Från Vesuvius är det blott några kilometer till Pompeji. Vi far dit och lyckas förena oss med en grupp amerikanska marinsoldater. Därigenom sparar vi 200 lire och får engelsk guide. Efter en stund vänder guiden på sig och frågar, om vi också tillhör hans grupp. Vi nickar instämmande och guiden kan fortsätta. I två timmar får vi under denna sakkunniga ledning beskåda den gamla romarestaden. Det blir hittills det mest intressanta vi upplevat på vår resa. Pompeji grundlades i sjätte århundradet före Kristus. Ett hundratal år före vår tideräknings början kom staden under Roms välde och förvandlades i alla avseenden till en typiskt romersk stad med murar, torn och kopparportar. På grund av sitt vackra läge vid Medelhavet blev den också en betydande sjö- och handelsstad. Praktfulla tempel byggdes också. Främst reste sig Jupiter templet i stadens centrum omgivet av smäckra marmorstoder. Stora teatrar byggdes, och förnäma romare tyckte om att tillbringa sin semester i Pompeji. De byggde dyrbara villor i den natursköna stadens omgivningar. Man vet med visshet, att den store talaren Cicero ofta uppehöll sig i Pompeji. Även kejsaren var där vid högtidliga tillfällen. Den ödesdigra augustidagen år 79 satt gräddan av Pompejis societet på teatern. Plinius den yngre har i ett brev till hävdatecknaren Tacitus berättat om Pompejis ödestimma. Brevet finns bevarat intill våra dagar. Han berättar bland annat, att hans morbror Plinius d.ä. var överbefälhavare på en romersk flotta, som låg förtöjd inne i viken nära Vesuvius. Askan föll i sådana massor, att hela flottan sjönk som en gråsten till havets botten. Denne Plinius berättar vidare, att Felix hustru Drusilla satt på teatern denna kväll. Hon omkom tillsammans med många tusen andra. Drusilla var syster till Herodes Agrippa. Både hon och Felix hade varit gifta förut på skilda håll och levde således i äktenskapsbrott med varandra. De hade hört Paulus predika i Cesarea, men när han talade om kyskhet, återhållsamhet och om den stundande domen, avböjde de fortsättningen av hans predikan. Felix "blev förskräckt", Drusilla reagerade inte alls. Det är bättre att ha ett sjukt samvete än ett dött. Man kan undra om hon, innan hon kvävdes av askan från Vesuvius, kom ihåg Pauli ord om den kommande domen. Berättelsen om Pauli möte med Felix och Drusilla står att läsa i Apostlagärningarnas 25:e kapitel.