TUNISISKA DAGAR.

Det blir ett väldigt rabalder i Palermo, precis som vi väntat. Den usle tjuven i Rom tog icke blott allt vårt bagage utan även vårt carnet och övriga bilpapper. Till slut lyckas vi, efter att ha besökt minst tio lokala institutioner på två minuter före båtens avgång få bilen ombord. Vi sover gott hela natten. Att vi blivit bestulna går som en löpeld på båten. Alla tycker synd om oss. Kaptenen slår av 3,000 lire på biljetten samt ger oss en andra klass hytt. Vi har annars biljett för tredje klass. Medelhavet ligger blankt som en spegel. Natten är lugn. Ingen av oss är "upprörd i sitt innersta". Det är ingen storm.

Ännu värre blev det att komma i land i Tunis utan carnet. I land kom vi så småningom, men utan bil. Den ställdes inom hamnområdet under tullpolisens uppsikt. Vi besökte många olika instanser för att om möjligt få ett tillfälligt tillstånd, som gav oss rätt att köra någon dag här i Tunis, tills de nya bilpappren kom från KAK i Stockholm men utan resultat. Vi färdades med tåg och spårvagnar. Min kamrat for till Bizerte för att hälsa på ett par svenska missionärer. Här i Tunis var vi så långt jag vet de enda svenskarna, förutom svenska konsuln, men han är född här och har franska som modersmål. Han heter Mink och var oss till stor hjälp.