Nu är det morgon igen. Vi har klarat natten med hjälp av varm potatissoppa och en och annan nerv- och hjärtstyrkande tablett. Nu kryper vi ombord på färjan. Det tar inte lång tid att fara över. Vi ser Messinas siluett i morgondiset. Det är varmt här nästan hela året. Trottoarkaféerna hålles öppna även under julhelgen. Vi är på Sicilien, martyrernas och helgonens ö. Garibaldi införlivade den med Italien 1860. Jag tror dock, att sicilianarna inte hade något emot att vara ett självständigt rike. Folket är vänligt, men bär ett stolt drag från sin storhetstid. I Syrakusa föddes Sancta Lucia, som även hyllas och firas på de nordliga breddgrader som vi bebor. Ett annat av Siciliens mest kända helgon är Agata. Hon fick gå igenom det grymmaste martyrlidande. Krigsknektar skar av hennes bröst. Mästaren Tiepolo har i ett konstverk skildrat den hemska händelsen.

Vi har inte lång tid för denna vackra ö. Båten, som skall ta oss över till Nordafrika, ligger och väntar i Palermos djuphamn. Vi har serpentinvägar hela sträckan mellan Messina och Palermo. Vi är väldigt trötta men gasar på för fullt. Vi måste hinna fram till båten, i annat fall får vi stanna på Sicilien en hel vecka, och det skulle förskjuta hela vår resplan avsevärt. Vi hinner fram. Nu kör vi in i Palermo, huvudstaden på Sicilien. Det är en stor stad med 475.000 innevånare. Tyvärr räcker tiden ej till för sightseeing. Vi uppfångar dock en glimt av det kungliga slottet och ser stadens glada människor i sina brokiga dräkter. En palermotös sjunger folkvisor till mandolin. O, vad de kan sjunga, dessa sicilianare. Det är som ingenting toge emot i strupen. De är födda sångare. Vi skulle så gärna velat se capucinerklostrets katakomber, vilka ligger alldeles utanför staden, men får lämna detta till en annan gång och drar oss mot hamnen. Blott några minuter och vi lämnar Europas jord.