När vi nu ska ta en titt på Atén, börjar vi med Akropolis, ett berg nästan i hjärtat av staden. Det är inte så högt. Bara 156 meter, men synes ändå ganska långt, från vilket håll man än nalkas staden. Det finns flera höjder i Atén, men ingen som är så berömd som Akropolis. På dess högsta topp ligger Pallas Athenes tempel Parthenon. Den mest makalösa tempelruin jag någonsin skådat. Det byggdes under Perikles tid. Vi går närmare. Blott från den västra sidan är det möjligt att komma upp till templet. Det byggdes helt av marmor. Världens främsta bildhuggare hjälpte till med dess försköning. Fidias, den störste skulptör, som någonsin levat, förfärdigade två bildstoder av Pallas Athene, som var Aténs skyddsgudinna. En av dessa stod mitt inne i templet, den andra var placerad vid ingången. Hjälmen och spetsen av lansen, vilken gudinnan höll i sin hand var av rent guld. Den lyste gamla tiders sjöfarande in i hamnen. Parthenon är 70 meter långt och 31 meter brett. Runt omkring står 46 pelare av marmor, 10,5 meter höga. Från 1948 till i mitten av 1800-talet var Atén under turkarnas allt annat än milda välde. Republiken Venedigs trupper anföll staden. Turkarna, som skulle försvara staden, förskansade sig uppe på Akropolis, där de hade sitt krutförråd i själva templet. De anfallande trupperna riktade sina kanoner mot templet, vilket träffades och blev illa skadat. Krutförrådet exploderade och förvandlade den praktfulla byggnaden till de ruiner som i dag finns där. Akropolis med Parthenon följer mig hela livet. Två gånger vandrade jag dit upp. Lika underbart, om man såg det i flödande solljus, i skymningen eller på natten i månljus. Pelarna glänste som av alabaster. Det finns flera andra ryktbara tempel i Atén, såsom t.ex. Olympos tempel, Theseion m.fl. Det förstnämnda har blott sexton pelare kvar, men säges hava varit mycket praktfullt.