Här är Tripolis. En fin och ren stad. Vi tar in på hotell Tripolitanea, stadens billigaste härbärge. Här betalar vi sexton piaster, det vill säga 2:63 i svenska pengar. Det vore synd att säga att här är nyskurat, men bäddarna är tämligen rena och loppor finner vi inga. Det verkar ganska billigt i Libyen. Vi köper 76 liter bensin för 29:80.

Det är söndag, när vi är i Tripolis. Alla banker är stängda. Omöjligt att få våra checker växlade. Hur ska vi nu göra? Stanna här till måndag och därav få en dyrbar resdag förstörd eller fortsätta in i öknen, visserligen med tanken full av bensin men utan pengar och med reservdunkarna tomma? Vi överlägger, fattar beslut och ger oss ånyo av in i öknen, medan vi först besökt en katolsk mässa och sett oss om litet i staden. Vi kan ju köra till Sirte. Dit har vi 46 mil. Månne där skall finnas en bank? Vi byts vid att köra. Volvon är som skapad för öknen. Hökar, ormvråkar, hyenor. Vi ser en svala. Hon flyger mot norr och vi sänder med en hälsning. Många andra fåglar, som vi inte känner igen, ser vi. Det är varken domherrar, bofinkar, ärlor eller gulspinkar. Vi kallar dem knäppfåglar, för de knäpper med näbbarna som tystgående skrivmaskiner.