Kanske jag också skulle nämna, att vi aldrig trott att färden genom Nordafrika skulle bli som att färdas över ett slagfält. Så blev det dock. Genom hela öknen har vägen kantats av kullvräkta tanks, bilar och kanoner. Den ena krigskyrkogården efter den andra har vi passerat, millioner bensindunkar är kringströdda i öknen. På en del ställen har araberna samlat dem tillhopa och av dem förfärdigat små hus, där de bor. En beduin höll på att i små burkar sälja bitar av kanonkulor och projektiler. Det gick efter vikt. I Tobruk, där det väldiga ökenslaget mellan Rommel och den engelske generalen Wawell, var så gott som varje hus förstört. Här led också den tyska hären ett svårt nederlag.

Vi kom till Tobruk en lördagskväll och tog in på ett arabiskt hotell. Medan kaffet kokade, passade jag på att gå till en arabskräddare med mina sönderrivna byxor, det enda paret jag hade - det andra tog tjuven i Rom. Skräddaren hade sin verkstad på trottoaren, såsom brukligt är i Östern. Medan skräddaren utförde arbetet, promenerade jag i skjortan. Det skapade ingen sensation. Alla går i skjortor här. En del är iförda pyjamas, andra går i kalsongerna. Som väl var, var det inte kallt. När jag kom tillbaka till hotellet, hade Birger kört in bilen i festsalen, naturligtvis med ägarens tillstånd. Där sov vi gott i bilen med musik och flödande ljus från dyrbara kristallkronor. Det kostade ingenting. För kaffet betalade vi 12 öre. Det var en billig natt.