Vi tog en promenad på Via del Galziuoli, strumpvävarnas gata. Av de fjorton skrån som under medeltiden fanns i Florens var strumpvävarna ett. Alla skrån hade sitt skyddshelgon. Yllevävarnas var S:t Stefanus. Han fanns också, skönt skulpterad, i brons av den gudabenådade Ghiberti. I en annan nisch såg vi doktorernas och apotekarnas skyddshelgon. Var man än gick i denna stad, mötte man historia och konst. Katedralen hade en underbart vacker fasad i rosenfärgad marmor. Många bemärkta personer har levat i Florens. Dante föddes där. Han som blev världsberömd för sin "Gudomliga komedi". På Piazza della Signorina, som är ett vackert torg, lyfter Palazzo Vecchio sitt slanka, krenelerade torn mot himlen. Här var det som dominikanermunken Savonarola blev bränd på bål 1498. Några bokstäver i stenbeläggningen markerade platsen.

Men Florens är också en fullt modern och levande stad. När man är trött på konstskatterna, kan man studera folklivet på Ponte Vecchio, den enda bro, som tyskarna ej sprängde i luften under andra världskriget. Våren är en härlig tid i Florens. Staden är ett blommande paradis. Skära och vita kamelior, röda granatblommor, blå glyciner, syrén coh guldregn sprider sin doft. Vi bodde på Hotell Stella D’Oro. Florens höga bergsluft gav oss god vila med åtföljande sömn.