Egypten är ett ganska stort land. Det sträcker sig längs Nilen söderut, mer än 1.000 kilometer. Landet delas i övre och nedre Egypten. Om landet som sådant står det mycket i Bibeln. Profeternas skrifter innehåller märkliga förutsägelser om detta land, såsom t.ex. Jes. 19:22-25. Av detta bibelställe ser vi att fiendskapen mellan Israel och Egypten skall upphöra en gång. Till Egypten var det också som Josef med Maria och Jesusbarnet ställde sin färd, när han i en dröm från Herren erhållit en vink därom. Huru många gånger har jag inte för min inre syn sett Josef vid åsnans betsel och Maria med barnet på hennes rygg. Sett hur Maria sveper mantelfliken omkring sin nyfödde för att skydda honom för den bitande ökenvinden. Det var nog inte så lätt att på detta sätt komma tillbaka till fädernas träldomsland.

Alla dessa tankar strömmar genom min hjärna de första 30 milen vi kör i Egypten. Vid en militärpostering stoppas vi. En kapten vill åka med oss till Kairo. Det får han. Före starten bjudes vi på te inne på officersmässen. Klockan är nu 4 på eftermiddagen, och vi friskar på för att hinna fram till Alexandria i något så när rimlig tid. Kaptenen ordnar rum åt oss på Hotell Central. Tidigt nästa morgon startar vi efter en liten rundtur i staden med Kairo som mål. Därpå bär det ut i öknen. Vi har nästan fått nog av öken nu, men vi tar ändå den asfalterade ökenvägen till egyptiernas huvudstad. Det finns annars en annan väg genom det s.k. Nildeltat, men vi längtade att snart få litet vila efter den långa ökenresan. Därför tog vi den bästa och snabbaste vägen.