Man antar att Pompeji vid tiden för dess förstöring hade omkring 40.000 innevånare. Gatorna var inte breda, men regelbundna och raka samt försedda med trottoarer. Allt är ännu ganska väl bibehållet. De förmögna borgarnas hus var konstnärligt utsirade. De anlade inte sina trädgårdar som vi, nämligen åt gatan till. Nej, där var det endast en kal vägg. Det vackra skulle vara för dem själva innanför huset. Så är det ännu i den asiatiska östern. Mycket förnuftigt tycker jag. Inne i trädgårdarna fanns pelargångar, byster och en vacker marmorbassäng med mosaikbelagd botten. Man hade fina badhus. Väggarna var målade, så att de föreställde skuggrika lunder och mörka skogar. Taket var blått och stjärnbestrött. Genom en glugg kom solljuset in, varför badbassängen kom att se ut som en skogstjärn. Slavarna skötte om, att den badande blev grundligt knådad och tvättad och slutligen ingniden med en välluktande olja. Romerska bad finns att få än idag i de stora städerna, ifall att någon av läsarna vill pröva på.