PYRAMIDERNA.

När vi kom från Alexandria, såg vi pyramiderna i morgondiset. Emellertid stannade vi inte vid dem utan körde direkt in till Kairo. I bilen lade vi kaptenen i egyptiska armén, Towhid Sarhan samt dr Muhammed Bagat. Kaptenen hade åkt mer än 60 mil med oss från sin ensliga postering ute i öknen. Båda hade sina hem i Kairo. I doktorns hem blev vi bjudna på förfriskningar, och kaptenen sörjde för att vi fick nattlogi. Vi sade farväl till doktor Bagat, som vi senare skulle gästa vid återfärden till Alexandria.

Morgonen därpå for vi i kapten Sarhans och i några andras sällskap ut till pyramiderna vi Gizeh. Det är dem gamla Gosen, dit Jakob flyttade med sin familj, då hungersnöden var svår i Kanaans land. Det är inte långt till pyramiderna, endast 10 km från Kairo. Vi åkte över en av Nilens broar. Här är vackert som i ett paradis. Palmerna växer längs västra flodstranden, och små parker, trädgårdar och blomsterrabatter är anlagda lite överallt. Nu är vi framme. Vi står vid pyramidernas fot. Dessa väldiga byggnader, som i tusende år fyllt en hel värld med förundran. Här finns tre stora pyramider och sex små. Pyramiderna är konungagravar. Den största pyramiden kallas Cheopspyramiden efter en konung med samma namn. Denne konung regerade över Egypten för mer än 5.000 år sedan. Hans pyramid var alltså omkring 1.000 år gammal, när Abraham kom till Egypten. Säkert har både han och de övriga patriarkerna många gånger stått vid dess fot, beundrat dess storlek och arkitektoniska skönhet, precis som vi gjorde. Pyramiden är 146 meter hög. Dess omkrets är nära en kilometer. Det tog oss ganska lång tid att på kameler rida omkring den. Egentligen red vi inte runt hela pyramiden, beroende på att kameldrivaren bara tjatade om att han ville ha mera dricks. Som ofta under resan i Orienten rann sinnet på mig, och jag bad kort men bestämt att få kliva ner från odjuret. Nu upprepades ceremonin från påstigningen. Föraren började slå det stackars djuret med en påk på frambenen. Kamelen började på nytt att "gråta" och föll så småningom ned i sanden med benen tredubbelt vikta under sin lekamen. Birger följde mitt exempel, ty även han hade varit utsatt för samma utpressning. När vi dröjde, förstod vår kapten, att något var på tok. Han skyndade till vår hjälp och så lyckades vi komma från dessa osmakliga kameldrivare, innan de trugat sig till våra sista slantar.