Vesuvius ligger endast omkring 10 km. Öster om Neapel. Under många hundra år var Vesuvius som alla andra berg. Fullkomligt lugnt och stilla. Man anlade vingårdar på dess sluttningar, och många samhällen växte upp vid dess fot. År 63 började det dåna och mullra inne i berget. Det blev en stor jordbävning. En del av städerna förstördes delvis, däribland det rika Pompeji. Staden byggdes emellertid upp igen, och livet gick sin normala gång. Man litade dock inte mer på Vesuvius. Många hade en känsla av att något hemskt skulle komma att hända. Det kom också. Den 23 augusti år 79 hade Vesuvius vilat länge nog. En fruktansvärd explosion inträffar i bergets inre. Kraterkanalen öppnas, och väldiga rökpelare slår upp, åtföljda av aska, pimpsten och glödande lavastycken. Detta slungas miltals och faller ned på bergets sluttningar, där det förenas med vattenmassor och bildar lavaströmmar, som rusar iväg ned för berget. Städerna Pompeji och Herkulanum begravdes helt i pimpsten, aska och strömmar av vattenblandat slam. Vulkanens raseri kände inga gränser. Hus, människor och djur begravdes inom loppet av några timmar under ett tio meter tjockt lager av aska. Vetenskapsmännen räknar de vulkaniska utbrotten som de mes underliga naturföreteelser, som förekommer på jorden. Efter detta fruktansvärda utbrott år 79 vilade Vesuvius igen mer än 1.500 år. År 1631 började Vesuvius rusa igen. Den 16 december detta år ägde ett nytt våldsamt utbrott rum. Många människor omkom även denna gång. Sedan dess har berget haft smärre utbrott, såsom t.ex. i april 1872. Sista gången som Vesuvius var i verksamhet var i mars 1944. Två tusen människor fick då sätta livet till. Dessutom förstördes en av schweiziskt material byggd linbana. Man har sedan ej vågat bygga upp den igen, enär man ej litar på Vesuvius. Vesuvius är idag den enda vulkan på Europas fastland, som är i verksamhet. Hur vågar människor bo på dess sluttningar?