Aldrig ska vi glömma denna kväll vid Galileiska sjön!

Vi besöker en kibbutz (kollektivjordbruk). Det finns tusentals sådana i Israel. På grund av den stora immigrationen växer de upp som svampar i jorden. Unga kolonister får hjälp av judiska nationalfonden, vilken även ger dem ett stycke land, där de får bryta ny mark. Möjlighet till lån finns också. Allt är gemensamt i en sådan kibbutz. Köket med matsalen ligger i centrum. Bostäderna är av enklaste slag. Stall, ladugård och ett rymlig hönshus fullbordar byggnadernas rad i kibbutzen.

Här lever frisk ungdom, brunhyllta och härdade av hårt arbete. Nio timmar är deras arbetsdag. Arbetsförmedlingen sker efter principen "rätt man på rätt plats". Varje koloni är ett självförsörjande samhälle. Kibbutzim - så heter det i flertalsform - har vanligen mellan 100 och 1.500 medlemmar. Ingen har någon lön, men vad som produceras kommer alla till godo. Kläder får man, när man behöver. Överskottet användes till inköp av maskiner och till förbättring av kolonin i övrigt. Friktioner är sällsynta i en kibbutz: alla håller ihop och är oftast av samma politiska åskådning. I kibbutzen Nezer stannar vi över natten och får åtnjuta mycken förståelse, gästfrihet, välvilja, kärlek, apelsiner och kaffe.