I Tunisien börjar Östern. Folkliv, vanor och levnadsförhållande är helt andra än våra. Det måste man ta med i beräkningen, när man reser hit. Tunisierna begär inte, att man skall acceptera deras sätt att leva, men de vill inte på något sätt känna sig obehagligt observerade av en främling. Så till exempel är det inte tillåtet för en icke mohammedan att gå in i en moské. Att stå utanför och försöka kika in är högst ofint. På gator, spårvagnar och bussar, särskilt i de fattiga distrikten, förekommer mycket omfamningar, bugningar och kyssar. Det är deras sätt att hälsa. Att skratta åt sådant kan medföra obehagliga konsekvenser. Att tilltala en beslöjad mohammedankvinna är icke blott opassande utan strängeligen förbjudet. Vi ser många hundra sådana kvinnor varje dag. De får ej visa sig obeslöjade på gatan. Endast i hemmet och inför sin man kan de visa sitt ansikte. Så länge hon är fästmö, är hon beslöjad. På bröllopskvällen gör alltså mannen, som man får hoppas, en angenäm upptäckt: han ser då sin hustrus ansikte för första gången.