Några kilometer från kanalen ligger det nya Korint, en stad med några få tusen innevånare. Men det var inte hit vi skulle. Vi fortsätter till det antika Korint. Nu är vi där. Det är inte mycket kvar av storstaden. Under turkväldet förföll staden mer och mer och förstördes alldeles vid en jordbävning 1858. Nu finns det bara en och annan eländig koja kvar. Några tempelruiner finns också. Den förnämsta tempelruinen är resterna av Afroditetemplet. Afrodite, som av romarna kallades Venus, var den sinnliga kärlekens gudinna, och man kan vara viss om att hon dyrkades i det gamla Korint. På en höjd inte så långt från nämnda tempelruin ligger det s.k. Akrokorint. Berget är nära en kilometer högt. Att åka upp med bilen var omöjligt, varför vi nöjde oss med att beskåda härligheten nedifrån. Även här uppe var ett Venustempel. Det sägs, att mer än ett tusen tempeltärnor gjorde tjänst där under dess glansdagar. D.v.s. dessa flickor gav sig åt vilken man som helst, om han erlade en gåva till templet. Det var just detta som ansågs som en gudstjänst.