Efter en stund passerar vi ett smalt näs. Här ägde fordom de olympiska spelen rm. Paulus syftar på dessa när han i Kor. 9 skriver om att "löpa på tävlingsbanan". Segraren fick en krans av furu. I ett annat sammanhang talar Paulus också om segerkransen. Rätt som det är befinner vi oss på en bro. Någon ropar: "Stopp, här har vi Korintkanalen". Det är riktigt. Vi får tillstånd att stanna på bron, men all fotografering är förbjuden. Jag lyckas dock att taga ett stycke färgfilm, sedan jag gjort ett hål på rockfickans foder, genom vilket jag stack fram objektivet och spelade på för fullt medan jag talade med den grekiske befälhavaren för brovakten. En filmkamera är i sådana sammanhang mycket bättre än en annan kamera, vilket man alltid måste ta upp till ögat och rikta in. Det tar sin tid. Filmkameran har hjälpt mig många gånger, t.ex. i Nordafrika, när det gällde att snabbt filma moskéer, mohammedaner och tiggare, vilket som bekant är förbjudet.

Korintkanalen är åtta kilometer lång. Den är sprängd genom stora bergsmassiv och måste kostat både pengar och arbetskraft. Redan Nero på sin tid hade klart för sig, att en förbindelseled mellan Medelhavet och Adriatiska havet skulle ha sin stora betydelse. Han började också arbetet på en kanal, men det blev bara ett försök, som helt stannade vid hans död. Projektet fick sedan vila i många hundra år, till franska ingenjörer förde det i hamn. Det var år 1893 som Korintkanalen var färdig ock kunde öppnas för trafik. Kanalen förkortade resvägen mer än 250 kilometer. Alla stora pilgrimsfartyg till Egypten och Palestina går numera alltid genom denna kanal. Vi står länge på bron. Vi vet att en svensk pilgrimsskara är på väg österut, men vi lyckas inte få se deras silverglänsande fartyg. Troligen har de redan passerat.