ben Gurion. Men vi har föga hopp. President Naguib är mycket populär här. Han lär vara mycket folklig och lätt att komma till tals med. Hans bild finns snart sagt på varenda vägg i Kairo. I husen och affärerna prydes väggarna med hans foto i färg.
Att det är oroligt i Egypten har vi fått veta, dels genom telegram från Månsarp, dels genom att på natten lyssna till de engelska utsändningarna från B.B.C. i London. Och det är sant. Riktigt säker känner man sig inte i Egypten. Karbinbeväpnade poliser posterar i alla gathörn. I dag på morgonen får vi vara med om en kuslig händelse. Vi är på väg genom Kairo. I utkanten på staden hör vi hemska illvrål, men kan inte i en hast lokalisera var de kommer ifrån. Plötsligt befinner vi oss i ett hemskt stenregn. Stenar stora som knytnävar haglar runt omkring oss. Minst ett tiotal träffar bilen. Vi hukar oss ned. Birger Axelsson viskar: "Vi har splitterfritt glas." Hjärtat hoppar upp i halsgropen. Vi är sex i bilen, två egyptiska officerare med fästmör samt min reskamrat och jag. En av damerna tar till lipen. Kaptenen, som kör vår bil, ler och nonchalerar det hela med en axelryckning, samtidigt som han säger till oss att ej vara rädda. Han hade varit fyra år i kriget. Snabbt svänger han in på en tvärgata, kastar i tvåan och försvinner som en pil i smågatornas labyrinter. Ingen av oss har träffats. Alla är oskadda. Ej heller träffades någon fönsterruta, men bilen blev illa tilltygad på både dörrar och skärmar. Kaptenen, som väl förstår hur det hela hänger ihop, är mycket fåordig, när vi frågar honom efter orsaken. Det är tydligt att han skäms. Stenkastningen började precis som vi passerade universitetets gård och utfördes av minst 200 fanatiska studenter. Illvrålen var de hemskaste vi hört. Vi hann även, innan vi dök ner i bilen, se ett par ansikten. De var blåa och förvridna. Ruskigare har vi aldrig skådat. De påminde om vilddjur. Även om kaptenen inget talade om för oss, är vi förståndiga nog att sätta det inträffade i samband med de oroligheter, som rapporterats från kanalzonen i morse. Vi är fullt vissa om att vi togs för engelsmän, fastän vår bil bär fyra tydliga nationalitetsbeteckningar.
[Tillbaka till huvudsidan] | [Förra] [Nästa] |