I Grekland bor omkring 8 millioner människor, vilka nästan utan undantag bekänner sig till den grekisk-katolska kyrkan. Fastlandet är övervägande bergigt med Olympus som högsta topp. Kusten är söndertrasad i en massa öar, av vilka mer än 4.000 är obebodda. På alla sidor, utom i norr, omges Grekland av ett azurblått hav. Solen skiner nästan jämt här. Man beräknar ha 122 molnfria dagar per år.

VANDRINGAR I ATÉN.

Atén är rikt på fornminnen, jag skulle tro mer än någon annan stad i världen. Här ligger t.ex. Jerusalem i lä. Den staden har inga minnen som är 3.000 år gamla. Det har däremot Atén. Och frågan är, om inte t.o.m. Rom kommer på efterkälken, när det gäller minnen från svunnen tid. Jag blir stum av förundran, när jag ser Parthenon, Zeustemplet och Lykabettos. Här levde och verkade Sokrates, Platon och Aristoteles. Atén var den förnämsta staden i den antika världen, källan till europeisk kultur. Dess storhetstid infaller under Perikles, vilken anses som grekernas kung David. Under denna lyckotid - 400-talet f.Kr. - byggdes också de praktfulla templen. Thukydides, Sophokles och Euripides skrev dramer, som uppfördes på de ända intill denna dag välbehållna amfiteatrarna. Demostenes, talarkonstens mästare, tillhör också det gamla Aténs storhetstid. Det var han som lade kiselstenar under sin tunga för att taga bort ett medfött läspljud. För att få mera volym på rösten, övade han sig vid havet i stormiga kvällar. Efter Alexander den stores död började Atén förlora sin makt och sitt inflytande, men förblev dock ett intellektuellt centrum intill 59 e.Kr., då kejsar Justinus förstörde dess filosofiska skolor.