Vägen är ganska bra, och farten är god. Nog är Volvon tillräckligt lastad, det märker vi, särskilt när vi åker i någon grop. Fjädrarna slår då ihop och stötdämparna får fylla sin uppgift. Maryleen och Earl, som sitter i förarsätet håller observation en halv timme var åt gången. Deras uppgift är att i god tid varsko mig, så att jag hinner sakta farten, innan vi åker ner i gropen. Om en stund åker vi förbi vägskälet till Delfi. Det drog i oss. Visst hade vi velat se oraklet, men tiden var starkt begränsad och Mr Willis från Wien ville äntligen vara i Belgrad till fredag middag, då hans tåg gick till Wien. Vi friskar på. Proviant har Mr Reece köpt i Atén. Den räcker för oss alla. Vi stannar inte förrän i Larissa. Sedan vi länge och väl pressat ned hotellpriset, sov vi en stund på något slags vandrarhem. Klockan 4 nästföljande morgon är vi i farten igen. Vi gör ett litet uppehåll i Verria. Genom att se på kartan och även jämföra den med den karta över Pauli resor, som finns i Bibeln, blir det klart för oss, att Verria är det gamla Berea, dit Paulus kom från Tessalonika på sin andra missionsresa. Vi läser därom i Apg. 1:3 kapitel. Vi reser alltså fram på en paulinsk väg, bara med den skillnaden, att Paulus kom från motsatt håll. Det är blott 70 km. från Berea till Saloniki, det gamla Tessalonika. Men fastän städerna låg så nära varandra var inställningen till Pauli budskap mycket olika. Det finns en passus i skildringen om Pauli besök i Berea, som är mycket intressant. Det heter om judarna i Berea, att de var ädlare till sinnes än judarna i Tessalonika. De tog emot ordet med villighet och läste sedan hemma för att se, hur den nya förkunnelsen stämde med Skriften. Det är en god regel även för oss sena tiders mötesbesökare. Apg. 17:11 är versen om det dagliga bibelstudiet och vad sådant kan leda till.