Här finns många tiggare. Det är inget att göra åt. De ingår i Orientens liv. Men besvärliga är de. Bäst att inte visa dem någon uppmärksamhet, så försvinner de efter några kvarter. Vi ser de mest vanskapta typer. En stackars kvinna rullar fram på gatan och håller sin tiggarmugg med tårna. En annan går på en hand och en fot. Trasorna skyler ej deras kroppar. Mest synd är det om barnen. Vi ger dem några francs.

Ett annat kapitel är de tusen och en guider, vilka överallt bjuder oss sina tjänster. Vi låter lura oss ett par gånger men blir sedan försiktiga. Det är nämligen rätt svårt att bli överens med dem om avlöningen. Att diskutera med en guide eller en taxichaufför är lönlöst. Bättre tillkalla en polis. Det finns nämligen bestämda tariffer, som de skall gå efter. Just nu trängs mer än sextio araber runt vår bil. De vill tvätta den. Vi ger upp. En arab får förtroendet. Han tvättar den innan och utan för 100 franc. Aldrig har man haft en sådan service som här. Tvättare, smörjare, skoputsare, vägvisare och bärare i långa rader.