Väldiga kaserner jämte ändlösa rader av moderna krigsmaskiner kantade vägen ett stycke utanför Pisa. Italien står tydligen berett än en gång, om så skulle behövas. Folket verkar dock icke militäriskt och man vill inte höra talas om Mussolini och hans militärdiktatur. Genom att vi rest tvärs igenom landet och ofta stannat och talat med folket, har vi fått en god inblick i hur folket lever, särskild på landsbygden. Eftersom vi båda är farmare, har mötet med de italienska bönderna gett rikt utbyte. Strävsamt synes deras arbete vara. Några maskiner ser vi inte till. Jorden brukas ännu primitivt med ålderdomliga redskap. Dragarna utgöres av oxar, kor och mulor. Dessa iagtagelser gör vi 50 km från Rom. Det börjar skymma nu. Vägen är gropig.

I DE SKÖNA KONSTERNAS STAD.

Man blir förvånad över hur individuella städerna är i Italien. Fastän de ligger ganska nära varandra, som t.ex. Venedig och Florens, kan de vara helt olika. Detta beror förstås därpå, att många städer varit stadsrepubliker en gång och som sådana haft olika strukturer. Italien som enhet daterar sig inte ens hundra år tillbaka i tiden. Vi ångar in i Florens. Vid stranden av den gula Arno föddes en gång renässansen i denna stad. För många hundra år sedan hade flera "skrån" sin förnämsta marknad här, bl.a. yllevävare, guldsmeder och penningväxlare. Husen liknar små fästningar med skulpterade vapensköldar över ingången. Här och var i gathörnen fladdrar en helgonlampa under en blid madonna i blå och vit fajans.