En tidig morgon startar vi för ett besök i Korasin. Få svenska turister har varit där. En bemärkt svensk försökte för några år sedan att ta sig dit, men ingen guide ville följa med honom. Han begav sig själv åstad men kom efter ett par timmar tillbaka blodig och sönderriven. Vi är emellertid fast beslutna att komma dit - och guide har vi, den bäste i hela Israel. Efter några timmars vandring ser vi Korasins ruiner. Jesu ord: "Ve dig Korasin" blir så levande för oss. Här gjorde Jesus många av sina kraftgärningar. Ruinerna från den tidens synagoga är mycket väl bibehållna. Det är gripande att gå omkring i denna stad och se hur bokstavligt Jesu ord gått i uppfyllelse. Får och getter betar nu på stadsmurarnas gräsbevuxna kanter. Här finns ej en människoboning. När vi kommer hem från denna vandring, gör jag en upptäckt: mina skor, de enda jag har, är totalt utslitna. Båda klackarna är borta, sulorna lösa och ovanlädret sprucket. Av en god vän får jag köpa ett par begagnade skor för fem pund.

Fiskelyckan prövas i Genesaret. Vi får en krok av en snäll man samt ett stycke deg till bete. Napp får vi, men det är bara små uslingar, som äter upp degen. Rätt som det är, har hela degförrådet försvunnit. En hund går omkring och snokar. I ett obevakat ögonblick har han ätit upp allt vårt bete. Bättre tur har vi på kvällen med kastnät. Det är alldeles kolmörkt och vi smyger oss ned till stranden. Fiskarna är mycket lyhörda i Genesaret. Första kastet blir ett riktigt lyckokast: sju och ett halvt kilo fisk. Vi är inte litet stolta. Och det hela sker på mindre än en halv timma. Det är fin fisk, som i handeln kostar två pund kilot, d.v.s. nära sex kronor. Bäst att tala om, att vi inte fiskar alldeles ensamma. Det tar flera år att lära sig denna konst. Vår gode vän från Tiberias är med oss och i hans hem äter vi påföljande dag vår lunch.