När jag går och ser på dessa mäktiga monument för dyrkan av andra gudar, är det liksom varje tempelruin ropar: "Endast det mest dyrbara och det allra finaste är gott nog för gudarna. I sena tiders barn, som går här och ser på kolonner, stenar och ornament, I dyrken en levande Gud, ge er helt åt honom, Han är det värd, ty våra gudar ligga i grus." Ruinerna predikar!

Vid foten av Akropolis ligger två gamla teatrar. Den ena, Backusteatern, är ganska bibehållen. Bänkarna är inhuggna i själva berget. De nedersta raderna är av marmor, avsedda för de olika templens präster. Världens största dramatiker skrev verk för dessa teatrar, oöverträffliga verk, som ännu läses runt om i världen.

EN KAL BERGSKNALLE.

För en predikant finns det dock en liten oansenlig bergsknalle som är mer intressant än alla andra höjder. Det är Areopagen. Den ligger helt nära Akropolis. Areopagen var fordom en sammanträdesplats för Aténs äldste. Här fanns också en domstol, mycket representativ, ty dess medlemmar lär ha valts för livstiden. De var av hög samhällsställning. Inom domstolen fanns en särskild nämnd, som hade att ta ställning till olika talare, som uppträdde t.ex. på torget, vilket låg alldeles nedanför Areopagen. De hade att avgöra, om den nykomne talaren var kvalificerad som föreläsare. När Paulus år 54, 20 år efter Jesu död, stod på denna klassiska mark, blev han av denna anledning förd till Areopagen. Lukas berättelse i Apg. 17:e kapitel blev så levande för mig, när jag såg den oansenliga kullen, som vid det tillfället var skådeplatsen för en prominent samling lärda herrar där en av världens märkligaste predikningar hölls.