EGYPTENS GRÄNS.

När vi lämnat Tobruk, går det fort tills vi får stoppa vid den egyptiska gränsbommen. På egyptiska sidan är det ännu flera polisstationer än i Libyen. Polisen talar om för oss, att man här har mycket arbete med smugglare. Vid en militär polisstation hade man ridande polis men ej med häst utan på kamel. En sådan ryttare har en lång utbildningstid och är fantastiskt snabb. Han rider sin kamel i galopp, och den smugglare, som har får korn på, har mycket små chanser att komma undan. Om vi kunde stanna över natten, så skulle vi nästa morgon få se en sådan där vild kamelritt, men tyvärr måste vi säga "nej tack" och ta farväl av vaktchefen och hans mannar i posteringen vid Egyptens västgräns.

Ja, nu är vi verkligen i Egypten, landet som jämte Palestina utövat den största dragningskraften på oss. Intet land på jorden har en sådan historia som Egypten. Detta gamla kulturland har varit känt sedan gråaste forntiden. Vilket annat land i världen kan visa fram saker, som är mer än 5.000 år gamla? Vad jag läst i Bibeln och i böcker om detta gamla land blev så levande för mig, när vi fortsatte med Alexandria som närmaste mål. Hit drog Abraham, när hungersnöden var svår i löftets land. Här var det han föll för frestelsen att lura Sara till att säga, att hon var hans syster. Sara var snygg, och Abraham rädd, att han skulle bli av med henne. Låt oss ej döma honom för hårt! Hit fördes Josef och sedermera hans fader Jakob och alla Josefs bröder. Med tiden blev Israel ett mäktigt folk i Egypten. Farao Ramses II förtryckte folket, men Herren såg till deras nöd och uppväckte i Mose deras räddare. Och en vacker dag tågade de genom Röda havet på väg mot löfteslandet. Ja, den historien känner vi alla.