Mycket mera vore att berätta från de 15 dagar, som vi hade glädjen att få vara i Israel, men då flera författare före mig ingående berättat om de heliga platserna och ett upprepande därför ej kunde undvikas, väljer jag att i stället berätta litet mera om hemresan. Annars är det nog så frestande att förtälja om Tabor, Saligheternas berg. Gideons källa, Gilboa berg och Bet-Sans stadsmur m.m. Men som sagt, jag låter det sagda vara nog och ber nu än en gång att få taga läsarna med på en kryssning över Medelhavet.

MED MESSAPIA TILL PIREUS.

De sista timmarna i Israel går fort. Min kamrat lämnar mig. Han reser med flyg från Lydda. I Per Faye Hansens bil följer jag honom till Tel Aviv, där vi tar farväl. En chirout tar mig tillbaka till Haifa. Jag har ännu några timmar innan båten går och passar därför på att ta en tur till Akko, det gamla Ptolemais, som är omnämnt i Nya testamentet. Det känns litet underligt att så här helt oförmodat bli ensam. Mest tänker jag på den långa sträckan Atén-Jönköping, som jag nu måste tillryggalägga ensam.