Så långt jag vet är jag den ende svensken på Messapia. I tredje klass är jag också den ende européen. Mina medresenärer i denna klass är judar, greker, turkar, armenier samt tre amerikaner. Förstår nu bättre än förut rådet jag fick av Nyman & Schultz, när de sade: "Ni kan inte resa tredje klass på en italiensk båt". När grekerna i dag vid middagsbordet tog upp sina medhavda stekta höns, vilka de med fingrarna slet i tu, var det nära att jag fått upp det lilla jag konsumerat. Man måste hålla god min. En dam ger även mig en vinge av kycklingen. Och den var faktiskt lika bra som biffen, båten bestod med. Jag sitter bredvid den ortdoxe prästen. Han har det väldigaste skägg jag någonsin sett. Han är med för emigranterns andliga vård. Prata kan vi inte - för övrigt är han mycket tystlåten och synes mest meditera.

Klockan 17 är vi i Limasol. Även här måste transporterna från och till skeppet ske med småbåtar. Djuphamn saknas. Sex timmar ligger vi här. I dag har vi faktiskt inte kommit längre på väg än man kan köra på en timma med en bil. Men nu ska vi enligt turlistan inte stanna förrän i Pireus.