*

Israel är ännu i vardande. Mycket återstår att ordna. En fientlig arabvärld tränger den nya staten från alla sidor. Gränsintermezzon med överfall och blodsutgjutelser hör till ordningen för dagen. Även inom Israel är meningarna ofta delade. I Kneset, Israels riksdag, gick diskussionens vågor höga. Man kunde frukta handgemäng. Till sist reste sig Moshe Sharett och med några väl valda och lugna ord ställde han sakerna på sin plats. Sharett efterträdde David Ben Gurion och är både premiär- och utrikesminister. Han är ofantligt populär. Israel har ett starkt försvar. När de unga kolonisterna kommer till Israel, får de först öva sig i vapnens bruk. Även kvinnorna är värnpliktiga. Vi har ofta sett dessa uniformsklädda flickor. De står på vakt med ett sammanbitet lugn och med ett fast grepp om sitt automatvapen. Vid en färd till ett fattigt område fick vi kvinnligt militäreskort.

En dag besökte vi Tel Aviv, vårens kulle, som namnet betyder. I världshistorien kommer det namnet alltid att lysa. Här var det, som den nya judestaten utropades den 14 maj 1948. Tel Aviv har idag mer än 300.000 invånare. För fyrtiofem år sedan var där endast ett sterilt ökenland. Husen är byggda i 20-talets funkisstil med kalla, stela linjer. Men det är färg över staden. Palmer, pinjer, cypresser, eukalyptus och oleander lyser upp de långa gatorna. Tel Aviv skall ses i april eller maj. Blommorna gör, att staden ser ut som en målares palett. Himlen är alltid azurblå. Friska vindar från Medelhavet sveper genom parkerna. De blå-vita flaggorna med den sexuddiga davidsstjärnan vinkar fläkt och fart över affärsgatorna Allenby Road och Jehuda street.